30 december 2010

Överdos av dubbelmoral

Nu när "terrorism" återigen är högst på dagordningen (försvann den någonsin?) så tycker jag det är hög tid att fundera på vad konceptet egentligen innebär, och vad som ger oss rätt att bestämma vilken terrorism som är acceptabel eller inte.

Är det någonting jag har problem med i livet, så är det människor som säger till mig vad jag inte får göra, när de själva gör det. Ska vi påkalla det felaktiga i andras användning av terrorism, så får vi väl för i helvete se till vårt egna hus först. Man kan inte fördöma muslimsk fundamentalism utan att fördöma kristen, eller hinduisk, eller judisk fundamentalism, och man kan inte fördöma att terrorister vill skjuta ner civila i Danmark, när danska soldater skjuter ner civila i deras länder. Den här selektiva upprördheten börjar anta löjeväckande proportioner. Här ska västvärlden gå runt och bete sig hur jävla illa som helst i andra länder, och sedan reagera med indignation och bestörtning när våra egna länder då och då mellan varven får ett litet smakprov på vad vi finner godtagbart i resten av världen? Det skulle inte förvåna mig om hela befolkningen i väst en vacker dag får kollektiv stroke och självdör på grund av den ackumulerade mängden hyckleri.

Om vi definierar ordet "terrorism" så avser det ett systematiskt användande av våld (kan vara psykiskt som fysiskt), för att skapa rädsla (terror). Tanken är att denna rädsla kan användas för att tvinga fram politiska eller andra förändringar. Människor är rädda för många saker, men de flesta är väl mest rädda för att dö, och därför är det terrorismens främsta redskap, att döda urskiljningslöst. De flesta moderna definitioner av termen avser även att målet för handlingen är civilt. Om ett sjukhus råkar bli bombat i ett krig mellan två arméer är det alltså inte terrorism. Men om sjukhuset är det primära målet så är det terrorism. 

Terrorism i detta avseende är hur som helst knappast någon ny företeelse. Även i forntida krigföring så var terrorhot ett vanligt förekommande grepp. Vid exempelvis belägringar av städer så gjorde man det oftast väldigt klart att invånarna skulle rånas, våldtas eller mördas om man inte gav upp. Korstågen är ett bra exempel på sådan terrorism, och även en terrorism med religiös motivering. Här handlade det om att mörda och plundra så mycket som möjligt och driva ut de otrogna från det heliga Jerusalem. Heligt krig beordrat av Gud, via påven. Inte alls olikt från den islamistiska terrorism som syftar till att driva ut de otrogna från islams heliga platser. Det vill säga "jihad", en term som slängs runt väldigt lättvindigt.

Något annat som inte heller är nytt är att den som använder sig av terrorism alltid har en definition av konceptet som inte innefattar de handlingar som de själva begår. Exempelvis så har stater länge argumenterat för att terrorism inte kan inbegripa det staten gör. Därav termen "statsterrorism". Det USA sysslade med i Vietnamkriget med till exempel Agent Orange var ju självklart terrorism, då det drabbade civila och än idag gör deras liv miserabla. När amerikanska soldater för skoj skull skjuter civila från helikoptrar i Irak och Afghanistan så är det förstås också terrorism. Det Israel sysslar med i de ockuperade områdena är samma terrorism, lika väl som när någon Hamasmedlem spränger en bomb i Tel Aviv. Men det kallas inte för samma sak. Grupper som Contras och de Afghanska Mujaheddin använde också terrorism, men de kallades istället "frihetskämpar". Gränsen mellan blodtörstig terrorist som hatar frihet och nobel frihetskämpe är inte ens en gräns. Det är helt godtyckligt. Så länge det är "våra" terrorister som utövar terrorism mot de som vi inte gillar så är allt frid och fröjd. Det värsta av allt är att jag allt oftare finner mig omgiven av nyttiga idioter som inte förstår ett enda ord av det här. Som bekvämt sitter och fredagsmyser ett halvt jordklot bort från platser där det begås otroliga hemskheter i vårt namn och inte bryr sig ett skit. Förrän något händer dem själva, och då är lösningen typ att slänga ut alla invandrare, för problemen kan ju inte ha med oss att göra eller hur? Jag har sagt det förr, it's fucking hopeless.

29 december 2010

Terrorbrott är vår lott

Fem personer har i dag gripits för förberedelse till terroristbrott i Danmark. Fyra av dem är bosatta i Sverige och tre är dessutom svenska medborgare. Man antar att målet för en eventuell attack var Jyllands-Posten, tidningen som 2005 publicerade de sk Muhammedkarikatyrerna. Något som tillsammans med den danska närvaron i Afghanistan och Irak har gjort landet hatat i den muslimska världen, och inte bara där. Gripandet skedde i samarbete mellan danska säkerhetspolisen PET, och svenska Säpo. Presskonferens väntas kl 1700.

Min första reflektion är att dessa s.k. terrorister verkar vara väldigt klantiga som hela tiden grips. Är det någon slags fixering vid överdetaljerande som fäller dem, à la skurkarna som försökte bringa Batman om livet i tv-serien med samma namn? Typ: "om 48 timmar kommer syran ha ätit sig igenom repet, och då dööör ni". Om man så gärna vill ha ihjäl folk är det väl lättast att hålla det så simpelt som möjligt, och inte gå runt och vara en über-islamist som polisen väl känner till. Som tur är för oss, så verkar det krävas en sällsynt typ av galning för att se saken på det viset.

UPDATE

Eftersom den danska polisen vägrar att spotta ut gröten ur munnen under presskonferensen, så känner jag mig nu lite yr och illamående, men hans svenske motsvarighet sade i stora drag följande: "...vi har haft uppsikt över dem i flera månader. Vi visste att de skulle göra något i Danmark och bevakade dem 24/7. Vi hade uppsikt över dem när de for iväg i går mot Danmark. Vi ville inte göra något eftersom det inte förestod något hot om brott i Sverige. Vi visste att de var beväpnade och hade allt med sig i bilen." Nu är det lite frågestund för journalisterna...vilket var lika ointressant som vanligt.



Är sossarna från vettet?

Broderskap var inte bara en av parollerna i den franska revolutionen, utan är även en kontemporär benämning på förbundet för troende socialdemokrater. Tidigare var man "kristna socialdemokrater". Men i ett Sverige där det knappt finns några kristna, så behöver rörelsen nytt blod, och socialdemokraterna nya väljare. Detta har dock ställt till en del problem. En av socialdemokratins eviga fallgropar är att man omöjligtvis kan vara alla till lags, som man vill. Till slut måste man trampa på någon. Vilka det blir styrs, såklart, av realpolitiken. Vilken grupp är viktigast om vi vill nå makten?

Den 28e maj i år antog man därför sitt ”Manifest för muslimska socialdemokrater”, och strök i samma veva kampen för HBT-rättigheterna. För det första skulle jag vilja klargöra att den kristna läran inte heller på något sätt är tolerant mot någon sexualitet som inte är normativ. Och jag tycker förvisso inte heller att man ska tvinga den till det. Om man vill vara en inskränkt tölp, så är det fullt tillåtet i det samhälle vi lever i. Kyrkan är en klubb, rätt och slätt. Tror man inte på klubbens regler så kan jag inte förstå vad fan man ska där och göra över huvud taget. Men det finns faktiskt en fundamental skillnad här mellan kristendom och Islam. Eller rättare sagt Bibeln och Koranen. De flesta vet att bibeln inte är huggen i sten. Den har förändrats och redigerats över tid, och kan på sin bästa dag kanske förmedla ideal och idéer, men det finns inte utrymme för att vara bokstavstroende. Även om det självklart finns sådana fån också. Därför spelar det inte lika stor roll för en kristen ifall Gud hatar bögar, det är öppet för tolkning, som också sker. Men Koranen är lite annorlunda. Det går inte att vara muslim utan att per definition acceptera att allt som står i Koranen är sant. Guds ord, oförvrängda. Vad Koranen har att säga om homosexualitet kan ni nog själva ana. Samma sak som de judeo-kristna skrifterna. Håller man inte med så är man inte muslim, punkt slut. Så när Jon Voss, chefredaktör på gaytidningen QX påstår att Broderskap "sviker muslimska HBT-personer”, undrar jag vad han har rökt? Jag vet att islam inte är helt fördömande mot homosexuella tankar, så länge man som individ kämpar mot dem och tycker de är fel. Är det kanske dessa självhatare Voss menar med "muslimska HBT-personer"? För de som öppet uttrycker sin ärliga sexualitet på ett annat sätt än genom heteronormen kan inte vara muslimer. Det är som att dricka en kvarting till frukost på väg till AA-mötet. Eller att som vegetarian äta en blodig hamburgare om dagen. Eller att uppskatta kritiskt tänkande och gå med i en religion. Tro är en sak. Religion är något helt annat.

Om någon tycker att jag har helt åt helvete fel, så kommentera gärna, men håll det sakligt och med god ton. Inte heller icke-falsifierbara argument önskas. Alltid bäst att tillägga då det handlar om religion...flame on.


28 december 2010

Skamlös RUT-propaganda

Vissa inslag i medielandskapet ger upphov till en intensiv vilja att kasta upp frukosten. Idag är det ledarsidan i SvD som rubbar mitt invärtes ekvilibrium. Den är nämligen ett klassiskt exempel på hur man kan påstå saker som är ren lögn, utan att darra på pennan. "Doublespeak", på Orwellianska, där alla begrepp förlorar sin ursprungliga mening. Sanningsministeriet sysslar med lögner, Kärleksministeriet med krig osv. Enligt SvD anno 2010 så innebär detta att "Rot & rut gör att vi får råd med varandra igen". Den här slutsatsen grundar man på att 300.000 har använt RUT-avdraget under året. Det framgår förstås inte hur man räknat, vilket kunde vara intressant i sammanhanget. Men skit samma.

Min reflektion blir snarare än ledarsidans ohämmade vurmande för pigavdragen, att konstatera att resten av befolkningen alltså inte har råd med varandra. Men de ska ändå vara med och betala subventionen, för de som har råd. Massor av artiklar, till exempel denna i Arbetaren, har påvisat att en vanlig medborgare tjänar på att ta en dag ledigt från jobbet för att städa upp sin egen skit, snarare än att leja tjänstefolk. Såvida arbetsköparen inte tjänar 35000 i månaden eller liknande. Men det är ju vad Moderaterna tror att en medelinkomsttagare tjänar i det "nya" Sverige. Det här avdraget går alltså med mycket få undantag rakt ner i höginkomsttagarnas fickor, för inte fan går väl jag som vanlig människa omkring och anställer butlers och poolskötare? Ledare som SvDs är bara ett sätt för regeringen att genom (i detta fall) sykofanter och nyttiga idioter inom media, skapa en bild av generell allmännytta kring ett skatteavdrag som bevisligen gynnar mycket få. Men det hör ju ihop med Moderaternas klassiska egennyttighetsprincip där man tar beslut som gynnar en själv, samtidigt som man ger sken av att det är bra för alla. Ibland förefaller det nästan som om de själva tror på det. Förmågan att veta att man ljuger, men samtidigt tro att man talar sanning, är verkligen ett gångbart redskap inom dagens politik. De bästa lögnarna är ju de som tror på vad de själva säger.


27 december 2010

Prognos: Dålig

DN skriver idag om missbruk och överdoserande av receptfria värktabletter. Big whoop, problemet är knappast nytt. Morsan knaprade i sig minst fem Alvedon om dagen halva livet för att orka, som en massa andra arbetare som jobbat sönder kroppen. Men vad är egentligen problemet då? Jag tror inte att problemet är att det finns sätt att ta livet av sig på, Jag tror huvudproblemet är att en ökande del människor är så trötta på all bullshit att de vill ta livet av sig.

Folk har det svårt, och mår helt enkelt riktigt kasst, trots att Reinfeldt hävdar att det går så himla bra för Sverige. Man märker klart och tydligt att folk mår dåligt. I Stockholm, där jag finns, känner man det på ett väldigt påtagligt sätt. Ojämlikheten och polariseringen gör också att uppgivenheten, egennyttan och egoismen växer. Men människan mår inte bra av ett sådant samhälle. Vi är sociala varelser, och att hjälpa och tänka på våra medmänniskor är en stor del av det som utmärker oss. Samarbete och empati är i det närmaste genetiskt betingat. I ett samhälle där grupper av människor polariseras och klyftorna ökar florerar därför en tillika, ökande psykisk ohälsa. Jag har själv haft mina duster med depression och allmän uppgivenhet och tippar att den främsta anledningen till att folk bestämmer sig för att göra slut på sig själva bör vara ensamheten. Känslan av att man är helt jävla ensam i en störd värld. Där pseudokändisars matvanor är mer intressant än att barn svälter ihjäl. Där det viktigaste inte är vad du kan, utan hur du ser ut. Där man nästan är extremist om man har några ideal eller riktiga åsikter om saker, om man vill förändra, på riktigt. En förstärkande faktor i sammanhanget är just hopplösheten. Att man inte ser någon möjlighet till förändring. Till något bättre.

Människor kan uthärda en hel del om man har hopp. Något att kämpa för. Vad har vi att kämpa för? Vart är vi på väg? Vart vill vi komma? Avsaknaden av svar på frågor som dessa är vad som lett till politikens död, och nu även folkets (genom verktyget tabletter). Att köpa en massa onödiga skitprylar och att "passa in", eller att oroa sig över att inte kunna göra det, är verkligen inget att leva för. Som vanligt så angrips problemet i fel ände när man diskuterar receptfria läkemedels varande eller icke varande. När det egentligen är det mest logiska i världen att samhällsutvecklingen och psykisk ohälsa går hand i hand. Att sjuka människor är ett symptom på ett sjukt samhälle. Hur kan man tolka saken på något annat sätt?


Maktmissbrukets A till Ö

Vardagskrig är ånyo i huset. Nu när alla mina julklappar är uppätna eller bortslarvade så har jag i all enkelhet kastat ett öga på nyheterna, och ser att ostraffat myndighetsvåld firar nya triumfer. Det jag syftar på är att de tre ordningsvakter som i början på året misshandlade någon stackare på Vällingby T-banestation friats i tingsrätten. Det behöver ju inte vara något lurt med det, men när man kommenterar domen med "tingsrätten anser det klarlagt att vakterna utövat övervåld, men eftersom ingen kunnat peka ut vem som gjort vad frias samtliga", så hajar åtminstone jag till. Jag har skrivit en hel del om polisvåld, och jag kan ju informera att jag utan reservation drar in vakter i den "laganda" som präglar sådana här domar. Ordningsvakter i Sverige är i alla väsentliga aspekter poliser. När polisen utreder eller prövar vakter, så är det således poliser som utreder "poliser". Därför är domen inte förvånande alls.

Hur som helst, anledningen till att jag reagerar mot att frikänna för att man inte kan bevisa vem som gjort vad (variation på den klassiska "alla skyller på varandra") är ju att jag vet massor av fall där denna princip inte har tillämpats. Snarare har man tillämpat metoden att döma alla för det allvarligaste brottet. Om tre personer hade misshandlat en vakt så tror jag knappast att alla hade friats, snarare tvärtom. I värsta fall så hade man pekat ut en huvudgärningsman och dömt de andra för medhjälp. I Malexanderfallet så dömdes till exempel alla tre för mord, trots att man inte kunde bevisa vem som skjutit. I Göteborgsbranden dömdes fyra för grov mordbrand, trots att man inte kunde bevisa vem som gjort vad. Två dömdes för mordet på Björn Söderberg, trots att man inte heller där kunde bevisa vem som sköt. Det här är bara några slumpmässiga exempel på att "vem som gjort vad"-försvaret tydligen används väldigt selektivt och har skiftande effekt beroende på vem som sitter på de åtalades bänk. Ruttet är vad det är, och tills de myndigheter som granskar poliser och vakter är HELT skild från dem och deras verksamhet kommer detta att hända igen och igen. Jag må ha många konstiga åsikter, men att det inte ska finnas grupper i samhället som står över lagen är inte en av dem. Ner med kungen också förresten, han kan ju inte heller åtalas. Om så inte vore fallet skulle jag direkt gjort ett envarsgripande med anledning av den närmast kriminella tv-dynga som jag av en händelse råkade bevittna härom dagen.


23 december 2010

Julefrid

Nu mina vänner, är det hög tid för lite välbehövligt julfirande. Förhoppningsvis så kommer jolly St Nick att belöna undertecknad med en ny bredbandslina, som tack för hängivet slit. Jag återkommer i etern när det stilla livet börjar gå mig på nerverna. Kanske redan på juldagen. Tills dess, ta en sup, oroa er inte i onödan, och tänk på de som är mindre lyckligt lottade. Som Bea Ask anmärkte under vad pundare brukar kalla ett ögonblick av klarsyn: "Sverige är en del av världen". Båda finns kvar imorgon också. God jul.

22 december 2010

Politiker knivad

Socialdemokraten Bernt Andersson har blivit allvarligt knivhuggen i Umeå. Klockan åtta på morgonen när han skulle hämta tidningen. Vad fan är det som händer egentligen? Det jag uppmärksammade först av allt var att rasisterna börjar spekulera i vilken etnicitet gärningsmannen har...så billigt och ruttet. Men sånt är samhället vi lever i nu för tiden. Hur som helst så tillhör Andersson ett mittenparti, så jag lutar mot att ideologiska motiv är osannolikt.

Jag hoppas verkligen att det bara är någon random psyksjuk som flippat ut, och att mordförsöket inte var riktat mot Andersson som politiker. Säpo är inblandade nu också, antagligen för att utesluta det senare. Mer lär följa, gärningsmannen är i alla fall fortfarande på fri fot.


dn svd svt gp ex ab hd

Bildts krokodiltårar

Folkets uppfattning om Carl Bildt är för mig något av en gåta. Från att under sin egen tid som statsminister ha varit ganska impopulär, på grund av sitt arroganta och elitistiska sätt, så har han i sin roll som utrikesminister blivit närmast folkkär. Trots att han är mer högtravande och snorkig än någonsin. Ett exempel på detta är hans martyrande i media kring det här med besparingarna på regeringskansliet. Snälla Calle, det handlar om 300 miljoner, totalt. 135 för ditt departement. Din Allians sänker skatter med miljarder. Om det nu är så "ansvarslöst", "smärtsamt" och "idiotiskt" med besparingar, så har nog regeringen gott om utrymme att omfördela lite. Bildt är så pass skolgårdsgrinig och egennyttig att det inte skulle förvåna mig om han medvetet lägger ned vissa större ambassader bara för att visa hur hemskt besparingsbeslutet var. Som Bryssel, Hanoi och Buenos Aires. Varför inte Kirgizistan, eller Zimbabwe? Antagligen för att ingen skulle sympatisera med hans snyfthistorier då.  

För övrigt kan man fråga sig vad ett litet land som Sverige med knappt 10 miljoner invånare har för nytta av att ha ambassader och konsulat i hela jävla världen? Det kanske rent utav kostar mer än det smakar? Det kanske är ett symptom på vår överdrivet uppblåsta självuppfattning? Jag vet att högdjuren inom politiken gillar ambassader och utlandsbeskickningar, i och med att det är en bra karriärsplan när man tröttnat på Sverige, men någon måtta får det väl vara.

Här är en lista på ambassader och konsulat per stad i världen, tycker det känns lite överdrivet: http://www.regeringen.se/sb/d/5615


21 december 2010

Vinterhaveri

Med anledning av en oförväntad bredbandskataklysm så är min förmåga att roa/irritera er med mitt skitsnack kraftigt nedsatt. Mobilsurf suger, särskilt på en skärm som är mindre än en tändsticksask. Passar därmed istället på att tipsa om ett fantastiskt bildande program som man kan flukta på i vintermörkret. 'The war you don't see' av och med John Pilger, en av mina personliga idoler. Något så ovanligt som en riktig journalist. Hela spellistan återfinns på länken ovan, om det inte fungerar att navigera från klippet. Själv har jag i brist på underhållning roat mig med att lista ut det coolaste anagrammet på mitt namn. Kan stolt meddela att det blev "General Pyton".




20 december 2010

Reinfeldt ljuger

Fredrik Reinfeldt ljuger om vadå, undrar man kanske? Det finns ju så mycket att välja på. I det här fallet syftar jag på Reinfeldts årliga jultal på Skansen i Stockholm. Talet kom, föga förvånande, att handla mycket om den misslyckade terrorattacken på Drottninggatan. Det som var mer förvånande var att Reinfeldt bestämde sig för att damma av lite G.W. Bush-retorik från tidiga 2000-talet. Enligt Reinfeldts insiktsfulla analys skedde nämligen terrordådet för att självmordsbombaren "hatar vår frihet". Ett bra exempel på vad Orwell kallade "doublespeak", i boken 1984. För inte fan hatade Abdulwahab "frihet". Det är så löjligt att man baxnar. Han hatade Sverige, och inte på grund av att vi är "fria". Sverige må vara många ting, men Sverige är inte "frihet".

Däremot är Sverige ett land som i världens ögon bevisligen är en inofficiell Natomedlem. Sverige är ett land som i världens ögon är en lydstat till USA, vars fälttåg vi stöder både med trupper på plats och genom vapenexport. Abdulwahab var inte ute efter att attackera "frihet", han var ute efter hämnd"Nu ska era barn, döttrar och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dör", meddelade han. Svenne Kokosnöt förstår kanske inte innebörden i detta, men för majoriteten av mänskligheten är budskapet solklart. Vi bidrar aktivt till att döda folk i den delen av världen, så därför är vi i deras ögon ett legitimt mål.  

Så nej Reinfeldt. Terrorister kan aldrig hota vår "frihet". Hur skulle de möjligtvis kunna göra det? Ska de invadera landet och tvinga alla att bära skägg? Det är bara du själv Fredrik, och dina kamrater i riksdagen som kan göra något sådant genom att lagstifta om ökad övervakning och kontroll av medborgarna i "säkerhetens" namn, samt genom att fortsätta skicka våra soldater till orättfärdiga krig.


19 december 2010

Vem har fel då alla har rätt?

Med anledning av den pågående rättsprocessen mot Julian Assange, och den aktuella våldtäktsdebatten så har jag faktiskt reflekterat en del. Dialogen har drivits i en oerhört svartvit riktning, där man tydligen antingen är en misogynistisk förringare av sexbrott, eller en nyttig idiot till USA-stövelslickare. Står man någonstans i mitten får man skit av båda. Jag tänkte försöka utveckla mina tankar i denna text, mest för min egen skull. Det finns nämligen flera svårlösliga problem i denna historia.

Julian Assange är ansvarig utgivare för Wikileaks. Att Wikileaks är hotat av mäktiga intressen går inte att ta miste på, vilket historien med PayPal, Amazon och nu senast Bank of America bevisar. Det är också känt att amerikanska justitiedepartementet aktivt arbetar med att formulera en rättsprocess mot Assange, med anledning av det som Wikileaks avslöjat. Målet är att få honom utlämnad till USA och döma honom för spioneri, vilket mycket väl kan innebära dödsstraff. I det här avseendet så är Julian Assange Wikileaks. Å andra sidan så är Julian Assange inte Wikileaks. Han är inte ensam, och om Julian försvinner ur bilden så kommer andra att ta över och Wikileaks arbete att fortsätta. Han är inte heller Wikileaks när han har sex med kvinnor i Sverige eller någon annanstans. Då är han bara en människa, som vem som helst. En människa som kan bete sig vidrigt eller begå brott. Att ställa Julian över lagen eller bortom misstankar för brott är att sätta honom på samma immunitetspiedestal som de brottslingar Wikileaks avslöjat sitter på. Denna kluvenhet är det som leder till den sjukliga polariseringen av opinionen.

Det andra ämnet, och det som jag faktiskt tänkt mest på, är själva våldtäktsproblematiken. Sverige har en lagstiftning på det här området som är väldigt mycket bättre än vad som är praxis i större delen av världen. I Sverige är våldtäkt och sexuellt utnyttjande seriösa brott, och det tillsammans med lagstiftningen gör att fler fall anmäls här än någon annanstans. Antagligen är det alldeles för få. För på samma gång så är det procentuella antalet fällande domar väldigt lågt. Något som t.ex. Michael Moore felaktigt tolkar som att Sverige är något slags paradis för våldtäktsmän. Detta säger mer om Moores dåliga koll på omvärlden än något annat, fast förhållandet anmälningar/fällande domar säger faktiskt en hel del om brottet i sig.

Problemet med våldtäkter och sexuellt utnyttjande är att det inte är några smoking-gun-brott. Om man nu inte är så radikal att man tycker att allt sex är våldtäkt, vilket flera gånger har fått mig att nästan tappa öronen i förvåning. När vi inte talar om rena överfallsvåldtäkter eller att någon tydligt sagt nej så handlar det mest om hur situationen upplevs. Om man känner sig våldtagen. Om man känner sig utnyttjad. Vi har därmed problemet att olika människor kan vara med om samma händelse, men uppleva saken helt annorlunda. Samma situation kan på samma gång vara ingenting, eller ett övergrepp. Vad är egentligen frivilligt och vad är tvång? Ett tvång som inte direkt identifieras som sådant är ändå ett tvång, och man kan senare även (med rätta) ångra, och känna sig kränkt över, något man frivilligt gått med på. Det är skam inblandat, det är könsroller inblandade, och det är maktstrukturer inblandade. Det är en jäkla soppa helt enkelt. På något sätt kan man tycka att det är var och ens ansvar att sätta sina egna gränser, men det är knappast något alibi för en annan person att bete sig hur som helst i avsaknad av protester. Jag har verkligen inte alla svaren på vad man ska göra åt detta, men några steg på vägen är oundvikligen att sträva mot riktig jämställdhet, arbeta med attityder, fördomar och skam kring sex, och att skapa ett klimat där kvinnor kan dela med sig av sina erfarenheter. Just för stunden, med tanke på Assange-fallet, så bör man kanske akta sig för att döma och hänga ut folk i offentligheten, vare sig de anklagade eller de anmälande. Ingen tjänar på det.


18 december 2010

It's OK to be Gay

Den amerikanska kongressen lyfte idag förbudet mot öppet homosexuella i landets militär, vilket förtjänar ett erkännande även om det verkligen var på tiden. Detta var ett av Barack Obamas vallöften, och han kommer i dagarna att skriva under återkallandet av Bill Clintons "don't ask, don't tell-policy" från 1993. Den tidigare lagen var en form av kompromiss, eftersom många högstående militärer starkt motsatte sig homosexuella i de väpnade styrkorna. Sedan dess har över 13.000 personer avskedats från militären på grund av sin sexuella läggning.

Pentagon påpekar dock, att DADT kommer att fortsätta gälla i åtminstone 60 dagar, i väntan på "förberedelser" som ska säkerställa att truppernas stridseffektivitet inte påverkas. Vad det är för "förberedelser" kan man ju undra. Det kan väl inte handla om införandet av särskilda bögplutoner? Skämt åsido så får ju detta ses som en stor seger för homosexuellas rättigheter. Varje erkännande av människors lika värde oavsett kön, etnicitet eller sexualitet ska vi ta vara på.


Förvånande/Självklart

En ny sammanställning av mer än hundra vetenskapliga studier – baserad på över 130 000 individer – visar på en robust koppling mellan våldsamma dataspel och till exempel aggressiva beteenden och minskad empati, erfar DN. Min spontana reaktion skiftar mellan "lägg ägg!" och "ja det förstår man väl". Kanske är min kluvna attityd på något sätt en indikator på att jag inte är någon ungdom längre, men inte heller någon gubbe.

Debatten om videovåld är liksom inget nytt, och för varje generation brukar det ju dyka upp något fenomen som stämplas som "karaktärsförstörande" av samhället. En gång i tiden var det väl något (i våra ögon) så harmlöst som Rock n Roll som skulle få moralen att förfalla hos ungdomarna? När jag var liten så var tv-spelen så usla att man knappast behövde oroa sig för det grafiska våldet i dem, men däremot kan jag ju lätt säga att jag blivit en smula psykiskt störd av vissa filmer som man smygtittade på som barn. Noterbara exempel är Hajen, Exorcisten, och Poltergeist. För att inte tala om Stephen Kings "It", med den horribla jävla clownen Pennywise.

Jag har även spelat en del mördarspel i mina dagar, och många gånger var det säkert för att man kände en oemotståndlig lust för att spränga någon jävel i småbitar. Det är nog olika det där från person till person, men det kan säkert finnas folk som blir riktigt skadade av det med, precis som jag med mina skräckfilmer. Studien antyder dock att det är spelandet i kombination med andra faktorer (bl.a. socioekonomisk bakgrund och genetik) som kan leda till problem. Det är väl i slutändan också föräldrarnas ansvar att se till så ungarna inte sitter och mejar ner folk framför skärmen hela dagarna. Jag tror för övrigt inte det är förknippat med sund mental utveckling att spela något gulligt, icke-våldsamt Hello Kitty-spel 8 timmar om dagen heller. Allt med måtta, som man brukar säga.

Personligen tror jag att det finns mycket i samhället som skadar ungdomar mer än våldsspelen. Som till exempel den äckliga utseendefixeringen och konsumtionshetsen. Vill mer än gärna se studier på det.


Vilken bluff!

Att Wikileaks har släppt en lista på superviktiga-jättesaftiga-terroristmål som kan sänka hela västvärlden, är ett rykte som fortfarande verkar cirkulera i media. Tänkte ta död på det en gång för alla. Listan kan för övrigt beskådas här. Titta gärna på den om ni inte fruktar farbror USAs granskande ögon allt för mycket. När man läst igenom så förstår man att detta knappast är någonting av värde. Det är faktiskt inte mer än vad en normalbegåvad person skulle kunna åstadkomma på en eftermiddag, högst. Ni kan faktiskt hitta mycket mer detaljerad information om det mesta i dokumentet på...Wikipedia. Onlineuppslagsverket innehåller till skillnad från det überfarliga Wikileaksdokumentet även information så som detaljerade koordinater och teknisk data. Whoa. Om Al-Qaida är så efterblivna att de behöver sådan här hjälp, så har vi i sanning inget att frukta.

Denna myt kommer att drivas av amerikanerna så länge som det är möjligt. Finns det några dokument som de inte anser vara hot mot deras säkerhet? Med deras logik är det ett hot mot USA och "världen" ifall världen vet vilken sorts salami Killary Clinton lägger på mackan. Infrastrukturlistan kommenterades faktiskt av brittiska säkerhetstjänsten, som konstaterade att flera saker på listan var direkt felaktiga, samt att den inte utgjorde något hot alls mot Storbritanniens säkerhet. Trots att USA hävdar att den gjorde det. Det här handlar inte om att det är farlig information, det handlar om att det är hemlig information. Amerikanerna har hela tiden hävdat att wikileakspubliceringarna är ett hot och en fara för deras medborgare och andra. Mig veterligen så har man inte producerat några argument för hur så skulle vara fallet. Däremot så är publiceringarna ett hot mot deras lögner och urskiljningslösa våldsutövning eftersom de skapar opinion. Det är självklart det man egentligen menar. Opinion är farligt.


17 december 2010

Vem tänker på Manning?

En sorglig del av fokuseringen på Julian Assange, är att ingen verkar fundera på vad som hänt med (som jag förstår) den riktiga hjälten i sammanhanget? Jag talar förstås om Bradley Manning, den amerikanske soldat som avslöjade det som behövdes avslöjas. Bradley Manning sitter därför i isoleringscell 23 timmar om dygnet. Det har han gjort under 7 månaders tid. Först i Kuwait, sedan på militärbasen Quantico, i Virginia. Han har ingen regelbunden kontakt med omvärlden, får inte motionera, eller ens ha en kudde att sova på. En isoleringscell är cirka 7 kvadratmeter, och det fluorescerande ljuset är tänt dygnet runt. Märk väl att han ännu inte ens dömts för något. Han är i juridisk mening alltså fortfarande oskyldig. Hur han förvarades under de två första månaderna i Kuwait vet jag inte. Men sedan han flyttades till Virginia har han suttit i exakt en sådan här cell i 5 månader.


Alla vetenskapliga undersökningar har visat att den behandling som Manning genomgår är att likställa med fysisk tortyr, kanske till och med värre. Redan på 60-talet visade studier att bara en veckas isolering mätbart leder till förändringar i hjärnan och orsakar ångest, depression, förvirring, hallucinationer och psykoser. Manning har, som sagt, varit isolerad i 7 månader. Jag har aldrig hört någon som upplevt isolering säga annat än att det är tortyr. Av den värsta sorten. Många har fått skador för livet.

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, fastställer också att de förhållanden som Manning genomlider är att betrakta som tortyr. Dessa konventioner tillåter faktiskt inte heller att länder som ratificerat konventionen lämnar ut misstänkta till nationer som bedriver sådana former av bestraffning. Eller där man kan anta att vederbörandes mänskliga rättigheter kommer att kränkas. Så om exempelvis Julian Assange skulle skickas till Sverige, så bryter faktiskt Sverige mot Europakonventionen om man skulle lämna ut honom till USA. Var tvungen att flika in det, för det kan ju bli relevant.

Detta är ju förstås inget som USA kommer att bry sig om, i rollen som laglös imperialistmakt. På Guantanamobasen och på andra x-baser håller man, och torterar man, fångar som man bevisligen vet är oskyldiga. Flera av dem är EU-medborgare. Vissa av dem är barn så unga som 12 år. Låter det som en stat som bryr sig något alls om vad omvärlden tycker? Skälet till att man behandlar fångar på detta vis är ju för att skapa ett klimat av rädsla. En varning till alla som vågar öppna käften. Det är totalitärt, och det är inget mindre än statsterrorism. För om du själv kom över bevis för allvarliga brott, lögner och korruption signerat USA, skulle du våga avslöja det? Med vetskapen om att denna handling troligtvis kommer att leda till att du under obestämd tid spärras in under inhumana förhållanden utan rättegång? Och det är om du är amerikansk medborgare. Är du inte det så blir det betydligt värre. Fuck G.I. Joe, Bradley Manning är the real american hero...låt honom inte ruttna bort i glömska.


En Klausen mindre

Med visst vemod konstaterar jag att Levi Klausen blivit ombedd att lämna Sverigedemokraterna. För oss som gillar humor är det därmed en sorgens dag (natt). Det som fick bägaren att rinna över var tydligen uppmaningen om att spika upp grishuvuden på dörrar för att hålla muslimer borta från hem och boning. Partiet verkar inte bry sig om att Levi Klausen faktiskt har rätt i sak. Det skulle hålla dem borta. Som tur är har vi tydligen åtminstone en Klausen kvar inom SD. Broder Martin. Inte fullt lika efterbliven som fågelholken Levi, men inte heller i närheten av broderns karisma. Det verkar också finnas en Jerry Klausen, märker jag nu. Hur många är de egentligen? Var är Ulf Nilson? Klausens degenererar ju fullständigt den pursvenska genpoolen.

16 december 2010

The war goes on

Ett krig pågår därute. Ammunitionen i just denna attack verkar bestå av piskande, köttavslitande isvindar. Sådär så man riktigt hör hur kraften obönhörligt slår mot fönsterrutorna, och inte minst moralen.. It's clear..det övergripande målet är uppenbarligen att göra mig helt deprimerad. Ska därmed ut och köpa en julgran. Slå tillbaka.

Om man åtnjuter privilegiet att inte behöva lämna bostaden, så rekommenderar jag den här sköna gamla John Pilger-dokumentären om Coke och Pepsi. Fantastiskt underhållande.








15 december 2010

Veckans svin

Här är en titel som jag negligerat på sistone. Veckans svin. Jag hade näst intill förträngt konceptet, tills tanken plötsligt väcktes av ett grymtande från en av Expressens krönikörer. Nämligen Ulf Nilson, självutnämnd "världsreporter". Ulf slog igenom på 50/60-talet då vilken halvt skrivkunnig apa som helst, begåvad med en käft, tydligen kunde göra sig ett namn trots insatser på ren skitnivå. Nu är han "krönikör", och kan således raljera med sina illa dolda fördomar utan något som helst ifrågasättande. Tidigare så har Ulf bland annat argumenterat för kolonialismens återinförande, samt sagt att kvinnor är mindre värda än djur i "arabvärlden". Ulf skriver nu, på sitt sedvanligt amatörmässiga och stillösa sätt:

"Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer. Kort sagt: vi befinner oss i krig."

Om man bortser från att man knappt förstår vad fan karln menar, så är faktum att Ulf, trots sina hedervärda ansträngningar att svartmåla ickesvenskar, kan vara den mest svenskfientliga person jag kommer på. Allt han skriver handlar om hur dumma, naiva, eller godtrogna svenskarna är. Hur allt med oss och vad vi gör är fel. Han måste verkligen förakta oss, den mannen. Hans uttryck "pursvenskar" kommer väl säkerligen, i skymundan, att glädja många xenofobiska collegetröjan-instoppad-i-jeansen-typer. För publikt så tar inte ens uttryckligen främlingsfientliga element sådana termer i sin mun. Man förstår att man ska prata om "kultur", inte "ras". Men inte Ulf. Han säger något annat. Vad det är förstår jag inte helt och fullt, men jag noterar en distinkt brun smak i hans som vanligt, sorgligt bristfälliga anrättning. Frågan är om sådan svinföda verkligen ska få serveras i tidningarna?


Kejsare Berlusconi

Katten har nio liv, Silvio har tio, sade en italienare en gång till mig. Så jag lånar det uttrycket för att konstatera att den italienske premiärministern överlevt ännu en attack. Denna gång i form av en misstroendeomröstning i italienska parlamentet. Fler våldsamma demonstrationer väntas. Åtminstone så borde de vara våldsamma. Berlusconi personifierar för mig på många sätt termen "demokratur".

Få personer har påverkat utvecklingen inom sitt lands politik som Silvio Berlusconi. En utveckling som ersatt ideologi med personkult. Berlusconi säljer inte idéer, han säljer sitt eget varumärke. Även i lokala valkampanjer där han inte ens ställer upp, så pryder hans nuna ofta affischerna. Han har varit inblandad i hur många skandaler som helst, men räddats av det faktum att han har media i sin ficka, och äger till exempel de tre största tv-kanalerna. De flesta ledare i den demokratiska världen skulle tillintetgjorts av en bråkdel av Silvios äcklerier. Mutor, korruption, maffiakontakter, minderåriga prostituerade, the list goes on. När skandalerna blir för problematiska så tystas media, eller så skapar man kontraskandaler mot Berlusconis motståndare och sätter fokus på dessa. Som Berlusconi själv säger "Förstår du inte att saker inte existerar- idéer, politiker, produkter, om de inte visas på tv?" På så sätt har han behållit sin popularitet, trots skandalerna, och trots Italiens stora ekonomiska problem.

Även i parlamentet har Silvio skaffat sig full kontroll, genom att fylla platserna med folk som står i skuld till honom, alternativt har Berlusconi att tacka för allt. Till exempel så fyllde han 2009 massor av platser i Europaparlamentet med kvinnor i tidiga tjugoårsåldern, många hade tidigare varit sk "showgirls". Många fick säkert möjlighet att "tacka" Silvio personligen. Även i italienska parlamentet sitter hans personliga advokater, läkare, revisorer, tv-kändisar, och personliga vänner. Två av hans ministrar är också de före detta "showgirls" med näst intill ingen politisk erfarenhet. Jämställdhetsministern ser ni här till vänster, som referens. Kanske något för regeringen Reinfeldt att kika på inför nästa val? Nyamko Sabuni har inte samma "star quality" som sin italienska motsvarighet, och Moderaterna är väl redan en glorifierad pr-byrå? I ljuset av hur politiker och ministrar väljs ut så är det knappast förvånande att Berlusconi under sin regeringstid har instiftat eller ändrat åtminstone ett dussin lagar som är direkt eller indirekt avsedda att skydda honom från åtal eller berika honom personligen. Italien styrs av en enda man. Av honom, för honom. Det är bara att hoppas att italienarna någon gång vaknar på tillräckligt fel sida för att utan pardon slänga ut denna möglande deghög till man.


Svensk polis är farlig

Idag kritiseras polisens våldsutredningar i tidningarna. Alltså tillfällen då polisen anklagats för onödigt våld vid gripanden. Att ens kalla det för "utredningar" är enligt mig att skönmåla. Det är ett skämt. I Sverige är det fullt möjligt för ett gäng fullvuxna polismän att misshandla människor hur som helst, utan risk. Man förvanskar bara rapporten och hävdar att folk har "skadat sig själva" eller liknande. Men om en polis "ollar" i polisbilen så är kravet på avsked obönhörligt? Återigen, ett skämt. Detta handlar så klart om systemfel i rättsväsendet, där den anklagade först ska utreda sig själv, och ingen åklagare vill väcka åtal mot poliser, oavsett brottet eller hur starka bevisen är. Lägg därtill att en polis vittnesmål per definition är värt minst dubbelt så mycket som en vanlig medborgares, så har man problematiken i ett nötskal. I Osmo Vallos fall räckte det inte med åtta vittnen som såg vad som hände. Att han blev mördad. Polisen gick ändå fri. Ingen bryr sig. Kanske för att Vallo var en "knarkare". Kanske snarare för att han var en obetydlig och fattig människa. Ironin i namnet "Sveriges Rikes lag" går inte obemärkt förbi.

Är man intresserad av svenskt rättsväsendes inställning till olaglig våldsutövning av polisen, kan man gärna friska upp minnet genom att läsa om "Basebolligan", som i mitten på 80-talet spred skräck på Stockholms gator. 1982 bildade norrmalmspolisen den sk GatuVåldsGruppen, för att bekämpa gatuvåldet i city. Ur denna grupp utkristalliserades det som kom att kallas Basebolligan. Som ny medlem i gruppen blev man tillsagd att snabbt glömma allt man lärt sig på polishögskolan och introducerades i hur man bäst misshandlar "kriminella". Polisbussar, visiteringsrum, polishusets garage och hiss var några av de platser där Baseballigan ostört kunde bearbeta sina intagna. Om någon av våldshandlingarna ledde till rättegång var man snabb att vittna till varandras fördel. Av alla anmälningar mot poliser på Norrmalm under den tiden lades 99% av alla förundersökningar ned, om det ens startats någon.

Basebolligan finns inte längre, men tro inte att det skett någon egentlig attitydförändring. Det råder knappast någon tvekan om att poliser ljuger för att skydda varandra, eller för att verkligen se till att folk blir dömda. Det råder knappast heller något tvivel om att de i många fall tar varje chans att få utöva våld och hot mot intagna. Jag har själv sett poliser "råka" putta in folk i väggar och nedför trappor, spruta pepparspray i ögonen på handfängslade personer från tio centimeters håll, låta polishundar tugga på hjälplösa, plus en massa annat random oberättigat frihetsberövande, dödhotande och misshandlande. Anledningen till att det i 99% av fallen inte anmäls beror ju på polisens tidigare nämnda frekvens av nedlagda förundersökningar. Om det finns några rättskaffens individer inom kåren, och det borde det finnas, så borde dessa vara mycket drivande i frågan om polisens ansvar vid gripanden. För bilden av polisen är inte bra idag, och om folk visste omfattningen av maktmissbruket skulle den vara betydligt sämre.