2 januari 2011

Det kostar att vara fet

Stefan Hannas Utopia?
Stefan Hanna, Centerpartiets kommunalråd i Uppsala har kommit med ett roligt uttalande. Han tänker sig att tjocka människor borde betala högre skatt. Man bör nog förvänta sig liknande konvulsioner från centerpartiet innan man sakta bleknar bort som parti i solnedgången, men det kan ju likväl vara roligt att filosofera kring Stefans tankar. Det är ju allmänt känt att det inte är bra att äta så mycket så man blir fet, om det råder ingen tvekan. Lika så med det faktum att sjukdomar och vård relaterat till människors övervikt är ganska vanligt. Så Hannas slutsats att de tjocka belastar systemet hårdare är ju faktiskt korrekt. Om man nu ser på detta ur en annan vinkel, som jag uppskattar att göra, så kan man jämföra med tobaksdebatten. Sakfrågan är nämligen huruvida man ska tillåta sådana beteenden som kostar samhället pengar i onödan?

Någonstans kring 40% av priset på ett cigarettpaket är skatt, enligt mina amatörberäkningar. Anledningen till att denna skatt finns (förutom att tjäna kulor till staten), är ju att man resonerat på sådant vis att skatteintäkterna ska bidra till att täcka de kostnader som rökaren antas belasta samhället med. Jag som anser att folk i största möjliga utsträckning ska få göra vad fan de själva vill, kan därför acceptera dylika extraskatter (de kanske till och med borde vara högre). Jag ser helst inte att mina laster ska behöva drabba någon annan, eller att deras laster drabbar mig. Frid och fröjd. Enligt detta resonemang så är det konstigt att en aktivitet som förtärande av ohälsosamma mängder livsmedel ska vara acceptabelt. Är det en mänsklig rättighet att äta pajer tills käkarna smulas sönder? Det känns inte som det. Jag tycker inte att samhället nödvändigtvis ska betala sjukhusräkningen för folk som regelbundet av fri vilja utsätter sig för risker. Om du vill klättra upp på Matterhorn och vara motsvarigheten till den förvirrade myran på mitt köksgolv, be my guest. Men förvänta dig inte att vi ska budgetera för att forsla hem dig från baslägret när dina tår fryser av.

Jag vet att det finns personer som har riktiga fysiologiska problem med övervikt sedan barndomen osv, men majoriteten är faktiskt bara överdrivet förtjusta i cheeseburgare och läsk. Så sakfrågan är faktiskt ytterst relevant. Varför är vissa beteenden ok, men andra inte? Varför tillåts det ena belasta det gemensamma hårdare än det andra?