Ät chips och dö

Återigen så kämpar en moderat vildsint med att försöka överträffa sina kamrater i omvärldsokunskap. Just idag så uttalar sig finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl på ett rekorderligt vidrigt sätt kring SLs planerade höjning av månadskortet den 1 september. Enligt Rosdahl så motsvarar höjningen ”tre chipspåsar”. Jag ifrågasätter inte att den korpulente moderatfjanten vet vad en chipspåse kostar. Jag ifrågasätter inte heller att han sitter och gluffar i sig trettio chipspåsar i månaden som om det vore business as usual, när vanligt folk kanske köper någon då och då till hela familjen. Däremot är det uppenbart att han inte lever i den värld han är satt att styra. SL-kortet kostar inte 100 spänn, Torbjörn. Det här är en omotiverad höjning av det befintliga priset på nästan sju hundra spänn. Låt oss gå igenom några citat för att påvisa hans förakt för vanliga människor.

”Det vore orimligt om inte SL-kortet kostade lite mer. Jag har själv fått mer i plånboken.”

Ja Torbjörn, det vore kanske rimligt att det kostade lite mer, ifall det inte redan var HUTLÖST dyrt. Jag tycker snarare det vore rimligt ifall det kostade lite mindre. Att du har fått mer i plånboken betvivlar jag inte alls, men du hade antagligen ganska lättvindigt råd med korthelvetet redan innan. Antagligen så lättvindigt att det inte ens behövde gå ut över din överdrivna chipskonsumtion. Men det är förvisso klassiska moderatismer att utgå från sin egen plånbok när man tar beslut som berör alla andra. För övrigt spelar det väl ingen roll om man får mer i plånboken om de pengarna bara går åt till höjda avgifter på annat? Kontentan blir väl densamma?

Just det här med plånboken, och att man tydligen ska ha fått mer i den, verkar vara en särskilt seglivad bluff. Enligt folk som Torbjörn Rosdahl ska man som arbetande tydligen ha fått en hel jävla månadslön extra. När jag jobbade heltid för ett år sedan så fick jag verkligen inga extra månadslöner på grund av de sk ”jobbskatteavdragen”. Jag fick typ någon hundring mer i månaden, och då tjänade jag ett antal tusen mer än vad som är en genomsnittslön i dagens Sverige. Jag känner heller ingen annan som heltidsarbetar som fått ta del av detta pengaregn. Hur räknar de egentligen?

Men Rosdahl framhärdar i sin världsbild. På frågan om en barnfamilj med två tonåringar vars årskostnad ökar med 4.800 kronor känner sig lättade av hans chipsliknelse svarar han morskt ”Jag antar att det i familjen är två vuxna som jobbar, då har de fått två månadslöner extra också.” Han antar mycket, den jäveln, och fortsätter sitt bombardemang med fler verklighetsfrånvända antaganden.

”..förhoppningsvis gör inte den här hundralappen så stor skillnad att man väljer att ta bilen”. 

Rosdahl antar alltså dessutom att folk har råd med både SL-kort och bil. Men det borde man väl tydligen när man fått en massa extra månadslöner? Torbjörn behöver förvisso helt säkert bil för att förflytta den kroppshydda han byggt med hjälp av sina dagliga chipspåsar, men det känns orimligt att anta att alla andra har råd med den lyxen.

Enligt tidningen City så borde ett SL-kort kosta 378 spänn om det följt samma kostnadsutveckling som övriga varor och tjänster sedan 1991. Men det gör det ju inte. Det kostar dubbelt så mycket. Med tanke på den usla kvaliteten i kollektivtrafiken så kan jag inte komma på en enda anledning till de orimliga priserna. Till och med 378 kronor hade varit att ta i, men ändå någorlunda acceptabelt.

Avgiftshöjningen ger i vilket fall som helst SL 700 miljoner mer i kassan, som enligt de själva ska användas till en mer attraktiv kollektivtrafik. Samma bullshit som de alltid motiverar sina prishöjningar med. De lägger enligt min erfarenhet aldrig ett skit på en mer ”attraktiv” kollektivtrafik. Det de däremot behöver pengar till är att bygga ett ännu mer fascistiskt och svårforcerat spärrsystem som ska giljotinera de resenärer som inte har råd med en massa extra chipspåsar varje månad, samt även en stor del av de betalande resenärerna. Det är dit pengarna går. Well, jag langar som vanligt ett fett fuck you till SL och deras språkrör för dagen Torbjörn Rosdahl. Jag ska planka i rent förakt mot er brist på intelligens och verklighetsuppfattning. Jag vägrar kategoriskt att betala era ockerpriser tills jag ser röken av de där extra månadslönerna som ”alla” ska ha fått.

Slutligen så kan man (om man klarar åsynen av Torbjörn Rosdahl) i följande klipp se honom uppmana människor att gå till socialen om de inte har råd med det flashiga månadskortet. Vad är det Torbjörn inte förstår? Om lösningen på problemet med de höga taxorna är att tvinga folk till socialen så kan det väl ändå inte ha varit ett särskilt klokt förslag att höja dem? Eller vill han ytterligare stigmatisera människor som lever på marginalen?

Operation Gåsen

För tredje året i rad genomför Söderortssnuten den fyndigt betitlade ”operation Gåsen”. Man vet tydligen att många unga börjar ”missbruka” narkotika vid den här tiden på året. Ja, det stämmer. Efter oräkneliga månaders atomvinter så väcker säkert värmens ankomst folkets lust att gå ut ur sina skyddsrum och ta något festligt i solen. Kanske en ”Gås”, som polisen antyder? 

Målet är att gripa två unga per dag i söderort, med vad som verkar vara vilka metoder som helst. Förundersökningsledare Ludvig Sandberg säger till exempel att man ”jobbar offensivt i framkanten av lagstiftningen. I en sådan här insats är man inte rädd för att ta tvångsmedelsbeslut och man är ganska fantasirik när det gäller sina misstankar.” Det är bra Ludvig, tryck åt ungdomar med lagens fulla kraft, och lite till, som vore de Bin Laden återuppstånden som en tio meter lång zombie. Det där med fantasirika misstankar förstår jag också precis. Det handlar i stort sett om att kunna anklaga personer för att vara drogpåverkade med anledning av att de ser för glada ut.

Ludvig tycker ”Det är roligt att det går rykten och att det pratas bland ungdomar”. Det vill säga att ungdomar pratar om vilka fittor de tycker att polisen är och att man ska akta sig för dem till varje pris. Han fortsätter ”En del av poängen är att det ska kännas och märkas att vi gör något.” Ja, det känns och märks varje gång polisen försöker hindra folk från att ha roligt. Det känns och märks säkert också för de dagliga två stackare som ska fylla operationens kvot. Budskapet är genomgående tydligt, vi ska få ungdomar att hata snuten och springa för livet när de ser en blåskjorta. Mission accomplished redan på förhand känns det som.