31 januari 2011

Demokrati är ostabilt?

Obama är eufemismernas man. Man talar om "stabilitet" och "reformer", men både han och hans administration vägrar konsekvent att använda D-ordet tills det blir absolut nödvändigt, när det handlar om "friendly dictators" som Mubarak. Man vill inte välja sida, som det heter. Men att inte välja sida -är just att välja sida. För att använda Obamas företrädares diskurs, så är man antingen med eller emot.

Den folkliga demokratirörelsen som tagit fart i regionen borde egentligen vara en gåva från himlen för både USA och Europa. Jag tänker förstås på det så kallade "kriget mot terrorismen". Genom att stödja genuin demokratisering så drar man effektivt undan mattan för alla jävla Al-Qaida och de andra hjärnspökena som man fruktar så högt. Utan att skjuta ett enda skott. Det verkar i mina ögon mer effektivt än att "demokratisera" genom våld som i Irak och Afghanistan. Men "stabilitet" och "demokrati" är ju inte riktigt samma sak. Det förstnämnda gynnar amerikanska intressen, det andra gör det nödvändigtvis inte. Det gynnar de lokala folkens intressen.

Sanningen är så klart att västvärlden aldrig har haft några problem med diktaturer, så länge man kan säga till dem vad de ska göra. Demokrati är lite mer problematiskt ur den synvinkeln. Eller som "mellanösterns enda demokrati" Israel -uttrycker saken angående det i deras ögon bristande stödet för den egyptiska diktaturen:
"The Americans and the Europeans are being pulled along by public opinion and aren't considering their genuine interests"
"Even if they are critical of Mubarak they have to make their friends feel that they're not alone. Jordan and Saudi Arabia see the reactions in the West, how everyone is abandoning Mubarak, and this will have very serious implications."
För det första undrar man vem som sköter Israels PR, för att öppet stödja Mubarak på det här viset är knappast något som stärker hans position..Visst blir det "serious implications". Men om de är bra eller dåliga beror väl på vad man föredrar: Stabila diktaturer eller folkliga demokratier. Obama och övriga västledare står vid ett vägskäl. Antingen så offrar man sina strategiska intressen i regionen och stöder en utveckling som i det långa loppet kommer att vara positiv. Eller så demonstrerar man öppet sin dubbelmoral kring "demokratisering". Som jag ser det så finns det en sak som oroar väst mer än något annat. Nämligen att de andra västvänliga diktatorerna i regionen kommer att sluta lita på vårt stöd om vi "överger" Mubarak och i stället kanske de börjar samarbeta andra makter som Kina eller Iran. Och "unfriendly dictators" har vi ingen nytta av.


29 januari 2011

Diktatorns dårskap

De flesta diktatorer är galna. De lever i en upp- och nervänd värld. Hosni Mubarak likaså. Jag gillade hur han i gårdagens tal till folket försökte få det att verka som om protesterna var ett resultat av att han gett dem så mycket rättigheter. Sedan försökte han (som Ben Ali i Tunisien) att mildra vreden genom att avskeda regeringen. Självklart så fungerar det inte på det viset. Det är inte "regeringen" folket vill åt. Det är Mubarak. Kom igen nu Hosni. Du har gjort ditt bästa i 30 år för att förvägra folk frihet och värdighet. Now fuck off.

Tills Mubarak har fattat att folket vill ha bort regimen -inte en förändring i den, så kan man ju förströ sig med nedanstående klipp där man diskuterar vad det här upproret egentligen handlar om. Följa utvecklingen i realtid gör man bäst HÄR på Al Jazeeras livekanal. Kildén & Åsman skriver bra om Sveriges pinsamma tystnad. Svensson spekulerar i vart Mubarak tar vägen (Israel?), och Röda Malmö talar om "diktaturens kreatur". Ett alltid lika aktuellt Palme-citat. 




28 januari 2011

Egypten vs Mubarak

Trots att regimen försöker att kväsa upporet i Egypten, senast genom att försöka stänga av internet, så är folket fortsatt beslutsamma och enade. Mubarak ska bort. Egypten är en vågbrytare för folkligt självbestämmmande i mellanöstern, och det är därför exempelvis USA, men även andra västmakter är skiträdda för ett regimskifte där. Om Egyptens regim faller, så kan nämligen alla klientregimer falla. Vilket självklart vore förödande för USAs intressen i mellanöstern. Men det var tvunget att ske förr eller senare. Idag kl 17 hålls det förresten en demonstration i solidaritet med det egyptiska folket, utanför Egyptens ambassad på Strandvägen i Stockholm. För den som känner sig manad. Här följer lite bilder från Kairo och annorstädes. Upproret är landsomfattande. Vill man kolla live kan man göra det HÄR. Snart träder utegångsförbudet i kraft, och folk har ingen avsikt att gå hem..





27 januari 2011

USA om Egypten

Kolla in PJ Crowley, talesman för det amerikanska utrikesministeriet. Jag gillar hur han dels försöker ta avstånd från Mubaraks förtryck, men på samma gång uttalar stöd för hans regim. Egypten är ju trots allt en viktig allierad och står för "stabilitet". Jävla stolpskott. Antingen så stöder man väl diktatorn eller inte? I det här fallet gör ju dock PJ saken väldigt tydlig. Om man lyssnar mellan raderna. Runt 6:40 in i klippet behöver man inte ens anstränga sig. En stor eloge till Shihab Rattansi, i mitt tycke kanske det bästa nyhetsankaret som finns idag. Här visar han hur man kan intervjua utan att spela med i the bullshit game. En vanlig journalist skulle på god branschpraxis tolkat de undvikande svaren som en uppmaning att gå vidare till ett annat ämne.




Ett nytt mellanöstern

Det är mycket som händer i mellanöstern just nu. Sanningar kommer upp till ytan. Folk har fått nog av lögner och förtryck. För västvärlden så är det här skrämmande. För det kan innebära att arabvärlden börjar välja sina egna ledare. Det är alltså möjligt att de inte längre kommer att styras av väst. Detta är så klart upprörande.


Britterna förde med sig demokratin till Egypten efter andra världskriget. De älskade demokrati, britterna. Man hade på den här tiden lite samma roll som "demokratins försvarare" som USA har tagit idag. Tills egyptierna ville göra sig av med monarkin i landet. Då satte britterna dem i fängelse. För britterna gillar monarkin. Att man inte befann sig i Storbritannien var inte relevant. Man vill alltid "ge" demokrati till världen, tills det blir uppenbart att folket inte vill rösta på det alternativ vi gillar. Då måste de tillrättavisas. De är nämligen inte lika vettiga och rationella som oss. De gör så konstiga saker.

 Ett annat exempel på det är Hamas. Jag ska inte bedöma hur pass bra eller dåligt det partiet är. Men det är demokratiskt valt. Enligt de observatörer som fanns på plats, var det till och med mycket demokratiskt valt. Men västvärlden gillar inte Hamas. Västvärlden gillar Mahmoud Abbas. Efter de senaste avslöjandena om Abbas och hans myndighets inofficiella konspirationer med Israel och USA mot det egna folket så förstår man varför Hamas var "fel" val. Det var inte vårt val. Frihet är friheten att göra som vi vill.

Mubarak kommer att gå samma öde tillmötes som sin tunisiske kollega. Det Mubarak tänker på just nu är inte hur han ska stanna vid makten. Han funderar på vart han ska fly. Precis samma funderingar som många andra ledare i mellanöstern bör sätta igång med. För detta slutar inte i Egypten. Ledarna har sedan länge vänt folket ryggen, och lögnerna har tagit slut. Det går inte att skapa fler. Palestinierna vet nu säkert att Abbas myndighet inte förtjänar något förhandlingsmandat. Egyptierna, Algerierna, Jordanierna och Jemeniterna förstår att det är möjligt att bli av med sina egna diktatorer. Libaneserna vägrar att lyda USA och fortsätter stå bakom Hizbollah. I flera andra länder så gror missnöjet med det korrupta ledarskapet. Arabvärlden vill ha riktigt självbestämmande och riktig demokrati utan att andra nationer blandar sig i. Är det så konstigt? Är inte det vad "demokrati" handlar om? Eller kallas det bara demokrati när vi håller med om åsikten?


Fox = Evil

Barack Obamas state of the union-tal var inget att hurra för. Han talade mest om den idealistiska bilden av det gamla USA med tillväxt, möjligheter, och the american dream, ni vet. Obama menar att landet behöver ändra riktning för att inte fortsätta att sakta åka ner i skiten. Han vill se satsningar på infrastruktur, förnyelsebar energi och allt det där fina som Miljöpartiet brukar prata om. Jag förstår inte varför han bryr sig. Majoriteten i kongressen är konservativa stofiler som inte är intresserade av någon teknik som inte gynnar någon eller några av deras kampanjsponsorer. Men vänta bara tills de kommer på något sätt att kommersialisera luft och solsken. Då kommer det att börja hända grejor. Tills dess kan han ju sysselsätta sig med att försöka skapa jobb på bättre sätt än vad som illustreras här till höger..

Hur som helst. Titeln på det här inlägget är ju Fox = Evil. Tydligen så har man ändrat i Obamas tal och tagit bort applåder och skratt. Originalet -- Fox.

Ingen "riktig" amerikan tycker ju att den där jävla Hussein Obama är rolig eller bra, och om inte folk förstår det så får Fox hjälpa till. Det vansinniga är att Fox nyhetsprogram är populära i USA. Ta till exempel Glenn Beck. Detta legitimerade psykfall har den mest populära politiska showen i hela USA (i sin timeslot). Han har miljoner tittare. Igår (Jan 25) sågs hans program av 3 320 000 människor. Skåda nu följande klipp där han försöker visa att Obama är rasist. Försök sedan förstå dels hur Fox kan kalla sig "neutrala" och varför miljoner amerikaner faktiskt tittar på detta. Becks lögner krossas ju totalt i slutet av detta klipp, men hur många får reda på det?



26 januari 2011

Rasistligan


Sverigedemokraterna alltså. Jag är gruvligt trött på dessa små små människor som gjort sig en politisk karriär på att vara rädda för skägg. Dag in och dag ut så gnäller de om att media censurerar dem och försöker göra sig till martyrer. Ändå tycker jag det verkar som om de påfallande ofta får uttrycka sig på bästa nyhetsplats. I den blekfete Jimmie Åkesson har de hittat sin Messias. En färglös, lugn och sansad typ som egentligen inte skapar mer äckelkänslor än många av de andra partiernas representanter. Bakom honom huserar dock fortfarande samma gamla flinande garde av pajasar. Eller invandringskritiker, som de vill kallas. Men tyvärr så kallas man inte alltid för det man vill här i världen. Ibland kallas man för det man är. I det här fallet, en bunt väldigt rädda, väldigt rasistiska män.

Vi kan diskutera semantik och ordval i åratal. I slutändan handlar det bara om en sak. Man vill inte ha hit några kulturer som är annorlunda än vår. Man menar självklart "sämre" när man säger "annorlunda". Amerikaner är exempelvis kulturellt väldigt annorlunda än svenskar. Men deras kultur är ju bra. Alltså inget hot. Hotet uppkommer när vår goda kultur blandas med en sämre kultur. 

Ett annat ord för "sämre", är "underlägsen". Man vill alltså inte beblanda sig med några underlägsna kulturer. Den underlägsna kulturen riskerar att sprida sig och förstöra den överlägsna. Främst eftersom de som hör till den underlägsna kulturen föder så många barn. Byt nu ut ordet "kultur", mot "ras", och försök hitta något som skiljer Sverigedemokraternas snack från vilket nazistparti som helst. Bara för att man byter ut stigmatiserande ord mot ord som förefaller ofarliga, så betyder det inte att man egentligen säger något annat. Man kan kalla sig invandringskritisk, eller vad fan som helst. Men att påstå att man i grunden tycker något annat bara för att man slutar använda vissa ord, det är bara ohederligt. Men därav namnet -Rasistligan.

Kolla in när Jimmie blir ägd i BBC förresten. Hans engelska är ju under all kritik.



25 januari 2011

Samhällets dubbelmoral

Vi människor gillar att prata om moral. Värderingar. Att lära våra barn detta. Problemet med den debatten är att den egentligen inte handlar om de värderingar samhället faktiskt förmedlar, utan om de värderingar vi önskar att samhället förmedlade. Som den här debatten om skillnaden mellan pojk- och flickkläder. Som faktiskt är gammal som gatan. Jag har själv stört mig på den här könsuppdelningen i åratal.

Jag gillar mina exempel extrema, så vi gör så även nu. Samhället (dvs vi) anser till exempel att pedofili och synen på barn som sexobjekt står helt emot vår moral. Det är helt jävla fel, helt enkelt. Men ändå så går folk och handlar trekantsbikinis till sina småflickor. Ändå så säger den kommersiella handeln att barn ska klä sig och se ut som vuxna så tidigt det bara går. När flickor fyller 18 så har de både sminkat sig och klätt sig som vuxna sedan många år. Vad säger det? Egentligen? Är inte det lite som att lära någon att spela piano, men förbjuda vissa melodier?

Men utvecklingen går ju åt det hållet. Barn är inte barn längre. Barn är konsumenter, reklampelare och förväntas följa uppsatta mallar baserade på könstillhörighet. Problemet är att barn inte förstår detta. Barn är inte medvetna om reklam och trender på samma sätt som vuxna. Däremot så är barn mycket bra på att göra som vi gör, och se hyckleriet när vi säger en sak och gör något annat. Problemet är att om vi ska börja med att kritiskt granska samhällets faktiska värderingar istället för vår fantasibild om dem, så måste vi antagligen omvärdera en hel del av hur samhället egentligen fungerar. Det är vi inte beredda att göra.


The Music Bay

Enligt uppgifter till sajten TorrentFreak igår, så är Pirate Bay-folket i farten igen. Jag citerar.
“The music industry can’t even imagine what we’re planning to roll out in the coming months. For years they’ve complained bitterly about piracy, but if they ever had a reason to be scared it is now,” TorrentFreak was told.
Det kan ju mer eller mindre betyda vad som helst. Men skrivaren av den här bloggen uppskattar åtminstone det kaxiga uttalandet och självsäkerheten.

Vidare en reaktion från Alfons Karabuda, ordförande i ECSA, som representerar upphovsmännen.
"Vi får se vad som händer. Jag tror inte att rädsla är något som bygger musik och bra kultur. Det känns lite desperat tycker jag. Men är meningen att man ska stjälpa musikindustrin då har man inget att använda sig av sedan."

Där har vi det gott folk. Piraterna är lika kaxiga som vanligt, upphovsmännen sitter lite på mellanhand och skivindustrin är skiträdda samt fortsätter att sätta likhetstecken mellan sig själva och musik. Utan skivindustrin så dör tydligen musiken. Eller menar de kanske att skitmusiken kommer att dö? De där talanglösa paketerade fjantarna som bara är kända för att skivindustrin vet hur man marknadsför deras själlösa piss-Pop? Snälla. Döda den. Kan någon med handen på hjärtat påstå att musikvärlden skulle förlora något ifall 90% av dagens artister brändes bort från jordens yta med en stor jävla laser?

Men jag måste säga att jag blir nyfiken på det här nya projektet. Jag skulle inte bli förvånad om det kan bli något Spotify-liknande av det hela. Jag har själv överlevt de flesta musikdelningstjänsterna och min favorit, alla kategorier, är gamla Audiogalaxy. Utan tvekan. Jag kan bli smått nostalgisk ibland bara över att tänka på hur kickass den sidan var. Ni som minns den håller garanterat med.


24 januari 2011

Affärerna smartare än du

God för 450 miljarder. That's quite a lot.
Stoppa pressarna! Alan Penn, professor i arkitektur vid UCL har kommit fram till en revolutionerande slutsats. IKEAs varuhus är labyrinter. No shit? Det borde väl vara så uppenbart att källhänvisningen kunde ha börjat och slutat med -Besök på IKEA. Min första reaktion var att bli upprörd över att resurser används till sådan här grymt onödig forskning, men sedan kom jag att tänka på att de resurserna antagligen är högst en promille av vad IKEA själva spenderar på att designa labyrinthelvetet. För det gör de. Dementier till trots. Alla större företag gör detta i olika former. Det är väldigt få val vi gör i en butik som inte företagen försöker att påverka. Hela grejen med att analysera kundernas beteende är big business. Varför går de till vänster istället för höger här? Hur tänker de? Hur känner de? Hur ska vi få dem att titta upp? ner? Framför allt, hur ska vi få dem att köpa det vi vill att de ska köpa?

Genom ett jobb på ett större svenskt varuhus lärde jag en gång känna en kvinna som jobbade med just det här. Det var jävligt intressant, och hon var väldigt öppen. Hon älskade sitt jobb. Hon åkte runt som någon slags inhouse-konsult och optimerade utformningen av kedjans butiker. Skyltning. Produktplacering. Musik. Allt. Det var inte mycket som hon inte kunde säga om kundernas beteende. Jag testade henne på det där ett par gånger. Hon kunde i princip beskriva precis hur kunden, utifrån vilken demografisk grupp den tillhörde, skulle bete sig efter att den klivit in genom portarna. Alltså, på pricken. Det var helt sjukt. Nu går Agda till höger. Agda tittar åt vänster. Agda känner lite på varorna här. Agda ser kassorna. Med mera. Konsultkvinnan blev mycket glad när hennes analyser slog in. Hon fann tydligen stort nöje i att använda sina fantastiska kunskaper om människors psykologi och beteende på det här sättet. Ta en sådan sak som "övervakningskamerorna". Tror ni dom främst är till för att stoppa stölder? Det sitter väl ändå inte en kille och stirrar in i de där tv-monitorerna hela dagarna? Nej, men filmerna är utmärkt analysmaterial för att se hur kunderna rör sig. Om de gör som det är tänkt, och om inte -ändra i butiken så de gör det.

Jag blev efter det där jobbet väldigt intresserad av ämnet och hur mycket kommersiell påverkan vi utsätts för hela tiden. Oftast utan att vara medvetna om det. Det är det värsta. Jag bryr mig inte om någon försöker sälja smörja till mig, så länge jag är medveten om att det är vad som sker. Jag ska försöka återkomma till de här frågorna. Det finns mycket att säga.


23 januari 2011

Israel frikänner Israel

Israel har nu efter "opartiskt" undersökande funnit sig själva oskyldiga till några som helst brott i samband med bordandet av Ship to Gaza-flottan. Att utreda sig själv är nämligen det enda medel man har, om man inte vill spela enligt samma regler som resten av världen. Att FN redan har fastslagit att bordandet av skeppen var "uppenbart olagligt" utifrån alla möjliga internationella lagar, vill man ju inte veta av. FN hatar ju Israel. Enligt Israel så hatar nämligen alla Israel. Till och med USA, deras största supporter, ses av många som en tveksam allierad som när som helst skulle kunna vända sig emot dem. Som Obama sade 2010, enligt israeliska Haaretz:.
...when confronted with the anxiety that some Israelis feel toward him, Obama said that "some of it may just be the fact that my middle name is Hussein, and that creates suspicion."
"Ironically, I've got a Chief of Staff named Rahm Israel Emmanuel. My top political advisor is somebody who is a descendent of Holocaust survivors. My closeness to the Jewish American community was probably what propelled me to the U.S. Senate," Obama said.
Att Israel på något sätt skulle oroa sig över USA är vansinne. Men illustrerar rätt bra hur den här kulturen av "vi mot alla" odlas. Med den här grundinställningen är det självklart att all kritik har "onda avsikter", och då gör man bäst i att utreda sig själv.

Jag är fullt medveten om att man kan hitta kryphål och undantag i alla lagar, och det har ju Israel gjort i sin utredning. Det finns till exempel undantag i de maritima lagarna om att en stat kan ingripa mot fartyg på internationellt vatten för att uppehålla en laglig blockad. Men det hela handlar alltså i slutändan om en enda sak. Det handlar inte om vem som attackerade vem, eller om skeppen befann sig en sjömil längre hit eller dit.

Det handlar om en enkel fråga: Är blockaden av Gaza olaglig eller inte? Är den olaglig så kan man aldrig rättfärdiga ingripanden mot någon som försöker bryta blockaden, eller försvara blockaden i sig. På den punkten finns faktiskt ett enkelt svar. Ja -blockaden är olaglig utav bara helvete. Man behöver inte leta längre än i den 33:e artikeln av fjärde Genèvekonventionen, där det klart och tydligt står att det är olagligt att kollektivt bestraffa människor. Israel har så klart ett svar på detta också. Nämligen att befolkningen i Gaza har det jättebra och att ingen humanitär kris existerar. Verkligheten ringde nyss och undrade var de får sin info ifrån...





Spelet Monopol - Inte vad du tror

Polska myndigheter har gjort en "kommunistisk" version av spelet Monopol för att lära eleverna hur det var under sovjettiden. Det är ju jättebra. Spel är både roliga och pedagogiska. Men om man kan sin historia så är det också en smula ironiskt. För spelet Monopol var från början skapat för att på ett pedagogiskt sätt förklara för människor hur det kapitalistiska samhället var djupt orättvist. Vi börjar från början tycker jag...

USA 1904. En kvinna från Virginia vid namn Elizabeth Magie får sitt första patent på spelet "The Landlord's Game". Elizabeth var en anhängare av Henry George och hans politiska filosofi, som kom att kallas Georgism. Huvudidén i Georgismen var att -det du skapar äger du, men det som finns i naturen -det äger alla. Alltså kunde köpandet och uthyrandet av mark aldrig vara rättvist och ledde till att ett fåtal rika kunde utnyttja naturresurser som tillhörde alla, för egen vinning. Elizabeth Magie förstod att denna idé kunde vara svår för folk att greppa, och skapade "The Landlord's Game" för att på ett pedagogiskt sätt förklara orättvisan i det rådande systemet. Namnen på fälten i spelet reflekterade detta -eller vad sägs om exempelvis "Lord Blueblood's Estate"? Där har ni det. Det ultrakapitalistiska spelet Monopols antikapitalistiska rötter.

Speljätten Parker Brothers köpte 1935 patentet av Elizabeth Magie för 500 dollar och ett löfte om att inte ändra spelets namn eller regler. Man lade snabbt ned produktionen och började marknadsföra en annan version av spelet, baserat på Magie's original, men med mer passande regler.

Magie's sista patent på spelet (1924)


, , ,


 

22 januari 2011

Luffarna slår till igen

Nu kräver Luf - Liberala Ungdomsförbundet, Tobias Billströms avgång. Först måste man ju förstås anlita någon form av entreprenör som sysslar med borrning ned till jordskorpan - för att frigöra Billströms huvud från sanden där det tryckts ned så djupt att det riskerar att förvandlas till fossila bränslen. Annars kommer han inte höra kraven, och då är det inte någon poäng. Men någon poäng, finns ju egentligen inte.

För om Billström ska få skit, så måste Bildt få skit. Och det vågar man inte antyda inom Luf. Därför skriver man ett pressmeddelande där man bara pekar ut Billström, och inte Bildt. Man avslutar med en förhoppning om att Reinfeldt ska ändra den moderata politiken. Till vadå? Folkpartistisk politik? Läs gärna lite om vad den egentligen går ut på.

Nej, det här är bara ytterligare ett nytt försök att försöka "spela" opposition. Ibland gör man det genom partivännerna i alliansen, ibland genom ungdomsförbunden. Så bekvämt det måste vara att ha både regeringen och oppositionen inom samma läger. Om Billström kommer att avgå vet jag inte. Men problemet är ju egentligen inte Billström, det är regeringen och åsikterna han representerar. Billström har varit en god soldat för alliansen, och ibland så får man "take one for the team", precis som hans efterträdare kommer att få göra.


Får vem som helst skriva?

Eller frågan borde kanske snarare formuleras - Får vem som helst skriva, i media, om vad som helst? Jag syftar på Richard Swartz krönika i dagens DN. Till Richards försvar ska jag först säga att han faktiskt är journalist. Han har väl runt 40 år bakom sig på Svenska Dagbladet, och skriva - det kan han bevisligen. Han är ingen jävla Birro. Men det är inte heller poängen. Frågan är vad man har att tillföra ämnet.

I dag skriver han alltså en krönika riktad mot det som nu händer i Tunisien, och börjar hela krönikan med att säga att han inte vet särskilt mycket om Tunisien. What...the fuck? Så här ska alltså Schwarz, på bästa nyhetsplats få kläcka ur sig sina personliga funderingar om folkrevolutionen i Tunisen? För funderingar är verkligen allt han bidrar med. Funderingar, och i mitt tycke på sin höjd grumliga jämförelser med de folkliga upproren i det gamla östblocket (ett av Schwarz favoritämnen). Hade han velat göra relevanta jämförelser så kunde han jämfört med liknande folkuppror i länder som åtminstone ligger på samma kontinent. Eller som har någorlunda liknande kultur och historia. Men det vet ju Richard Schwarz ingenting om, och det säger han till och med. Om jag inte visste bättre, så skulle jag tro att detta bara var ett sätt för DN att påminna folk om hur jävla kasst det var med "kommunism", med ett dagsaktuellt ämne som verktyg.


21 januari 2011

Slakten av det allmänna

Vår fina omtänksamma regering har budgeterat för att sälja ut statligt ägande i verksamheter värda 100 miljarder denna mandatperiod. Bland annat Nordea. Finansmarknadsminister (Slaktmästare) Peter Norman anser att det kan bli "farligt" för Sverige om försäljningarna ställs in, vilket kan bli aktuellt eftersom regeringen inte har egen majoritet. Man ska när det kommer till allianspolitiker hålla i åtanke att orden man använder inte nödvändigtvis refererar till deras direkta betydelse. Det är faktiskt sällan det är på det viset. När Norman säger "Sverige", menar han självfallet inte medborgarna. Han syftar på privata intressen och företag. Med "farligt" menar han att planerna på att skänka eller slumpa bort gemensamma tillgångar till en grupp som kommer att tjäna grova pengar på det, kan omkullkastas. Det vore farligt. De har ju räknat med de här pengarna. Hur skulle det se ut om det inte blir så? Hur ska börsen reagera? Blir det någon aktieutdelning? Jo, klart det blir det. Men det är inte poängen.

"Alltså, ni har ju missat hela poängen...Gemensamt ägande? Hur ska man tjäna något på det?"


Jag har faktiskt länge undrat om det finns något exempel på verksamhet som blivit billigare och bättre av att privatiseras? För enligt min erfarenhet så har det som privatiserats både blivit dyrare och sämre. Dyrare på grund av att en privat aktör självfallet har som huvudmål att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det ligger i sakens natur. Ett företags mål är att tjäna pengar. Alltså strävar man efter att ta ut det högsta pris som användarna möjligtvis kan betala. Verksamheten är ju inget mål i sig. Målet - det är vinsten. Sämre eftersom kvaliteten inte heller är det centrala. Det centrala är, återigen - vinsten. Verksamheten är ett bara ett verktyg. Att bedriva en kvalitativ verksamhet kostar. Således så sparar företag in på det också så fort det är möjligt.

Alltså - lägsta möjliga kvalitet som användarna är beredda att acceptera (om de ens har ett val), för högsta möjliga pris de är beredda att betala (återigen, om det ens finns ett alternativ). Är inte detta en fullt logisk princip för maximal vinst? Så skulle jag resonera om jag drev företag. Minska mina kostnader så mycket som möjligt och ta ut maximal ersättning för min tjänst. Hur tror ni det yttrar sig inom en verksamhet som till exempel vården?

All that matters.
Ok, ifall en statligt verksamhet är riktigt misskött så är det möjligt - till och med troligt, att den till en början blir både bättre och billigare i privat regi. Men det stannar inte där. Som företag så kommer man inte stanna tills ovanstående parametrar har dragits till sin yttersta gräns. Ett företag existerar inte bara för att tjäna pengar. Ett företag existerar för att tjäna mer pengar - hela tiden. Framgången mäts inte främst i hur stor vinst som görs, den mäts i hur mycket vinsten ökar. Om ett företag minskar sin vinst ett kvartal så heter det att det går dåligt. Att vinst fortfarande görs är inte intressant. Det intressanta är att vinsten inte ökar. Jag har själv haft tillräcklig erfarenhet inom näringslivet för att veta att detta är en absolut sanning.

Den allsmäktiga "konkurrensen" ska ju råda bot på detta, men om man inom en bransch är medveten om var smärtgränsen för pris respektive kvalitet går, varför konkurrera? Det är ju dåligt för alla. Det enda konkurrensmedlet man har är ju i princip att erbjuda konsumenterna någonting bättre eller billigare - vilket enligt tidigare nämnda princip går ut över den egna vinsten. Om något (oftast mindre) företag, mot förmodan, försöker konkurrera på riktigt, så köper man antingen upp dem helt eller delvis och eliminerar konkurrensen. Därför, mina vänner, är privat ägande inget vi ska befatta oss med i verksamheter som berör oss alla. Jag bryr mig inte ett skvatt ifall Coke och Pepsi gör sitt bästa för att sälja sämre och dyrare läsk till mig. Jag behöver inte Cola. Däremot behöver vi till exempel vård, och jag vill inte sitta på plåsterhuset med vetskapen att min omvårdnad är noggrant kalkylerad utifrån ett vinstperspektiv istället för ett vårdperspektiv. Aldrig.



Töntdebatt om barnuppfostran

Jag bara undrar. När blev barnuppfostran någonting svårt? Hur kom föräldrar som grupp att bli så out of touch med vanlig sund mänsklighet att de inte klarar av att uppfostra sina egna barn utan att känna sig otillräckliga? När slutade vi lita på oss själva så till den grad att vi söker svaren på dessa dilemman i någon sunkig jävla idiotmanual som lika gärna kunde ha skrivits av nollan Dr Phil. Antagligen i samma veva som vi började översköljas av en massa struntprat om hur svårt det är att vara förälder. "Världens svåraste jobb!" ekar det ur dumburken. Nähä? På riktigt? Vet ni vad? Ett jobb man mestadels kan göra i morgonrocken är inte "svårt". Jag tar hellre det över jobb som brandman, takläggare eller gruvarbetare. Ingen förälder har såvitt jag vet ännu brunnit upp, ramlat av ett tak eller ådragit sig svartlunga med anledning av sitt föräldraskap.

Har man något mått av social kompetens så kan man uppfostra ett barn. Det är inga konstigheter. Jag förutsätter så klart att man redan behärskar det där med att koka makaroner åt dem, leka lite med dem, klä på dem och tvätta dem. Gör man inte det - sök för all del hjälp. Men när det kommer till själva interaktionen med och uppfostran av barnet, så finns det ingen manual! Newsflash - Barn är människor. Individer. De fungerar på olika sätt. När man lär känna en människa så får man en inblick i hur den tänker. Därav förstår man hur man ska bete sig för att skapa bästa möjliga förutsättningar för samarbete. För samarbete krävs. Det fungerar inte att bestämma allt. Jag bryr mig inte om att vissa vittnar om att deras föräldrars fascistmetoder formade dem till ansvarsfulla och disciplinerade samhällsmedborgare. Det slår förr eller senare tillbaka på något sätt.

På andra sidan har vi de extrema mespropparna. Jag ser dem varje dag, och jag tycker ofantligt synd om dem. Barnen skriker som den gällaste modellen brandlarm för minsta uppfattade oförrätt och beter sig allmänt vedervärdigt. Jag tittar på föräldrarna. De ser uppgivna ut, och den omisskänneliga lukten av skam förgiftar snabbt stämningen i lokalen. Ibland åker jag tåg med min sexåriga flicka och bevittnar sådana situationer. Min blick möter hennes, och vi skakar på våra huvuden i samförstånd.

Jag tror många som känner osäkerhet kring det här skulle behöva lära känna sina barn bättre. Prata med dem. Ställ frågor. Lyssna. Något som aldrig upphör att förvåna mig är hur vettiga barn är. Hur väl utvecklade tankar, känslor och funderingar de har. Om ni redan har koll på dessa simpla punkter och ändå känner er osäkra som föräldrar. Sluta ifrågasätt er själva så jävla mycket. Jag slår vad om att majoriteten av de som gillar att "tycka till" om barnuppfostran i media inte ens har barn själva.

Märker nu att jag tydligen hade en hel del att ventilera kring detta. Kära mediaetablissemang, ge mig bara ett fragment av tönten Dr Phils budget så ska jag skriva alla bästsäljares moder på det här ämnet. Antingen det, eller så outsourcear jag det till min dotter så fort hon bemästrar sammanhängande prosa. Så får vi in barnperspektivet också. Ka-Ching!!


Irakier lågutbildade?

Svenska dagbladet skriver att Carl Bildt och Tobias Billström, enligt ett dokument man fått tillgång till genom Wikileaks, vid ett möte i Bagdad 2007 ska ha uttryckt att flyktingar från Irak "...var svårare att integrera i samhället, eftersom de kom ”blottställda, lågutbildade, och utan yrkes- eller språkkunskaper”. Något som retat upp bland andra Cecilia Wikström, Europaparlamentariker för Folkpartiet. Det irriterande är att SvD inte anger vad det är för dokument, vilket gör det stört omöjligt att verifiera. Jag har letat igenom allt som är släppt på Wikileaks från ambassaderna i Bagdad och Stockholm och inte hittat ett spår av sagda dokument. Däremot så producerade denna sanningssökande mission ett annat dokument, som emotsäger påståendet om att irakierna skulle vara just - lågutbildade.

Enligt 09STOCKHOLM779, som är en rapport från stockholmsambassaden om "Muslim communities in Sweden", skriver man följande.

"There are 110,00 Iraqis who live in Sweden today. This number increased significantly between 2003-2008 when over 40,000 Iraqis arrived as refugees, prompting Swedish officials to call for more countries -- including the United States -- to accept Iraqi citizens fleeing from war. Most Iraqis in Sweden come from Mosul and Baghdad, and many have high levels of education, which some scholars claim may result in less religious affiliation among both Muslims and non-Muslims."

Om inte annat, så verkar amerikanerna åtminstone inte dela våra ministrars uppfattning om att irakierna är lågutbildade...


20 januari 2011

Jag kräks på Birro

Då och då råkar jag läsa något som uppmärksamhetshoran Marcus Birro kläcker ur sig på sitt sedvanliga osmakligt idiotiska sätt. Jag känner mig i det närmaste fysiskt besudlad varje gång. Med anledning av detta så brukar jag försöka undvika allt som bär Birros signum, eller sådant som har befunnit sig mindre än 100 meter ifrån hans äckliga uppenbarelse. Oftast föranleds mitt uppmärksammande av Birros "skriverier" alltså av rapporter om hur någon annan hatar Birros unkna åsikter. Den här gången var det Magnus Betnér som tyckte att Birro var "dum i hela jävla huvet". Tack Magnus, du har flyttats upp flera divisioner i vardagskrigs hierarki. Det Betnér reagerade på var Birros vedervärdiga krönika i gårdagens Expressen. Inget förvånar ju i denna skitpublikation, men Birro skriver bland annat:

"Lita aldrig på små flickor i rullstolar som ber dig om något. Särskilt inte om det står utländska män i träningsbyxor strax intill. En rätt dyrköpt och ärligt talat ganska vidrig lärdom."

För de som inte har koll, så är detta i det närmaste classic Birro. Att först tycka synd om sig själv för att han blivit lurad av någon tiggare på stan. För att sedan ondgöra sig över att han är så god och naiv och idealistisk som trott på dessa lumpna bedragare. Att folk utnyttjar hans godhet. Sedan går han vidare till de mest infantila generaliseringar om tiggare och män med träningsbyxor som hans fragment av författartalang kan uppbringa. Generaliseringar som visar att han inte är god och naiv alls. Som med stor tydlighet istället visar att han har så usel självkänsla att hans behov av att hoppa på andra människor är jävligt svåröverträffat. Han avslutar twitter-debatten om krönikan med en till sida ur hans opublicerade epos "förföljelsemanins manual".
"Ni vinner! Grattis Betnér och alla andra hatets lakejer! Jag lägger ner detta. Detta blir sista texten. Hej då."
Mitt namn är Marcus. Det är synd om mig. Mitt hela raison d'être är min uppfattade självbild som martyr. Folk HATAR mig. Jag hatar ALDRIG någon. Bara de som är svagare än mig. Jag undrar hur lång tid det tar innan Birro vänder denna motgång till en egen uppdiktad framgång. Tyvärr så innebär dock inte uttalandet att han lägger pennan på hyllan. Bara twittrandet. "Så enkelt kommer ni inte undan" enligt Marcus. Det är lugnt. Vi vet att sjukdomarna du sprider inte är något man botar över en natt.


Taxi-ocker

Ocker är enligt svensk rätt ett brott som består i att begagna sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå.

När man ser ovanstående formulering så kan jag med lite fantasi innefatta en hel del fullt lagliga verksamheter i det begreppet. Men skit i det. Nu gäller det taxi. Den 1 februari kommer därför hårdare regler på hur prisinformationen vid taxiresor ska vara utformad, för att minimera risken att kunderna blir lurade. Jag tror egentligen inte att det är något stort problem, men under tiden kan ni ju följa mitt råd - betala inte ockerpriser. Nu är jag kanske något av en rättshaverist, men jag har aldrig betalat något som jag ansett varit orättvist eller ett överpris såvida jag inte varit fullt medveten om priset på förhand. Det har hänt även mig ett par gånger att taxin har snurrat runt i stan och tagit konstiga rutter så att resan blivit hutlöst dyr. Men jag har aldrig betalat de där priserna. Inte om jag vet vad resan borde kosta. Aldrig. Vem som helst kan bli lurad, men det krävs en riktig idiot för att acceptera ocker. Det lättaste sättet att undvika den typen av situationer är så klart att komma överens om priset på förhand.

Problemet med oss är att vi lever i en kultur där man aldrig ifrågasätter någonting när det kommer till prissättning. När vi köper någonting, så undrar vi "hur mycket kostar det", får reda på vad handlarens pris är, och antingen betalar vi det priset eller konstaterar att det inte är värt det. Punkt slut. Nu säger jag inte att man ska ställa sig i kassan på Konsum och börja förhandla om priset på tandkrämen, men när det gäller större inköp så kan man förvånansvärt ofta förhandla. En bekant till mig skulle en gång köpa ett halsband till sin fru. Jag tror det var någon typ av viktig årsdag dem emellan. Whatever. Han gick in till en juvelerare och valde ut ett som han tyckte var fint. Vi kan säga att det kostade 10000. Han sade till juveleraren: "jag vill gärna köpa det här smycket för 7000", gav mannen sitt visitkort och bad honom höra av sig om han någonsin var intresserad av sälja det för det priset. Jag tror det dröjde en vecka eller så innan han fick ett samtal från juveleraren, och betalade priset som han själv föreslagit. Jag tvivlar på att min bekant har betalat utgångspriset för något i hela sitt liv. Riktigt så extrem behöver man inte vara, men fan vad mycket man kan lära sig av hans metoder.


19 januari 2011

Inga straff räcker.

I kvällens Uppdrag Granskning tar man upp fallet med en pedofil på en vårdavdelning inom rättspsykiatrin i Sundsvall, som lyckades skaffa sig en egen lägenhet på stan och begå nya övergrepp mot barn. Det är helt jävla sanslöst. Självklart är det ytterst myndigheterna som har fuckat upp kungligt, men hur mycket jag än försöker så kan jag inte undgå att tänka mig allt ur barnens och familjernas perspektiv. Vilken jävla tragedi. Life goes on, som de säger. Men mitt liv skulle inte go on. Inte utan en redig skopa babylonsk rättvisa à la Hammurabi. Ibland undrar folk hur "du som är journalist" kan tycka si eller så. Men jag skriver inte den här bloggen som "journalist". Jag skriver den som människa. Förhoppningsvis utan citationstecken.

Jag kan inte minnas att min principiella inställning gentemot övergrepp på barn förändrats efter att jag själv fått barn. Men det har den säkert. Där jag förut antagligen kunde ha nöjt mig med hårda straff samt vård, så känner jag i ett sådant här läge att inga straff räcker. Hade det varit min dotter som denna sjuka individ tvingat sig på, strypt medvetslös, och dumpat i skogen så hade inga straff räckt. Inga. "Vård" och fint prat om att låta lagen ha sin gång har ingen plats i det läget. Jag skulle aldrig kunna få frid tills vederbörande, bokstavligen talat, upphört att existera. Tanken på att människan som gjort detta mot min dotter upplever en enda ny dag skulle plåga min själ blodig. Bara tanken på denna hypotetiska tanke gör att jag inte orkar skriva mer om den.

Marsellus Wallace uttryckte saken väl med frasen: "This thing here is between me, you, and Mr. Soon-To-Be-Living-The-Rest-Of-His-Short-Ass-Life-In-Agonizing-Pain rapist here."



Skattesmitning som affärsidé

Det är precis vad schweiziska banker, och i förlängningen även staten schweiz sysslar med. Vissa skulle till och med påstå att denna verksamhet är en av grundpelarna i den höga levnadsstandard som schweizarna byggt upp. Det är också enormt riskabelt att som anställd i detta banksystem avslöja några brott eller misstänksamma metoder. I Schweiz finns ingen Lex Bratt - vilket man i vardagligt tal brukar kalla lagen om företagshemligheter. Lagen instiftades i Sverige 1990, säkert med viss anledning av Ingvar Bratts avslöjanden om Bofors vapenaffärer några år tidigare. Den innebär i alla fall att en anställd får avslöja företagshemligheter om dessa hemligheter är eller skyddar ett brottsligt förfarande.

Men som sagt. I Schweiz finns inga sådana lagar, och därför ställdes Rudolf Elmer nu inför rätta för brott mot bankernas sekretessregler. Han skrev en gästblogg om den här ruttna verksamheten redan 2008 på Tax Justice Network, som är väl värd att läsa. Wikileaks har tillgång till de dokument som Elmer "stulit" från banken, och kommer att börja publicera dem under den närmaste tiden.


18 januari 2011

Stoppa utvisningarna till Irak!

Nu på Onsdag 19 Januari har migrationsverket för avsikt att ånyo avvisa människor till Irak. Bland dessa ingår minst 14 personer från särskilt farliga provinser, från särskilt utsatta etniska och religiösa grupper samt sådana som riskerar förföljelse på grund av kön eller politisk åsikt. Alla irakierna har ansökt om inhibition (uppskjuten avvisning) hos Europadomstolen för mänskliga rättigheter men ingen har hunnit få svar ännu och kommer knappast att hinna få svar innan planet till Bagdad lyfter. Om svenska myndigheter inte har för avsikt att följa de internationella konventioner som Sverige skrivit under så är civil olydnad det enda rätta. Simple as that. Många människor tog sig således till förvaret i Kållered för att stoppa detta moralvidriga agerande. Snuten har nu på morgonen gripit 70 personer med motivationen "ohörsamhet mot ordningsmakten", vilket tyder på att man tänker genomföra avvisningarna till varje pris, trots skarp kritik från både människorättsorganistioner och FNs flyktingorgan. Vilket jävla land vi lever i. Det är sannerligen goda tider för de invandrarfientliga. Vad fasen gör den moderate migrationsministern Billström i allt detta? Gottar sig åt sitt kontoutdrag? Skicka honom ett brev med hjälp av länken HÄR vettja!


På samma ämne: Svensson


Captain Israel!

Kolla vad jag nyss hittade, en ny serietidning! I premiärnumret får man en grymt bra historielektion, och i nästa nummer ska kaptenen tydligen slåss mot "de giftiga ormtjusarna BDS"! För de som inte vet så är BDS en internationell rörelse som genom verktygen bojkott, utebliven investering och sanktioner vill få Israel att respektera internationell lag och konventionen om mänskliga rättigheter. Ungefär samma metoder som man försökte använda mot Sydafrika under Apartheidtiden. Nelson Mandela togs ju förvisso ganska nyligen bort från terroristlistan, men han var definitivt en "giftig ormtjusare" när det begav sig. 

Nu är inte jag någon expert eller så, men är det inte bland annat så här som antisemiter historiskt har attackerat judar i media? Genom dehumaniserande bildspråk med skadedjursteman och liknande? Jag tror nog att jag skulle bli ganska upprörd om jag vore jude och någon framställde Israel som en stor monsterorm...jag lägger även märke till att besten har samma färger som den palestinska flaggan. Här lämnar man minsann inget till fantasin. Normalt sett brukar jag inte förvånas över mycket, men detta var fan helt outlandish.






17 januari 2011

Armén som McDonalds

Ibland hör man uttalanden som är så urbota dumma att man nästan svimmar. Men Johan Forssell tar nog ändå priset med dagens debattartikel i Aftonbladet.

"Säg 'ungdomsarbetsgivare' och de flesta tänker säkert på McDonald’s som sägs vara Sveriges största. Mycket talar för att de snart får tuff konkurrens av Försvarsmakten om förstaplatsen. Fram till 2014 ska cirka 16 000 hel- och deltidstjänster tillsättas. Det är viktiga och kvalificerade jobb som försvaret nu kommer att kunna erbjuda unga." 

Johan Forssell ser alltså inte bara på försvaret som någon slags arbetsmarknadspolitisk åtgärd, utan han tycker tydligen även det är helt rimligt att jämföra flippandet av burgare med militärtjänstgöring. Nu när det visar sig att svenskarna verkar ointresserade av att vara yrkessoldater så vill man förstås tvinga folk dit genom att likställa det med vilket jobb som helst. Men det här utspelet kommer ju också från en man som tyckte att vi borde döpa gator och torg i Sverige efter George W Bush. Jag önskar ibland att Johan kunde börja ha hatt på sig. Så man kan skilja ändarna åt. Här är en grafisk tolkning av hans framtidsvision för svenska "ungdomar".


På samma ämne: Annarkia, Alliansfritt Sverige


16 januari 2011

Poetisk rättvisa

Poetisk rättvisa är en händelse varigenom bra gärningar belönas, eller dåliga gärningar bestraffas. Ofta genom en oförutsedd händelse direkt relaterad till objektets eget agerande.

Med anledning av gårdagens blogginlägg om töntjägare, så kan jag faktiskt inte annat än konstatera att poetisk rättvisa har skipats, när jag läser att ett gäng svenska jägare åkt på spö i Tunis. Det är faktiskt nästan så man dör av skratt. Idiotjävlar. Man åker väl inte omkring på gatorna med vapen mitt under ett folkligt uppror? Nej, det här bekräftar bara min tes om att man måste vara ett riktigt fågelholksmaterial för att ägna sig åt denna patetiska aktivitet.

Blir ni arga på mig nu, vänner av ordning? Vafalls?! sitter han och blir glad över att folk misshandlas?? Låt mig berätta något. Just dessa idioter var på jaktresa med företaget Svenska Jaktresor, som tillhör den skara små äckliga "människor" som sysslar med safarijakt. Så här kan man till exempel läsa på deras hemsida om en safarijaktresa till Tanzania.

"Tidigt varje morgon väcks Du av Din betjänt som diskret bär fram en kopp te eller kaffe, allt efter behag. Efter en riklig frukost beger Du dig iväg med Din P.H. och hans stab av spårare och andra hjälpredor i en jaktbil, äventyret kan börja.
Beroende på hur lång jakt Du har bokat får Du fälla en rad djur och är Du där för 21 dagar eller längre, är allt som finns på trofélistan tillåtet! Elefant, flera Bufflar, Lejon och Leopard samt mängder med antiloper och gaseller."

Man åker alltså omkring som en vidrig kolonialherre med betjänter och hjälpredor, och har någon slags license to kill allt som ens reptilögon kan skåda genom kikarsiktet. Även om just de här jägarna i Tunis "bara" jagade vildsvin, så får man med största säkerhet anta att safarijakten vore deras våta dröm. De är bara inte täta nog för att ha råd att pröjsa upp en halv mille utan får nöja sig med budgetversionen. Förklara nu för mig varför jag ska tycka synd om dessa slemhögar?