Vardagskrig

Visar inlägg med etikett Gaddafi. Visa alla inlägg

21 mars 2011

Humanitär imperialism

Jag har följt hela den här Libyen-historien ett bra tag nu, och det som har varit mest irriterande är att rapporteringen har varit så bristfällig. Ena stunden så säger man att det är omöjligt att veta exakt vad som pågår för att media inte har tillgång till situationen på marken, och i andra stunden så verkar man veta precis i minsta detalj vad Gaddafi och rebellerna gör och inte gör.

Så å ena sidan har jag inte tyckt att Gadaffi går att stödja eftersom han bevisligen är en jävla mupp, men å andra sidan så har jag varit försiktig med att likställa "rebellerna" med "folket". Sanningen är väl att man inte alls vet hur många som är med honom eller emot honom. Jag kan känna att om rebellerna verkligen var en så stor del av folket som media och politikerna målar upp, så hade man antagligen inte behövt någon hjälp. Det jag däremot kan konstatera är att de allierades flygbombningar har dödat en massa civila, och jag förstår inte hur man "hjälper" eller "försvarar" folket mot Gadaffi genom att bomba ihjäl dem.

För övrigt så hade de respektive regimerna i exempelvis Bahrain och Pakistan nyligen ihjäl demonstranter, varför bombar man inte dem? Varför får just libyerna privilegiet att "hjälpas" av bombningar? Det finns någon slags agenda här, och den är ju inte att hjälpa folket, det förstår man. När jag ser följande klipp undrar jag än mer vad det är för bild vi matats med i media. Enligt ryssarna så har Gadaffi inte använt några flygangrepp mot befolkningen. Trots att typ alla medier påstått att det skett och FN använt det som argument för flygförbudszoner osv. Man måste ju undra varför de ljugit om det?

gadaffi, libyen, nato, fn dn 1 2 3 4 svd 1 2 3 4 5 6 gp 1 2 3 4 svt 1 2 3

2 mars 2011

Gaddafi i nytt tal

Den här mannen upphör fan aldrig att förvåna. Detta uttalande är faktiskt ganska...talande i sitt vansinne (Gadaffi gillar att prata om sig själv in tredje person).

"De vill att Gaddafi ska avgå. Avgå från vad? Gadaffi är bara en symbol för det libyska folket. Han har inte ens ett parlament han kan upplösa."

Logik när den är som "bäst". Eftersom han inte är president så kan han inte avgå. Han har faktiskt ingen makt alls när allt kommer omkring. Han är bara en "symbol". Människan är uppenbart galen. Eller så spelar han sin roll väldigt väldigt väl.

Vissa av hans uttalanden känns ändå ganska strategiska. Som när han snackar om att Al-Qaeda ligger bakom upproren. Om inte det är en kristallklar jabb mot USA och Europa, så blir jag förvånad. Ett sådant uttalande kan nämligen inte väst ignorera helt, även om det är falskt. Anledningen till det är ju att vi flitigt har spelat det där Al-Qaeda-kortet som någon jävla joker varje gång vi vill angripa eller straffa andra länder. Varje gång ordet Al-Qaeda nämns så blir det per automatik legitimt att vidta vilka åtgärder som helst för att bekämpa dem.

Vill avsluta med att rekommendera det här eminenta programmet jag såg i morse där kvinnornas roll i upprorsvågen diskuteras. Många intressanta åsikter.

gadaffi, libyen, al-qaeda dn 1 2 3 svd 1 2 3 svt 1 gp 1

28 februari 2011

Chavez om Gadaffi

Inom vissa delar av vänstern finns en tråkig tradition av att reflexmässigt stödja allt som är antiimperialistiskt eller antiamerikanskt. Den här svartvita inställningen gör att man ibland går ut till stöd för ren idioti. Min fiendes fiende är min vän eller något sånt. Historien är förstås full av sådana exempel, ur alla politiska ideologier.

Idag ser jag dock att media försöker göra en stor sak av att Venezuelas president Hugo Chavez stöder Gaddafi. Inte bara det. Man hårdvinklar också saken till att "den radikala vänstern i Latinamerika" stöder Gaddafi. Jag har inte sett några bevis för att Chavez "stöder" Gaddafi mer än alla andra ledare har gjort under hur många år som helst. Att dessutom säga att Chavez är "den radikala vänstern" är lika ohederligt som att påstå att Mona Sahlin talar för "socialisterna".

"När ryktet spreds om att Muammar Khaddafi hade lämnat Libyen var det ingen slump att just Venezuela pekades ut som tillflyktsort", skriver DN. Jag håller helt med. Det är verkligen ingen slump. Men anledningen är självklart inte att Venezuela och Chavez vurmar för diktatorer och förtryck. Anledningen är förstås att USA vill krossa Chavez och rulla tillbaka den sociala utvecklingen i Latinamerika till den gamla neoliberala ordningen. Därför hör man sällan något i västmedia som inte är hårt vinklat mot Chavez.

Nu sitter jag dock inte och påstår att allt som Chavez gör eller säger är bra. Han är verkligen inte perfekt, och jag förväntar mig att en socialistisk ledare alltid sätter folkviljan främst. Att ta ställning för Gaddafi i det här läget är att ta ställning mot folket. För som jag har förstått det så är upproret i Libyen genuint folkligt. Men ifall Chavez tvekar på omvärldens intentioner och goda vilja vad gäller Libyen, så har han åtminstone skäl till det. Detta förklaras utmärkt i "The Revolution Will Not Be Televised" som beskriver hur utvecklingen i hans eget land vinklats av västmedia.

Rekommenderar också "The War on Democracy", av John Pilger & Cristopher Martin, där USAs förhållande till Latinamerika beskrivs för vad det är.

hugo chavez, venezuela, libyen dn svd gp 1 hd svt

25 februari 2011

Vägra vara verktyg

Mitt bland våld och galenskap så finns det ändå lärdomar. Så medan Gaddafi pratar om hur hans folk lurats av Bin Laden och går på psykedeliska droger (enligt honom), så skulle jag vilja lyfta fram något annat. Vad som egentligen krävs för att kontrollera ett folk.

Det finns väldigt lite förtryck som inte i slutändan grundar sig på att en person används som verktyg. Ännu så har vi ju inte polisrobotar à la ED-209. Armén kan till exempel förtrycka -Men armén består av personer. Av människor. Om de personerna vägrar att vara verktyg i förtryckets tjänst, så faller systemet. Jag tror till skillnad från många andra att människan i grund och botten vill andra väl. Att om man som individ har valet mellan ett moraliskt handlande och ett omoraliskt, så väljer man helst det första. Däremot sätts den här funktionen ofta ur spel medelst alla möjliga slags masspsykoser. Religiösa, nationalistiska, politiska, you name it. Vilket sammanhang som helst där du som person bekvämt nog låter någon annan sköta ditt tänkande. Som en del av en grupp så minskar därmed oftast det egna moraliska ansvaret. Särskilt i de fall där gruppen till och med bestämmer vad som är etiskt och riktigt. Folk som begår brott och övergrepp mot sina medmänniskor under dylika omständigheter har jag ingen sympati för. Det är bara ruttet och fegt. Ryggradslöst.

Därför vill jag lyfta fram alla de som vägrar vara verktyg. Alla de soldater som lägger ner sina vapen, administrativ personal som säger upp sig från sina jobb etc.. Som de här libyska piloterna som vägrade bomba folk och flydde landet istället. Det optimala hade ju förstås varit att dessutom bomba Gadaffi, men jag saluterar dem ändå.

libyen, gaddafi, avhopp, förtryck dn 1 2 3 4 svd 1 2 3 4 5 svt 1 2 3 gp 1 2

21 februari 2011

Alla älskar Gaddafi

Flera hundra har fått sätta livet till under de senaste dagarna, men det verkar som om Libyens Muammar Gaddafi har gett upp. Om han inte flytt så verkar han åtminstone ha lämnat huvudstaden Tripoli. Men var ska han ta vägen? Det är ju så många som gillar honom! Lite bildspel på det är kanske på sin plats.