Kartan ritas om

Sven-Erik Österberg verkar segla upp som huvudfavorit för att ta över partiledarskapet i Socialdemokraterna. Jag har egentligen inte så mycket att säga om just honom. Han är säkert en trevlig karl, även om han inte skulle kunna charma sig ur en blöt papperspåse. Det jag däremot börjar ana är att vi är på väg mot en väldigt stor omritning av den politiska kartan i Sverige.

Oavsett om det blir Österberg eller någon annan (vi ser ju ändå vilka slags typer man graviterar mot), så är det för mig klart att denne någon inte kommer att vända trenden uppåt för sossarna. Kanske är det så man tänker? Ta in en pålitlig tråkig ärkesosse för att först stoppa raset, och sedan efter nästa val leta efter personen som kan ta dem över 40%-strecket igen? Eller så är de tiderna för alltid förbi för sossarna. Mycket talar för det. De flesta hästsossarna har väl över lag ena foten i graven, och för övriga börjar Socialdemokraterna mer och mer bli totalt ointressant som parti.

Miljöpartiet kommer att växa och bli större. Riktigt stort. Det spelar ingen roll att man inte har någon förståelse alls för verkligheten och bara klarar av att prata i framtidstermer. Folk gillar sånt. Många tror dessutom att Mp är något slags vänsteralternativ. Föga kan vara längre från sanningen. Miljöpartiet är populister rätt och slätt, och kommer att regera med det block som tillåter dem att - regera. Om det inte hade varit för det rödgröna samarbetet så hade man ingått i alliansregeringen 2010, utan tvekan. Man hade kommit med lite skitsnack om att "hindra SD-inflytande" och att "påverka med sin politik", och så hade saken varit klar. Oturligt nog för Miljöpartiet så kunde man inte göra så nu, och bara det faktum att man ändå var där och nosade trots att stora delar av väljarkåren hade sett det som ett enormt svek, säger ju allt. Men får man bara till ett bra ledarskifte inför nästa val så finns möjligheten att hålla siffrorna från senaste valet intakta. Kanske går man till och med om sossarna.

Vänsterpartiet är till skillnad från Mp inte på väg uppåt, utan nedåt. Kanske åker man ur riksdagen redan nästa val. Det är för mig helt sanslöst att ett parti vars värderingar i princip borde vara rena antitesen mot den politik som nu förs i landet, inte kan förmedla dem. Det är så mystiskt att jag knappt kan släppa tanken. Vänsterpartiet borde utan tvekan ligga kring 10%, bara genom att vara det tydligaste motalternativet. Visst hopp finns för partiets återhämtning, men att man i senaste valet misslyckades så kapitalt med den enkla uppgiften att bara presentera sin politik, bådar inte gott.

Även borgerligheten kommer att behöva ritas om. Kristdemokraterna är ett parti som sedan länge har nött ut det lilla existensberättigande de en gång hade. Vilket i stort sett var att agera stödparti åt andra. Göran Hägglund var liksom überstolt över en reform som bara påverkade 2% av befolkningen. Dessutom rimmar deras självuppfattning och påstådda "humanism" illa med Moderaternas skattesänkningsperversioner. 

Även Centerpartiet är stendött. Man gjorde ett sista tappert försök till uppmärksamhetssökande genom att utnämna en av de mest irriterande individerna i landet till partiledare. Mauds ljuva stämma, studsande mellan väggarna i riksdagshuset som vore den skarp ammunition, fungerade inte heller. Deras målgrupp verkar vara någon form av urbana bönder, och det kommer man inte långt på. Det enda som kan rädda dessa partier är kraftig stödröstning, vilket förvisso inte är okänd mark för Moderaterna. För de, och folkpartiet, blir de enda som står kvar. Just Folkpartiet klarar sig nog ett tag till på att mellan valen försöka få över väljare från de mer mjukryggade elementen bland moderaterna, och ibland komma med sina brukliga "såganden" om det som för tillfället skapar opinion. Men i slutändan så ÄR Alliansen Moderaterna. Så har det varit från början, och så kommer det att förbli.

Sverigedemokraterna då, slutligen. De blir kvar. De blir större. Hur mycket större vet jag inte, men rimligtvis stabiliserar de sig kring 10%. Bara genom att vara (eller åtminstone framställa sig som) anti-etablissemanget.

Den framtida politiska kartan vad gäller faktiskt inflytande, stavas alltså Moderaterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Där Mp och det parti som för tillfället erbjuder dem mest godis bildar regering.  

val 2014, alliansen, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna, miljöpartiet, socialdemokraterna, vänsterpartiet svd12345678 dn123456789 gp1 svt12345 ab1 ex

Ohelig Allians

Vänsterpartiet hoppar av samtalen om Afghanistan, och varför inte? Rätt eller fel så står V och Lars Ohly åtminstone för det som de har sagt i valrörelsen. Man vill ta hem soldaterna. Personligen så skiter jag i soldaterna. Om man känner att det är ett schysst karriärsval att personligen vara en del av amerikanernas orättfärdiga krigande, så visst, varsågoda att dö. De amerikanska soldaterna har jag åtminstone sympati för. De har för det mesta inget att säga till om.

Att S och MP hittar gemensam mark med regeringen förvånar mig inte det minsta. Och att batikhäxan Mona eller Piff Wetterstrand & Co. frångår de idéer som man gick till val på förvånar mig heller inte det minsta. Anledningen till att borgarna har intresse av Afghanistan är inte så svårt att förstå, det är av samma skäl som man har intresse av Irak. Dels så vill man gärna slicka på USA-stöveln som vanligt, och dels så är man för svenska företags räkning intresserad av de upphandlingsavtal som finns inom ramen för återuppbyggnadsprocessen. Att Afghanistan-kriget var djupt omoraliskt från första början är det knappt någon som talar om längre.

aghanistan, lars ohly, vänsterpartiet, alliansen ab dn1234 gp ex svd

Sahlin & Ohly på köpet

Ok, så Miljöpartiet har fått nog av att tvingas samarbeta, och vill istället "utveckla" sin egen politik. Jag skulle först vilja undra varför ingen någonsin ifrågasätter att Alliansens ledare Sauron Reinfeldt får typer som Hägglund, Björklund och MÅD "på köpet". Det måste ju vara betungande om något.

Men seriöst, vad är det här för bluff? Om den rödgöna armén tagit regeringsmakten, hade inte partierna behövt "utveckla" sin politik då? Eller hade allt varit frid och fröjd? Jag tror på det senare. Makt förnöjer.

Prylen med miljöpartiet är ju att de i min mening är opålitliga kräk som enbart har framtidsplaner, och inte är det minsta intresserade om vad som händer i nuet. För dagen handlar allt mest om populistiska utspel beroende på hur vinden blåser. Man vill liksom vara lite höger och lite vänster på samma gång. Det är för att deras kärnväljare, hipsters, inte vet ett smack om politik men gillar att känna sig progressiva.

Jag tror inte att det här kommer att leda till något bra för Miljöpopulisterna. Man kommer bara att komma krypande tillbaka till samarbetet när det vankas val igen. Alternativt så kanske man hoppar på Alliansen, vilket man tydligt visat att man inte är främmande för. Alliansen har ju skapat någon slags gängpolitik där ensamma streetgangsters enkelt slås ut. Crip or Blood. What will it be? Förbjud blockpolitiken NU! Jag röstar i sådant fall för två valomgångar, där den andra valomgången står mellan de två kandidater som fick flest röster i den första.

miljöpartiet, socialdemokraterna, vänsterpartiet, politik svd dn ab ex

Riksdagslöner

Gustav Fridolin är en skärpt kille vars frispråkighet förtjänar bättre än det mjukryggade veganpartiet MP. Hans senaste (om än småpopulistiska) utspel, är faktiskt beundransvärt. Han vill alltså sänka lönerna i riksdagen. Även om, som han själv säger, det knappast kommer att leda till annat än debatt. Gustav pratar om en sänkning på 10.000, jag skulle kunna tänka mig 30.000, vilket skulle betyda en lön för riksdagsmän på 26.000. Tillsammans med fri bostad och diverse annat lyxlir de bjuds på av riket, så borde det räcka fint. Om man inte är beredd att ta jobbet under de förutsättningarna så kanske det bör höjas vissa varningsflaggor kring drivkraften hos vederbörande. Jag är tyvärr så pass gammaldags att jag anser att personligt ekonomiskt berikande inte bör vara någon motivering för att syssla med politik.

Efter en kvick sondering så har det uppdagats för mig att det faktiskt finns en hel del folk i landet som anser att riksdagsmännen bör tjäna massor av slantar. Argument som ingen fritid, alltid vara påpassade av media etc har skådats. Alltid påpassade? Kan ni ens nämna några riksdagsledamöter vid namn förutom de mest framträdande 20, högst? Ingen fritid? Ja tydligen tillräckligt med fritid för att en stor del ledamöter inte ens ska dyka upp på voteringar i riksdagen. Get real. Att vara politiker är inte, och har aldrig varit, något betungande. Såvida man inte är det på vänsterkanten förstås, då man blir åsiktsregistrerad utav bara helvete.

Här har vi ett praktexempel på någon som kommer att kvittera ut mer stålar än tillbörligt. Vill dock påpeka att det säkerligen finns många riksdagsledamöter som är minst lika oförtjänta av pengarna som Anton.

anton abele, gustav fridolin, miljöpartiet, riksdagen ex