Visar inlägg med etikett djur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett djur. Visa alla inlägg

9 februari 2011

Djuren vs TV4

Vissa saker får mig alltid på bra humör. Jag har till exempel en soft spot för djur som ger sig på människor. Som om de skulle säga "take that, bitch! Respect!!" Ett sådant ögonblick inträffade i Nyhetsmorgon i morse. Skåda hur Anders Kraft, med zombieartad beslutsamhet, sekunderna efter attacken verkar redo att slita ormen i stycken. Notera även Jenny Östergrens min och kroppspråk. Om det är på grund av Anders eller ormen vet jag inte. Det slutade inte här. Nästa djur i studion var någon slags geckoödla - som också den bet Anders Kraft. Anders verkade inte alls road, trots Jonas Wahlströms försäkringar om att det faktiskt är bra att bli biten av ödlor och ormar, jämfört med andra djur. Jag skulle säga att det alltid är bra när djur biter TV4-medarbetare, i synnerhet i direktsändning.




hd ex gp ab

16 januari 2011

Poetisk rättvisa

Poetisk rättvisa är en händelse varigenom bra gärningar belönas, eller dåliga gärningar bestraffas. Ofta genom en oförutsedd händelse direkt relaterad till objektets eget agerande.

Med anledning av gårdagens blogginlägg om töntjägare, så kan jag faktiskt inte annat än konstatera att poetisk rättvisa har skipats, när jag läser att ett gäng svenska jägare åkt på spö i Tunis. Det är faktiskt nästan så man dör av skratt. Idiotjävlar. Man åker väl inte omkring på gatorna med vapen mitt under ett folkligt uppror? Nej, det här bekräftar bara min tes om att man måste vara ett riktigt fågelholksmaterial för att ägna sig åt denna patetiska aktivitet.

Blir ni arga på mig nu, vänner av ordning? Vafalls?! sitter han och blir glad över att folk misshandlas?? Låt mig berätta något. Just dessa idioter var på jaktresa med företaget Svenska Jaktresor, som tillhör den skara små äckliga "människor" som sysslar med safarijakt. Så här kan man till exempel läsa på deras hemsida om en safarijaktresa till Tanzania.

"Tidigt varje morgon väcks Du av Din betjänt som diskret bär fram en kopp te eller kaffe, allt efter behag. Efter en riklig frukost beger Du dig iväg med Din P.H. och hans stab av spårare och andra hjälpredor i en jaktbil, äventyret kan börja.
Beroende på hur lång jakt Du har bokat får Du fälla en rad djur och är Du där för 21 dagar eller längre, är allt som finns på trofélistan tillåtet! Elefant, flera Bufflar, Lejon och Leopard samt mängder med antiloper och gaseller."

Man åker alltså omkring som en vidrig kolonialherre med betjänter och hjälpredor, och har någon slags license to kill allt som ens reptilögon kan skåda genom kikarsiktet. Även om just de här jägarna i Tunis "bara" jagade vildsvin, så får man med största säkerhet anta att safarijakten vore deras våta dröm. De är bara inte täta nog för att ha råd att pröjsa upp en halv mille utan får nöja sig med budgetversionen. Förklara nu för mig varför jag ska tycka synd om dessa slemhögar?


15 januari 2011

Jägare är töntar

Knappt har man vaknat till från en hård natt, innan man påminns om vilka jävla fjantar det finns här i världen. Jag pratar naturligtvis om de typer som trots att de inte tillhör ett jägarsamhälle finner stort nöje i att vid särskilda tillfällen under året gå ut och skjuta på skogens djur. Idag verkar det vara fritt fram att skjuta varg.

Jag har ingenting emot jakt som fenomen, när det är en naturlig del av samhället som går ut på att skaffa resurser som gruppen under omständigheterna behöver. Så som kött eller päls. Min analys av jägarkåren är inte fördomsfri, ska jag villigt erkänna. Den grundar sig på personlig erfarenhet. Men jag har träffat runt ett dussintal jägare i mina dagar. Oftast på arbetsplatser. De har alla varit idioter. De må pladdra sig varma om skogsvård och fina traditioner, men jag såg i nio fall av tio vad det egentligen handlade om. Det fanns nämligen ett tillfälle då deras tomma plirande ögon lyste upp i barnslig, nästan vördnadsfull, glädje. När de talade om själva fällandet av bytet. Det där ögonblicket av död. De gillar nämligen att döda. Vissa människor gör det. En del föds närsynta. En del föds med språkbegåvning. En del föds med lusten att döda andra varelser. Det sitter tamejfan i deras DNA. Det var dessa som gillade att bränna upp myrstackar och spränga grodor med smällare när man var liten.

För några år sedan hörde jag av en bekant hur vissa australiensare jagar känguru. Genom att åka ut i outbacken med pickuptrucken och köra över dem. Tydligen är det oerhört gemytligt. Men inte desto mindre idiotiskt. Så slutligen, finns det några vettiga jägare - förlåt mig. Men ni är i jävligt dåligt sällskap.

På samma ämne: Annarkia, Röda Malmö, Svensson

13 januari 2011

Sengångare!

Även jag har ett hjärta. Ett djur som alltid har haft en speciell plats i mitt hjärta är sengångaren. Det är något visst med ett djur som anpassat sig till sina speciella evolutionära förutsättningar - genom att göra så lite som möjligt. I Brasilien där de är ganska vanliga så kallas de "bicho-preguiça", typ "lata djuret", vilket stöder min tes om att de är reinkarnerade flummare. Det hör inte till vanligheterna att jag uppskattar något på Aftonbladet, men denna gång prickade de helt rätt med sina pseudonyheter. För min del i alla fall.






6 januari 2011

Tack kristendomen

Om det finns några fördelar med religion, så är det skumma helgdagar som ibland dyker upp när man som mest behöver dem. Idag så är det till exempel trettondedag jul, som firas för att minnas de tre vise männen som kom till Jesus med rökelse, guld och myrra. Jag kan inte påstå att jag visste detta utan att först ha konsulterat wikipedia, och jag kan inte heller påstå att jag ägnar de tre österländska astrologerna något större intresse en dag som denna. Men däremot så tackar jag den rika kristna mytbildningen för att jag slipper ge mig ut i en annan av Guds påstådda skapelser - snön.

När jag under dagen har kikat ut genom fönstret så har det känts väldigt lugnt och stilla. Ibland så uppstår det någon slags tystnad i naturen, ofta när man är ganska ensam ute, sent på nätterna osv. Det är en mäktig känsla. Vi ska ändå vara glada att det finns väldigt få saker att oroa sig för i den svenska naturen. Jag menar, om möjligheten att stöta på en sibirisk tiger runt husknuten var en del av vardagen, så skulle tågförseningarna vara av mindre intresse. Tänk att stå i skogen och filosofera över livets trivialiteter och plötsligt höra knastret i snön av dess enorma tassar...

5 januari 2011

Lokal nederbird

Döda fåglar haglar från skyn, och det mest förvånande med detta är väl att jag hittills inte hört några förklaringsmodeller som grundar sig på invandringen, klimatförändringarna eller 2012. Skönt. Fågeldöden är dock inget nytt och sådana här rapporter har varit mer eller mindre vanliga under flera år nu. Artikeln här tydliggör även den hur tragikomiskt livet som fågel är. Det finns inte mycket som inte kan ta livet av dem.

Jag är ganska okunnig i ämnet, men som andra svenskar så äter jag mycket fisk och potatis och är därför hyfsat intelligent (måste vara potatisen). Så mitt tips: När djur dör i stora mängder beror det oftast på tre (två) saker. 1-Vi har ihjäl dem. 2- Förgiftande av miljön (vi har ihjäl dem). 3-Svält. Jag vill luta mot trean i och med vintern. Men å andra sidan, om detta inte visar sig vara fallet (som tidigare), så är det definitivt vi som har ihjäl dem. Frågan är bara hur. Vi har många metoder.

Att skriva om fåglar kan trots de bästa intentioner bli lite tråkigt, och då död-fågel-humor inte är någon av mina paradgrenar, så lämnar jag det till dem som kan. Det är bra att lätta upp stämningen lite ibland.



21 november 2010

Tintin inför rätta

När jag var liten så var Tintin en av mina absoluta favoriter. Inte så mycket för Tintin själv kanske, men sidokaraktärerna är briljanta. Den koleriske gamle spritlampan Haddock, de halvt efterblivna och hjärtligt klantiga Dupontarna, eller virrpannan Kalkyl.

Pretty racist, sure..
Imorgon börjar rättegången om albumet "Tintin i Kongo" i figurens hemland Belgien. Enligt målsägaren så strider seriealbumet mot en lag som förbjuder rasistiska budskap i konstnärliga produkter. Först och främst så måste jag säga att "Tintin i Kongo" är ett av de album jag gillar mest. Inte för att jag gillar stereotyper, utan driften med dem. Det är nämligen så galet överdrivet och rasistiskt att det inte går att ta på allvar. Inte ens som barn trodde jag att stereotyperna i albumet skildrade någon egentlig verklighet. Det var dock roligt i sin överdrivenhet, som går igen i alla Hergés album. Titta till exempel på hur extremt stereotypt amerikaner skildras i "Tintin i Amerika", eller på bilden av kineser i "Blå Lotus". Hur fördomsfullt som helst, och hur kul som helst.

Det är inte heller första gången som just albumet om Kongo klagas på. Första gången var det inte på grund av bilden av afrikaner, utan då var det djurrättsaktivister som ansåg att Tintin uppvisade grymhet mot djur. En av scenerna, där Tintin spränger en noshörning med dynamit, fick till exempel ändras inför albumets nyrelease i Sverige och Danmark på 70-talet. Jag anser att det här är politisk överkorrekthet. Det är väl en sak att inte tillåta dylika skildringar i nytt material, men att retroaktivt censurera Tintin? Jag tvivlar på att sådant bidrar till mindre rasism. Skriv ett förord om den hemska kolonialismen eller något, men att censurera är att gå löjligt långt. Kanske är det bara jag som gillar Tintin för mycket, vem vet? Passar även på att länka till tidernas bästa Tintin-parodi. Tintin: Breaking Free.


4 november 2010

Mårdhundar!

En främmande varelse kan invadera Sverige. Denna best är så grym, så skräckinjagande, att självaste Cujo skulle självdö av rädsla i dess skugga. Odjurets enda svaghet verkar vara att det går att springa ifatt den och slå ihjäl den, då dess taktik enligt jägarnas riksförbund ofta är att lägga sig ned och spela död i stället för att fly. Vissa bedömare hävdar dock att detta bara är en utstuderad plan för att locka potentiella offer närmare innan dess fruktansvärda käftar slår igen kring bytet. Skönt att myndigheterna jobbar på problemet genom att sätta upp kameror vid gränserna, och att allmänheten varnas för detta monster!