16 januari 2011

Poetisk rättvisa

Poetisk rättvisa är en händelse varigenom bra gärningar belönas, eller dåliga gärningar bestraffas. Ofta genom en oförutsedd händelse direkt relaterad till objektets eget agerande.

Med anledning av gårdagens blogginlägg om töntjägare, så kan jag faktiskt inte annat än konstatera att poetisk rättvisa har skipats, när jag läser att ett gäng svenska jägare åkt på spö i Tunis. Det är faktiskt nästan så man dör av skratt. Idiotjävlar. Man åker väl inte omkring på gatorna med vapen mitt under ett folkligt uppror? Nej, det här bekräftar bara min tes om att man måste vara ett riktigt fågelholksmaterial för att ägna sig åt denna patetiska aktivitet.

Blir ni arga på mig nu, vänner av ordning? Vafalls?! sitter han och blir glad över att folk misshandlas?? Låt mig berätta något. Just dessa idioter var på jaktresa med företaget Svenska Jaktresor, som tillhör den skara små äckliga "människor" som sysslar med safarijakt. Så här kan man till exempel läsa på deras hemsida om en safarijaktresa till Tanzania.

"Tidigt varje morgon väcks Du av Din betjänt som diskret bär fram en kopp te eller kaffe, allt efter behag. Efter en riklig frukost beger Du dig iväg med Din P.H. och hans stab av spårare och andra hjälpredor i en jaktbil, äventyret kan börja.
Beroende på hur lång jakt Du har bokat får Du fälla en rad djur och är Du där för 21 dagar eller längre, är allt som finns på trofélistan tillåtet! Elefant, flera Bufflar, Lejon och Leopard samt mängder med antiloper och gaseller."

Man åker alltså omkring som en vidrig kolonialherre med betjänter och hjälpredor, och har någon slags license to kill allt som ens reptilögon kan skåda genom kikarsiktet. Även om just de här jägarna i Tunis "bara" jagade vildsvin, så får man med största säkerhet anta att safarijakten vore deras våta dröm. De är bara inte täta nog för att ha råd att pröjsa upp en halv mille utan får nöja sig med budgetversionen. Förklara nu för mig varför jag ska tycka synd om dessa slemhögar?