27 januari 2011

Ett nytt mellanöstern

Det är mycket som händer i mellanöstern just nu. Sanningar kommer upp till ytan. Folk har fått nog av lögner och förtryck. För västvärlden så är det här skrämmande. För det kan innebära att arabvärlden börjar välja sina egna ledare. Det är alltså möjligt att de inte längre kommer att styras av väst. Detta är så klart upprörande.


Britterna förde med sig demokratin till Egypten efter andra världskriget. De älskade demokrati, britterna. Man hade på den här tiden lite samma roll som "demokratins försvarare" som USA har tagit idag. Tills egyptierna ville göra sig av med monarkin i landet. Då satte britterna dem i fängelse. För britterna gillar monarkin. Att man inte befann sig i Storbritannien var inte relevant. Man vill alltid "ge" demokrati till världen, tills det blir uppenbart att folket inte vill rösta på det alternativ vi gillar. Då måste de tillrättavisas. De är nämligen inte lika vettiga och rationella som oss. De gör så konstiga saker.

 Ett annat exempel på det är Hamas. Jag ska inte bedöma hur pass bra eller dåligt det partiet är. Men det är demokratiskt valt. Enligt de observatörer som fanns på plats, var det till och med mycket demokratiskt valt. Men västvärlden gillar inte Hamas. Västvärlden gillar Mahmoud Abbas. Efter de senaste avslöjandena om Abbas och hans myndighets inofficiella konspirationer med Israel och USA mot det egna folket så förstår man varför Hamas var "fel" val. Det var inte vårt val. Frihet är friheten att göra som vi vill.

Mubarak kommer att gå samma öde tillmötes som sin tunisiske kollega. Det Mubarak tänker på just nu är inte hur han ska stanna vid makten. Han funderar på vart han ska fly. Precis samma funderingar som många andra ledare i mellanöstern bör sätta igång med. För detta slutar inte i Egypten. Ledarna har sedan länge vänt folket ryggen, och lögnerna har tagit slut. Det går inte att skapa fler. Palestinierna vet nu säkert att Abbas myndighet inte förtjänar något förhandlingsmandat. Egyptierna, Algerierna, Jordanierna och Jemeniterna förstår att det är möjligt att bli av med sina egna diktatorer. Libaneserna vägrar att lyda USA och fortsätter stå bakom Hizbollah. I flera andra länder så gror missnöjet med det korrupta ledarskapet. Arabvärlden vill ha riktigt självbestämmande och riktig demokrati utan att andra nationer blandar sig i. Är det så konstigt? Är inte det vad "demokrati" handlar om? Eller kallas det bara demokrati när vi håller med om åsikten?