31 januari 2011

Demokrati är ostabilt?

Obama är eufemismernas man. Man talar om "stabilitet" och "reformer", men både han och hans administration vägrar konsekvent att använda D-ordet tills det blir absolut nödvändigt, när det handlar om "friendly dictators" som Mubarak. Man vill inte välja sida, som det heter. Men att inte välja sida -är just att välja sida. För att använda Obamas företrädares diskurs, så är man antingen med eller emot.

Den folkliga demokratirörelsen som tagit fart i regionen borde egentligen vara en gåva från himlen för både USA och Europa. Jag tänker förstås på det så kallade "kriget mot terrorismen". Genom att stödja genuin demokratisering så drar man effektivt undan mattan för alla jävla Al-Qaida och de andra hjärnspökena som man fruktar så högt. Utan att skjuta ett enda skott. Det verkar i mina ögon mer effektivt än att "demokratisera" genom våld som i Irak och Afghanistan. Men "stabilitet" och "demokrati" är ju inte riktigt samma sak. Det förstnämnda gynnar amerikanska intressen, det andra gör det nödvändigtvis inte. Det gynnar de lokala folkens intressen.

Sanningen är så klart att västvärlden aldrig har haft några problem med diktaturer, så länge man kan säga till dem vad de ska göra. Demokrati är lite mer problematiskt ur den synvinkeln. Eller som "mellanösterns enda demokrati" Israel -uttrycker saken angående det i deras ögon bristande stödet för den egyptiska diktaturen:
"The Americans and the Europeans are being pulled along by public opinion and aren't considering their genuine interests"
"Even if they are critical of Mubarak they have to make their friends feel that they're not alone. Jordan and Saudi Arabia see the reactions in the West, how everyone is abandoning Mubarak, and this will have very serious implications."
För det första undrar man vem som sköter Israels PR, för att öppet stödja Mubarak på det här viset är knappast något som stärker hans position..Visst blir det "serious implications". Men om de är bra eller dåliga beror väl på vad man föredrar: Stabila diktaturer eller folkliga demokratier. Obama och övriga västledare står vid ett vägskäl. Antingen så offrar man sina strategiska intressen i regionen och stöder en utveckling som i det långa loppet kommer att vara positiv. Eller så demonstrerar man öppet sin dubbelmoral kring "demokratisering". Som jag ser det så finns det en sak som oroar väst mer än något annat. Nämligen att de andra västvänliga diktatorerna i regionen kommer att sluta lita på vårt stöd om vi "överger" Mubarak och i stället kanske de börjar samarbeta andra makter som Kina eller Iran. Och "unfriendly dictators" har vi ingen nytta av.