Ät chips och dö

Återigen så kämpar en moderat vildsint med att försöka överträffa sina kamrater i omvärldsokunskap. Just idag så uttalar sig finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl på ett rekorderligt vidrigt sätt kring SLs planerade höjning av månadskortet den 1 september. Enligt Rosdahl så motsvarar höjningen ”tre chipspåsar”. Jag ifrågasätter inte att den korpulente moderatfjanten vet vad en chipspåse kostar. Jag ifrågasätter inte heller att han sitter och gluffar i sig trettio chipspåsar i månaden som om det vore business as usual, när vanligt folk kanske köper någon då och då till hela familjen. Däremot är det uppenbart att han inte lever i den värld han är satt att styra. SL-kortet kostar inte 100 spänn, Torbjörn. Det här är en omotiverad höjning av det befintliga priset på nästan sju hundra spänn. Låt oss gå igenom några citat för att påvisa hans förakt för vanliga människor.

”Det vore orimligt om inte SL-kortet kostade lite mer. Jag har själv fått mer i plånboken.”

Ja Torbjörn, det vore kanske rimligt att det kostade lite mer, ifall det inte redan var HUTLÖST dyrt. Jag tycker snarare det vore rimligt ifall det kostade lite mindre. Att du har fått mer i plånboken betvivlar jag inte alls, men du hade antagligen ganska lättvindigt råd med korthelvetet redan innan. Antagligen så lättvindigt att det inte ens behövde gå ut över din överdrivna chipskonsumtion. Men det är förvisso klassiska moderatismer att utgå från sin egen plånbok när man tar beslut som berör alla andra. För övrigt spelar det väl ingen roll om man får mer i plånboken om de pengarna bara går åt till höjda avgifter på annat? Kontentan blir väl densamma?

Just det här med plånboken, och att man tydligen ska ha fått mer i den, verkar vara en särskilt seglivad bluff. Enligt folk som Torbjörn Rosdahl ska man som arbetande tydligen ha fått en hel jävla månadslön extra. När jag jobbade heltid för ett år sedan så fick jag verkligen inga extra månadslöner på grund av de sk ”jobbskatteavdragen”. Jag fick typ någon hundring mer i månaden, och då tjänade jag ett antal tusen mer än vad som är en genomsnittslön i dagens Sverige. Jag känner heller ingen annan som heltidsarbetar som fått ta del av detta pengaregn. Hur räknar de egentligen?

Men Rosdahl framhärdar i sin världsbild. På frågan om en barnfamilj med två tonåringar vars årskostnad ökar med 4.800 kronor känner sig lättade av hans chipsliknelse svarar han morskt ”Jag antar att det i familjen är två vuxna som jobbar, då har de fått två månadslöner extra också.” Han antar mycket, den jäveln, och fortsätter sitt bombardemang med fler verklighetsfrånvända antaganden.

”..förhoppningsvis gör inte den här hundralappen så stor skillnad att man väljer att ta bilen”. 

Rosdahl antar alltså dessutom att folk har råd med både SL-kort och bil. Men det borde man väl tydligen när man fått en massa extra månadslöner? Torbjörn behöver förvisso helt säkert bil för att förflytta den kroppshydda han byggt med hjälp av sina dagliga chipspåsar, men det känns orimligt att anta att alla andra har råd med den lyxen.

Enligt tidningen City så borde ett SL-kort kosta 378 spänn om det följt samma kostnadsutveckling som övriga varor och tjänster sedan 1991. Men det gör det ju inte. Det kostar dubbelt så mycket. Med tanke på den usla kvaliteten i kollektivtrafiken så kan jag inte komma på en enda anledning till de orimliga priserna. Till och med 378 kronor hade varit att ta i, men ändå någorlunda acceptabelt.

Avgiftshöjningen ger i vilket fall som helst SL 700 miljoner mer i kassan, som enligt de själva ska användas till en mer attraktiv kollektivtrafik. Samma bullshit som de alltid motiverar sina prishöjningar med. De lägger enligt min erfarenhet aldrig ett skit på en mer ”attraktiv” kollektivtrafik. Det de däremot behöver pengar till är att bygga ett ännu mer fascistiskt och svårforcerat spärrsystem som ska giljotinera de resenärer som inte har råd med en massa extra chipspåsar varje månad, samt även en stor del av de betalande resenärerna. Det är dit pengarna går. Well, jag langar som vanligt ett fett fuck you till SL och deras språkrör för dagen Torbjörn Rosdahl. Jag ska planka i rent förakt mot er brist på intelligens och verklighetsuppfattning. Jag vägrar kategoriskt att betala era ockerpriser tills jag ser röken av de där extra månadslönerna som ”alla” ska ha fått.

Slutligen så kan man (om man klarar åsynen av Torbjörn Rosdahl) i följande klipp se honom uppmana människor att gå till socialen om de inte har råd med det flashiga månadskortet. Vad är det Torbjörn inte förstår? Om lösningen på problemet med de höga taxorna är att tvinga folk till socialen så kan det väl ändå inte ha varit ett särskilt klokt förslag att höja dem? Eller vill han ytterligare stigmatisera människor som lever på marginalen?

Operation Gåsen

För tredje året i rad genomför Söderortssnuten den fyndigt betitlade ”operation Gåsen”. Man vet tydligen att många unga börjar ”missbruka” narkotika vid den här tiden på året. Ja, det stämmer. Efter oräkneliga månaders atomvinter så väcker säkert värmens ankomst folkets lust att gå ut ur sina skyddsrum och ta något festligt i solen. Kanske en ”Gås”, som polisen antyder? 

Målet är att gripa två unga per dag i söderort, med vad som verkar vara vilka metoder som helst. Förundersökningsledare Ludvig Sandberg säger till exempel att man ”jobbar offensivt i framkanten av lagstiftningen. I en sådan här insats är man inte rädd för att ta tvångsmedelsbeslut och man är ganska fantasirik när det gäller sina misstankar.” Det är bra Ludvig, tryck åt ungdomar med lagens fulla kraft, och lite till, som vore de Bin Laden återuppstånden som en tio meter lång zombie. Det där med fantasirika misstankar förstår jag också precis. Det handlar i stort sett om att kunna anklaga personer för att vara drogpåverkade med anledning av att de ser för glada ut.

Ludvig tycker ”Det är roligt att det går rykten och att det pratas bland ungdomar”. Det vill säga att ungdomar pratar om vilka fittor de tycker att polisen är och att man ska akta sig för dem till varje pris. Han fortsätter ”En del av poängen är att det ska kännas och märkas att vi gör något.” Ja, det känns och märks varje gång polisen försöker hindra folk från att ha roligt. Det känns och märks säkert också för de dagliga två stackare som ska fylla operationens kvot. Budskapet är genomgående tydligt, vi ska få ungdomar att hata snuten och springa för livet när de ser en blåskjorta. Mission accomplished redan på förhand känns det som.

Svennighet när den är som sämst

Jag har legat rätt lågt med mina bloggerier på sistone. Antagligen så har det mycket att göra med att jag haft det rätt så lugnt och skönt i mitt personliga liv, vilket har lindat in mitt hat mot olika samhällsfenomen. Idag så ogillar jag på nytt saker med klassiskt entusiastisk vigör.

Det som stör mig för tillfället är den här SKITdebatten om "tiggare". Ulf Stolt från Situation Stockholm, har skrivit om det på SvD, och jag håller med honom som fan. Bra där Ulf. I övrigt så har jag bara läst ren skit i media på detta ämne, och hört än värre skit från "gemene man".

Jag kan inte säga att den här utvecklingen är förvånande, för det är ju bara en naturlig konsekvens av det samhälle vi är på väg mot. Ett samhälle där det är olagligt att vara fattig eller att ha "fel" mål och syften i livet. Livet ska ju som alla duktiga idioter vet gå ut på att arbeta ihjäl sig, och innan man är förverkad producera nya slavar (en del kallar dem barn) till samhällsmaskinen.

Jag har alltid hatat människor som tycker illa om tiggare. Tiggare är människor, och jag ogillar folk som ogillar människor. Folk som tycker det är "jobbigt" för DEM att någon ANNAN måste be om pengar på gatan. Hur stort svin får man vara egentligen? Tror de att själva "tiggandet" är någon höjdare? Tror de att folk tigger för att det är så jääävla kul och häftigt? Nej, hela tanken dryper av genomrutten egoism och människoförakt.

Jag förväntar mig två reaktioner på ovanstående.

1. Det som man vill ha bort är inte hemlösa och liknande, utan sk "tiggarligor". Ni vet, sådana där som sitter i rullstol och tigger, och sedan hoppar in i en Ferrari när ingen ser. De är tydligen organiserade också, för de har LAPPAR! Det är dessutom inte ens svenska ligor! De kommer hit i busslaster från utlandet bara för att göra brott! De bara VÄLLER in! (alternativt: SIEG HEIL!)

2. Man måste göra något för att förtjäna sitt uppehälle, det är till exempel ok att sitta och musicera och få en slant för det. Typisk kommentar: "Tror han att någon ska ge honom pengar när han bara SITTER där?". (alternativt: "de kommer bara att köpa knark för pengarna") Att tigga utan att göra något är en djupt subversiv verksamhet som kommer att leda till att andra tar efter.

Jag svarar som följer:

Det där med "ligor" är något som upprör typer som Anton Abele. Det vill säga: pappskallar. Han är särskilt upprörd när barn är inblandade, ett fenomen även känt som sk "barnligor". Jag säger så här. De där tiggarna behöver nog pengar de med. De kanske får stryk av sina "tiggarbossar" (hemskt töntigt ord..) annars. Tänk om de där tiggarbarnen tvingas att typ prostituera sig och säljs som sexslavar till fader O'Pedophile annars? Jag skiter i vad som ligger bakom. De behöver av någon anledning pengar och tvingas TIGGA. Om jag inte vill ge något så gör jag väl inte det, men jag blir fan inte ARG för att någon tigger pengar.

Jag hatar den där mentaliteten att man ska "säkerställa" att pengarna går "rätt". Till exempel vara en sådan där fitta som köper en macka till uteliggaren istället, så han inte kan använda pengarna till droger. Använder han pengarna till droger är det väl för att han behöver drogerna för att inte må piss? Man tenderar att behöva det när man BOR på GATAN. Sedan skänker folk på samma gång en massa stålar till typ rädda barnen och sånt skit där man vet att det mesta går till "administration" och "verksamheten". Där är det minsann inget problem med att lejonparten av ens månatliga donerade hundring går åt till att finansiera någon direktörs horköp. För det ser inte Svenne Banan, och det han inte ser mår han inte dåligt av. Däremot så mår han dåligt av att se fattiga på gatorna i sin stad. Det är provocerande och stämmer inte in på den förljugna folkhemsbilden som vissa fortfarande tror finns. Det klassiska "ingen behöver vara fattig i Sverige". Alltså är det något fel på de fattiga. Det bara måste vara så.

Särskilt när de inte ens orkar spela lite blockflöjt utan bara sitter och väntar på att stekta sparvar ska flyga in i käften på dem. Med andra ord, om man åtminstone spexar lite så "förtjänar" man väl en krona eller två, annars förtjänar man att vara utslagen och bespottad. Alla de här åsikterna är så jävla svenniga och äckliga att man baxnar. Jag hör dem till och med från folk som kallar sig "vänster". Nej, synen på fattiga är verkligen hemsk i Sverige. I utlandet har man mycket mer förståelse för att en del människor har det dåligt och ibland tvingas till saker, som kanske är en smula störande för oss som inte har de problemen, men fullt förståeliga ur den fattiges perspektiv.

Jag förväntar mig för övrigt ett snart återinförande av det gamla brottet "lösdriveri". Det känns helt rätt i tiden.

SvD DN GP

Medborgarlön

Den här inlägget är inspirerat av en debatt jag nyligen hade med en obehaglig nyliberal. Vi kom in på ämnet negativ inkomstskatt, och jag insåg då att jag känner ganska starkt för den tanken. Negativ inkomstskatt är nämligen i stort sett en variant på en mycket intressant, och missförstådd idé - medborgarlönen. Idén om ett villkorslöst, regelbundet, individuellt, ekonomiskt stöd till alla nationens medborgare. Tillräckligt mycket att det går att leva på.

Jag vet att de flesta ser konceptet medborgarlön som något slags nonsens med "gratis pengar", men det är för det mesta grundat på okunskap, en förlegad moralisk syn på arbete, och framför allt - ett väldigt opraktiskt tänkande. Jag vill därför be eventuella belackare att hålla inne hjärtinfarkten tills man kommit till slutet av texten.

Idén om medborgarlön brukar spåras till Thomas Paine (1737-1809). En brittisk-amerikansk intellektuell som var en inflytelserik figur i både den amerikanska och den franska revolutionen. Han ansåg att det var djupt orättvist att vissa föddes fattiga, och andra rika. Därför ville han beskatta arv av mark, och med dessa pengar instifta denna villkorslösa grundinkomst för alla medborgare. Paines förslag var dock att detta skulle utbetalas som en klumpsumma, då medborgaren blev myndig. Men grundtanken är densamma.

I Sverige så har vi massor av bidrag. Vi har barnbidrag, studiebidrag, det stigmatiserande socialbidraget, och en hel radda av andra mer eller mindre obskyra bidrag. Administrationen av alla dessa bidrag är en enorm apparat, eftersom de är villkorade. Man måste uppfylla krav. Fylla i tolvhundra blanketter. Det ska utredas, handläggas, kompletteras, avslås och stämplas. Sedan ska det till extra resurser för att jaga fusk också, vilket jag i vilket fall som helst tror går på ett ut i slutändan. All denna resurskrävande byråkrati. För vad?

Ta nu ett djupt, lugnande andetag, och tänk ifall, bara ifall, man skulle strunta i allt det där och istället lägga ihop hela bidragsfloran till ett enda ovillkorat, prestationsfritt, bidrag - Medborgarlönen. Basinkomsten. Medborgarbidraget. Kalla det vad ni vill. Välj gärna det alternativ som framkallar de minst negativa sinnesbilderna.

Jag förstår att det är mycket begärt av vissa tvivlare att bredda perspektivet, men kom igen, är man målmedveten i sitt bidragssökande så får man ändå de där bidragen i slutändan. Det kostar däremot samhället, och individen, massor av tid och energi. De som främst har tid och ork att komma runt hindren är garanterat inte de som behöver bidragen mest. Det är inte den deltidsarbetande småbarnsmamman som inte får matkassan att gå ihop. Eller byggnadsarbetaren som har jobbat sig halvt invalid. De som oftast får avslag på sina bidrag är inte de som inte är berättigade. Det är de som inte har kraften att ligga på och kriga med myndigheterna när det blir systemfel, moment 22-situationer och paragrafrytteri.

Det som i min mening stoppar den här sortens förslag i Sverige är den befängda "arbetslinjen". Alla ska arbeta, punkt slut. Men varför då egentligen? Det kan vara värt att mellan varven ifrågasätta sådana förefallande självklara sanningar. Ni hittar med svårighet en politiker eller ekonom med självbevarelsedrift i det här landet som påstår att det längre är möjligt, eller ens önskvärt, med full sysselsättning. Hur ska det gå till? Jobben inom produktion minskar stadigt, av den enkla anledningen att den tekniska utvecklingen hela tiden tillåter oss att producera mer, med mindre mängd arbete. Så varför ska folk för att få råd att leva tvingas att söka arbeten som inte finns? Som dessutom på sikt oundvikligen blir färre? På den tiden då industrin skrek efter arbetskraft kan jag köpa att det var viktigt att få alla i arbete, men idag? Ungdomarna söker sig redan i drivor till högskolorna och stannar där så länge det bara går, för att det inte går att få några sådana jobb längre.

Av det dussintal människor med gedigen universitetsutbildning jag känner så är det ett mycket litet fåtal som har något arbete relaterat till sin utbildning, om de har arbete alls. Behöver man verkligen en magisterexamen i nationalekonomi för att jobba som något annat? Nej, det här med att "alla måste arbeta" är ingenting annat än förlegad moralism från brukssamhället, där det bara var riktiga slashasar som efter en redig sup inte orkade pallra sig iväg till sågen.

Moderaterna, som idag har inkorporerat termen "arbetslinjen" i sitt själva väsen, mister inte ett tillfälle att mässa sitt mantra "det måste vara mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta". Jag har alltid undrat - När har det någonsin varit mer lönsamt att inte arbeta? Det spelar ingen roll om man söker alla bidrag som finns (vilket är ett heltidsjobb i sig), det kommer alltid att vara mer lönsamt att arbeta. Åtminstone om man med lönsamhet menar pengar. Moderaterna brukar väl göra det? Jag säger inte att medborgarlön ska vara mer lönsamt än ett arbete, men jag kan tänka mig någonstans runt 6000-7000 kr netto som ett rimligt belopp. Behöver man mer klirr i kassan än så - varsågod att arbeta. All extrainkomst drygar ju ut medborgarlönen, för de arbetande får ju också - medborgarlön. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara. Det kommer knappast att inträffa någon massflykt från arbetsplatserna på grund av ett sådant system.

Slutligen vill jag säga att det självfallet finns många olika aspekter på medborgarlönen som måste analyseras och utvärderas. Men att idén knappt går att finna i den politiska debatten i Sverige finner jag anmärkningsvärt, särskilt som den öppet stötts av inte mindre än fem nobelpristagare i ekonomi och diskuteras flitigt på många andra platser i världen. Sverige är dessutom ett av de länder som verkligen har goda förutsättningar för ett sådant experiment, till en början förstås i begränsad skala.

Vill man veta mer om medborgarlön så kan man uppsöka BIEN - Basic Income Earth Network.

medborgarlön, skatter, bidrag

Humanitär imperialism

Jag har följt hela den här Libyen-historien ett bra tag nu, och det som har varit mest irriterande är att rapporteringen har varit så bristfällig. Ena stunden så säger man att det är omöjligt att veta exakt vad som pågår för att media inte har tillgång till situationen på marken, och i andra stunden så verkar man veta precis i minsta detalj vad Gaddafi och rebellerna gör och inte gör.

Så å ena sidan har jag inte tyckt att Gadaffi går att stödja eftersom han bevisligen är en jävla mupp, men å andra sidan så har jag varit försiktig med att likställa "rebellerna" med "folket". Sanningen är väl att man inte alls vet hur många som är med honom eller emot honom. Jag kan känna att om rebellerna verkligen var en så stor del av folket som media och politikerna målar upp, så hade man antagligen inte behövt någon hjälp. Det jag däremot kan konstatera är att de allierades flygbombningar har dödat en massa civila, och jag förstår inte hur man "hjälper" eller "försvarar" folket mot Gadaffi genom att bomba ihjäl dem.

För övrigt så hade de respektive regimerna i exempelvis Bahrain och Pakistan nyligen ihjäl demonstranter, varför bombar man inte dem? Varför får just libyerna privilegiet att "hjälpas" av bombningar? Det finns någon slags agenda här, och den är ju inte att hjälpa folket, det förstår man. När jag ser följande klipp undrar jag än mer vad det är för bild vi matats med i media. Enligt ryssarna så har Gadaffi inte använt några flygangrepp mot befolkningen. Trots att typ alla medier påstått att det skett och FN använt det som argument för flygförbudszoner osv. Man måste ju undra varför de ljugit om det?

gadaffi, libyen, nato, fn dn1234 svd123456 gp1234 svt123

Juholts hemliga bakgrund

Om allt fortlöper i färdigregisserad sosseanda så kommer det alltså att bli Håkan Juholt som tar över Socialdemokraterna. Man ska väl i och för sig inte utesluta att någon kuppar kongressen och ställer upp som motkandidat, men det skulle förvåna mig enormt. Vem är han då egentligen? Än så länge har jag inte någon större koll på denna människa förutom att han enligt media är "lite vänster om mitten" (vilket inte betyder ett skit), samt att han måste ha något gemensamt påbrå med Libanons forne president Rafik Hariri. Om Håkan blir statsminister så kommer sverigedemokraterna att sätta blodpuddingen i halsen..

Juholt (till vänster) är, sina coola ögonbryn till trots, självfallet ingen som kommer att vända matchen för sossarna. Om man tror att en välnärd mustaschprydd gubbe i 50-årsåldern kommer att kunna pånyttföda den döende organisationen så tror man helt fel. Det enda som talar för honom och hans parti rent generellt är väl att det finns många ute i landet som djupt hatar alliansen, och de blir nog fler under denna mandatperiod tror jag. På kort sikt kan ögonbrynsmannen alltså kanske vinna tillbaka en del del väljare. På lång sikt så är diagnosen dock lika enkel som pessimistisk. Det räcker inte med att byta fejs på affischerna. Problemet var egentligen aldrig Mona. Det var politiken. Man måste ändra politik, eller åtminstone få det att se ut som man gör det - à la "nya" Moderaterna.

Jag ska inte dödförklara Juholt på förhand. Visserligen så har han lyckats sitta i riksdagen i typ 16 år utan att göra minsta väsen av sig, men det kan ju lika gärna bero på att de inom partiet dominerande stockholms-sossarna såg honom som något slags hot och såg till att hålla honom borta från makten. Vi får se helt enkelt.

håkan juholt, socialdemokraterna dn1234 svd1234 svt1234 gp123

Manning update

Kommer någon ihåg Bradley Manning? Killen som ska ha laddat upp de amerikanska hemligstämplade armédokumenten till Wikileaks?  Det var över två månader sedan jag skrev om honom sist. För mig har de två månaderna avlöpt ganska smärtfritt. För honom har det inneburit ytterligare två månader av isolering under s.k "suicide watch", vilket gör det hela ganska så mycket mer ansträngande. Med "suicide watch" tillkommer nämligen regler som att lamporna alltid ska vara tända, att man inte får ha sängkläder mm. Här talar hans enda besökare, David House om Mannings förhållanden.

Make no mistake about it. Sådan här isolering är tortyr. Det är inget som hans advokater "menar", utan det är bara fakta. Frihetsberövande är ett straff. Isolering är ett straff i straffet. Tycker man att det här är okej så tycker man antagligen att det vore okej om fångvaktarna regelbundet spöade alla intagna under fötterna med kvastskaft och elsladdar.

Man vill såklart tortera Manning. Det finns liksom ingen annan anledning till att någon ska behöva hållas i ett sådant förvar i snart 10 månaders tid med hänvisning till att "de kan rymma". Vad tror de? Att han ska bygga en Ironman-dräkt och flyga till ryssarna ifall han får en kudde och några fler kvadratmeter att röra sig på?

Nya anklagelser kom i dagarna från den amerikanska militären, och innefattar "aiding the enemy", ett brott som i amerikansk lag berättigar dödsstraff. Jag undrar bara, måste man inte då visa vilken "fiende" som Manning hjälpt? Eller är "fienden" Wikileaks som organisation?

bradley manning, wikileaks, tortyr, usa dn1 svd12 gp1 svt ab1

Gaddafi i nytt tal

Den här mannen upphör fan aldrig att förvåna. Detta uttalande är faktiskt ganska...talande i sitt vansinne (Gadaffi gillar att prata om sig själv in tredje person).

"De vill att Gaddafi ska avgå. Avgå från vad? Gadaffi är bara en symbol för det libyska folket. Han har inte ens ett parlament han kan upplösa."

Logik när den är som "bäst". Eftersom han inte är president så kan han inte avgå. Han har faktiskt ingen makt alls när allt kommer omkring. Han är bara en "symbol". Människan är uppenbart galen. Eller så spelar han sin roll väldigt väldigt väl.

Vissa av hans uttalanden känns ändå ganska strategiska. Som när han snackar om att Al-Qaeda ligger bakom upproren. Om inte det är en kristallklar jabb mot USA och Europa, så blir jag förvånad. Ett sådant uttalande kan nämligen inte väst ignorera helt, även om det är falskt. Anledningen till det är ju att vi flitigt har spelat det där Al-Qaeda-kortet som någon jävla joker varje gång vi vill angripa eller straffa andra länder. Varje gång ordet Al-Qaeda nämns så blir det per automatik legitimt att vidta vilka åtgärder som helst för att bekämpa dem.

Vill avsluta med att rekommendera det här eminenta programmet jag såg i morse där kvinnornas roll i upprorsvågen diskuteras. Många intressanta åsikter.

gadaffi, libyen, al-qaeda dn123 svd123 svt1 gp1

Hata The Oscars

I natt så gick Oscarsgalan av stapeln. Låt oss först och främst konstatera att dylika galor är bullshit och att jag hatar dem. Om det finns någon anledning alls att titta på Oscarsgalan så är det väl för att förundras över de uppenbart köpta nomineringarna och akademins i allmänhet anskrämliga filmsmak. Oturligt nog för mig så kom Mr Insomnia på besök i natt, så jag lyckades därför bevittna en del av nattens gala i ett desperat försök att döda hjärnceller. Till min förvåning så kommenterades galan av våra rikspuckon Filip och Fredrik. Som tydligen har fått massiv kritik för sin "insats". Detta på grund av att de var precis lika driviga och hånande som i varenda sammanhang de någonsin synts i.

När jag säger "rikspuckon" så menar jag det på bästa möjliga sätt. Jag har absolut ingenting emot Filip och Fredrik, även om det var åratal sedan de gjorde någonting som var ens måttligt underhållande. Men de har ju sitt ganska speciella inarbetade koncept som inte borde vara någon hemlighet för svenskarna vid det här laget. Så att folk kritiserar dem för att de gör sin grej är för mig obegripligt. Kritisera kanalen som plockat in dem istället.. För inte fan kan man väl förvänta sig att Filip och Fredrik ska transformeras till något de inte är bara för att de kommenterar den mossiga jävla Oscarsgalan? Sofia Benholm på Kulturnyheterna väljer istället att kritisera F&F för att de bara pratar om män. Det kan jag hålla med om. Men den kritiken kan å andra sidan riktas mot hela filmindustrin, som till 99% handlar om män. Filmer riktade mot målgruppen kvinnor är ju för fan en "nisch" i Hollywood. Just precis. Halva befolkningen är en "nisch". Kolla kategorin "bästa regissör", som är den enda viktiga kategorin som är unisex. Hur många kvinnor har vunnit den på 80 something år? Kom igen för fan..själva statyetten är ju till och med formad som en man.

För övrigt så har jag aldrig förstått varför vi i Sverige ska behöva ha något stolpskott som sitter och kommenterar vad som händer i alla utländska evenemang? Vi kan väl engelska för i helvete? Blir en amerikansk boxningsmatch bättre bara för att jag får "privilegiet" att höra Paolo Roberto skrika "ojojoj vilken smocka" på svenska? Löjligt. Störtlöjligt.

På temat svenskar så vann ju den danska filmen "Hämnden" med Persbrandt i huvudrollen, pris för "Best Foreign Language Film". Kul för Micke, men den kategorin är tyvärr en av de mest idiotiska som någonsin uppfunnits. Varför kan till exempel varje land bara nominera EN film? Varför räknas Hong Kong eller Puerto Rico som ett land när inte Palestina gör det? Varför räknas inte engelskan i Ken Loach-filmer som "foreign language"? Försök se en av dem utan undertexter bara..

oscarsgalan, film, hollywood ab1 re svt

Chavez om Gadaffi

Inom vissa delar av vänstern finns en tråkig tradition av att reflexmässigt stödja allt som är antiimperialistiskt eller antiamerikanskt. Den här svartvita inställningen gör att man ibland går ut till stöd för ren idioti. Min fiendes fiende är min vän eller något sånt. Historien är förstås full av sådana exempel, ur alla politiska ideologier.

Idag ser jag dock att media försöker göra en stor sak av att Venezuelas president Hugo Chavez stöder Gaddafi. Inte bara det. Man hårdvinklar också saken till att "den radikala vänstern i Latinamerika" stöder Gaddafi. Jag har inte sett några bevis för att Chavez "stöder" Gaddafi mer än alla andra ledare har gjort under hur många år som helst. Att dessutom säga att Chavez är "den radikala vänstern" är lika ohederligt som att påstå att Mona Sahlin talar för "socialisterna".

"När ryktet spreds om att Muammar Khaddafi hade lämnat Libyen var det ingen slump att just Venezuela pekades ut som tillflyktsort", skriver DN. Jag håller helt med. Det är verkligen ingen slump. Men anledningen är självklart inte att Venezuela och Chavez vurmar för diktatorer och förtryck. Anledningen är förstås att USA vill krossa Chavez och rulla tillbaka den sociala utvecklingen i Latinamerika till den gamla neoliberala ordningen. Därför hör man sällan något i västmedia som inte är hårt vinklat mot Chavez.

Nu sitter jag dock inte och påstår att allt som Chavez gör eller säger är bra. Han är verkligen inte perfekt, och jag förväntar mig att en socialistisk ledare alltid sätter folkviljan främst. Att ta ställning för Gaddafi i det här läget är att ta ställning mot folket. För som jag har förstått det så är upproret i Libyen genuint folkligt. Men ifall Chavez tvekar på omvärldens intentioner och goda vilja vad gäller Libyen, så har han åtminstone skäl till det. Detta förklaras utmärkt i "The Revolution Will Not Be Televised" som beskriver hur utvecklingen i hans eget land vinklats av västmedia.

Rekommenderar också "The War on Democracy", av John Pilger & Cristopher Martin, där USAs förhållande till Latinamerika beskrivs för vad det är.






hugo chavez, venezuela, libyen dn svd gp1 hd svt

Olof Palme

På Måndag är det 25 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm. Jag har ganska få minnen från min barndom, men ett av de första och tydligaste var att Palme hade blivit skjuten. Jag var bara en liten grabb då. När jag var liten så idoliserade jag Palme. Till och med i min familj, med sin låga nivå av politisk medvetenhet så fanns en stark känsla av att Palme var "vår" politiker. Att han brydde sig om att människor skulle ha det bra, inte bara i Sverige, utan i världen. Att han var en person som vågade tala om orättvisor och ojämnlikhet när de flesta andra var upptagna med att slicka rövar.

Som vuxen så har jag förstått att Palme inte var något helgon, och som alla andra så hade han sina fel. Men min bardomsidol är fortfarande den bästa statsminister vi någonsin haft. Här är några härliga klipp med honom. Det finns hur mycket som helst.

Från partiledardebatten 1982

Om USAs krig i Vietnam

På partikongressen 1975

Från en riksdagsdebatt 1980


Från en riksdagsdebatt 1979


Palme i gamla goda barnprogrammet "Från A till Ö". Sent 70-tal?

olof palme, socialdemokraterna, politik, historia dn12 svd123 ab12

Vägra vara verktyg

Mitt bland våld och galenskap så finns det ändå lärdomar. Så medan Gaddafi pratar om hur hans folk lurats av Bin Laden och går på psykedeliska droger (enligt honom), så skulle jag vilja lyfta fram något annat. Vad som egentligen krävs för att kontrollera ett folk.

Det finns väldigt lite förtryck som inte i slutändan grundar sig på att en person används som verktyg. Ännu så har vi ju inte polisrobotar à la ED-209. Armén kan till exempel förtrycka -Men armén består av personer. Av människor. Om de personerna vägrar att vara verktyg i förtryckets tjänst, så faller systemet. Jag tror till skillnad från många andra att människan i grund och botten vill andra väl. Att om man som individ har valet mellan ett moraliskt handlande och ett omoraliskt, så väljer man helst det första. Däremot sätts den här funktionen ofta ur spel medelst alla möjliga slags masspsykoser. Religiösa, nationalistiska, politiska, you name it. Vilket sammanhang som helst där du som person bekvämt nog låter någon annan sköta ditt tänkande. Som en del av en grupp så minskar därmed oftast det egna moraliska ansvaret. Särskilt i de fall där gruppen till och med bestämmer vad som är etiskt och riktigt. Folk som begår brott och övergrepp mot sina medmänniskor under dylika omständigheter har jag ingen sympati för. Det är bara ruttet och fegt. Ryggradslöst.

Därför vill  jag lyfta fram alla de som vägrar vara verktyg. Alla de soldater som lägger ner sina vapen, administrativ personal som säger upp sig från sina jobb etc.. Som de här libyska piloterna som vägrade bomba folk och flydde landet istället. Det optimala hade ju förstås varit att dessutom bomba Gadaffi, men jag saluterar dem ändå.

libyen, gaddafi, avhopp, förtryck dn1234 svd12345 svt123 gp12

Bästa namnbytet ever

I slutet av Mars håller Feministiskt Initiativ sin kongress i Malmö. Där ska man välja ny styrelse och talespersoner samt även kanske byta namn. Till "Feministerna". Skitbra. Jag kan inte förstå argumentet att folk förväxlar akronymen FI med Finansinspektionen, men det där med "Initiativ" måste ju bort på rent estetiska grunder. Det är och har alltid varit sämst. Hela frasen "Feministiskt Initiativ" blir som någon slags tungvrickare som inte bara är jobbig att säga, utan även att skriva. Nu när jag tänker på saken så har jag ändå alltid kallat partiet för "feministerna". Som till exempel i frasen "jag röstade på feministerna". Vilket jag gjorde. Känner mig jävligt nöjd över det faktiskt.

Ta bara den här briljanta valaffischen. What's there not to like? Jag vill också ha SEX timmars arbetsdag. Tar man sig dessutom tiden att läsa igenom partiprogrammet så märker man att F! har massor med andra bra åsikter också. Som inga andra partier driver. Riktiga frågor om strukturella orättvisor som övriga partier på sin höjd behandlar bristfälligt och med tydligt obehag.

feministiskt initiativ, feminism, politik, samhälle, val 2014 

svd dn ab gp svt 

ADHD-medicin knarkas!

Myndigheterna är upprörda över att folk kommit på att man kan missbruka(!) ADHD-medicinerna. Självklart så har detta pågått i åratal, men farbror staten är ju som vanligt ur led med sin tid. Ja, kidsen snortar Ritalin och Concerta som om det inte fanns någon morgondag. Men är inte den egentliga frågan här varför det ena bruket är bra och nyttigt och det ena är hemskt och upprörande? Det är ingen skillnad på drogen i sig. Kanske är det så att ADHD-knarket har blivit så accepterat att sådant här "olegitimerat" användande leder till ett oundvikligt konstaterande? Att det är jävligt tunga preparat man med en axelryckning proppar i det här samhällets småglin?

"När preparaten sprids på den svarta marknaden finns en risk att de börjar ifrågasättas", säger Lennart Karlsson vid citypolisens spaningsrotel. Jag finner det uttalandet lustigt. Det är väl inte preparatets spridning, utan preparatets egenskaper som är intressant? Att saker sprids på svarta marknaden är ju inte heller något man kan göra något åt så länge det finns på den vanliga marknaden. Att en flaska träsprit är livsfarlig i händerna på ett ryskt gruvfyllo gör den väl inte mer farlig som generell vara i handeln? Det saken handlar om är ju självklart att "preparaten" som Lennart talar om är droger. Vi har dock valt att inte se det så. Denna kuliss faller självklart så fort det uppdagas att folk pundar de där ADHD-drogerna som vilket tjack som helst.

Effekten av metylfenidatet (det "goa" ämnet i dessa mediciner) kan liknas rätt väl vid kokain har jag läst. Dessutom är det ju coolt att snorta linor. Det gör alla kidsens idoler. Egentligen så är det väl en perfekt protest mot den idiotiska myndighetsvärlden. Om du inte vill ha drogerna som samhället föreskriver, se åtminstone till att bli så bäng på dem som möjligt. Här ska inga resurser gå till spillo.

Jag vet att det finns massor med människor som hävdar att ADHD-drogerna "räddat deras liv" och liknande. Må så vara. Men det finns ingenting som säger att problemen inte kunde ha lösts på andra vis. Det känns för mig snarare som om många föräldrar jublar inombords över dylika diagnoser. Det är liksom inte deras fel längre att ungen är jobbig. Har hört många fall där föräldrarna i princip gått och hoppats på ADHD-diagnos för att få "veta" vad som är fel. Som så många andra enkla svar här i världen, så är också detta behäftat med konsekvenser. Bland annat att en del personer kommer att punda medicinen.

adhd, medicin, läkemedel, droger svt 

Du är också jobbcoach

Vill du benämna dig som "jobbcoach"? Gör det bara. Du kan beställa visitkort redan idag. Det är faktiskt inte svårare än så att vara jobbcoach. Jag har själv blivit erbjuden att arbeta som det. I stort sett tror jag detta erbjudande grundade sig på föga mer än att jag var läs och skrivkunnig.

Antagligen så finns det någon jobbcoach någonstans som gör någon nytta, men den stora majoriteten gör fan ingenting. De är bra på att snacka till sig avtal med arbetsförmedlingen, men deras metoder och resultat är inte alls imponerande. Men tydligen så är ju inte kraven så höga. Det är min totala övertygelse att nästan alla "jobbcoacher" själva skulle vara arbetslösa om de inte bedrev sin påhittade verksamhet. Detta är bara ett nytt jävla bluffyrke som någon insåg att man kunde tjäna pengar på. Särskilt i moderaternas samhälle där felet alltid ligger hos den arbetslöse. Två flugor i en smäll. Dels så kan man säga att man satsar resurser. Dels så får näringslivet ytterligare en metod att slå mynt av arbetslösheten.

Grovt förenklat skulle jag kunna göra så här - Jag skulle kunna starta ett coachföretag idag och sälja in tjänsterna till arbetsförmedlingen. Jag är bra på att snacka, rätt bra på att ljuga, och enormt begåvad i att överdriva så tror inte det vore några problem att övertyga höjdarna där om min seriositet. Sedan kan jag få betalt för att sitta och fråga arbetssökande vad de tror arbetsgivarna vill höra på intervjun, och vilket djur de känner sig som när de läser platsannonserna. Eller så kan jag "coacha" mina arbetslösa polare. Vi kan sitta och dricka öl dagligen från 09-15. Sedan när de har ackumulerat lite erfarenhet så kan jag anställa dem som "jobbcoacher" och ståta med 100% jobbgaranti för alla sökande. Nice.

jobbcoacher, arbetsförmedlingen, regeringen dn svd svt gp 

Alla älskar Gaddafi

Flera hundra har fått sätta livet till under de senaste dagarna, men det verkar som om Libyens Muammar Gaddafi  har gett upp. Om han inte flytt så verkar han åtminstone ha lämnat huvudstaden Tripoli. Men var ska han ta vägen? Det är ju så många som gillar honom! Lite bildspel på det är kanske på sin plats.

Yemens Saleh t.v, Mubarak t.h. Gissa vem som är spexaren?

Blair gillar Gaddafi skarpt. Skåda hans pojkaktigt beundrande blick.

Berlusconi tycker att Gaddafi doftar som orientaliska kryddor och autokrati.

Putin är också en polare.

Den här oansenliga grodan är faktiskt Spaniens premiärminister.

Erdogan och Gadaffi brukar köra "näshälsningen". På eskimåsiska.

"Mr Gaddafi, I want change. Starting with that outfit"

"We touch les hands. J'aime bien."

"I like your hand too Nicolas. The finger is nice too"

"But my hand is nicest. Also, I'm not a crook. Come on guys."



libyen, gaddafi dn12 svd1234 gp1 svt12 ab1

Lämpligt straff?

Läser precis att gärningsmannen i det brutala köttyxemordet i Helsingborg fick 18 år. Då är han ute om tolv tror jag..kanske tretton. När jag säger brutalt, så menar jag förresten brutalt. De flesta mord verkställs i form av en lätt smekning mot kinden i jämförelse.

Fatta hur mycket hat den snubben måste ha burit omkring på. Men hur som helst, den självklara frågan är ju - om inte ett sådant brott innebär livstids fängelse, vad krävs egentligen då? Det här mordet var verkligen synnerligen rått på alla tänkbara sätt..

För "vanliga" mord, där det inte föreligger någon rimlig risk för återfall så kan det väl vara acceptabelt med tio år eller liknande. Liksom, varför ska de sitta där och kosta samhället pengar i all evighet? Stört att prata om "vanliga" mord förresten..men det är fan skillnad på att hugga någon en gång eller sjuttio.. I fallet som vi pratar om nu så var det en sjuttio-kille i farten. Dessutom så höll han tydligen redan på att slussas tillbaka till samhället sedan ett tidigare mordförsök. Vad gör man med sådana som honom?

Kyla skadar hjärnan

"Är du trött på vintern och kylan" är DNs webbfråga. 73% vill ha vår NU. Jag undrar vilka de 27% andra är? Det är fan helt absurt. Det betyder att tre av tio jag träffar på stan GILLAR att vandra runt i en frys! En FRYS. Upprörande. Men jag undrar om det mest förbryllande inte är de 8% som inte alls bryr sig om vilken årstid det är. Kan ni inte förklara hur ni tänker? Vadå..spelar det..ingen roll? Typ ris eller potatis, vilket som?

Enligt den här artikeln borde min kroppstemperatur ligga kring 32-33. Det grundar jag på diagnosen "sämre omdöme och medvetande". Precis så känner jag mig. Kalla händer och fötter, är trött, huttrar, sämre arbetsförmåga och muskelsvaghet. Artikeln försöker hjälpa till - "är du ute på fjället så återvänd till bilen, står du still utomhus i kylan så börja promenera, jogga och sök skydd, kroppen vill att du ska avbryta det du hållit på med"

Ok, men om man redan sitter inomhus och fryser då? Det där med "kroppen vill att du ska avbryta" kan jag dock köpa. Klart den vill det. Jag delar den inställningen. Särskilt på Fredagar.

Vredens dag i Libyen

Libyens läge, inklämt som det är mellan upprorshärdarna Tunisien och Egypten, borde i sig utgöra en fin grogrund för revolutionära strömmningar. Nu faktorerar jag inte ens in att Muammar Gadaffi är Afrikas längst sittande president. I 40 år så har han styrt landet med järnhand, och det räcker bra det. Folk är mer än trötta på arbetslösheten, kontrollapparaten, Gaddafis jäkla fejs och det faktum att man har den enformigaste flaggan i världen.

Libyen är annars ett land som mår ganska ok, trots all amerikansk skrämselpropaganda man har matats med under åren. Man har en ganska liten befolkning och massor av olja. Det brukar vara ett bra recept på nöjdhet. Men det här är också en grej jag gillar med den här upprorsvågen. Den handlar inte lika mycket om materiell frihet som intellektuell frihet. Även om ledare som Gaddafi (eller t.ex andra i gulfstaterna) kan använda oljepengar för att släta över de värsta sociala problemen, så duger det inte. Folk vill inte ha diktatorer. Inte ens den leende checkutskrivande sorten.

libyen, gaddafi, nordafrika dn1 svd svt gp1 ab

Frukta solen

Att solen är vad som möjliggör vår hela existens är inget nytt. Att den förr eller senare kommer att förgöra vår planet är inte heller något nytt. Vad som inte är lika känt är hur snabbt det kan ske. Jag talar om solstormar, vilket är solvindar som är kraftigare än vanligt. Det som skyddar oss från dessa krafter är jordens magnetfält, som möjliggör att planeten har en magnetosfär. Det funkar så här. En CME är när ett större partikelmoln kastas ut från solytan medelst en explosion.

Om planeten inte har en magnetosfär så vore resultatet något liknande Venus (väldigt svagt magnetfält). Ingen höjdare, som synes..

Problemet är att jordens magnetfält inte är statiskt. Det flyttar sig. En del hävdar att denna process för tillfället accelererar. Det är ett problem vid kraftiga solstormar. Tanken är att magnetosfären under vissa omständigheter skulle kunna försvagas så till den grad att en större solstorm eller CME skulle kunna bli ödesdiger. Till och med ljushuvudena på NBC förstår till viss del detta. Jag gillar även snubbens kommentar på slutet. "Alltså OM det här skulle hända så kommer det ju inte hända snart. Kanske om hundratals år. Vi vet inte." Idiot. Vet du eller vet du inte?

Säga vad man säga vill. Men skulle jag plocka en vinnare ur alla undergångsteorier så tror jag mest på denna. Den har alla egenskaper man vill ha i en god apokalyps. Enorma krafter som vi inte kan påverka. Ovissheten att det kan hända imorgon eller om en miljon år. Det skulle förstås inte nödvändigtvis innebära mänsklighetens undergång, utan mer som att trycka på reset-knappen. Välkommen till ett liv där ingenting som var elektroniskt funkar längre. Rätt drastiskt med tanke på att vi använder el till så gott som allt..

Putin och västmedia

Är det bara jag, eller förekommer det någon slags smutskampanj mot Ryssland? Visst är det mycket skit som pågår där, men jag känner att det ofta är konstiga storys som blir uppmärksammade när det gäller ryssarna. Nu idag så har Putin enligt DN tagit illa upp av en skämtvideo gjord av några ryska tulltjänstemän. Den kanske inte förmedlar något smickrande budskap vad gäller ryska tullen, men däremot så lyckades den slå hål på en av mina fördomar - att ryssar inte har humor. Men egentligen, händer det ingenting i Ryssland som är mer intressant för DN att rapportera om än detta? Ok ifall Putin hade matat ned hela gänget med huvudet först i en köttkvarn, men han blev ju tydligen bara lite irriterad?

ryssland, vladimir putin, korruption, media

Min värld är bäst

I natt drömde jag att jag var envåldshärskare över världen. Det var rätt kul. Tror det började med att jag läste lite Sartre eller något liknande deppigt, och tänkte på vilket misslyckande mänskligheten är. Vi kan skicka folk till månen. Vi kan bota nästan alla sjukdomar. Vi kan klyva atomer. Vi kan klona och genmanipulera saker. Vi kan nästan göra vad fan som helst. Förutom att lösa våra grundläggande simpla problem. Det finns ingen anledning till att någon ska vara fattig, svälta, utsättas för våld eller förtryck. Det finns resurser så det räcker för alla. Ändå så saknar massor av människor det mest grundläggande. Hela tiden. Om jag vore det stora spaghettimonstret i skyn så skulle jag definitivt tycka att mänskligheten sköter sig bedrövligt. Jag kan nästan se syndafloden framför mig. Folk som panikslaget flyr för sina liv undrandes "varför, spaghetti-o, varför"!? Svaret kommer med djup stämma: "För att ni bryr er mer om anaaalblekning än era medmänniskooor.." "Förstååår ni ingenting?"

När jag vaknade upp i drömmen så var jag i vilket fall som helst supreme dictator. Med det menar jag inte någon futtig Hitler eller Pol Pot. Jag tänker snarare på "gör du inte som jag säger så förvandlar jag dig till ett utedass genom att knäppa med fingrarna". Det var väldigt effektivt. De flesta valde att samarbeta. Yes we can, så att säga. Jag har för mig att det bara var några få som hellre valde död över en mer rättvis planet. Har för mig att Reinfeldt provocerade med snack om hur hans politik var bra för alla, men han "försvann" på något vis.

Någonting säger mig att mina reformer som härskare var mer lättgenomförbara i drömform, men principerna var ganska simpla. Livet och samhället kan fortgå på ganska liknande sätt som nu. Men fattigdom är helt olagligt. Den skyldige för brottet är inte den fattige, utan mänskligheten. Min lösning var att helt enkelt tvinga alla som tjänade mer än x antal miljoner om året att finansiera sociala program med sina överskjutande pengar. Det vill säga, att helt enkelt ta alla Kampradmiljarder och se till så andra människor får mat, tak över huvudet etc. Han behöver inte hundra miljarder. Han behöver kanske några miljoner. Hur som helst, vill man inte hjälpa andra fast man kan så visar man väl på något sätt ganska tydligt i vilket lag man spelar. Det är verkligen inte Team People. Det är för mig ungefär som att träffa en person i öknen som håller på att dö av törst. Men istället för att bjuda på lite vatten så använder du det till att tvätta fötterna. Tänker man så där så är man knappast en tillgång för mänskligheten. Ingen tycker att fottvättaren är något annat än ett gigantiskt rövhål.

Det var världen som jag skapade. Alla hade det bra. Inga krig, ingen svält, ingen fattigdom. De rika var fortfarande välmående, men inte till överdrift. Jag vet att det finns en del människor som inte gillar den idén. Mest grundat på något argument i stil med "Men varför ska inte jag få tjäna tusen miljarder?" Oftast från folk som hyser drömmen om att en dag snubbla över ett guldägg och lansera någon jävla skitprodukt som blir det största sedan skivat bröd. Typ foppatofflor i neutrala färger. Det är psykopattänkande. Om någon vill ha flera miljarder så är vederbörande enligt mig störd i huvudet. Precis som de som har tolv miljoner olika uppstoppade katter uppsatta på väggen i vardagsrummet. Det handlar inte om behov. Utan om besatthet.

Det andra argumentet mot mitt goda skräckvälde vore varför jag ska ha rätt att avgöra vad som är rätt och fel? Alltså varför min moral ska vara mer "värd"? Låt oss bara säga så här. Ifall det hade funnits "miljardärer" på stenåldern som vägrade dela med sig till andra grottmänniskor som inte hade mat, så hade de slagit ihjäl "miljardären". Det handlar om samarbete. Är du inte villig att samarbeta med gruppen för det allmännas bästa så är du inte nyttig för gruppen. Du är, på sätt och vis, inte ens mänsklig, eftersom det kanske främsta utmärkande draget bland människor är just samarbete. Råkar någon vara lite smartare eller effektivare än andra så kommer man ändå alltid att vara uppskattad, så länge man använder sina skills till det allmännas bästa. Belöningen finns där. Kanske inte i form av lyxyachter med helikopterplattor på däck, men i samhällets uppskattning och respekt. Sådant sitter bättre på ålderns höst än en massa siffror på ett kontoutdrag som dina starrdrabbade ögon ändå inte kan läsa..

Du kan tjäna alla pengar i världen. Köpa allt du vill ha. Gå på alla fester. Testa alla droger. Med mera. Till slut så kommer ändå tillfället när man gjort allt det där, och fattar att man fortfarande är helt jävla tom. Jag tror det enda som spelar någon roll i slutändan är relationerna med andra människor. Har du spenderat en timme mindre dagligen med dina barn för att tjäna två miljoner istället för en? Not worth it. Trampat på någon vän för att bli VD istället för vice VD? Not worth it either.. Jag tror Jesus var helt rätt ute med sitt "gör mot andra"-tugg. Det man gör mot andra gör man nämligen mot sig själv. När man skadar någon så blir man själv skadad, och när mänskligheten inte mår bra så mår inte du bra. Vi är alla ett. Tro mig, det finns massor av idioter som jag helst av allt inte vill vara "ett" med. Men så är det. Även om du som individ kommer först i mål så är inte loppet slut förrän alla korsat mållinjen.

Silvio sexar vidare

Silvio Berlusconi alltså. Nu ska han prövas i domstol för incidenten med "Ruby". Den vid tillfället 17-åriga nattklubbsdansösen som Silvio ska ha köpt sex av. Silvio är själv 74 förresten. Det känns på något sätt relevant att påpeka det. Det känns också självklart att den juridiska processen mot Berlusconi bara till viss del handlar om fallet i fråga. Det är lika mycket en rättegång mot hela hans person. För allt det maktmissbruk och det svinaktiga beteende han ägnat sig åt under sin tid vid makten.

Men till Silvios "försvar".. Sitter det inte en man i Sveriges högsta domstol som dömts för just det här brottet? Jo just det. Leif Thorsson heter han. Fast han köpte ju sex av en kille, så det är väl inte lika upprörande. Åtminstone inte tillräckligt upprörande för att Leif ska anses olämpad att döma i sexmål. Sett ur det perspektivet är det väl orimligt att påstå att Silvio skulle vara olämpad att styra landet på grund av hans sexköp? Det är väl snarare bra att han breddar sina "kunskaper" i ämnet genom "grävande" i minderårigas brallor.

Ibland känner jag en lätt uppgivenhet över dylik idioti. Då lyssnar jag en stund på Germano Mosconi.

silvio berlusconi, italien, brott, sexköp dn12 svd1 svt1 gp

Iran är inte Egypten

Konstaterar att det drar ihop sig till protester i Iran. Men kan det bli något liknande det man sett i Egypten eller inte? Apropå Egypten så ska man dessutom komma ihåg att läget fortfarande är osäkert. Att armén gripit makten är knappast någon garanti för progressivitet. Där så återstår det mycket arbete.

Men vad skiljer Egypten från Iran? För det första så befinner sig Mubarak och till exempel Ahmadinejad på var sin sida av pro/anti-västskalan. Bara en sådan sak ger upphov till ganska intressanta frågeställningar. Spelar det någon roll? För befolkningen så gör det kanske det. Delvis på grund av det så är kanske inte hatet mot Ayatolla Khamenei och Ahmadinejad lika allmänt och utbrett som det egyptierna kände mot Mubarak. Att ha en diktatur som dessutom är en utländsk marionett, är det sämre än en som inte är det? Ledarskapet i Iran verkar i vilket fall som helst inte lika ängsliga. Det kan indikera att man vet att det finns stora befolkningslager som är redo att kämpa för behållandet av det styre som nu råder. Det är svårt att säga om så är fallet. Jag tror att en hel del stöd finns. Regimen har trots allt varit smart nog att inte göra sig till ovän med de fattiga. Därför så åker Ahmadinejad runt i provinserna, bjuder folk på läsk och löser några av deras småproblem. Ibland räcker det med att göra sådant för att bygga upp en viss sympati.

På samma gång så är den iranska regimen mycket mer totalitär är något land i till exempel nordafrika. Man har en väldigt välfungerande förtrycksapparat, som är mer våldsbenägen än Mubaraks dito. Senast 2009 kunde man ju bevittna att säkerhetsstyrkorna inte ryggade för att spöa demonstranter till köttfärs. Om Iran tillåter demonstranter att campa i dagar på torg runt om i landet och kräva regimskifte så äter jag upp min hatt.  Tillåter man det så är det nämligen ett svaghetsbesked. Att man faktiskt är rädd. När man väl har tillåtit sådana protester så är resten oftast en formalitet. Ledarna sitter kvar ett tag för att iordningställa sina "affärer", och sedan schappar man. Dessutom så är ju regeringen i form av Ahmadinejad & Co en sak, men den egentliga makten ligger faktiskt ännu ett steg längre upp, hos den "högste ledaren" Khamenei. Ahmadinejad är ju när allt kommer omkring inte mycket mer än pausunderhållning. Khamenei är den som kontrollerar allt genom att bestämma vilka som hamnar på maktpositioner i landet. Ifall jag var en supreme leader med makt att utse arméchefer, mediachefer, religiösa ledare, domare, lagstiftare, presidentkandidater och allt däremellan, så skulle jag känna mig rätt safe.

Ahmadinejad och (därmed) även den iranska religiösa toppen har uttryckt sitt stöd för och gillande av revolutionen som startat i nordafrika. Senast hörde jag att de jämförde demokrativågen med deras egen revolution. Den som störtade shahen. Det vore sannerligen lite ironiskt om de själva sköljs bort. Men så är det med vågor. Det är inte helt lätt att bedöma hur de kommer att slå.

iran, egypten, mellanöstern dn1 gp svt svd12

Folkmakt

Mina varmaste lyckönskningar går ut till det egyptiska folket. Med beslutsamhet och enighet har de med fredliga medel gjort sig av med en diktator. Hoppas verkligen att denna demonstration av folkets makt ekar i korridorerna hos alla de andra ruttna ledarna. Inte bara i mellanöstern. Worldwide.

Måste vara en skön känsla att vara där.

egypten, revolution dn123 svd123 svt1 gp12

SL does it again

I skrivande stund så uppger 69% på DN att de påverkats av trafikproblemen. På Svt visar en liknande fråga att 43% kom för sent till sina jobb på grund av snön. Men är det verkligen på grund av snön? Eller är det något annat? Idioti kanske? Jag försökte själv ta mig hem runt halvtolv-snåret igår kväll, och fick efter en halvtimmes väntande reda på att inga bussar gick.

"Inga?" Sade jag. "Inga alls? Någon måste väl gå?"

"Inga." Sade mannen. Knappt hörbart. Med glasartad blick.

Min erfarenhet av hur Stockholms lokaltrafik fungerar fick mig att med sedvanlig uppgivenhet smälta det där konstaterandet. Min sista tanke innan jag gav mig ut på vad som skulle bli en 40 minuters powerwalk genom ett iskallt helvete var - "They may take our lives, but they'll never take... OUR FREEDOM!"

Busstrafiken lös också med sin frånvaro i morse. Trots att vägarna såg rätt ok ut. Trottoarerna var ju oframkomliga, men busstrafiken borde lätt ha kunnat gå. Äkta SL att ta konstiga beslut som inte är grundade på fakta, och på samma gång informera så lite som möjligt om hur man tänker och gör. Man ska höja och åter höja priserna på sina jävla biljetter, men får kunden någonsin de röken av alla "kvalitetshöjningar" som de ska finansiera? Jag har sagt det förut, om jag fick den nivån av service i någon annan verksamhet, så skulle jag aldrig befatta mig med företaget i fråga igen.

Jag snackade härom veckan med en finne, som påstod att tåg och bussar aldrig råkade ut för sådana här stora missöden i Finland. Oavsett väder. Undrar om det stämmer? Kan det vara så att finländarna inte accepterar vilken skit som helst? Här i Sverige räcker det ju med att skicka fram någon jävla nisse från SJ, SL eller vad det nu kan vara, som inför vinterhalvåret säger att "vi har lärt oss läxan från förra året". Sen är alla glada igen. Tills historien upprepar sig. Men då gör vi inte heller någonting. Det enda som händer är att missnöjet lägger sig som en tät dimma över stationerna och förgiftar stämningen mer än vad som redan var fallet. Ser man en glad människa i kollektivtrafiken så börjar man nästan misstänka att de ska spränga sig i luften.

kollektivtrafik, sl, snö dn12 svd1 svt

Oskyldigt dömda

Idag tänkte jag skriva lite om personer som sitter oskyldigt dömda i svenska fängelser. Idén kom till mig när jag läste om 68-åringen som fick satsa uppemot en miljon ur egen ficka för att omvända tingsrättens dom på tio års fängelse. Vissa tycker antagligen att det där med oskyldigt dömda är något man får räkna med i ett rättsamhälle, och att det inte är värt att tjafsa om då det är så få som drabbas. Jag håller inte med.

Att oskyldiga döms är till viss del oundvikligt, och beror väl oftast på någon av följande faktorer:

1. Tekniska misstag - En rättsläkare som kanske gör en feldiagnos. Prover och bevis som blandas ihop eller till och med manipuleras. En sådan dom kan vara korrekt utifrån bevisningen, men ändå innebära att en oskyldig döms.

2. Helt enkelt det faktum att "ställt bortom rimligt tvivel" sällan betyder just det. Det där med "rimligt tvivel" kan skifta väldigt mycket i olika brottsmål. Dessutom har alltid domstolen möjligheten att bortse helt från bevis genom principen om "fri bevisvärdering". Som i fallet Kaj Linna. Där ingen teknisk bevisning fanns, och där domen vilar helt på vittnesmål från en minst sagt tvivelaktig person.

3. Folk som ljuger. Målsäganden. Vittnen. Folk som far med osanning i rättssystemet är ett stort problem, och där har advokaterna ett stort ansvar att ifrågasätta och pressa. Har man inte en jävligt engagerad försvarare, så är det ganska kört.

Om vi nu konstaterar att det per definition finns ett antal oskyldigt dömda i svenska fängelser - låt säga att siffran är en procent? (undersökningar gjorda i Norge antyder en sådan siffra). Är siffran nu en procent så innebär det flera hundra brottsmål årligen där någon döms på egentligen felaktiga grunder.

Jag är beredd att gå så långt som att säga att detta med felaktiga domar är något som är väldigt svårt att undvika helt, men vad man däremot kan göra är att förenkla för de dömda att begära resning. Det vill säga att få sina mål omprövade. Detta är väldigt svårt i Sverige.

I normalfall så godkänns årligen mellan 1-2% av alla resningsansökningar. Det är dessutom många gånger enorma väntetider, som ter sig farsartade i de fall där själva rättegången har avhandlats i rask takt. Att det sedan är åklagaren som drivit fallet som i princip tillåts bedöma om den dömde har fog för resning är ett annat enormt problem som verkligen kullkastar rättssäkerheten.

Det finns verkligen många problem med det svenska rättsväsendet, och som jag uppfattar saken så finns det ett stort behov av att undertrycka den sanningen. Antagligen för att vi präktiga svenskar verkligen tycker om att tro att vi är bäst i världen på det här med sanning och opartiskhet. På samma gång ser man allt fler fall där det nästan känns som om domstolarna kastar pil för att avgöra om folk är skyldiga, och där stora delar bland de yrkesgrupper som är inblandade starkt motsätter sig en oberoende instans för omprövning av tveksamma brottsmål.

Jag tror inställningen i branschen reflekteras ganska väl av detta uttalande från en advokat som jag en gång diskuterade saken med - "Det finns ju också en del skyldiga som inte blir dömda, så det jämnar ut sig."

rättsäkerhet, juridik, domstolar svd svt