Nej Ohly! Nej!

"Hörni gänget..Tänk er en stor vänsterpartistisk boll,
som består av 100% ren Ohly. Det vore grejer det"

Huruvida Lars Ohly ska sitta kvar som partiledare för V eller inte är en het potatis inom partiet, och jag har själv oftast försvarat honom även om jag inte röstade på Vänsterpartiet. Jag tycker helt enkelt att han är en väldigt skicklig politiker om man ser rent tekniskt på saken, och om han hade andra åsikter eller representerade ett annat parti så skulle hans förmågor ha kunnat tagit honom långt. När hade till exempel sossarna senast en partiledare med samma argumentatoriska kapacitet som Lars Ohly?

Men när jag nu hör att han vill köra ett nytt rödgrönt race i valet 2014 så brister mitt tålamod med Lars. Jag gillar karln, men vad fan sysslar han med? Han har uppenbarligen inte förstått någonting. Vänsterpartiet har ingenting att vinna på att alliera sig med två mer eller mindre borgerliga partier. Vänsterpartiet kommer aldrig att vara ett parti som sitter i regeringställning, det finns inget underlag för det i Sverige. Partiets roll är att stå för ett riktigt vänsteralternativ, för att se till att sossarna inte driver längre åt höger. För om inte V står för vänsterideologin, hur ska sossarnas högervridning kunna kontrasteras mot något? Prylen med sossarna är att många av deras väljare fortfarande är vänster, och många förstår inte hur mycket av ett borgerligt parti sossarna egentligen blivit. Att hålla S och V separerade i politiken bör alltså leda till att båda partierna dras åt vänster. Eller så är det kanske bara önsketänkande från min sida.

Det som dock är tydligt är att Ohly med dessa uttalanden visar att han inte sätter det egna partiets fortlevnad eller ideologi i första rummet, utan det handlar om möjligheten att få regera. Han har tydligen blivit för mallig och självgod för sitt eget, och partiets bästa. För ingen kan komma och säga till mig att Vänsterpartiet tjänade något på det förra rödgröna samarbetet. Tjoff sa det, och sen tappade partiet en ny skara väljare. Om man fortsätter på denna av Ohly utstakade vägen är hoppet om en riksdagsplats nästa val snabbt på väg i papperskorgen, tre år i förväg. Men vem ska då för bövelen ta över? Det vore ju trevligt med någon yngre förmåga, för den pinsamma valrörelsen senast visade inga tecken på några nya friska idéer. Det krävs inget snille för att förstå vad som behövs göras, så frågan är om det inte finns några progressiva krafter med verklighetsförankring inom partiet, eller om de som finns helt enkelt inte släpps fram av den (som jag förstått) ganska stela organisationen.

På samma ämne: Röda Malmö, Svensson,

lars ohly, vänsterpartiet, val 2014, politik

Töntriksdagen

Bevittnade tidigare idag den första partiledardebatten sedan valet, och om man fick några bestående intryck så var det mest att svensk politik känns som en dåligt skriven buskis. Den enda partiledare som inte förefaller vara ett skämt är Fredrik Reinfeldt.


Mona Sahlin bekräftar sin plats på min ogilla-lista med sitt evinnerliga sluga leende. Är det meningen att jag ska känna något förtroende för en person som konstant ger mig intrycket att hon har någon slags baktanke med allt hon säger? Lars Ohly var mest intresserad av att tjura över att hans polare i den rödgröna alliansen huggit honom i ryggen. Sen klankade han ner lite på privatiseringar också, vilket visserligen är bra, men när han gör det så känns det ändå som om ingen bryr sig. Som "tvålen" Reinfeldt uttryckte saken: "du är ju emot allt privat". Så lätt avfärdar man tyvärr Ohly..

Tvålen själv bevisar ånyo att han är den ende statsmannamässiga individen i sammanhanget, vilket självklart är anledningen till att Moderaterna gått så bra under hans styre. Även om man vet vilka skumma åsikter den mannen hyser på insidan, så är det nästan omöjligt att förklara för någon som inte känner till hans bakgrund hur ond han är. Han är helt enkelt så pass hal. Hans allianspartners är inte ens värda att kommentera. Ett gäng betydelselösa skråpukar. Eller jo, Maud Olofssons ljuva stämma fick mig faktiskt att vilja perforera mina trumhinnor med en närliggande kulspetspenna. Såg ett program på TV igår om användandet av musik som tortyr, och kan bara konstatera att det är tur att ingen har tipsat befälen på Guantanamo om Maud.

Kraaa! Kraaa!

Jimmie "kristet utseende" Åkesson skötte sig bra för Sverigedemokraterna, så som han alltid gör. Han kopplade de flesta av landets problem till invandringen, så som han alltid gör. Nu ska han göra nationell kampanj utav det också. Men akta dig Jimmie, Freddie vill ha dina väljare!

partiledardebatt, politik, riksdagen ab ex1 svt dn1 svd

Våga Vara Vänster

Så har Lars Ohly äntligen förstått det som hans partimedlemmar och väljare länge vetat om. Vänstern tjänar ingenting på att beblanda sig med mjukhögerpartier som socialdemokraterna och miljöpartiet, vilket visade sig med all tydlighet nu vid Afghanistanuppgörelsen. När det kom till kritan så stod Ohly lika ensam och utfryst som Jimmie Åkesson och sverigedemokraterna. Ohly tar tillfället i akt och beklagar att hans samarbetspartier gick till val på en politik som de nu låter bli att stå för, och det är ju bara att hålla med om den saken.  Till och med i en fråga där partierna deklarerat att de skulle hålla samman så valde miljöpartiet och socialdemokraterna att kohandla för makt och inflytande. Det kommer mer. Särskilt Mona Sahlin är nog väldigt nöjd över detta. Nu fick hon vara med och leka igen, som sossarna från förr.

Vissa har liknat Ohly med Chavez. Det vore något.

Det positiva för vänsterpartiet är att man nu kan bli ett parti som står för ett riktigt alternativ. Att radikalisera partiet tillbaka i linje med dess värderingar kan i det stora hela bara vara positivt. Trots att Ohly bestämt hävdat att vänsterpartiet gynnats av det rödgröna samarbetet så förstår alla att så inte har varit fallet. Ett parti som vänsterpartiet behöver ha en egen profil, och erbjuda ett eget politiskt alternativ. Partiet kommer aldrig att bli stort i Sverige, men om man inte tar ett par steg åt vänster så riskerar man att marginaliseras helt och tappa de väljare man redan har.

Vad gäller Lars Ohlys vara och inte vara som partiledare så börjar väl hans dagar att bli räknade. Jag tycker att Ohly är lysande som talare och retoriker. Han fullkomligen äger den stora majoriteten av politiker i alla slags debatter. Men han känns också lite förlegad och har för mycket gammalt skräp i bagaget. Frågan är dock vem eller vilka som kan ersätta honom. Helst någon med mer karisma än en blöt papperspåse.

lars ohly, vänsterpartiet, riksdagen, politik, afghanistan  svd12 dn123 ex12 ab12345 

Ohelig Allians

Vänsterpartiet hoppar av samtalen om Afghanistan, och varför inte? Rätt eller fel så står V och Lars Ohly åtminstone för det som de har sagt i valrörelsen. Man vill ta hem soldaterna. Personligen så skiter jag i soldaterna. Om man känner att det är ett schysst karriärsval att personligen vara en del av amerikanernas orättfärdiga krigande, så visst, varsågoda att dö. De amerikanska soldaterna har jag åtminstone sympati för. De har för det mesta inget att säga till om.

Att S och MP hittar gemensam mark med regeringen förvånar mig inte det minsta. Och att batikhäxan Mona eller Piff Wetterstrand & Co. frångår de idéer som man gick till val på förvånar mig heller inte det minsta. Anledningen till att borgarna har intresse av Afghanistan är inte så svårt att förstå, det är av samma skäl som man har intresse av Irak. Dels så vill man gärna slicka på USA-stöveln som vanligt, och dels så är man för svenska företags räkning intresserad av de upphandlingsavtal som finns inom ramen för återuppbyggnadsprocessen. Att Afghanistan-kriget var djupt omoraliskt från första början är det knappt någon som talar om längre.

aghanistan, lars ohly, vänsterpartiet, alliansen ab dn1234 gp ex svd