Vänsterpartiet hoppar av samtalen om Afghanistan, och varför inte? Rätt eller fel så står V och Lars Ohly åtminstone för det som de har sagt i valrörelsen. Man vill ta hem soldaterna. Personligen så skiter jag i soldaterna. Om man känner att det är ett schysst karriärsval att personligen vara en del av amerikanernas orättfärdiga krigande, så visst, varsågoda att dö. De amerikanska soldaterna har jag åtminstone sympati för. De har för det mesta inget att säga till om.
Att S och MP hittar gemensam mark med regeringen förvånar mig inte det minsta. Och att batikhäxan Mona eller Piff Wetterstrand & Co. frångår de idéer som man gick till val på förvånar mig heller inte det minsta. Anledningen till att borgarna har intresse av Afghanistan är inte så svårt att förstå, det är av samma skäl som man har intresse av Irak. Dels så vill man gärna slicka på USA-stöveln som vanligt, och dels så är man för svenska företags räkning intresserad av de upphandlingsavtal som finns inom ramen för återuppbyggnadsprocessen. Att Afghanistan-kriget var djupt omoraliskt från första början är det knappt någon som talar om längre.
