Slakten av det allmänna

Vår fina omtänksamma regering har budgeterat för att sälja ut statligt ägande i verksamheter värda 100 miljarder denna mandatperiod. Bland annat Nordea. Finansmarknadsminister (Slaktmästare) Peter Norman anser att det kan bli "farligt" för Sverige om försäljningarna ställs in, vilket kan bli aktuellt eftersom regeringen inte har egen majoritet. Man ska när det kommer till allianspolitiker hålla i åtanke att orden man använder inte nödvändigtvis refererar till deras direkta betydelse. Det är faktiskt sällan det är på det viset. När Norman säger "Sverige", menar han självfallet inte medborgarna. Han syftar på privata intressen och företag. Med "farligt" menar han att planerna på att skänka eller slumpa bort gemensamma tillgångar till en grupp som kommer att tjäna grova pengar på det, kan omkullkastas. Det vore farligt. De har ju räknat med de här pengarna. Hur skulle det se ut om det inte blir så? Hur ska börsen reagera? Blir det någon aktieutdelning? Jo, klart det blir det. Men det är inte poängen.

"Alltså, ni har ju missat hela poängen...Gemensamt ägande? Hur ska man tjäna något på det?"

Jag har faktiskt länge undrat om det finns något exempel på verksamhet som blivit billigare och bättre av att privatiseras? För enligt min erfarenhet så har det som privatiserats både blivit dyrare och sämre. Dyrare på grund av att en privat aktör självfallet har som huvudmål att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det ligger i sakens natur. Ett företags mål är att tjäna pengar. Alltså strävar man efter att ta ut det högsta pris som användarna möjligtvis kan betala. Verksamheten är ju inget mål i sig. Målet - det är vinsten. Sämre eftersom kvaliteten inte heller är det centrala. Det centrala är, återigen - vinsten. Verksamheten är ett bara ett verktyg. Att bedriva en kvalitativ verksamhet kostar. Således så sparar företag in på det också så fort det är möjligt.

Alltså - lägsta möjliga kvalitet som användarna är beredda att acceptera (om de ens har ett val), för högsta möjliga pris de är beredda att betala (återigen, om det ens finns ett alternativ). Är inte detta en fullt logisk princip för maximal vinst? Så skulle jag resonera om jag drev företag. Minska mina kostnader så mycket som möjligt och ta ut maximal ersättning för min tjänst. Hur tror ni det yttrar sig inom en verksamhet som till exempel vården?

All that matters.

Ok, ifall en statligt verksamhet är riktigt misskött så är det möjligt - till och med troligt, att den till en början blir både bättre och billigare i privat regi. Men det stannar inte där. Som företag så kommer man inte stanna tills ovanstående parametrar har dragits till sin yttersta gräns. Ett företag existerar inte bara för att tjäna pengar. Ett företag existerar för att tjäna mer pengar - hela tiden. Framgången mäts inte främst i hur stor vinst som görs, den mäts i hur mycket vinsten ökar. Om ett företag minskar sin vinst ett kvartal så heter det att det går dåligt. Att vinst fortfarande görs är inte intressant. Det intressanta är att vinsten inte ökar. Jag har själv haft tillräcklig erfarenhet inom näringslivet för att veta att detta är en absolut sanning.

Den allsmäktiga "konkurrensen" ska ju råda bot på detta, men om man inom en bransch är medveten om var smärtgränsen för pris respektive kvalitet går, varför konkurrera? Det är ju dåligt för alla. Det enda konkurrensmedlet man har är ju i princip att erbjuda konsumenterna någonting bättre eller billigare - vilket enligt tidigare nämnda princip går ut över den egna vinsten. Om något (oftast mindre) företag, mot förmodan, försöker konkurrera på riktigt, så köper man antingen upp dem helt eller delvis och eliminerar konkurrensen. Därför, mina vänner, är privat ägande inget vi ska befatta oss med i verksamheter som berör oss alla. Jag bryr mig inte ett skvatt ifall Coke och Pepsi gör sitt bästa för att sälja sämre och dyrare läsk till mig. Jag behöver inte Cola. Däremot behöver vi till exempel vård, och jag vill inte sitta på plåsterhuset med vetskapen att min omvårdnad är noggrant kalkylerad utifrån ett vinstperspektiv istället för ett vårdperspektiv. Aldrig.

privatiseringar, kapitalism, vård, företag, konkurrens, nordea av e24 1 2 svd gp dn

Skattesmitning som affärsidé

Det är precis vad schweiziska banker, och i förlängningen även staten schweiz sysslar med. Vissa skulle till och med påstå att denna verksamhet är en av grundpelarna i den höga levnadsstandard som schweizarna byggt upp. Det är också enormt riskabelt att som anställd i detta banksystem avslöja några brott eller misstänksamma metoder. I Schweiz finns ingen Lex Bratt - vilket man i vardagligt tal brukar kalla lagen om företagshemligheter. Lagen instiftades i Sverige 1990, säkert med viss anledning av Ingvar Bratts avslöjanden om Bofors vapenaffärer några år tidigare. Den innebär i alla fall att en anställd får avslöja företagshemligheter om dessa hemligheter är eller skyddar ett brottsligt förfarande.

Men som sagt. I Schweiz finns inga sådana lagar, och därför ställdes Rudolf Elmer nu inför rätta för brott mot bankernas sekretessregler. Han skrev en gästblogg om den här ruttna verksamheten redan 2008 på Tax Justice Network, som är väl värd att läsa. Wikileaks har tillgång till de dokument som Elmer "stulit" från banken, och kommer att börja publicera dem under den närmaste tiden.

skattebrott, rudolf elmer, wikileaks, schweiz, företagshemligheter dn1 svd123 gp

Omvänd socialism

Tusentals irländare har idag protesterat mot den krisplan som landet väntas anta. Det "omvända" i hela soppan är när vanliga medborgare gemensamt får betala näringslivets förluster. Det ska sparas 2.8 miljarder euro inom välfärden, det ska bort 25.000 jobb inom offentlig sektor. Minimilönen sänks med 12 procent, och ingångslönerna rent generellt sänks antagligen lika mycket. Höjd moms, höjda avgifter, samt nya avgifter där det tidigare inte fanns några, som för högre utbildning. Föreställ er nu att detta skedde i Sverige. Lägre löner, högre priser, samt sämre och dyrare service.

Företagsskatten kommer man dock inte att röra, utan den ligger kvar på 12.5 procent. Vilket bekräftar den gamla sanningen att företagens vinster stannar i företagens fickor, men företagen förluster tar vi alla ansvar för. Ordet "alla" inbegriper dock självklart inte företagen själva. Vem som helst förstår ju att det här är ett dominoscenario. Först Grekland, sen Irland, sen Portugal, och sedan Spanien, och det är just där det börjar bli ohållbart. Irland är världens 38e största ekonomi. Portugal är nummer 36. Inga huvuden kommer att rulla på en global skala på grund av dessa länder. Spanien däremot, är världens 9e största ekonomi. Det finns inte tillräckliga resurser i Eurozonen för att hantera en spansk kollaps. Vad man håller på med nu är att flytta runt skulderna, inte lösa dem. Det kan vara frestande att tro att Tyskland och Frankrike har jättesunda ekonomier eftersom de "garanterar" krispaketen. Men vad betyder det egentligen? Ingenting. Precis som när den irländska staten "garanterade" sina bankers skulder. Till slut så går allt ändå åt helvete, som med alla goda pyramidspel. Det drabbar först de på botten, och bara en liten handfull på toppen klarar sig undan. När ska folk förstå att det rådande ekonomiska systemet är förgiftat i grunden och inte längre fungerar? I ett sådant läge så är det naivt att söka lösningen på problemet i det system som skapat situationen från första början. Problemet är inte att den internationella ekonomin inte fungerar som det är tänkt. Problemet är att det fungerar exakt som det är tänkt. För kom inte och påstå att en del inte tjänar grova pengar på dessa kriser.

bankkrisen, irland, samhälle, politik, kapitalism, eu, imf dn1 svd gp svt ex

Hata Euron

Så långt jag kan minnas så har jag hyst en enorm motvilja mot Euron. Jag behöver inte ens gå in på hur hela eurosamarbetet är ett projekt av och för storkapitalister, mot löntagare, utan hela grejen har bara känts så plastig. Precis som tanken på "unionen" Europa. Det är så att säga ingen naturlig union, utan detta handlar om att storföretag osv tjänar på att handla i samma valuta så långt som möjligt. Det naturliga steget efter det, vilket man också lobbar för, är en skatteunion. Tur att hela skiten verkar åka i sjön tidigare än så, precis som många förutspått. Annars vet jag inte hur det gått för Europas arbetarklass, som redan står på plankan och kommer att få det illa nog framöver som det är. Jag är gammal nog att ha upplevt ett Europa med nationella valutor, och min upplevelse, som verkar delas av många, är att få saker har blivit bättre för vanligt folk efter införandet av Euro.

Som om inte måttet redan vore rågat, så ska man dessutom bombarderas av hyckleri och dubbelmoral av den värsta sorten från våra makthavare. Anders Borg till exempel, har tidigare uttalat sig negativt kring möjligheten för svenska lån till Grekland. Det var något om att hederliga svenska skattebetalare minsann inte ska betala för att greker pensionerar sig vid 40-årsåldern. Detta fann Anders Borg nämligen upprörande. Men han ser inga problem med svenska lån till Irland för att finansiera deras fortsatt låga företagsskatt. Man gör därmed en väldigt tydlig skillnad mellan vilka intressen som är viktiga. Både det grekiska pensionssystemet och den ultralåga irländska företagsskatten leder troligen till en snedvridning av ekonomin, men vem säger att det ena är ok och det andra inte? Handlar det kanske om att kapitalägares intressen alltid är mer legitima än de system och rättigheter som löntagare kämpat till sig?

eu, euron, grekland, irland, politik, ekonomi dn123456 ab123 ex12 svd1234 svt12

Tiger utan tänder

Den keltiska tigern, är en term som myntades i Irland under mitten av 90-talet för att jämföra landet med de snabbt växande ekonomierna i sydostasien. Problemet var att det aldrig fanns någon tiger från början. Visst så gick det bra i början av boomen, men den var oerhört överskattad. Banker lånade ut helt anvarslöst, fastighetspriserna gick upp runt 500% på under tio år, och hela finanssektorn var out of control, som de säger. Nu har den irländska bubblan officiellt spruckit, och regeringen har accepterat ett räddningspaket från EU och IMF. Stödprogrammet (där har vi en grym eufemism) kommer att pågå i tre år och kommer enligt Tysklands finansminister Wolfgang Schaeuble innebära att "Irland måste uppfylla strikta villkor och dessa kommer att förhandlas de kommande dagarna.." Dessa villkor kommer bland annat att innebära höjda inkomstskatter och en accelererad nedmontering av offentlig sektor. Den superlåga bolagsskatten är jag inte säker på att man vågar röra, och storföretagen har redan höjt ett varningens finger för just det. Det blir vanligt folk som får ta smällen, som brukligt.

Det är dock en sorgens dag för Irland. Främst för att man väljer att ge upp kontrollen över sin budget, för det större ändamålet att återupprätta marknadens förtroende för eurozonen. Man kunde lika gärna ha hoppat av. Ett avhopp från Euron skulle även det innebära en helvetes massa problem för Irland, för skulderna skulle inte försvinna för det. Man skulle fortfarande ha en massa skulder i just Euro, och behöva återinföra och återupprätta förtroendet för sin egen valuta. Men jag kan inte se att Irland skulle klara sig mycket sämre än vad som nu kommer att vara fallet. Däremot så hade det varit politiskt viktigt att visa att det går att ta sig ur.

irland, imf, eu, euro, banker, finanskrisen dn12345678 svd1234 svt12345 gp ab ex12

Det speciella med Irland

Even O'Bama can't help..

Irland går just nu igenom en stor ekonomisk kris. På ytan så påminner krisen om det som har hänt i Grekland tidigare under året, men det finns några viktiga skillnader som gör att storkapitalet svettas lite extra. För det första så är Irland ett mycket mer välmående land än Grekland. BNP per capita är ungefär 20% högre i Irland och man har ganska precis hälften så stor statsskuld som grekerna. Man har låga skatter och ett relativt väl fungerande socialt skyddsnät. Irlands låga skatter tillsammans med landets välutbildade arbetskraft har gjort Irland till något av ett storkapitalismens favoritland i Europa. Detta illustreras tydligt i videon HÄR.

Irlands problem är att landet har en komplett havererad banksektor, som staten i princip har nationaliserat, och förbundit sig att täcka förlusterna för. I dagsläget så ligger de här förlusterna på 175% av landets BNP, och är fortfarande på väg upp. Med andra ord, går bankerna under så går Irlands ekonomi under. Irlands plan har varit att fortsätta låna från europeiska centralbanken till låg ränta för att hålla bankerna flytande, men det vill inte centralbanken. Man vill sluta med den här utlåningen och ser hellre en sk "bailout" på Irland, där EU och IMF går in med stabiliseringsprogram etc. Irländarna är självklart mycket motvilliga till detta, eftersom dessa åtgärder skulle få stora konsekvenser och sänka ner landet rejält i skiten. Man kommer att bli tvungna att höja skatterna rejält och fortsätta avveckla/dra ner på en massa sociala program. Det är just den här kampen som oroar marknaderna. Irland vill fortsätta ha kontroll över sin egen ekonomiska politik, och det finns flera andra länder som är i liknande knipor. De står alla inför samma framtidsval. Stanna i eurozonen till priset av att underkasta sig utomnationell styrning av sitt lands ekonomi, eller lämna eurozonen för en "fresh start".

Om det blir dyrare för Spanien och Portugal att låna för att täcka sina egna underskott, så är de i Greklands eller Irlands sits om två år högst. Då kan hela eurozonen vara åt helvete, och lika bra är kanske det. Många av de drivande människorna inom det överstatliga EU är vad jag brukar kalla för "eurofiler". De är kära i det europeiska "projektet". Ibland måste man inse att en idé var skit från början. Dödsstöten för europaprojektet kom inte med Grekland, eller något som ännu inte skett. Den kom när man tog in länder i eurosamarbetet med enorma statsskulder och en historisk tradition av att konstant devalvera för att uppehålla sin konkurrenskraft. När de inte kan göra det, så blir det så här.

politik, ekonomi, irland, grekland, imf, eu dn1234567 svd12 ex svt

Banker

Läste idag att Swedbank plockat in nära 11 miljarder i vinst sedan årsskiftet. Jag som blivit intalad att det var dåliga tider? Eller är det bara ytterligare ett bevis på att de rika alltid blir rikare på de fattigas bekostnad, särskilt i "kriser"? Vilket för mig till företeelsen banker. Det är inte många som reagerar på hur extremt omoraliskt och korrupt bankväsendet är. Vi bara accepterar att det finns, och "fungerar"..Ja men hur fungerar det då?

Man kan säga så här: Jag kan "låna" en vän hundra tusen. Pengar som jag inte har, men jag kan skriva ett kvitto åt min vän som intygar att han har pengarna. Han kan sedan använda kvittot för att byta till sig varor någon annanstans. Sen betalar min vän tillbaka pengarna, plus ränta. Under tiden kan jag låna ut lite mer pengar till honom, för när han köpt lite grejor så har han ju "säkerhet", dvs grejor jag kan sno om han inte betalar tillbaka. Räntan är min vinst, på pengarna jag lånat ut, som jag inte hade. Om min vän inte kan betala, så tar jag som sagt det som han köpt för mina pengar, som jag inte hade. Får jag själv problem så kommer pappa staten, som jag hatar, och hjälper mig lite sådär kravlöst och schysst. Det verkar vara en sweet deal att vara bankir.

Det här låter inte så värst klokt, och det fungerar bara på ett villkor. Att min vän och de han i sin tur handlar av har förtroende för mig. Har vi något skäl alls att ha förtroende för banken? NEJ! Gå in på en jävla bank och kolla. Personligen känner jag inget större förtroende för just-out-of-gymnasiet-snubbarna som jobbar därinne. Eller för den delen direktörsnissarna som behöver typ hundra miljoner i bonus för att känna sig "motiverade".  Men bankerna fortsätter ändå att göra pengar av pengar, och av pengar som inte ens finns. Alla borde kunna förstå att det är helt fucked up. Om ni vill snacka om parasiter som får pengar utan att jobba, ge er inte på de stackars arbetslösa. Lacka på bankerna. Eller är ni fortfarande lyriska över plastdosorna de ger er så ni kan göra ännu mer av deras jobb åt dem, och betala för det?

banker, kapitalism, swedbank