Man kan säga så här: Jag kan "låna" en vän hundra tusen. Pengar som jag inte har, men jag kan skriva ett kvitto åt min vän som intygar att han har pengarna. Han kan sedan använda kvittot för att byta till sig varor någon annanstans. Sen betalar min vän tillbaka pengarna, plus ränta. Under tiden kan jag låna ut lite mer pengar till honom, för när han köpt lite grejor så har han ju "säkerhet", dvs grejor jag kan sno om han inte betalar tillbaka. Räntan är min vinst, på pengarna jag lånat ut, som jag inte hade. Om min vän inte kan betala, så tar jag som sagt det som han köpt för mina pengar, som jag inte hade. Får jag själv problem så kommer pappa staten, som jag hatar, och hjälper mig lite sådär kravlöst och schysst. Det verkar vara en sweet deal att vara bankir.
Det här låter inte så värst klokt, och det fungerar bara på ett villkor. Att min vän och de han i sin tur handlar av har förtroende för mig. Har vi något skäl alls att ha förtroende för banken? NEJ! Gå in på en jävla bank och kolla. Personligen känner jag inget större förtroende för just-out-of-gymnasiet-snubbarna som jobbar därinne. Eller för den delen direktörsnissarna som behöver typ hundra miljoner i bonus för att känna sig "motiverade". Men bankerna fortsätter ändå att göra pengar av pengar, och av pengar som inte ens finns. Alla borde kunna förstå att det är helt fucked up. Om ni vill snacka om parasiter som får pengar utan att jobba, ge er inte på de stackars arbetslösa. Lacka på bankerna. Eller är ni fortfarande lyriska över plastdosorna de ger er så ni kan göra ännu mer av deras jobb åt dem, och betala för det?