Visar inlägg med etikett jimmie åkesson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jimmie åkesson. Visa alla inlägg

4 januari 2011

Sverigemoderaterna

Alla såg väl när Reinfeldt spelade indignerad och besviken då Sverigedemokraterna röstade med de rödgröna när det gällde besparingar i regeringens budget? Det var tydligen ett otroligt svek mot deras fina blockuppgörelse om att aldrig, aldrig, aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna. PR-byrån Moderaterna försitter ju inte en sådan chans att stämpla oppositionen som svikare. Följer man svensk politik lite närmare föreligger ju självklart ingen tvekan om att verkligheten är precis tvärt emot vad moderaterna säger. Sverigedemokraterna är, och har i många år varit ett borgerligt stödparti.

Nu har riksdagens utredningstjänst (RUT) gjort en sammanställning av alla de omröstningar där Sverigedemokraterna haft en så kallad vågmästarroll. Det handlar om 133 huvudvoteringar, varav 48 var av typen att SD's röster fällde avgörandet. I nio av tio fall (44 av 48) röstade man alltså med regeringen. På ren svenska, SD såg i nio av tio fall till att regeringens politik drevs igenom. Vem samarbetar egentligen med vem? Moderaternas gruppledare Anna Kinberg Batra gör ett sedvanligt moderatiskt PR-uttalande som, i vanlig ordning, inte håller för ens en rudimentärt utvecklad logisk analys. "Alliansen är det största blocket och det är bara när de fyra oppositionspartierna gemensamt röstar mot regeringen som förslagen faller." Men du Anna? Hur ska du ha det? Är det inte konstigt att ett av de partier du kallar "opposition" röstar med er i 91% av fallen? Vid 44 tillfällen var de avgörande i att förslagen gick igenom. Är det ens möjligt att sova på nätterna när man använder ett sådant språkbruk? Jag kan förstå ifall moderaterna är sura på Jimmie &vCo för att de inte röstar igenom allt, men man måste kanske göra någon avstickare ibland för att demonstrera hur "oppositionella" man är.

Inte för att jag förväntar mig någon slags briljant argumentation från det borgerliga lägret, men sådana här bottennapp är lite under förväntan. Min förhoppning är att folk i och med incidenter som den här, sakta men säkert ska se den avgrundsdjupa skillnaden mellan regeringens marknadsföringssnack och verkligheten. Det kommer för fan inte ett sant ord över deras läppar, någonsin.


11 november 2010

Rövskallar

Ikväll sänds dokumentären Sverigedemokraterna - vägen till riksdagen, i SVT1. I ett klipp från filmen så kallar Jimmie Åkesson reportern Ulf Kristoffersson för "rövskalle" efter en intervju. "En så otrevlig journalist har jag aldrig träffat i hela mitt liv. Jag kommer aldrig mer prata med honom", säger Jimmie. Nu har han ju visst pratat med Kristoffersson flera gånger efter händelsen, så jag tror inte man ska tolka in så mycket i detta. Jag tror alla politiker snackar enormt mycket skit om journalistkåren bakom låsta dörrar, och vice versa. Precis som att jag snackar skit om båda grupperna. Jimmie är ingen dålig person på grund av att han tycker någon är en rövskalle, han är det på grund av den intelligensbefriade politik han står bakom. Jag tror nästan att jag känner mig manad att titta ikväll..

Riktiga rövskallar

3 november 2010

Töntriksdagen

Bevittnade tidigare idag den första partiledardebatten sedan valet, och om man fick några bestående intryck så var det mest att svensk politik känns som en dåligt skriven buskis. Den enda partiledare som inte förefaller vara ett skämt är Fredrik Reinfeldt.


Mona Sahlin bekräftar sin plats på min ogilla-lista med sitt evinnerliga sluga leende. Är det meningen att jag ska känna något förtroende för en person som konstant ger mig intrycket att hon har någon slags baktanke med allt hon säger? Lars Ohly var mest intresserad av att tjura över att hans polare i den rödgröna alliansen huggit honom i ryggen. Sen klankade han ner lite på privatiseringar också, vilket visserligen är bra, men när han gör det så känns det ändå som om ingen bryr sig. Som "tvålen" Reinfeldt uttryckte saken: "du är ju emot allt privat". Så lätt avfärdar man tyvärr Ohly..

Tvålen själv bevisar ånyo att han är den ende statsmannamässiga individen i sammanhanget, vilket självklart är anledningen till att Moderaterna gått så bra under hans styre. Även om man vet vilka skumma åsikter den mannen hyser på insidan, så är det nästan omöjligt att förklara för någon som inte känner till hans bakgrund hur ond han är. Han är helt enkelt så pass hal. Hans allianspartners är inte ens värda att kommentera. Ett gäng betydelselösa skråpukar. Eller jo, Maud Olofssons ljuva stämma fick mig faktiskt att vilja perforera mina trumhinnor med en närliggande kulspetspenna. Såg ett program på TV igår om användandet av musik som tortyr, och kan bara konstatera att det är tur att ingen har tipsat befälen på Guantanamo om Maud.
Kraaa! Kraaa!
Jimmie "kristet utseende" Åkesson skötte sig bra för Sverigedemokraterna, så som han alltid gör. Han kopplade de flesta av landets problem till invandringen, så som han alltid gör. Nu ska han göra nationell kampanj utav det också. Men akta dig Jimmie, Freddie vill ha dina väljare!

28 oktober 2010

Gödning av Jimmie

Jimmie "kristet utseende" Åkesson får inte komma på nobelfesten för att hans "värderingar" inte överensstämmer med Alfred Nobels. Jag skulle vilja påminna min trogne läsare om att vi här talar om en stiftelse vars förtroendekapital sedan länge urholkats bortom all ursprungsmärkning. Idag skulle jag med bestämdhet påstå att arrangemanget i det närmaste är ett skämt. Är det någon som missat att Barack Obama nyligen fick Nobels fredspris för absolut ingenting? Eller att Al "den gröna döden" Gore fick det 2007? Dylika travestier är vardagsmat inom Nobelsammanhang.

Stiftelsen är som någon påpekar visserligen privat och får bjuda vem som helst till sina interna ryggdunkningssessioner, men man gör ju Sverigedemokraterna en stor tjänst genom att hålla kvar dem på löpsedlarna. Eller rättare sagt, media gör ju det, som vanligt. För vem skulle annars bry sig om vad som händer i den mossiga storkyrkan eller vid Nobeltönterierna?

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att beslutet att testamentera sina stålar till en stiftelse kan vara bland det hårdaste man kan göra. Nobel ansåg nämligen (rätteligen) att rikedomar som ärvs underblåser lättjan och bidrar till människosläktets försoffning. Det vore synnerligen fantastiskt om fler kunde tänka så.