Ryck i dörren = överfall?

Mona Sahlin "överfallen i sin bostad" löd Aftonbladets artikel. Nu heter det "överfallslarm hos Sahlin". Någon har tydligen varit och ryckt i dörrhandtaget. Suck.. Något som jag själv har upplevt oräkneliga gånger, och inte bara vid den harmlösa tiden 11:00 på en Torsdag.. Vad gjorde Mona hemma förresten? Har inte hon ett sjunkande parti att rädda? Där har ni ett bättre scoop.

Jag undrar egentligen främst hur mycket polisinsatsen kostar? Minst 30-40 poliser, helikoptrar, och resten av cirkusen också får man väl anta. Om inte annat så visar väl detta att polisen knappast sitter på bristande resurser, som de alltid försöker påskina. Detta får mig också att komma ihåg en annan som var lite väl frimodig med överfallsknappen - Bosse Ringholm. Han larmade väl Säpo när någon kastade ägg på hans hus om jag inte minns fel? Fick en del skit för det också har jag för mig.

Det mest underliga är väl på sätt och vis att Mona Sahlin inte har livvaktsskydd 24/7. Alltså, man behöver ju inte gå till överdrift, det räcker väl med en eller två personer som kan sitta och löka i skift utanför hennes bostad när hon är där? Så slipper man kanske också att kalla ut länets samlade polisresurser när någon snorunge eller random idiot rycker i ett dörrhandtag?

mona sahlin, socialdemokraterna, polisen, säpo dn gp svt ab svd

Sahlin tar av masken

Jag läste nu på morgonen Mona Sahlins tal från gårdagen vid Socialdemokraternas förtroenderåd, och det var skrämmande läsning. Jag har ganska stor erfarenhet av att dissekera politiska tal och texter, men ingredienserna i detta tal hade inte ens kokat tillräckligt länge för att blandas. Det var i stort sett en uppmaning till en fortsatt borgerlig anpassning av partiet, och att den borgerliga vandring man redan gjort inte var stor nog. Sedan saltar Mona soppan med den vanliga dosen ihåliga klyschor om jämlikhet och solidaritet, samt anekdoter om socialdemokratins historiska meriter. Mycket kritik riktas mot samarbetet med Vänsterpartiet, och om man läser mellan raderna står det i princip att: "Samarbetet med Vänsterpartiet minskade trovärdigheten i vår högerpolitik". Mona säger också att hon aldrig mer vill se en valrörelse där folk "uppgivet" säger ”ja, jag ska rösta på er – trots att jag bor i villa, jobbar och tjänar bra.”. Varför då Mona? Det är väl skitbra om någon som tjänar bra och bor i villa inte bara röstar efter plånboken? Bara för att man har det bra själv, kan man inte rösta på det alternativ som till en liten del gynnar andra med större behov? Om Socialdemokraterna ska ha något förtroendekapital så bör man snarare lyfta sådana frågor, för man kan inte servera mat som alla gillar.

Sin vana trogen så förnekar också Socialdemokraterna att det skulle finnas någon höger/vänster-uppdelning inom partiet. Särskilt högersossarna har alltid varit måna om att förneka detta. "Det finns bara socialdemokrater", är en av deras favoritklyschor. Det övergripande budskapet är att Socialdemokraterna måste anpassa sig till den borgerliga politiken, inte utmana den. Man bör kanske inte polemisera mot skattesänkningarna och a-kassan. Man bör kanske inte argumentera för fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Därför så kommer den ideologiska diskussion inom partiet som trots allt dykt upp efter valnederlaget inte att betyda mycket. Högersossarna behåller makten, och Mona har i sitt sista stora framträdande gett dem ett övertydligt mandat för det.

socialdemokraterna, mona sahlin, alliansen, politik, samhälle  svd12 dn1 ab svt12 gp

Töntpolitiker

Jag skulle gärna vilja veta varför det förefaller vara ett tabu utan dess like inom sossarna att säga att man vill leda. För så är det ju uppenbarligen. Annars skulle väl halva partiet skrika "mig! mig! mig!" i kör. Men det är tydligen fult att vilja något. Man ska leda så tråkigt och motvilligt som möjligt. Ta Mona Sahlin till exempel som fick jobbet på grund av att ingen annan ville ha det. Enligt några av mina källor med god insyn i socialdemokraterna så var det så gott som ingen som nominerade Mona. Ändå valdes hon till slut "enhälligt" på kongressen. Enligt samma källor fick det där med "enhälligt" muggen att rinna över för många inom SAP (läs lämna partiet för gott). Hur som helst så verkar det nästan vara Stalinklass på interndemokratin inom socialdemokraterna.

Nu har media sysselsatt sig ett tag med att namedroppa varenda sosse man någonsin hört talas om som "heta kandidater". Bara för att efter kongressen kunna säga "Där ser ni. Att clownen Manne skulle ta över partiledarskapet skrev vi ju om redan då och då.." Får vem som helst nominera? Vad sägs om Lasse Åberg eller Thomas Di Leva? Den senare ses här förfriska sig med en vattenkanna. Det skriker väl "borgerligt arbetarparti" som inget annat?

politik, samhälle, mona sahlin, socialdemokraterna, val 2014 dn123 svd1 svt12 ab1 ex123 gp

Apokalyp(S)

Låt gå för att jag själv förutspått splittring inom socialdemokraterna, men enligt de flesta nyhetskällor man läser så framstår ju situationen som dödsakut. Enligt vissa bedömare känns det nästan som om partiet har förlorat till och med sitt existensberättigande, vilket självklart är störtlöjligt. När jag säger "splittring" så menar jag att en liten del av partiet kanske kan bryta sig ut till vänster. Resten har inget incitament att göra mer än att ändra några småsaker inom partiet, placera några väl valda figurer på nyckelposterna och att hitta på något sätt att framstå som ideologiska. Det behövs faktiskt inte mycket mer än så för att sätta betongsossarna i stridsdugligt tillstånd igen.

Man ska i allt detta apokalyptiska tugg ändå komma ihåg att socialdemokraterna fortfarande har över 20% av väljarstödet i det här landet, och jag tror inte det är över huvud taget möjligt att få mindre än så. Socialdemokraterna har en fördel gentemot andra partier, vilket är att deras "trogna" väljarbas är den klart mest substantiella. Sossarna har helt enkelt minst 10% väljare som skulle röstat på dem även om Mona Sahlin varit en apa som jonglerade med dynamit i direktsändning. Man bör dessutom hålla i åtanke att den Borg/Reinfeldtianska alliansregeringen inte direkt är några politiska masterminds som kommer att mala sönder all opposition med sin framgångssaga hur länge som helst. Det var inte så långt ifrån att de förlorade makten redan i år. De är nämligen en klassisk borgerlig regering. De sänker skatterna. Utöver det så har de inte särskilt mycket i idélådan, och kommer att vara genomskådade till nästa val.

politik, samhälle, socialdemokraterna, mona sahlin, alliansen, val 2014 dn12345 svd123 gp12 svt ab

Mer högersossar?

Att Mona Sahlin själv tillhör "högerfalangen" inom socialdemokraterna visste jag redan om, men spekulationerna kring vem som nu kommer att ta över partiet efter den planerade extrakongressen får mig på ett extremt trist humör. Personligen tror jag så klart att det blir Thomas Bodström, som gör helt rätt i att ligga och dregla i vassen tills han får frågan "på riktigt" av valberedningen. Jag tycker rent allmänt illa om den mannen. Man ska komma ihåg att även om Alliansen drev igenom IPRED och FRA-lagarna, så var de i huvudsak bodströmska tankekonstruktioner, och det finns många andra exempel på hans integritetsfientliga hållning inom sådana frågor.

Den här killen är farlig

Gör man en rent populistisk analys, så tror jag dock att Bodström har störst potential att vinna röster. Han är ju man, och framställer sig inte som en riktigt lika stor menlös tönt som de flesta andra. En ny kvinnlig partiledare håller jag nästan som en omöjlighet, eftersom Sverige nu bevisat att vi inte är redo för något sådant. Därav försvinner ju några av de få sossar som jag har någon som helst sympati för, till exempel Veronica Palm. Tyvärr är det socialdemokratin det handlar om, och en kvinna som Veronica ses väl nästan som ärkekommunist i det sammanhanget.. Jag skulle faktiskt inte bli helt förvånad om socialdemokraterna splittras som parti inom de närmsta åren. Då kan gråsossarna och kvasi-moderaterna, som aldrig varit längre vänsterut än folkpartiet lägga sig i mitten-högerfåran och resten kan gå vidare med en (förhoppningsvis) mer vänsterinriktad politik. Jag tror hur som helst att socialdemokraternas roll som balanserande filter mellan arbetares och näringslivs intressen är död. Stendöd.

socialdemokraterna, val 2014, samhälle, mona sahlin, thomas bodström, veronica palm, politik dn12345678910 svd123456 svt12345 gp12345   

Stackars Sossar

Byt logga istället.
Denna är den fulaste vi någonsin sett

Det agiteras på flera håll för socialdemokraternas partistyrelses avgång. Frågan är om det inte kommer att bli så. Inte för att det egentligen behövs, men let's face it, med Mona Sahlin kommer inte sossarna någonvart. Rent allmänt så känns ju hela riv-allt-bygg-nytt mentaliteten så enormt fake och driven av självintresse på de flesta håll. Internt inom partiet är ju folk självfallet sugna på att avancera och ta sig uppåt mot partitoppen, och från medias sida så behöver jag knappast tydliggöra hur de sett på Mona sedan dag ett. En av de värsta kampanjer jag sett i Sverige, någonsin.

Jag tror mycket har att göra med det faktum att Sverige inte är ens i närheten av att vara redo för en kvinnlig statsminister. Inte ens om motkandidaten var Sauron från Sagan om Ringen tror jag på en säker vinst för Mona. Vi svenskar gillar att lura oss själva kring vår förträfflighet på många områden, och jämställdhet är definitivt ett av dem. Hur många gånger har man inte hört att folk "inte litar" på Mona, eller anser att hon inte "känns kompetent"? Det här är inget annat en en massa sexistiska klyschor och inga toblerone/tennisscoop ändrar på den saken. Ok, jag litar inte heller på Mona Sahlin, men jag litar å andra sidan inte på någon i den där smutsbranschen. Det är inte som om jag går omkring och tycker att Reinfeldt är pålitlig precis.

socialdemokraterna, mona sahlin, politik dn123 svd ex123 ab1234 svt12

Töntriksdagen

Bevittnade tidigare idag den första partiledardebatten sedan valet, och om man fick några bestående intryck så var det mest att svensk politik känns som en dåligt skriven buskis. Den enda partiledare som inte förefaller vara ett skämt är Fredrik Reinfeldt.


Mona Sahlin bekräftar sin plats på min ogilla-lista med sitt evinnerliga sluga leende. Är det meningen att jag ska känna något förtroende för en person som konstant ger mig intrycket att hon har någon slags baktanke med allt hon säger? Lars Ohly var mest intresserad av att tjura över att hans polare i den rödgröna alliansen huggit honom i ryggen. Sen klankade han ner lite på privatiseringar också, vilket visserligen är bra, men när han gör det så känns det ändå som om ingen bryr sig. Som "tvålen" Reinfeldt uttryckte saken: "du är ju emot allt privat". Så lätt avfärdar man tyvärr Ohly..

Tvålen själv bevisar ånyo att han är den ende statsmannamässiga individen i sammanhanget, vilket självklart är anledningen till att Moderaterna gått så bra under hans styre. Även om man vet vilka skumma åsikter den mannen hyser på insidan, så är det nästan omöjligt att förklara för någon som inte känner till hans bakgrund hur ond han är. Han är helt enkelt så pass hal. Hans allianspartners är inte ens värda att kommentera. Ett gäng betydelselösa skråpukar. Eller jo, Maud Olofssons ljuva stämma fick mig faktiskt att vilja perforera mina trumhinnor med en närliggande kulspetspenna. Såg ett program på TV igår om användandet av musik som tortyr, och kan bara konstatera att det är tur att ingen har tipsat befälen på Guantanamo om Maud.

Kraaa! Kraaa!

Jimmie "kristet utseende" Åkesson skötte sig bra för Sverigedemokraterna, så som han alltid gör. Han kopplade de flesta av landets problem till invandringen, så som han alltid gör. Nu ska han göra nationell kampanj utav det också. Men akta dig Jimmie, Freddie vill ha dina väljare!

partiledardebatt, politik, riksdagen ab ex1 svt dn1 svd

Tennis-Mona

Mona värmer upp med ett bloss

Man ska kanske inte kommentera flisan i sin systers öga när man inte ser bjälken i sitt eget, för att citera en gammal bibelklyscha. Men man ska också passa sig för att jämföra äpplen och päron. För skillnad är det. Det är skillnad på att "närvara vid ett stort idrottsarrangemang som inte har ett företagsintresse och att ta emot en resa av ett multinationellt oljebolag som vill påverka en politisk fråga", som Mona Sahlin säger. Jag skulle vilja påstå att Stockholm Open inte har vunnit något oegentligt inflytande över svensk idrottspolitik genom att ha Mona Sahlin på evenemanget eftersom hon i sin tur inte har något inflytande där. I sådant fall så var det väl mer illa att den Moderate idrotts- och kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth också besökte evenemanget gratis.

Det kontroversiella med Sofia Arkelstens bjudresa var att Shell som oljebolag har ett stort intresse av vad som beslutas på det miljöpolitiska området, där Arkelsten var tydligt involverad. Det går knappast att jämföra. Mona Sahlin är självklart inte smartare för det, och det är för mig oförståeligt att socialdemokratin inte kan skaka fram en vettigare partiledare. Men det är uppenbart att media gillade det här med Arkelsten-affären. Man vill ha mer. Fint att journalisterna har hittat något att hålla sig sysselsatta med.

mona sahlin, korruption, riksdagen  dn123 svd1 svt ex123 ab123