Visar inlägg med etikett iran. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett iran. Visa alla inlägg

14 februari 2011

Iran är inte Egypten

Konstaterar att det drar ihop sig till protester i Iran. Men kan det bli något liknande det man sett i Egypten eller inte? Apropå Egypten så ska man dessutom komma ihåg att läget fortfarande är osäkert. Att armén gripit makten är knappast någon garanti för progressivitet. Där så återstår det mycket arbete.

Men vad skiljer Egypten från Iran? För det första så befinner sig Mubarak och till exempel Ahmadinejad på var sin sida av pro/anti-västskalan. Bara en sådan sak ger upphov till ganska intressanta frågeställningar. Spelar det någon roll? För befolkningen så gör det kanske det. Delvis på grund av det så är kanske inte hatet mot Ayatolla Khamenei och Ahmadinejad lika allmänt och utbrett som det egyptierna kände mot Mubarak. Att ha en diktatur som dessutom är en utländsk marionett, är det sämre än en som inte är det? Ledarskapet i Iran verkar i vilket fall som helst inte lika ängsliga. Det kan indikera att man vet att det finns stora befolkningslager som är redo att kämpa för behållandet av det styre som nu råder. Det är svårt att säga om så är fallet. Jag tror att en hel del stöd finns. Regimen har trots allt varit smart nog att inte göra sig till ovän med de fattiga. Därför så åker Ahmadinejad runt i provinserna, bjuder folk på läsk och löser några av deras småproblem. Ibland räcker det med att göra sådant för att bygga upp en viss sympati.

På samma gång så är den iranska regimen mycket mer totalitär är något land i till exempel nordafrika. Man har en väldigt välfungerande förtrycksapparat, som är mer våldsbenägen än Mubaraks dito. Senast 2009 kunde man ju bevittna att säkerhetsstyrkorna inte ryggade för att spöa demonstranter till köttfärs. Om Iran tillåter demonstranter att campa i dagar på torg runt om i landet och kräva regimskifte så äter jag upp min hatt.  Tillåter man det så är det nämligen ett svaghetsbesked. Att man faktiskt är rädd. När man väl har tillåtit sådana protester så är resten oftast en formalitet. Ledarna sitter kvar ett tag för att iordningställa sina "affärer", och sedan schappar man. Dessutom så är ju regeringen i form av Ahmadinejad & Co en sak, men den egentliga makten ligger faktiskt ännu ett steg längre upp, hos den "högste ledaren" Khamenei. Ahmadinejad är ju när allt kommer omkring inte mycket mer än pausunderhållning. Khamenei är den som kontrollerar allt genom att bestämma vilka som hamnar på maktpositioner i landet. Ifall jag var en supreme leader med makt att utse arméchefer, mediachefer, religiösa ledare, domare, lagstiftare, presidentkandidater och allt däremellan, så skulle jag känna mig rätt safe.

Ahmadinejad och (därmed) även den iranska religiösa toppen har uttryckt sitt stöd för och gillande av revolutionen som startat i nordafrika. Senast hörde jag att de jämförde demokrativågen med deras egen revolution. Den som störtade shahen. Det vore sannerligen lite ironiskt om de själva sköljs bort. Men så är det med vågor. Det är inte helt lätt att bedöma hur de kommer att slå.


16 januari 2011

Microsoft i MASKopi med Israel

Att Israel och USA låg bakom datormasken Stuxnet var enligt mig och många andra (som till skillnad från mig kan något om IT), en no-brainer. Israel i synnerhet, har motivationen, engagemanget, antagligen de främsta säkerhetsexperterna i världen, och drar sig bevisligen inte för att använda otillåtna medel. Nu bekräftas det av bland annat New York Times att masken utvecklades just för det specifika syftet att attackera Irans kärnkraftsprogram.

MEN, det finns en mer intressant story här. Det bevisar för det första att Israels säkerhetstjänst har tillgång till Microsofts källkod, precis som Kinas dito vid deras attack på Google. Dessutom så pekar det starkt på att Microsoft medvetet lämnat säkerhetshålen öppna, eftersom man känt till dem hela tiden. Trots att man offentligt hävdat motsatsen. Alltså - Om det inte vore för detta sista indicium skulle man kunna anta att israelerna helt enkelt kommit över källkoden genom spionage, vilket har hänt förr. Hittat svagheter i den och skapat Stuxnet-masken. End of story. Men nu förefaller det tydligt att Microsoft har varit delaktiga. Är det någon som har något förtroende kvar för Microsoft så är det nog läge att avveckla det nu. 

Jag tycker att dessa implikationer är ganska talande för förhållandet amerikanska företag-amerikanska regeringen-Israel. Det Israel vill ha, det får man. Det man inte får, det tar man. Man kunde ju med tanke på det knappast ha valt en bättre mentor och allierad än USA.

2 december 2010

Assange gillar Netanyahu?


I en intervju med Time Magazine så tar Julian Assange upp Israels premiärminister Benjamin Netanyahu som ett exempel på en ledare som uttryckt sig positivt om Wikiläckan, vilket går att läsa i den israeliska tidningen Haaretz. Netanyahu har sagt att publiceringen är positiv för fredsprocessen i regionen, särskilt i fråga om Iran. Man kan mycket riktigt konstatera att det land som (diplomatiskt) hittills vunnit mest på publiceringen är just Israel. Inga pinsamheter har dykt upp kring Israel, och mycket av fokuseringen har hamnat på just Iran, deras fiende nummer ett i närområdet. Samtidigt så har turkiets Recep Erdogan antytt att Israel kan ligga bakom, eller i alla fall påverkat innehållet i läckan. Han påpekar att Israel har gjort flera positiva uttalanden om läckan, både innan och efter publicering. Direkt efter läckans offentliggörande har Netanyahu sagt att Israel inte har något att oroa sig för och Erdogan ifrågasätter hur man kunde vara så säkra på det. Jag tycker personligen att Erdogan gör en spelteoretiskt logisk analys, men att det knappast finns några bevis för Israels inblandning. Det råder ingen brist på antaganden och spekulation i dessa dagar.

Ska man vara riktigt konspiratorisk så kan man säga att flera länders underrättelsetjänster kan ha pillat med innehållet lika väl som Mossad. Det är många gånger svårt att urskilja planterat material från riktiga läckor, och den bästa metoden jag har kommit på är att se hur innehållet påverkar maktbalansen i världen. En riktig läcka tippar ofta vågen, medan en planterad läcka oftast förstärker status quo. Den här gången är jag faktiskt inte säker på vilket som är fallet, utan nöjer mig med att konstatera att Israel har tjänat en hel del på läckan. Man kan nu påpeka att inte bara Israel pushar för militär intervention mot Iran, utan att många av arabvärldens ledare faktiskt gör samma eller starkare uttalanden bakom låsta dörrar. Att fler än Israel ser Iran som ett hot, även om det är totalt osant på grund av att arabvärldens ledare knappast är representativa för deras befolknings åsikter. Utvecklingen den närmaste tiden kommer att ge fler indikationer på vart detta egentligen är på väg.


1 december 2010

Vad betyder Wikiläckan?

Nu har jag suttit och läst en hel del i de senaste wikileaksdokumenten, och känslan man får är att det inte framkommit särskilt mycket som jag inte redan kände till eller anade. För vem som helst med intresse av det senaste århundradets utrikespolitik så borde inte mycket komma som en chock. Till exempel att Jemens regering dolde den amerikanska slakten på 41 civila (14 kvinnor och 21 barn) i al Majalah i södra Jemen i december 2009. Premiärminister Saleh skriver i telegram att "vi kommmer att fortsätta hävda att bomberna är våra, inte era". Den här incidenten har använts flitigt för att rekrytera till Al-Qaida, och visar återigen att USA står för det mesta av terrorismen i världen, och skapar i och med det en stor mängd andrahandsterrorism.

Det övergripande budskapet i alla de här telegrammen är dock enligt mig en bild av en stat i djup existentialistisk kris. Med det så menar jag att man i USA blivit så antidemokratiska, och så lögnaktiga, att man till och med ljuger i sin egen korrespondens. Antagligen av ren vana. Låt mig exemplifiera. En stor del av Wikileaks-dokumenten handlar om mellanöstern, vilket är ett av mina specialområden. När man läser dessa delar av dokumenten så får man verkligen en totalt felaktig bild av hur läget faktiskt är. I telegrammen och rapporterna så får man uppfattningen att arabvärlden är oerhört rädda för Iran, och att Irans kärnenergiprogram är ett stort hot för regionen. Med "arabvärlden" så menar man självfallet "arabledarna", inte folket. Enligt opinionsundersökningar som med viss regelbundenhet genomförs i arabländerna så anser ungefär 80% att Israel är det största hotet mot deras säkerhet, och USA själva brukar hamna någon procent bakom. Ungefär 10% brukar peka ut Iran som ett hot över huvud taget. Detta nämns ingenstans. Ännu mer uppseendeväckande borde vara att samma undersökningar ofta visar att en majoritet anser att det skulle vara bra för regionen om Iran hade kärnvapen. Detta är dock inget som nämns i amerikanernas korrespondens, vilket visar att man till och med internt ljuger och bedrar sig själva. Att man talar med kluven tunga inför resten av världen borde inte överraska, men att man kör samma stil bakom låsta dörrar är åtminstone lite överraskande.