Kartan ritas om

Sven-Erik Österberg verkar segla upp som huvudfavorit för att ta över partiledarskapet i Socialdemokraterna. Jag har egentligen inte så mycket att säga om just honom. Han är säkert en trevlig karl, även om han inte skulle kunna charma sig ur en blöt papperspåse. Det jag däremot börjar ana är att vi är på väg mot en väldigt stor omritning av den politiska kartan i Sverige.

Oavsett om det blir Österberg eller någon annan (vi ser ju ändå vilka slags typer man graviterar mot), så är det för mig klart att denne någon inte kommer att vända trenden uppåt för sossarna. Kanske är det så man tänker? Ta in en pålitlig tråkig ärkesosse för att först stoppa raset, och sedan efter nästa val leta efter personen som kan ta dem över 40%-strecket igen? Eller så är de tiderna för alltid förbi för sossarna. Mycket talar för det. De flesta hästsossarna har väl över lag ena foten i graven, och för övriga börjar Socialdemokraterna mer och mer bli totalt ointressant som parti.

Miljöpartiet kommer att växa och bli större. Riktigt stort. Det spelar ingen roll att man inte har någon förståelse alls för verkligheten och bara klarar av att prata i framtidstermer. Folk gillar sånt. Många tror dessutom att Mp är något slags vänsteralternativ. Föga kan vara längre från sanningen. Miljöpartiet är populister rätt och slätt, och kommer att regera med det block som tillåter dem att - regera. Om det inte hade varit för det rödgröna samarbetet så hade man ingått i alliansregeringen 2010, utan tvekan. Man hade kommit med lite skitsnack om att "hindra SD-inflytande" och att "påverka med sin politik", och så hade saken varit klar. Oturligt nog för Miljöpartiet så kunde man inte göra så nu, och bara det faktum att man ändå var där och nosade trots att stora delar av väljarkåren hade sett det som ett enormt svek, säger ju allt. Men får man bara till ett bra ledarskifte inför nästa val så finns möjligheten att hålla siffrorna från senaste valet intakta. Kanske går man till och med om sossarna.

Vänsterpartiet är till skillnad från Mp inte på väg uppåt, utan nedåt. Kanske åker man ur riksdagen redan nästa val. Det är för mig helt sanslöst att ett parti vars värderingar i princip borde vara rena antitesen mot den politik som nu förs i landet, inte kan förmedla dem. Det är så mystiskt att jag knappt kan släppa tanken. Vänsterpartiet borde utan tvekan ligga kring 10%, bara genom att vara det tydligaste motalternativet. Visst hopp finns för partiets återhämtning, men att man i senaste valet misslyckades så kapitalt med den enkla uppgiften att bara presentera sin politik, bådar inte gott.

Även borgerligheten kommer att behöva ritas om. Kristdemokraterna är ett parti som sedan länge har nött ut det lilla existensberättigande de en gång hade. Vilket i stort sett var att agera stödparti åt andra. Göran Hägglund var liksom überstolt över en reform som bara påverkade 2% av befolkningen. Dessutom rimmar deras självuppfattning och påstådda "humanism" illa med Moderaternas skattesänkningsperversioner. 

Även Centerpartiet är stendött. Man gjorde ett sista tappert försök till uppmärksamhetssökande genom att utnämna en av de mest irriterande individerna i landet till partiledare. Mauds ljuva stämma, studsande mellan väggarna i riksdagshuset som vore den skarp ammunition, fungerade inte heller. Deras målgrupp verkar vara någon form av urbana bönder, och det kommer man inte långt på. Det enda som kan rädda dessa partier är kraftig stödröstning, vilket förvisso inte är okänd mark för Moderaterna. För de, och folkpartiet, blir de enda som står kvar. Just Folkpartiet klarar sig nog ett tag till på att mellan valen försöka få över väljare från de mer mjukryggade elementen bland moderaterna, och ibland komma med sina brukliga "såganden" om det som för tillfället skapar opinion. Men i slutändan så ÄR Alliansen Moderaterna. Så har det varit från början, och så kommer det att förbli.

Sverigedemokraterna då, slutligen. De blir kvar. De blir större. Hur mycket större vet jag inte, men rimligtvis stabiliserar de sig kring 10%. Bara genom att vara (eller åtminstone framställa sig som) anti-etablissemanget.

Den framtida politiska kartan vad gäller faktiskt inflytande, stavas alltså Moderaterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Där Mp och det parti som för tillfället erbjuder dem mest godis bildar regering.  

val 2014, alliansen, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna, miljöpartiet, socialdemokraterna, vänsterpartiet svd12345678 dn123456789 gp1 svt12345 ab1 ex

Nej Ohly! Nej!

"Hörni gänget..Tänk er en stor vänsterpartistisk boll,
som består av 100% ren Ohly. Det vore grejer det"

Huruvida Lars Ohly ska sitta kvar som partiledare för V eller inte är en het potatis inom partiet, och jag har själv oftast försvarat honom även om jag inte röstade på Vänsterpartiet. Jag tycker helt enkelt att han är en väldigt skicklig politiker om man ser rent tekniskt på saken, och om han hade andra åsikter eller representerade ett annat parti så skulle hans förmågor ha kunnat tagit honom långt. När hade till exempel sossarna senast en partiledare med samma argumentatoriska kapacitet som Lars Ohly?

Men när jag nu hör att han vill köra ett nytt rödgrönt race i valet 2014 så brister mitt tålamod med Lars. Jag gillar karln, men vad fan sysslar han med? Han har uppenbarligen inte förstått någonting. Vänsterpartiet har ingenting att vinna på att alliera sig med två mer eller mindre borgerliga partier. Vänsterpartiet kommer aldrig att vara ett parti som sitter i regeringställning, det finns inget underlag för det i Sverige. Partiets roll är att stå för ett riktigt vänsteralternativ, för att se till att sossarna inte driver längre åt höger. För om inte V står för vänsterideologin, hur ska sossarnas högervridning kunna kontrasteras mot något? Prylen med sossarna är att många av deras väljare fortfarande är vänster, och många förstår inte hur mycket av ett borgerligt parti sossarna egentligen blivit. Att hålla S och V separerade i politiken bör alltså leda till att båda partierna dras åt vänster. Eller så är det kanske bara önsketänkande från min sida.

Det som dock är tydligt är att Ohly med dessa uttalanden visar att han inte sätter det egna partiets fortlevnad eller ideologi i första rummet, utan det handlar om möjligheten att få regera. Han har tydligen blivit för mallig och självgod för sitt eget, och partiets bästa. För ingen kan komma och säga till mig att Vänsterpartiet tjänade något på det förra rödgröna samarbetet. Tjoff sa det, och sen tappade partiet en ny skara väljare. Om man fortsätter på denna av Ohly utstakade vägen är hoppet om en riksdagsplats nästa val snabbt på väg i papperskorgen, tre år i förväg. Men vem ska då för bövelen ta över? Det vore ju trevligt med någon yngre förmåga, för den pinsamma valrörelsen senast visade inga tecken på några nya friska idéer. Det krävs inget snille för att förstå vad som behövs göras, så frågan är om det inte finns några progressiva krafter med verklighetsförankring inom partiet, eller om de som finns helt enkelt inte släpps fram av den (som jag förstått) ganska stela organisationen.

På samma ämne: Röda Malmö, Svensson,

lars ohly, vänsterpartiet, val 2014, politik

Sahlin tar av masken

Jag läste nu på morgonen Mona Sahlins tal från gårdagen vid Socialdemokraternas förtroenderåd, och det var skrämmande läsning. Jag har ganska stor erfarenhet av att dissekera politiska tal och texter, men ingredienserna i detta tal hade inte ens kokat tillräckligt länge för att blandas. Det var i stort sett en uppmaning till en fortsatt borgerlig anpassning av partiet, och att den borgerliga vandring man redan gjort inte var stor nog. Sedan saltar Mona soppan med den vanliga dosen ihåliga klyschor om jämlikhet och solidaritet, samt anekdoter om socialdemokratins historiska meriter. Mycket kritik riktas mot samarbetet med Vänsterpartiet, och om man läser mellan raderna står det i princip att: "Samarbetet med Vänsterpartiet minskade trovärdigheten i vår högerpolitik". Mona säger också att hon aldrig mer vill se en valrörelse där folk "uppgivet" säger ”ja, jag ska rösta på er – trots att jag bor i villa, jobbar och tjänar bra.”. Varför då Mona? Det är väl skitbra om någon som tjänar bra och bor i villa inte bara röstar efter plånboken? Bara för att man har det bra själv, kan man inte rösta på det alternativ som till en liten del gynnar andra med större behov? Om Socialdemokraterna ska ha något förtroendekapital så bör man snarare lyfta sådana frågor, för man kan inte servera mat som alla gillar.

Sin vana trogen så förnekar också Socialdemokraterna att det skulle finnas någon höger/vänster-uppdelning inom partiet. Särskilt högersossarna har alltid varit måna om att förneka detta. "Det finns bara socialdemokrater", är en av deras favoritklyschor. Det övergripande budskapet är att Socialdemokraterna måste anpassa sig till den borgerliga politiken, inte utmana den. Man bör kanske inte polemisera mot skattesänkningarna och a-kassan. Man bör kanske inte argumentera för fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Därför så kommer den ideologiska diskussion inom partiet som trots allt dykt upp efter valnederlaget inte att betyda mycket. Högersossarna behåller makten, och Mona har i sitt sista stora framträdande gett dem ett övertydligt mandat för det.

socialdemokraterna, mona sahlin, alliansen, politik, samhälle  svd12 dn1 ab svt12 gp

Våga Vara Vänster

Så har Lars Ohly äntligen förstått det som hans partimedlemmar och väljare länge vetat om. Vänstern tjänar ingenting på att beblanda sig med mjukhögerpartier som socialdemokraterna och miljöpartiet, vilket visade sig med all tydlighet nu vid Afghanistanuppgörelsen. När det kom till kritan så stod Ohly lika ensam och utfryst som Jimmie Åkesson och sverigedemokraterna. Ohly tar tillfället i akt och beklagar att hans samarbetspartier gick till val på en politik som de nu låter bli att stå för, och det är ju bara att hålla med om den saken.  Till och med i en fråga där partierna deklarerat att de skulle hålla samman så valde miljöpartiet och socialdemokraterna att kohandla för makt och inflytande. Det kommer mer. Särskilt Mona Sahlin är nog väldigt nöjd över detta. Nu fick hon vara med och leka igen, som sossarna från förr.

Vissa har liknat Ohly med Chavez. Det vore något.

Det positiva för vänsterpartiet är att man nu kan bli ett parti som står för ett riktigt alternativ. Att radikalisera partiet tillbaka i linje med dess värderingar kan i det stora hela bara vara positivt. Trots att Ohly bestämt hävdat att vänsterpartiet gynnats av det rödgröna samarbetet så förstår alla att så inte har varit fallet. Ett parti som vänsterpartiet behöver ha en egen profil, och erbjuda ett eget politiskt alternativ. Partiet kommer aldrig att bli stort i Sverige, men om man inte tar ett par steg åt vänster så riskerar man att marginaliseras helt och tappa de väljare man redan har.

Vad gäller Lars Ohlys vara och inte vara som partiledare så börjar väl hans dagar att bli räknade. Jag tycker att Ohly är lysande som talare och retoriker. Han fullkomligen äger den stora majoriteten av politiker i alla slags debatter. Men han känns också lite förlegad och har för mycket gammalt skräp i bagaget. Frågan är dock vem eller vilka som kan ersätta honom. Helst någon med mer karisma än en blöt papperspåse.

lars ohly, vänsterpartiet, riksdagen, politik, afghanistan  svd12 dn123 ex12 ab12345 

Ohelig Allians

Vänsterpartiet hoppar av samtalen om Afghanistan, och varför inte? Rätt eller fel så står V och Lars Ohly åtminstone för det som de har sagt i valrörelsen. Man vill ta hem soldaterna. Personligen så skiter jag i soldaterna. Om man känner att det är ett schysst karriärsval att personligen vara en del av amerikanernas orättfärdiga krigande, så visst, varsågoda att dö. De amerikanska soldaterna har jag åtminstone sympati för. De har för det mesta inget att säga till om.

Att S och MP hittar gemensam mark med regeringen förvånar mig inte det minsta. Och att batikhäxan Mona eller Piff Wetterstrand & Co. frångår de idéer som man gick till val på förvånar mig heller inte det minsta. Anledningen till att borgarna har intresse av Afghanistan är inte så svårt att förstå, det är av samma skäl som man har intresse av Irak. Dels så vill man gärna slicka på USA-stöveln som vanligt, och dels så är man för svenska företags räkning intresserad av de upphandlingsavtal som finns inom ramen för återuppbyggnadsprocessen. Att Afghanistan-kriget var djupt omoraliskt från första början är det knappt någon som talar om längre.

aghanistan, lars ohly, vänsterpartiet, alliansen ab dn1234 gp ex svd

Sahlin & Ohly på köpet

Ok, så Miljöpartiet har fått nog av att tvingas samarbeta, och vill istället "utveckla" sin egen politik. Jag skulle först vilja undra varför ingen någonsin ifrågasätter att Alliansens ledare Sauron Reinfeldt får typer som Hägglund, Björklund och MÅD "på köpet". Det måste ju vara betungande om något.

Men seriöst, vad är det här för bluff? Om den rödgöna armén tagit regeringsmakten, hade inte partierna behövt "utveckla" sin politik då? Eller hade allt varit frid och fröjd? Jag tror på det senare. Makt förnöjer.

Prylen med miljöpartiet är ju att de i min mening är opålitliga kräk som enbart har framtidsplaner, och inte är det minsta intresserade om vad som händer i nuet. För dagen handlar allt mest om populistiska utspel beroende på hur vinden blåser. Man vill liksom vara lite höger och lite vänster på samma gång. Det är för att deras kärnväljare, hipsters, inte vet ett smack om politik men gillar att känna sig progressiva.

Jag tror inte att det här kommer att leda till något bra för Miljöpopulisterna. Man kommer bara att komma krypande tillbaka till samarbetet när det vankas val igen. Alternativt så kanske man hoppar på Alliansen, vilket man tydligt visat att man inte är främmande för. Alliansen har ju skapat någon slags gängpolitik där ensamma streetgangsters enkelt slås ut. Crip or Blood. What will it be? Förbjud blockpolitiken NU! Jag röstar i sådant fall för två valomgångar, där den andra valomgången står mellan de två kandidater som fick flest röster i den första.

miljöpartiet, socialdemokraterna, vänsterpartiet, politik svd dn ab ex