28 februari 2011

Chavez om Gadaffi

Inom vissa delar av vänstern finns en tråkig tradition av att reflexmässigt stödja allt som är antiimperialistiskt eller antiamerikanskt. Den här svartvita inställningen gör att man ibland går ut till stöd för ren idioti. Min fiendes fiende är min vän eller något sånt. Historien är förstås full av sådana exempel, ur alla politiska ideologier.

Idag ser jag dock att media försöker göra en stor sak av att Venezuelas president Hugo Chavez stöder Gaddafi. Inte bara det. Man hårdvinklar också saken till att "den radikala vänstern i Latinamerika" stöder Gaddafi. Jag har inte sett några bevis för att Chavez "stöder" Gaddafi mer än alla andra ledare har gjort under hur många år som helst. Att dessutom säga att Chavez är "den radikala vänstern" är lika ohederligt som att påstå att Mona Sahlin talar för "socialisterna".

"När ryktet spreds om att Muammar Khaddafi hade lämnat Libyen var det ingen slump att just Venezuela pekades ut som tillflyktsort", skriver DN. Jag håller helt med. Det är verkligen ingen slump. Men anledningen är självklart inte att Venezuela och Chavez vurmar för diktatorer och förtryck. Anledningen är förstås att USA vill krossa Chavez och rulla tillbaka den sociala utvecklingen i Latinamerika till den gamla neoliberala ordningen. Därför hör man sällan något i västmedia som inte är hårt vinklat mot Chavez.

Nu sitter jag dock inte och påstår att allt som Chavez gör eller säger är bra. Han är verkligen inte perfekt, och jag förväntar mig att en socialistisk ledare alltid sätter folkviljan främst. Att ta ställning för Gaddafi i det här läget är att ta ställning mot folket. För som jag har förstått det så är upproret i Libyen genuint folkligt. Men ifall Chavez tvekar på omvärldens intentioner och goda vilja vad gäller Libyen, så har han åtminstone skäl till det. Detta förklaras utmärkt i "The Revolution Will Not Be Televised" som beskriver hur utvecklingen i hans eget land vinklats av västmedia.



Rekommenderar också "The War on Democracy", av John Pilger & Cristopher Martin, där USAs förhållande till Latinamerika beskrivs för vad det är.






, ,  dn svd gp1 hd svt

26 februari 2011

Olof Palme

På Måndag är det 25 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm. Jag har ganska få minnen från min barndom, men ett av de första och tydligaste var att Palme hade blivit skjuten. Jag var bara en liten grabb då. När jag var liten så idoliserade jag Palme. Till och med i min familj, med sin låga nivå av politisk medvetenhet så fanns en stark känsla av att Palme var "vår" politiker. Att han brydde sig om att människor skulle ha det bra, inte bara i Sverige, utan i världen. Att han var en person som vågade tala om orättvisor och ojämnlikhet när de flesta andra var upptagna med att slicka rövar.

Som vuxen så har jag förstått att Palme inte var något helgon, och som alla andra så hade han sina fel. Men min bardomsidol är fortfarande den bästa statsminister vi någonsin haft. Här är några härliga klipp med honom. Det finns hur mycket som helst.

Från partiledardebatten 1982

Om USAs krig i Vietnam

På partikongressen 1975

Från en riksdagsdebatt 1980


Från en riksdagsdebatt 1979


Palme i gamla goda barnprogrammet "Från A till Ö". Sent 70-tal?


25 februari 2011

Vägra vara verktyg

Mitt bland våld och galenskap så finns det ändå lärdomar. Så medan Gaddafi pratar om hur hans folk lurats av Bin Laden och går på psykedeliska droger (enligt honom), så skulle jag vilja lyfta fram något annat. Vad som egentligen krävs för att kontrollera ett folk.

Det finns väldigt lite förtryck som inte i slutändan grundar sig på att en person används som verktyg. Ännu så har vi ju inte polisrobotar à la ED-209. Armén kan till exempel förtrycka -Men armén består av personer. Av människor. Om de personerna vägrar att vara verktyg i förtryckets tjänst, så faller systemet. Jag tror till skillnad från många andra att människan i grund och botten vill andra väl. Att om man som individ har valet mellan ett moraliskt handlande och ett omoraliskt, så väljer man helst det första. Däremot sätts den här funktionen ofta ur spel medelst alla möjliga slags masspsykoser. Religiösa, nationalistiska, politiska, you name it. Vilket sammanhang som helst där du som person bekvämt nog låter någon annan sköta ditt tänkande. Som en del av en grupp så minskar därmed oftast det egna moraliska ansvaret. Särskilt i de fall där gruppen till och med bestämmer vad som är etiskt och riktigt. Folk som begår brott och övergrepp mot sina medmänniskor under dylika omständigheter har jag ingen sympati för. Det är bara ruttet och fegt. Ryggradslöst.

Därför vill  jag lyfta fram alla de som vägrar vara verktyg. Alla de soldater som lägger ner sina vapen, administrativ personal som säger upp sig från sina jobb etc.. Som de här libyska piloterna som vägrade bomba folk och flydde landet istället. Det optimala hade ju förstås varit att dessutom bomba Gadaffi, men jag saluterar dem ändå.


23 februari 2011

Bästa namnbytet ever

I slutet av Mars håller Feministiskt Initiativ sin kongress i Malmö. Där ska man välja ny styrelse och talespersoner samt även kanske byta namn. Till "Feministerna". Skitbra. Jag kan inte förstå argumentet att folk förväxlar akronymen FI med Finansinspektionen, men det där med "Initiativ" måste ju bort på rent estetiska grunder. Det är och har alltid varit sämst. Hela frasen "Feministiskt Initiativ" blir som någon slags tungvrickare som inte bara är jobbig att säga, utan även att skriva. Nu när jag tänker på saken så har jag ändå alltid kallat partiet för "feministerna". Som till exempel i frasen "jag röstade på feministerna". Vilket jag gjorde. Känner mig jävligt nöjd över det faktiskt.

Ta bara den här briljanta valaffischen. What's there not to like? Jag vill också ha SEX timmars arbetsdag. Tar man sig dessutom tiden att läsa igenom partiprogrammet så märker man att F! har massor med andra bra åsikter också. Som inga andra partier driver. Riktiga frågor om strukturella orättvisor som övriga partier på sin höjd behandlar bristfälligt och med tydligt obehag.


22 februari 2011

ADHD-medicin knarkas!

Myndigheterna är upprörda över att folk kommit på att man kan missbruka(!) ADHD-medicinerna. Självklart så har detta pågått i åratal, men farbror staten är ju som vanligt ur led med sin tid. Ja, kidsen snortar Ritalin och Concerta som om det inte fanns någon morgondag. Men är inte den egentliga frågan här varför det ena bruket är bra och nyttigt och det ena är hemskt och upprörande? Det är ingen skillnad på drogen i sig. Kanske är det så att ADHD-knarket har blivit så accepterat att sådant här "olegitimerat" användande leder till ett oundvikligt konstaterande? Att det är jävligt tunga preparat man med en axelryckning proppar i det här samhällets småglin?

"När preparaten sprids på den svarta marknaden finns en risk att de börjar ifrågasättas", säger Lennart Karlsson vid citypolisens spaningsrotel. Jag finner det uttalandet lustigt. Det är väl inte preparatets spridning, utan preparatets egenskaper som är intressant? Att saker sprids på svarta marknaden är ju inte heller något man kan göra något åt så länge det finns på den vanliga marknaden. Att en flaska träsprit är livsfarlig i händerna på ett ryskt gruvfyllo gör den väl inte mer farlig som generell vara i handeln? Det saken handlar om är ju självklart att "preparaten" som Lennart talar om är droger. Vi har dock valt att inte se det så. Denna kuliss faller självklart så fort det uppdagas att folk pundar de där ADHD-drogerna som vilket tjack som helst.

Effekten av metylfenidatet (det "goa" ämnet i dessa mediciner) kan liknas rätt väl vid kokain har jag läst. Dessutom är det ju coolt att snorta linor. Det gör alla kidsens idoler. Egentligen så är det väl en perfekt protest mot den idiotiska myndighetsvärlden. Om du inte vill ha drogerna som samhället föreskriver, se åtminstone till att bli så bäng på dem som möjligt. Här ska inga resurser gå till spillo.

Jag vet att det finns massor med människor som hävdar att ADHD-drogerna "räddat deras liv" och liknande. Må så vara. Men det finns ingenting som säger att problemen inte kunde ha lösts på andra vis. Det känns för mig snarare som om många föräldrar jublar inombords över dylika diagnoser. Det är liksom inte deras fel längre att ungen är jobbig. Har hört många fall där föräldrarna i princip gått och hoppats på ADHD-diagnos för att få "veta" vad som är fel. Som så många andra enkla svar här i världen, så är också detta behäftat med konsekvenser. Bland annat att en del personer kommer att punda medicinen.


Du är också jobbcoach

Vill du benämna dig som "jobbcoach"? Gör det bara. Du kan beställa visitkort redan idag. Det är faktiskt inte svårare än så att vara jobbcoach. Jag har själv blivit erbjuden att arbeta som det. I stort sett tror jag detta erbjudande grundade sig på föga mer än att jag var läs och skrivkunnig.

Antagligen så finns det någon jobbcoach någonstans som gör någon nytta, men den stora majoriteten gör fan ingenting. De är bra på att snacka till sig avtal med arbetsförmedlingen, men deras metoder och resultat är inte alls imponerande. Men tydligen så är ju inte kraven så höga. Det är min totala övertygelse att nästan alla "jobbcoacher" själva skulle vara arbetslösa om de inte bedrev sin påhittade verksamhet. Detta är bara ett nytt jävla bluffyrke som någon insåg att man kunde tjäna pengar på. Särskilt i moderaternas samhälle där felet alltid ligger hos den arbetslöse. Två flugor i en smäll. Dels så kan man säga att man satsar resurser. Dels så får näringslivet ytterligare en metod att slå mynt av arbetslösheten.

Grovt förenklat skulle jag kunna göra så här - Jag skulle kunna starta ett coachföretag idag och sälja in tjänsterna till arbetsförmedlingen. Jag är bra på att snacka, rätt bra på att ljuga, och enormt begåvad i att överdriva så tror inte det vore några problem att övertyga höjdarna där om min seriositet. Sedan kan jag få betalt för att sitta och fråga arbetssökande vad de tror arbetsgivarna vill höra på intervjun, och vilket djur de känner sig som när de läser platsannonserna. Eller så kan jag "coacha" mina arbetslösa polare. Vi kan sitta och dricka öl dagligen från 09-15. Sedan när de har ackumulerat lite erfarenhet så kan jag anställa dem som "jobbcoacher" och ståta med 100% jobbgaranti för alla sökande. Nice.


21 februari 2011

Alla älskar Gaddafi

Flera hundra har fått sätta livet till under de senaste dagarna, men det verkar som om Libyens Muammar Gaddafi  har gett upp. Om han inte flytt så verkar han åtminstone ha lämnat huvudstaden Tripoli. Men var ska han ta vägen? Det är ju så många som gillar honom! Lite bildspel på det är kanske på sin plats.

Yemens Saleh t.v, Mubarak t.h. Gissa vem som är spexaren?

Blair gillar Gaddafi skarpt. Skåda hans pojkaktigt beundrande blick.

Berlusconi tycker att Gaddafi doftar som orientaliska kryddor och autokrati.

Putin är också en polare.

Den här oansenliga grodan är faktiskt Spaniens premiärminister.

Erdogan och Gadaffi brukar köra "näshälsningen". På eskimåsiska.

"Mr Gaddafi, I want change. Starting with that outfit"

"We touch les hands. J'aime bien."

"I like your hand too Nicolas. The finger is nice too"

"But my hand is nicest. Also, I'm not a crook. Come on guys."



,  dn12 svd1234 gp1 svt12 ab1

18 februari 2011

Lämpligt straff?

Läser precis att gärningsmannen i det brutala köttyxemordet i Helsingborg fick 18 år. Då är han ute om tolv tror jag..kanske tretton. När jag säger brutalt, så menar jag förresten brutalt. De flesta mord verkställs i form av en lätt smekning mot kinden i jämförelse.

Fatta hur mycket hat den snubben måste ha burit omkring på. Men hur som helst, den självklara frågan är ju - om inte ett sådant brott innebär livstids fängelse, vad krävs egentligen då? Det här mordet var verkligen synnerligen rått på alla tänkbara sätt..

För "vanliga" mord, där det inte föreligger någon rimlig risk för återfall så kan det väl vara acceptabelt med tio år eller liknande. Liksom, varför ska de sitta där och kosta samhället pengar i all evighet? Stört att prata om "vanliga" mord förresten..men det är fan skillnad på att hugga någon en gång eller sjuttio.. I fallet som vi pratar om nu så var det en sjuttio-kille i farten. Dessutom så höll han tydligen redan på att slussas tillbaka till samhället sedan ett tidigare mordförsök. Vad gör man med sådana som honom?

Kyla skadar hjärnan

"Är du trött på vintern och kylan" är DNs webbfråga. 73% vill ha vår NU. Jag undrar vilka de 27% andra är? Det är fan helt absurt. Det betyder att tre av tio jag träffar på stan GILLAR att vandra runt i en frys! En FRYS. Upprörande. Men jag undrar om det mest förbryllande inte är de 8% som inte alls bryr sig om vilken årstid det är. Kan ni inte förklara hur ni tänker? Vadå..spelar det..ingen roll? Typ ris eller potatis, vilket som?

Enligt den här artikeln borde min kroppstemperatur ligga kring 32-33. Det grundar jag på diagnosen "sämre omdöme och medvetande". Precis så känner jag mig. Kalla händer och fötter, är trött, huttrar, sämre arbetsförmåga och muskelsvaghet. Artikeln försöker hjälpa till - "är du ute på fjället så återvänd till bilen, står du still utomhus i kylan så börja promenera, jogga och sök skydd, kroppen vill att du ska avbryta det du hållit på med"

Ok, men om man redan sitter inomhus och fryser då? Det där med "kroppen vill att du ska avbryta" kan jag dock köpa. Klart den vill det. Jag delar den inställningen. Särskilt på Fredagar.

Vredens dag i Libyen


Libyens läge, inklämt som det är mellan upprorshärdarna Tunisien och Egypten, borde i sig utgöra en fin grogrund för revolutionära strömmningar. Nu faktorerar jag inte ens in att Muammar Gadaffi är Afrikas längst sittande president. I 40 år så har han styrt landet med järnhand, och det räcker bra det. Folk är mer än trötta på arbetslösheten, kontrollapparaten, Gaddafis jäkla fejs och det faktum att man har den enformigaste flaggan i världen.

Libyen är annars ett land som mår ganska ok, trots all amerikansk skrämselpropaganda man har matats med under åren. Man har en ganska liten befolkning och massor av olja. Det brukar vara ett bra recept på nöjdhet. Men det här är också en grej jag gillar med den här upprorsvågen. Den handlar inte lika mycket om materiell frihet som intellektuell frihet. Även om ledare som Gaddafi (eller t.ex andra i gulfstaterna) kan använda oljepengar för att släta över de värsta sociala problemen, så duger det inte. Folk vill inte ha diktatorer. Inte ens den leende checkutskrivande sorten.


17 februari 2011

Frukta solen

Att solen är vad som möjliggör vår hela existens är inget nytt. Att den förr eller senare kommer att förgöra vår planet är inte heller något nytt. Vad som inte är lika känt är hur snabbt det kan ske. Jag talar om solstormar, vilket är solvindar som är kraftigare än vanligt. Det som skyddar oss från dessa krafter är jordens magnetfält, som möjliggör att planeten har en magnetosfär. Det funkar så här. En CME är när ett större partikelmoln kastas ut från solytan medelst en explosion.




Om planeten inte har en magnetosfär så vore resultatet något liknande Venus (väldigt svagt magnetfält). Ingen höjdare, som synes..




Problemet är att jordens magnetfält inte är statiskt. Det flyttar sig. En del hävdar att denna process för tillfället accelererar. Det är ett problem vid kraftiga solstormar. Tanken är att magnetosfären under vissa omständigheter skulle kunna försvagas så till den grad att en större solstorm eller CME skulle kunna bli ödesdiger. Till och med ljushuvudena på NBC förstår till viss del detta. Jag gillar även snubbens kommentar på slutet. "Alltså OM det här skulle hända så kommer det ju inte hända snart. Kanske om hundratals år. Vi vet inte." Idiot. Vet du eller vet du inte?




Säga vad man säga vill. Men skulle jag plocka en vinnare ur alla undergångsteorier så tror jag mest på denna. Den har alla egenskaper man vill ha i en god apokalyps. Enorma krafter som vi inte kan påverka. Ovissheten att det kan hända imorgon eller om en miljon år. Det skulle förstås inte nödvändigtvis innebära mänsklighetens undergång, utan mer som att trycka på reset-knappen. Välkommen till ett liv där ingenting som var elektroniskt funkar längre. Rätt drastiskt med tanke på att vi använder el till så gott som allt..

Putin och västmedia

Är det bara jag, eller förekommer det någon slags smutskampanj mot Ryssland? Visst är det mycket skit som pågår där, men jag känner att det ofta är konstiga storys som blir uppmärksammade när det gäller ryssarna. Nu idag så har Putin enligt DN tagit illa upp av en skämtvideo gjord av några ryska tulltjänstemän. Den kanske inte förmedlar något smickrande budskap vad gäller ryska tullen, men däremot så lyckades den slå hål på en av mina fördomar - att ryssar inte har humor. Men egentligen, händer det ingenting i Ryssland som är mer intressant för DN att rapportera om än detta? Ok ifall Putin hade matat ned hela gänget med huvudet först i en köttkvarn, men han blev ju tydligen bara lite irriterad?

Min värld är bäst

I natt drömde jag att jag var envåldshärskare över världen. Det var rätt kul. Tror det började med att jag läste lite Sartre eller något liknande deppigt, och tänkte på vilket misslyckande mänskligheten är. Vi kan skicka folk till månen. Vi kan bota nästan alla sjukdomar. Vi kan klyva atomer. Vi kan klona och genmanipulera saker. Vi kan nästan göra vad fan som helst. Förutom att lösa våra grundläggande simpla problem. Det finns ingen anledning till att någon ska vara fattig, svälta, utsättas för våld eller förtryck. Det finns resurser så det räcker för alla. Ändå så saknar massor av människor det mest grundläggande. Hela tiden. Om jag vore det stora spaghettimonstret i skyn så skulle jag definitivt tycka att mänskligheten sköter sig bedrövligt. Jag kan nästan se syndafloden framför mig. Folk som panikslaget flyr för sina liv undrandes "varför, spaghetti-o, varför"!? Svaret kommer med djup stämma: "För att ni bryr er mer om anaaalblekning än era medmänniskooor.." "Förstååår ni ingenting?"

När jag vaknade upp i drömmen så var jag i vilket fall som helst supreme dictator. Med det menar jag inte någon futtig Hitler eller Pol Pot. Jag tänker snarare på "gör du inte som jag säger så förvandlar jag dig till ett utedass genom att knäppa med fingrarna". Det var väldigt effektivt. De flesta valde att samarbeta. Yes we can, så att säga. Jag har för mig att det bara var några få som hellre valde död över en mer rättvis planet. Har för mig att Reinfeldt provocerade med snack om hur hans politik var bra för alla, men han "försvann" på något vis.

Någonting säger mig att mina reformer som härskare var mer lättgenomförbara i drömform, men principerna var ganska simpla. Livet och samhället kan fortgå på ganska liknande sätt som nu. Men fattigdom är helt olagligt. Den skyldige för brottet är inte den fattige, utan mänskligheten. Min lösning var att helt enkelt tvinga alla som tjänade mer än x antal miljoner om året att finansiera sociala program med sina överskjutande pengar. Det vill säga, att helt enkelt ta alla Kampradmiljarder och se till så andra människor får mat, tak över huvudet etc. Han behöver inte hundra miljarder. Han behöver kanske några miljoner. Hur som helst, vill man inte hjälpa andra fast man kan så visar man väl på något sätt ganska tydligt i vilket lag man spelar. Det är verkligen inte Team People. Det är för mig ungefär som att träffa en person i öknen som håller på att dö av törst. Men istället för att bjuda på lite vatten så använder du det till att tvätta fötterna. Tänker man så där så är man knappast en tillgång för mänskligheten. Ingen tycker att fottvättaren är något annat än ett gigantiskt rövhål.

Det var världen som jag skapade. Alla hade det bra. Inga krig, ingen svält, ingen fattigdom. De rika var fortfarande välmående, men inte till överdrift. Jag vet att det finns en del människor som inte gillar den idén. Mest grundat på något argument i stil med "Men varför ska inte jag få tjäna tusen miljarder?" Oftast från folk som hyser drömmen om att en dag snubbla över ett guldägg och lansera någon jävla skitprodukt som blir det största sedan skivat bröd. Typ foppatofflor i neutrala färger. Det är psykopattänkande. Om någon vill ha flera miljarder så är vederbörande enligt mig störd i huvudet. Precis som de som har tolv miljoner olika uppstoppade katter uppsatta på väggen i vardagsrummet. Det handlar inte om behov. Utan om besatthet.

Det andra argumentet mot mitt goda skräckvälde vore varför jag ska ha rätt att avgöra vad som är rätt och fel? Alltså varför min moral ska vara mer "värd"? Låt oss bara säga så här. Ifall det hade funnits "miljardärer" på stenåldern som vägrade dela med sig till andra grottmänniskor som inte hade mat, så hade de slagit ihjäl "miljardären". Det handlar om samarbete. Är du inte villig att samarbeta med gruppen för det allmännas bästa så är du inte nyttig för gruppen. Du är, på sätt och vis, inte ens mänsklig, eftersom det kanske främsta utmärkande draget bland människor är just samarbete. Råkar någon vara lite smartare eller effektivare än andra så kommer man ändå alltid att vara uppskattad, så länge man använder sina skills till det allmännas bästa. Belöningen finns där. Kanske inte i form av lyxyachter med helikopterplattor på däck, men i samhällets uppskattning och respekt. Sådant sitter bättre på ålderns höst än en massa siffror på ett kontoutdrag som dina starrdrabbade ögon ändå inte kan läsa..

Du kan tjäna alla pengar i världen. Köpa allt du vill ha. Gå på alla fester. Testa alla droger. Med mera. Till slut så kommer ändå tillfället när man gjort allt det där, och fattar att man fortfarande är helt jävla tom. Jag tror det enda som spelar någon roll i slutändan är relationerna med andra människor. Har du spenderat en timme mindre dagligen med dina barn för att tjäna två miljoner istället för en? Not worth it. Trampat på någon vän för att bli VD istället för vice VD? Not worth it either.. Jag tror Jesus var helt rätt ute med sitt "gör mot andra"-tugg. Det man gör mot andra gör man nämligen mot sig själv. När man skadar någon så blir man själv skadad, och när mänskligheten inte mår bra så mår inte du bra. Vi är alla ett. Tro mig, det finns massor av idioter som jag helst av allt inte vill vara "ett" med. Men så är det. Även om du som individ kommer först i mål så är inte loppet slut förrän alla korsat mållinjen.

15 februari 2011

Silvio sexar vidare

Silvio Berlusconi alltså. Nu ska han prövas i domstol för incidenten med "Ruby". Den vid tillfället 17-åriga nattklubbsdansösen som Silvio ska ha köpt sex av. Silvio är själv 74 förresten. Det känns på något sätt relevant att påpeka det. Det känns också självklart att den juridiska processen mot Berlusconi bara till viss del handlar om fallet i fråga. Det är lika mycket en rättegång mot hela hans person. För allt det maktmissbruk och det svinaktiga beteende han ägnat sig åt under sin tid vid makten.

Men till Silvios "försvar".. Sitter det inte en man i Sveriges högsta domstol som dömts för just det här brottet? Jo just det. Leif Thorsson heter han. Fast han köpte ju sex av en kille, så det är väl inte lika upprörande. Åtminstone inte tillräckligt upprörande för att Leif ska anses olämpad att döma i sexmål. Sett ur det perspektivet är det väl orimligt att påstå att Silvio skulle vara olämpad att styra landet på grund av hans sexköp? Det är väl snarare bra att han breddar sina "kunskaper" i ämnet genom "grävande" i minderårigas brallor.


Ibland känner jag en lätt uppgivenhet över dylik idioti. Då lyssnar jag en stund på Germano Mosconi.

14 februari 2011

Iran är inte Egypten

Konstaterar att det drar ihop sig till protester i Iran. Men kan det bli något liknande det man sett i Egypten eller inte? Apropå Egypten så ska man dessutom komma ihåg att läget fortfarande är osäkert. Att armén gripit makten är knappast någon garanti för progressivitet. Där så återstår det mycket arbete.

Men vad skiljer Egypten från Iran? För det första så befinner sig Mubarak och till exempel Ahmadinejad på var sin sida av pro/anti-västskalan. Bara en sådan sak ger upphov till ganska intressanta frågeställningar. Spelar det någon roll? För befolkningen så gör det kanske det. Delvis på grund av det så är kanske inte hatet mot Ayatolla Khamenei och Ahmadinejad lika allmänt och utbrett som det egyptierna kände mot Mubarak. Att ha en diktatur som dessutom är en utländsk marionett, är det sämre än en som inte är det? Ledarskapet i Iran verkar i vilket fall som helst inte lika ängsliga. Det kan indikera att man vet att det finns stora befolkningslager som är redo att kämpa för behållandet av det styre som nu råder. Det är svårt att säga om så är fallet. Jag tror att en hel del stöd finns. Regimen har trots allt varit smart nog att inte göra sig till ovän med de fattiga. Därför så åker Ahmadinejad runt i provinserna, bjuder folk på läsk och löser några av deras småproblem. Ibland räcker det med att göra sådant för att bygga upp en viss sympati.

På samma gång så är den iranska regimen mycket mer totalitär är något land i till exempel nordafrika. Man har en väldigt välfungerande förtrycksapparat, som är mer våldsbenägen än Mubaraks dito. Senast 2009 kunde man ju bevittna att säkerhetsstyrkorna inte ryggade för att spöa demonstranter till köttfärs. Om Iran tillåter demonstranter att campa i dagar på torg runt om i landet och kräva regimskifte så äter jag upp min hatt.  Tillåter man det så är det nämligen ett svaghetsbesked. Att man faktiskt är rädd. När man väl har tillåtit sådana protester så är resten oftast en formalitet. Ledarna sitter kvar ett tag för att iordningställa sina "affärer", och sedan schappar man. Dessutom så är ju regeringen i form av Ahmadinejad & Co en sak, men den egentliga makten ligger faktiskt ännu ett steg längre upp, hos den "högste ledaren" Khamenei. Ahmadinejad är ju när allt kommer omkring inte mycket mer än pausunderhållning. Khamenei är den som kontrollerar allt genom att bestämma vilka som hamnar på maktpositioner i landet. Ifall jag var en supreme leader med makt att utse arméchefer, mediachefer, religiösa ledare, domare, lagstiftare, presidentkandidater och allt däremellan, så skulle jag känna mig rätt safe.

Ahmadinejad och (därmed) även den iranska religiösa toppen har uttryckt sitt stöd för och gillande av revolutionen som startat i nordafrika. Senast hörde jag att de jämförde demokrativågen med deras egen revolution. Den som störtade shahen. Det vore sannerligen lite ironiskt om de själva sköljs bort. Men så är det med vågor. Det är inte helt lätt att bedöma hur de kommer att slå.


11 februari 2011

Folkmakt

Mina varmaste lyckönskningar går ut till det egyptiska folket. Med beslutsamhet och enighet har de med fredliga medel gjort sig av med en diktator. Hoppas verkligen att denna demonstration av folkets makt ekar i korridorerna hos alla de andra ruttna ledarna. Inte bara i mellanöstern. Worldwide.

Måste vara en skön känsla att vara där.




SL does it again

I skrivande stund så uppger 69% på DN att de påverkats av trafikproblemen. På Svt visar en liknande fråga att 43% kom för sent till sina jobb på grund av snön. Men är det verkligen på grund av snön? Eller är det något annat? Idioti kanske? Jag försökte själv ta mig hem runt halvtolv-snåret igår kväll, och fick efter en halvtimmes väntande reda på att inga bussar gick.

"Inga?" Sade jag. "Inga alls? Någon måste väl gå?"

"Inga." Sade mannen. Knappt hörbart. Med glasartad blick.

Min erfarenhet av hur Stockholms lokaltrafik fungerar fick mig att med sedvanlig uppgivenhet smälta det där konstaterandet. Min sista tanke innan jag gav mig ut på vad som skulle bli en 40 minuters powerwalk genom ett iskallt helvete var - "They may take our lives, but they'll never take... OUR FREEDOM!"

Busstrafiken lös också med sin frånvaro i morse. Trots att vägarna såg rätt ok ut. Trottoarerna var ju oframkomliga, men busstrafiken borde lätt ha kunnat gå. Äkta SL att ta konstiga beslut som inte är grundade på fakta, och på samma gång informera så lite som möjligt om hur man tänker och gör. Man ska höja och åter höja priserna på sina jävla biljetter, men får kunden någonsin de röken av alla "kvalitetshöjningar" som de ska finansiera? Jag har sagt det förut, om jag fick den nivån av service i någon annan verksamhet, så skulle jag aldrig befatta mig med företaget i fråga igen.

Jag snackade härom veckan med en finne, som påstod att tåg och bussar aldrig råkade ut för sådana här stora missöden i Finland. Oavsett väder. Undrar om det stämmer? Kan det vara så att finländarna inte accepterar vilken skit som helst? Här i Sverige räcker det ju med att skicka fram någon jävla nisse från SJ, SL eller vad det nu kan vara, som inför vinterhalvåret säger att "vi har lärt oss läxan från förra året". Sen är alla glada igen. Tills historien upprepar sig. Men då gör vi inte heller någonting. Det enda som händer är att missnöjet lägger sig som en tät dimma över stationerna och förgiftar stämningen mer än vad som redan var fallet. Ser man en glad människa i kollektivtrafiken så börjar man nästan misstänka att de ska spränga sig i luften.


Oskyldigt dömda

Idag tänkte jag skriva lite om personer som sitter oskyldigt dömda i svenska fängelser. Idén kom till mig när jag läste om 68-åringen som fick satsa uppemot en miljon ur egen ficka för att omvända tingsrättens dom på tio års fängelse. Vissa tycker antagligen att det där med oskyldigt dömda är något man får räkna med i ett rättsamhälle, och att det inte är värt att tjafsa om då det är så få som drabbas. Jag håller inte med.

Att oskyldiga döms är till viss del oundvikligt, och beror väl oftast på någon av följande faktorer:

1. Tekniska misstag - En rättsläkare som kanske gör en feldiagnos. Prover och bevis som blandas ihop eller till och med manipuleras. En sådan dom kan vara korrekt utifrån bevisningen, men ändå innebära att en oskyldig döms.

2. Helt enkelt det faktum att "ställt bortom rimligt tvivel" sällan betyder just det. Det där med "rimligt tvivel" kan skifta väldigt mycket i olika brottsmål. Dessutom har alltid domstolen möjligheten att bortse helt från bevis genom principen om "fri bevisvärdering". Som i fallet Kaj Linna. Där ingen teknisk bevisning fanns, och där domen vilar helt på vittnesmål från en minst sagt tvivelaktig person.

3. Folk som ljuger. Målsäganden. Vittnen. Folk som far med osanning i rättssystemet är ett stort problem, och där har advokaterna ett stort ansvar att ifrågasätta och pressa. Har man inte en jävligt engagerad försvarare, så är det ganska kört.

Om vi nu konstaterar att det per definition finns ett antal oskyldigt dömda i svenska fängelser - låt säga att siffran är en procent? (undersökningar gjorda i Norge antyder en sådan siffra). Är siffran nu en procent så innebär det flera hundra brottsmål årligen där någon döms på egentligen felaktiga grunder.

Jag är beredd att gå så långt som att säga att detta med felaktiga domar är något som är väldigt svårt att undvika helt, men vad man däremot kan göra är att förenkla för de dömda att begära resning. Det vill säga att få sina mål omprövade. Detta är väldigt svårt i Sverige.

I normalfall så godkänns årligen mellan 1-2% av alla resningsansökningar. Det är dessutom många gånger enorma väntetider, som ter sig farsartade i de fall där själva rättegången har avhandlats i rask takt. Att det sedan är åklagaren som drivit fallet som i princip tillåts bedöma om den dömde har fog för resning är ett annat enormt problem som verkligen kullkastar rättssäkerheten.

Det finns verkligen många problem med det svenska rättsväsendet, och som jag uppfattar saken så finns det ett stort behov av att undertrycka den sanningen. Antagligen för att vi präktiga svenskar verkligen tycker om att tro att vi är bäst i världen på det här med sanning och opartiskhet. På samma gång ser man allt fler fall där det nästan känns som om domstolarna kastar pil för att avgöra om folk är skyldiga, och där stora delar bland de yrkesgrupper som är inblandade starkt motsätter sig en oberoende instans för omprövning av tveksamma brottsmål.

Jag tror inställningen i branschen reflekteras ganska väl av detta uttalande från en advokat som jag en gång diskuterade saken med - "Det finns ju också en del skyldiga som inte blir dömda, så det jämnar ut sig."


10 februari 2011

Ryck i dörren = överfall?

Mona Sahlin "överfallen i sin bostad" löd Aftonbladets artikel. Nu heter det "överfallslarm hos Sahlin". Någon har tydligen varit och ryckt i dörrhandtaget. Suck.. Något som jag själv har upplevt oräkneliga gånger, och inte bara vid den harmlösa tiden 11:00 på en Torsdag.. Vad gjorde Mona hemma förresten? Har inte hon ett sjunkande parti att rädda? Där har ni ett bättre scoop.

Jag undrar egentligen främst hur mycket polisinsatsen kostar? Minst 30-40 poliser, helikoptrar, och resten av cirkusen också får man väl anta. Om inte annat så visar väl detta att polisen knappast sitter på bristande resurser, som de alltid försöker påskina. Detta får mig också att komma ihåg en annan som var lite väl frimodig med överfallsknappen - Bosse Ringholm. Han larmade väl Säpo när någon kastade ägg på hans hus om jag inte minns fel? Fick en del skit för det också har jag för mig.

Det mest underliga är väl på sätt och vis att Mona Sahlin inte har livvaktsskydd 24/7. Alltså, man behöver ju inte gå till överdrift, det räcker väl med en eller två personer som kan sitta och löka i skift utanför hennes bostad när hon är där? Så slipper man kanske också att kalla ut länets samlade polisresurser när någon snorunge eller random idiot rycker i ett dörrhandtag?


Moderaterna kvar på idiot-tronen

Krister "Dressman" Hammarbergh
För den som följer den här bloggen är det ingen nyhet att jag ogillar Sverigedemokraterna. Men jag har kommit fram till att jag när en betydligt större avsmak för Moderaterna. Maken till slingrande som det där partiets representanter sysslar med, har jag sällan skådat. Det är bara lögn efter lögn. Man svarar aldrig någonsin på frågor. Antingen vägrar man bara eller så går man på billiga personangrepp eller svepande argument utan något innehåll alls. Idag blev detta jävligt tydligt..gentemot Sverigedemokraterna av alla kandidater. Låt mig förklara.

Som många känner till, men kanske inte alla, så kommer Sverige i enlighet med order från EU att införa det sk datalagringsdirektivet. Det innebär i grova drag att staten kommer att lagra all vår "trafik" i form av e-post, sms, telefonsamtal etc. Självklart så anser jag att det inte är ok att övervaka medborgare som inte är misstänkta för något. Det finns så många otrevliga baksidor med hela tanken att man knappt vet var man ska börja. Men strunt samma, on with the story.

Sverigedemokraterna stöder datalagringsdirektivet. Men de har vissa "reservationer". Som t.ex att datan måste lagras i Sverige. Detta är måhända trams, men låt oss se vad som händer när den moderate riksdagsmannen Krister Hammarbergh kommenterar saken.
"..vi tolkar det som ett utspel för att försöka få bort uppmärksamheten på hur en del av deras ledamöter har betett sig. Det vore att föra samtal med ett parti som använder sig av utpressning."
Men Krister, är det inte du som försöker vända uppmärksamheten mot något som inte är relevant nu? Är alla motioner som inte överrensstämmer med er politik utpressning?

Vidare, angående att Sverige kommer att bötfällas i EU-domstolen för att inte ha infört direktivet i tid.
"Det kommer att kosta skattebetalarna minst 100 miljoner kronor. Då får väljarna ytterligare en prislapp på vad det kostar att ha valt in Sverigedemokraterna"
Ska vi skuldbelägga väljarna nu Krister? Och är SD verkligen det enda parti som hindrar införandet av ert älskade datalagringsdirektiv? De är ju till och med för direktivet? Vad sade du förresten om utpressning tidigare? Betyder uttrycket "hal is" något för dig?

Slutligen kommer Krister med denna heroiska krigsförklaring mot de onda krafterna.
"Landet blir inte lättare att styra om vi faller till föga. Vi tänker inte medverka till att låta Sverigedemokraterna förvandla Sverige till en bananrepublik."
Hur tänker han här? Att Moderaterna tycker det är problematiskt med demokrati vet jag. En röst per tusenlapp på bankkontot vore mer deras melodi. Men vad menar han med bananrepublik? Menar han ett land med en korrupt regering där en stor del av befolkningen har dålig levnadsstandard, så är vi ju snart där? Vi ska bara se till att montera ned trygghetssystemen lite mer och betala företagen lite mer för att anställa folk. Det känns som om de Reinfeldtska horderna har mer skuld i det där än Sverigedemokraterna. I alla läger finnas idioter, men vissa är farligare än andra..


9 februari 2011

Djuren vs TV4

Vissa saker får mig alltid på bra humör. Jag har till exempel en soft spot för djur som ger sig på människor. Som om de skulle säga "take that, bitch! Respect!!" Ett sådant ögonblick inträffade i Nyhetsmorgon i morse. Skåda hur Anders Kraft, med zombieartad beslutsamhet, sekunderna efter attacken verkar redo att slita ormen i stycken. Notera även Jenny Östergrens min och kroppspråk. Om det är på grund av Anders eller ormen vet jag inte. Det slutade inte här. Nästa djur i studion var någon slags geckoödla - som också den bet Anders Kraft. Anders verkade inte alls road, trots Jonas Wahlströms försäkringar om att det faktiskt är bra att bli biten av ödlor och ormar, jämfört med andra djur. Jag skulle säga att det alltid är bra när djur biter TV4-medarbetare, i synnerhet i direktsändning.




hd ex gp ab

Kräks på TV4

Som om det inte vore nog med all jävla skräpunderhållning i form av Let's Dance och annan skit som gröper ur de sista grå cellerna ur befolkningens skallar. Läser nämligen idag att ett av deras "underhållningsprogram" fått en ung wannabe-kriminell att ta livet av sig. Snackar nu om det (till och med för TV4) pinsamma lågvattenmärket "svensk maffia". Lyssna bara på namnet.. Visst TV4, jag tror säkert att det var massor av riktiga kriminella som köade för att vara med i ert jävla skämtprogram. Idioter. Det enda som är tydligt är att både kanalen och de som är med i serien är sjukt okunniga om hur den kriminella världen faktiskt fungerar. Att TV4 satsar stort på lyteskomik är väl allmänt känt, men det här är fan bara sorgligt..

Snubben som överdosade ihjäl sig hade med hjälp av fosterföräldrarna försökt stoppa sin medverkan i programmet. Det visade sig nämligen att han var lätt utvecklingsstörd och bodde på stödboende...ja precis, "ledaren" för gänget kunde inte ens ta hand om sig själv.. Men det kan man nästan tro om alla som är med i det där skitprogrammet. Förhoppningsvis så kan de flesta själva se hur löjliga de är och styra upp sina liv på något annat sätt än genom att råna folk vid bankomater som någon form av självhävdelse..

As for alla dessa pissjournalister som försöker göra sig ett namn eller profitera på den här "kriminal-vågen". Svin är vad de är. Oärliga svin. Vad kommer härnäst? En tvåtimmars special av Lasse Wierup om det nya kriminella hotet mot samhället -De som spelar Mafia Wars?

Alla hatar Sverige

Glöm ABBA. Ingmar Bergman. Pippi Långstrump, eller köttbullar. Om Julian Assange blir utlämnad till USA från Sverige är det vad Sverige kommer att vara känt för. Någon kanske tycker att sådana spekulationer är att gå händelserna i förväg, men det är ju uppenbart att utlämning till amerikanerna är "the endgame", à la någon klyschig agentrulle. Mycket av "svartmålningen" av svenskt rättsväsende på nätet är jävligt överdriven, men det mesta grundar sig egentligen på klart berättigad kritik. Det är i min mening otänkbart att Assanges advokater inte redan har erbjudit svenska myndigheter någon typ av deal som innebär garantier mot en sådan utlämning, men antingen så har Sverige tackat nej, eller så litar man inte på svenskarna. Båda möjligheterna är väl precis lika sannolika.

Jag skulle själv aldrig lita på det svenska rättssystemet under dessa omständigheter. Svenska advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg sade i gårdagens Gomorron Sverige att det här läget ställer stora krav på åklagarens integritet. Det är med andra ord helt kört. Min åsikt är att många inom toppskiktet i svenskt rättsväsende är föga mer än politiska karriärister med allvarliga drag av amerikanofili....integritet är knappast en del av arbetsbeskrivningen.

För ett tag sedan blev Assange nominerad till Nobels fredspris. Det vore ju något ironiskt om han skulle vinna, och inte kunde närvara vid ceremonin för att han hölls utan rättegång i USA. Fast inte på Guantanamo såklart, för det har ju den tidigare fredspristagaren Obama lovat att stänga.


7 februari 2011

Finn ett fel

En lustig detalj fångade min blick på förmiddagen. Idag kom en ny LO-rapport om de ökande inkomstklyftorna i Sverige. Klyftorna, är ju så klart på väg att vidgas i rekordfart, trots Reinfeldts försäkrande lögner om att så inte skulle vara fallet. Men betrakta följande medias rapportering av LO-rapporten, och om någon kan förklara för mig hur det kan bli så här, gör gärna det...annars väntar jag spänt på svar från nyhetsrebellerna på en viss redaktion.





6 februari 2011

Sverigealkoholisterna

Tydligen dags för nya djärva insatser av Sverigedemokraterna och deras politker. Denna gång i form av den uppenbart identitetssökande solarie-tönten William Petzäll. Enligt uppgifter till media så hade Petzäll det kloka omdömet att blanda alkohol med tabletter, varpå han fick en ännu mer briljant idé - att slå sönder inredningen i sin ex-flickväns lägenhet. Bra jobbat William. Nu tar han "timeout".

I god SD-anda så tänker jag inte se på Petzäll som en individ med personliga problem. Det här beteendet måste ju vara kulturellt och/eller genetiskt betingat. Frågan är dock om vi vill ha sådant här beteende i Sverige? Folk som super och är våldsamma? Eller är det kanske det som är svensk kultur?

-Följ med här nu Ali. Du ska hem till Bagdad.
-Men..jag super ju!! Jag är svensk! Kolla promillen!

Konstigt att oddsfirmorna inte har något spel på vilka av sverigedemokraternas riksdagsmän som kommer att skämma ut sig härnäst. Det saknas inte kandidater.


5 februari 2011

Jaså ni vill ha kaos?

Det finns en del olika idéer om hur man bör se på historien. Personligen tror jag på en filosofisk historiesyn, där det finns vissa allmängiltiga fenomen som nästan alltid upprepar sig. Det som Mubarak nu håller på med i Egypten är en av dessa tidlösa klassiker. Eftersom han inte vill lämna ifrån sig makten, så hänvisar han till det som alla statsmän gillar -"stabilitet". Han vill med andra ord inte avgå för att han är ansvarsfull och bryr sig om sitt stackars folk. Självfallet så är Egypten minus Mubarak = kaos, ingen självuppfyllande profetia. Det kan ingen veta, eller anta något om. Så då får man som "ansvarsfull" ledare se till så att det blir sanning. Ett vanligt sätt att uppnå detta är genom att använda tredjepartsvåld. Det vill säga, att skapa grupper utan direkt koppling till regimen vars uppgift är att skapa kaos, våld och förvirring. Det är ett vanligt grepp av diktaturer som försöker klamra sig fast vid makten. "Titta nu så det blir! Jag måste sitta kvar." Det börjar bli uppenbart att Mubarak tänker spela det kortet fullt ut innan han ger upp.

Rekommenderar liveströmmen på den överlägset bästa kanalen - http://english.aljazeera.net/watch_now/


Svenska vapen är snälla

Vi svenskar är snälla. Alltså är våra vapen snälla. Så kunde Generaldirektören för ISP, Andreas Ekman Duse, lika gärna ha skrivit i sin debattartikel i svenskan. Där han hävdar att svenska vapen inte alls används mot demonstranter i bl.a. Egypten. Det är "inkorrekt fakta", säger Andreas. Som om det ens är poängen med kritiken av svensk vapenexport?

Jag vet inte riktigt vad Ekman Duse försöker göra. Men han är ute på hal is. Han argumenterar för vapenexport till länder som "brister i sin respekt för mänskliga rättigheter" så att de ska kunna bekämpa "organiserad brottslighet" och "hålla de internationella handelsvägarna öppna". För det är de skyldiga att göra enligt folkrätten. Märk väl att staterna han talar om redan bryter mot folkrätten.. Dessa vapen ska dock inte kunna användas för att "kränka den egna befolkningens rättigheter" eller "i aggressiva syften mot grannländer". Okej? Vad fan tror karln? Att det finns två lådor på Kockums där det står "mot egen befolkning" på den ena och "mot organiserad brottslighet" på den andra? Är inte en odemokratisk stat nästan att definiera som organiserad brottslighet? Frågorna är många...och är det något jag störs av så är det när folk argumenterar genom att använda argument som per definition är kontraargument mot dem själva. Som när Ekman Duse i princip nämner serviceavtal (vi pratar decennium) på redan levererade vapensystem som ett argument för att Sverige inte kan hållas ansvarigt för hur framtida regimer kommer att använda vapnen. Förstår han inte att just denna brist på kontroll av hur vapnen kommer att användas är ett argument mot vapenexporten? Om en stat som vi exporterar vapen till plötsligt blir rena terrorregimen så måste vi fortsätta exporten. För hur ska andra stater annars lita på de svenska vapenföretagen? Vårt anseende som pålitliga affärsmän är på spel här för fan!

Slutligen. Under parollen "sammanfattningsvis" så summerar Andreas faktiskt läget fint med orden "Sveriges export av försvarsmateriel är en viktig del av vår försvars- och säkerhetspolitik". Han hade inte behövt skriva något annat. För där har vi det. Man kan pladdra på i evigheter om de specifika vapnen, de specifika länderna och en massa annan skit. Men i slutändan handlar det bara om en sak. Sverige exporterar de facto vapen till länder som bryter mot både folkrätten och mänskliga rättigheter, och det finns inga hinder för det så länge som det bedöms vara "säkerhetspolitiskt önskvärt". Som t.ex när våra goda relationer med USA är så säkerhetspolitiskt önskvärda att vi ser genom fingrarna med att svenska vapen används i Irak.

Det finns helt enkelt inga vettiga skäl till att vårt land bör exportera vapen till andra länder, och folk borde förstå det vid det här laget...allt försvar av vapenexporten landar bara i egenintresse eller ett totalt ointresse för människorna som drabbas av konsekvenserna.


3 februari 2011

Lojalitet kräver motprestation

Företaget Manpower, aka "arbetarens vän", har genomfört en enkätundersökning, som idag refereras i DN. I grova drag så är slutsatsen att unga människor är mindre lojala mot arbetsgivaren. Nähä?? Kan det inte bero på att det aldrig har varit tydligare än idag att "arbetsgivaren" inte är någon man bör vara lojal mot? Eller jag vet inte, ni kanske tycker det är jätteotacksamt att inte vara lojal mot någon som inte vill betala dig en vettig lön, inte vill ge dig någon anställningssäkerhet, och rent allmänt kunna behandla dig hur som helst bara för att din förhandlingsposition är ungefär lika potent som en insekt som fallit ner i en toalett?

Lojalitet bygger på förtroende. Något man skapar genom att visa att man vill någon väl. Att erbjuda ett jobb är inte per definition detsamma som att vilja någon väl. Tror någon det är ni välkomna att komma hem till mig idag och städa mitt badrum, apropå toaletter. Jag erbjuder tjugo spänn i timmen. Men fan om ni lökar så det tar längre tid än en timme! Då behöver ni inte komma nästa gång. Hatar illojala arbetare. Tror ni att de stekta sparvarna bara ska flyga in i munnen på er?


Vilka är "Mubarakanhängarna"?

Efter en tid av relativt fredliga demonstrationer så har våldet nu alltså brutit ut på riktigt i Egypten. Men vilka är då dessa "Mubarakanhängare"? Jo de är sjävklart Mubaraks köpta grobianer, vilket alla egyptier förstår. Det är inget nytt fenomen vare sig där eller i andra länder. När folket går ut och protesterar mot regimen så skakar regimen fram "motdemonstranter" som får attackera de riktiga demonstranterna. Det är väldokumenterat och har skett i åratal.

Vissa av de här råttorna råkade ju hamna i folkets händer under gårdagen, och de var inte sena att erkänna att de instruerats av regimen att gå ut och stödja den. Journalister som lyckades tala med vissa av "Mubarakanhängarna" hörde att det var allt ifrån statsanställda till vanliga snutar som beordrats att motdemonstrera. Flera hade polislegitimation på sig. Just det, nu vet vi varför det inte finns några poliser på gatorna. De har alla fått order om att gå hem, byta till civila kläder, och avvakta vidare instruktioner.. Så när Mubarak inte lyckades desarmera hatet mot honom genom sitt billiga tv-framträdande så skickade han ut stormtrupperna på gatorna för att visa att regimen har "stöd". Jag kan ju bara hoppas och be att ingen som följer händelserna i Egypten är så naiv att man faktiskt tror att detta är folkligt. Nu fattas bara att Carl Bildt eller någon annan självutnämnd demokrativän manar "båda sidor" till lugn. Om han inte redan gjort det. Följer inte hans älskade twittrande.


2 februari 2011

Var gärna rasist -Säg det bara inte

Fågeln "sjunger"



"Vogel" betyder "fågel" på tyska, och det var ju därför lite "kul" att just Leif Vogel blir det senaste forcerade SD-avhoppet. För nog sjöng han ut alltid. Han sjöng om alla de sviniga åsikter som Sverigedemokraternas politiker när i själ och hjärta. För är det något som vid det här laget borde vara självklart med det partiets representanter så är det att grov rasistisk diskurs är vardagsmat -bara man inte säger det öppet. Att som Leif Vogel sprida sina fördomar i slutna sällskap eller under pseudonymer på nätet är så klart helt ok. Jag är fullkomligt säker på att jag personligen fört hätska diskussioner med både Vogel och en bunt andra ljusskygga typer bland partiets förtroendevalda på diverse internetforum och debattsidor. De huserar ofta på dylika platser. Jag har nämligen med åren utvecklat ett ytterst känsligt luktsinne för att känna igen texter som är skrivna av samma person i olika sammanhang.

Sverigedemokraternas pressansvarige Martin Kinnunens uttalande om Leif Vogel säger också det mer än han själv tror. Han pratar om "språkbruket" och "gott omdöme". Precis, det är inte åsikterna det är fel på, utan hur man uttrycker dem. Leif Vogel själv är ju helt med på noterna. Han ångrar också "ordvalet", men inte "andemeningen". Så även om man ser andra människor som äckliga ohyrespridande negrer eller blodsugande judesvin så är det helt ok -bara man har det "goda omdömet" att inte säga det öppet. Klarar man dessutom av att formulera ordet "invandringskritisk" så står dörren till Sverigedemokraternas förtroendeposter vidöppen.