2 februari 2011
Vapenindustrin älskar diktaturer
Mubarak griper verkligen efter halmstrån nu. Han vet att det är slut. Miljoner egyptier har rest sig mot den ruttna trettioåriga diktaturen och då räcker det inte med att säga "Jag lämnar över makten..om ett tag". Han har inget mandat att bestämma något alls. Inte för att han någonsin hade det förutom genom förtrycket som medel.
Obama kom med nya halvhjärtade uttalanden i natt, där det återigen är tydligt att man vacklar mellan stödet för sin gamle tyrann till polare och att försöka framstå som försvarare av frihet. Det handlar främst om ekonomi, som det mesta här i världen. Visst är Egypten en strategiskt viktig allierad i imperialistagendan för mellanöstern, men det finns en viss grupp som tjänar mest på det hela. Vapenindustrin. Diktaturer tenderar nämligen att behöva vapen. Jävligt mycket vapen. Så när USA sponsrar Mubarak och andra "friendly dictators" med miljarder dollar årligen, så är det i själva verket ett slags statligt bidrag till den egna vapenindustrin eftersom pengarna i mycket stor utsträckning kommer tillbaka till staterna. Men de hamnar i fickorna på företag som Lockheed Martin eller General Dynamics. Amerikanerna skulle alltså i princip ha kunnat skänka de där skattepengarna direkt till företagen, men det skulle se lite väl fult ut. Det räcker med att runt hälften av varje skattedollar redan går till "försvaret". Därför använder man klientstater som Egypten och andra till det. Att man får lydiga knähundar runt om i världen på köpet är mest en trevlig bieffekt. Men man ska ha klart för sig i vems intressen det görs. Detta var precis vad Dwight "Ike" Eisenhower varnade för i sitt avskedstal 1961. Ibland undrar jag om mänsklighetens kollektiva minne inte är på guldfisknivå.
