Det finns en del olika idéer om hur man bör se på historien. Personligen tror jag på en filosofisk historiesyn, där det finns vissa allmängiltiga fenomen som nästan alltid upprepar sig. Det som Mubarak nu håller på med i Egypten är en av dessa tidlösa klassiker. Eftersom han inte vill lämna ifrån sig makten, så hänvisar han till det som alla statsmän gillar -"stabilitet". Han vill med andra ord inte avgå för att han är ansvarsfull och bryr sig om sitt stackars folk. Självfallet så är Egypten minus Mubarak = kaos, ingen självuppfyllande profetia. Det kan ingen veta, eller anta något om. Så då får man som "ansvarsfull" ledare se till så att det blir sanning. Ett vanligt sätt att uppnå detta är genom att använda tredjepartsvåld. Det vill säga, att skapa grupper utan direkt koppling till regimen vars uppgift är att skapa kaos, våld och förvirring. Det är ett vanligt grepp av diktaturer som försöker klamra sig fast vid makten. "Titta nu så det blir! Jag
måste sitta kvar." Det börjar bli uppenbart att Mubarak tänker spela det kortet fullt ut innan han ger upp.
