Mitt bland våld och galenskap så finns det ändå lärdomar. Så medan Gaddafi pratar om hur hans folk lurats av Bin Laden och går på psykedeliska droger (enligt honom), så skulle jag vilja lyfta fram något annat. Vad som egentligen krävs för att kontrollera ett folk.
Det finns väldigt lite förtryck som inte i slutändan grundar sig på att en person används som verktyg. Ännu så har vi ju inte polisrobotar à la ED-209. Armén kan till exempel förtrycka -Men armén består av personer. Av människor. Om de personerna vägrar att vara verktyg i förtryckets tjänst, så faller systemet. Jag tror till skillnad från många andra att människan i grund och botten vill andra väl. Att om man som individ har valet mellan ett moraliskt handlande och ett omoraliskt, så väljer man helst det första. Däremot sätts den här funktionen ofta ur spel medelst alla möjliga slags masspsykoser. Religiösa, nationalistiska, politiska, you name it. Vilket sammanhang som helst där du som person bekvämt nog låter någon annan sköta ditt tänkande. Som en del av en grupp så minskar därmed oftast det egna moraliska ansvaret. Särskilt i de fall där gruppen till och med bestämmer vad som är etiskt och riktigt. Folk som begår brott och övergrepp mot sina medmänniskor under dylika omständigheter har jag ingen sympati för. Det är bara ruttet och fegt. Ryggradslöst.
Därför vill jag lyfta fram alla de som vägrar vara verktyg. Alla de soldater som lägger ner sina vapen, administrativ personal som säger upp sig från sina jobb etc.. Som de här libyska piloterna som vägrade bomba folk och flydde landet istället. Det optimala hade ju förstås varit att dessutom bomba Gadaffi, men jag saluterar dem ändå.
