11 februari 2011

SL does it again

I skrivande stund så uppger 69% på DN att de påverkats av trafikproblemen. På Svt visar en liknande fråga att 43% kom för sent till sina jobb på grund av snön. Men är det verkligen på grund av snön? Eller är det något annat? Idioti kanske? Jag försökte själv ta mig hem runt halvtolv-snåret igår kväll, och fick efter en halvtimmes väntande reda på att inga bussar gick.

"Inga?" Sade jag. "Inga alls? Någon måste väl gå?"

"Inga." Sade mannen. Knappt hörbart. Med glasartad blick.

Min erfarenhet av hur Stockholms lokaltrafik fungerar fick mig att med sedvanlig uppgivenhet smälta det där konstaterandet. Min sista tanke innan jag gav mig ut på vad som skulle bli en 40 minuters powerwalk genom ett iskallt helvete var - "They may take our lives, but they'll never take... OUR FREEDOM!"

Busstrafiken lös också med sin frånvaro i morse. Trots att vägarna såg rätt ok ut. Trottoarerna var ju oframkomliga, men busstrafiken borde lätt ha kunnat gå. Äkta SL att ta konstiga beslut som inte är grundade på fakta, och på samma gång informera så lite som möjligt om hur man tänker och gör. Man ska höja och åter höja priserna på sina jävla biljetter, men får kunden någonsin de röken av alla "kvalitetshöjningar" som de ska finansiera? Jag har sagt det förut, om jag fick den nivån av service i någon annan verksamhet, så skulle jag aldrig befatta mig med företaget i fråga igen.

Jag snackade härom veckan med en finne, som påstod att tåg och bussar aldrig råkade ut för sådana här stora missöden i Finland. Oavsett väder. Undrar om det stämmer? Kan det vara så att finländarna inte accepterar vilken skit som helst? Här i Sverige räcker det ju med att skicka fram någon jävla nisse från SJ, SL eller vad det nu kan vara, som inför vinterhalvåret säger att "vi har lärt oss läxan från förra året". Sen är alla glada igen. Tills historien upprepar sig. Men då gör vi inte heller någonting. Det enda som händer är att missnöjet lägger sig som en tät dimma över stationerna och förgiftar stämningen mer än vad som redan var fallet. Ser man en glad människa i kollektivtrafiken så börjar man nästan misstänka att de ska spränga sig i luften.