22 februari 2011

ADHD-medicin knarkas!

Myndigheterna är upprörda över att folk kommit på att man kan missbruka(!) ADHD-medicinerna. Självklart så har detta pågått i åratal, men farbror staten är ju som vanligt ur led med sin tid. Ja, kidsen snortar Ritalin och Concerta som om det inte fanns någon morgondag. Men är inte den egentliga frågan här varför det ena bruket är bra och nyttigt och det ena är hemskt och upprörande? Det är ingen skillnad på drogen i sig. Kanske är det så att ADHD-knarket har blivit så accepterat att sådant här "olegitimerat" användande leder till ett oundvikligt konstaterande? Att det är jävligt tunga preparat man med en axelryckning proppar i det här samhällets småglin?

"När preparaten sprids på den svarta marknaden finns en risk att de börjar ifrågasättas", säger Lennart Karlsson vid citypolisens spaningsrotel. Jag finner det uttalandet lustigt. Det är väl inte preparatets spridning, utan preparatets egenskaper som är intressant? Att saker sprids på svarta marknaden är ju inte heller något man kan göra något åt så länge det finns på den vanliga marknaden. Att en flaska träsprit är livsfarlig i händerna på ett ryskt gruvfyllo gör den väl inte mer farlig som generell vara i handeln? Det saken handlar om är ju självklart att "preparaten" som Lennart talar om är droger. Vi har dock valt att inte se det så. Denna kuliss faller självklart så fort det uppdagas att folk pundar de där ADHD-drogerna som vilket tjack som helst.

Effekten av metylfenidatet (det "goa" ämnet i dessa mediciner) kan liknas rätt väl vid kokain har jag läst. Dessutom är det ju coolt att snorta linor. Det gör alla kidsens idoler. Egentligen så är det väl en perfekt protest mot den idiotiska myndighetsvärlden. Om du inte vill ha drogerna som samhället föreskriver, se åtminstone till att bli så bäng på dem som möjligt. Här ska inga resurser gå till spillo.

Jag vet att det finns massor med människor som hävdar att ADHD-drogerna "räddat deras liv" och liknande. Må så vara. Men det finns ingenting som säger att problemen inte kunde ha lösts på andra vis. Det känns för mig snarare som om många föräldrar jublar inombords över dylika diagnoser. Det är liksom inte deras fel längre att ungen är jobbig. Har hört många fall där föräldrarna i princip gått och hoppats på ADHD-diagnos för att få "veta" vad som är fel. Som så många andra enkla svar här i världen, så är också detta behäftat med konsekvenser. Bland annat att en del personer kommer att punda medicinen.