"Är du trött på vintern och kylan" är DNs webbfråga. 73% vill ha vår NU. Jag undrar vilka de 27% andra är? Det är fan helt absurt. Det betyder att tre av tio jag träffar på stan GILLAR att vandra runt i en frys! En FRYS. Upprörande. Men jag undrar om det mest förbryllande inte är de 8% som inte alls bryr sig om vilken årstid det är. Kan ni inte förklara hur ni tänker? Vadå..spelar det..ingen roll? Typ ris eller potatis, vilket som?
Enligt den här artikeln borde min kroppstemperatur ligga kring 32-33. Det grundar jag på diagnosen "sämre omdöme och medvetande". Precis så känner jag mig. Kalla händer och fötter, är trött, huttrar, sämre arbetsförmåga och muskelsvaghet. Artikeln försöker hjälpa till - "är du ute på fjället så återvänd till bilen, står du still utomhus i kylan så börja promenera, jogga och sök skydd, kroppen vill att du ska avbryta det du hållit på med"
Ok, men om man redan sitter inomhus och fryser då? Det där med "kroppen vill att du ska avbryta" kan jag dock köpa. Klart den vill det. Jag delar den inställningen. Särskilt på Fredagar.
Visar inlägg med etikett väder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett väder. Visa alla inlägg
18 februari 2011
11 februari 2011
SL does it again
I skrivande stund så uppger 69% på DN att de påverkats av trafikproblemen. På Svt visar en liknande fråga att 43% kom för sent till sina jobb på grund av snön. Men är det verkligen på grund av snön? Eller är det något annat? Idioti kanske? Jag försökte själv ta mig hem runt halvtolv-snåret igår kväll, och fick efter en halvtimmes väntande reda på att inga bussar gick.
"Inga?" Sade jag. "Inga alls? Någon måste väl gå?"
"Inga." Sade mannen. Knappt hörbart. Med glasartad blick.
Min erfarenhet av hur Stockholms lokaltrafik fungerar fick mig att med sedvanlig uppgivenhet smälta det där konstaterandet. Min sista tanke innan jag gav mig ut på vad som skulle bli en 40 minuters powerwalk genom ett iskallt helvete var - "They may take our lives, but they'll never take... OUR FREEDOM!"
Busstrafiken lös också med sin frånvaro i morse. Trots att vägarna såg rätt ok ut. Trottoarerna var ju oframkomliga, men busstrafiken borde lätt ha kunnat gå. Äkta SL att ta konstiga beslut som inte är grundade på fakta, och på samma gång informera så lite som möjligt om hur man tänker och gör. Man ska höja och åter höja priserna på sina jävla biljetter, men får kunden någonsin de röken av alla "kvalitetshöjningar" som de ska finansiera? Jag har sagt det förut, om jag fick den nivån av service i någon annan verksamhet, så skulle jag aldrig befatta mig med företaget i fråga igen.
Jag snackade härom veckan med en finne, som påstod att tåg och bussar aldrig råkade ut för sådana här stora missöden i Finland. Oavsett väder. Undrar om det stämmer? Kan det vara så att finländarna inte accepterar vilken skit som helst? Här i Sverige räcker det ju med att skicka fram någon jävla nisse från SJ, SL eller vad det nu kan vara, som inför vinterhalvåret säger att "vi har lärt oss läxan från förra året". Sen är alla glada igen. Tills historien upprepar sig. Men då gör vi inte heller någonting. Det enda som händer är att missnöjet lägger sig som en tät dimma över stationerna och förgiftar stämningen mer än vad som redan var fallet. Ser man en glad människa i kollektivtrafiken så börjar man nästan misstänka att de ska spränga sig i luften.
"Inga?" Sade jag. "Inga alls? Någon måste väl gå?"
"Inga." Sade mannen. Knappt hörbart. Med glasartad blick.
Min erfarenhet av hur Stockholms lokaltrafik fungerar fick mig att med sedvanlig uppgivenhet smälta det där konstaterandet. Min sista tanke innan jag gav mig ut på vad som skulle bli en 40 minuters powerwalk genom ett iskallt helvete var - "They may take our lives, but they'll never take... OUR FREEDOM!"
Busstrafiken lös också med sin frånvaro i morse. Trots att vägarna såg rätt ok ut. Trottoarerna var ju oframkomliga, men busstrafiken borde lätt ha kunnat gå. Äkta SL att ta konstiga beslut som inte är grundade på fakta, och på samma gång informera så lite som möjligt om hur man tänker och gör. Man ska höja och åter höja priserna på sina jävla biljetter, men får kunden någonsin de röken av alla "kvalitetshöjningar" som de ska finansiera? Jag har sagt det förut, om jag fick den nivån av service i någon annan verksamhet, så skulle jag aldrig befatta mig med företaget i fråga igen.
Jag snackade härom veckan med en finne, som påstod att tåg och bussar aldrig råkade ut för sådana här stora missöden i Finland. Oavsett väder. Undrar om det stämmer? Kan det vara så att finländarna inte accepterar vilken skit som helst? Här i Sverige räcker det ju med att skicka fram någon jävla nisse från SJ, SL eller vad det nu kan vara, som inför vinterhalvåret säger att "vi har lärt oss läxan från förra året". Sen är alla glada igen. Tills historien upprepar sig. Men då gör vi inte heller någonting. Det enda som händer är att missnöjet lägger sig som en tät dimma över stationerna och förgiftar stämningen mer än vad som redan var fallet. Ser man en glad människa i kollektivtrafiken så börjar man nästan misstänka att de ska spränga sig i luften.
Ämnen:
kollektivtrafik,
väder
6 januari 2011
Tack kristendomen
Om det finns några fördelar med religion, så är det skumma helgdagar som ibland dyker upp när man som mest behöver dem. Idag så är det till exempel trettondedag jul, som firas för att minnas de tre vise männen som kom till Jesus med rökelse, guld och myrra. Jag kan inte påstå att jag visste detta utan att först ha konsulterat wikipedia, och jag kan inte heller påstå att jag ägnar de tre österländska astrologerna något större intresse en dag som denna. Men däremot så tackar jag den rika kristna mytbildningen för att jag slipper ge mig ut i en annan av Guds påstådda skapelser - snön.
När jag under dagen har kikat ut genom fönstret så har det känts väldigt lugnt och stilla. Ibland så uppstår det någon slags tystnad i naturen, ofta när man är ganska ensam ute, sent på nätterna osv. Det är en mäktig känsla. Vi ska ändå vara glada att det finns väldigt få saker att oroa sig för i den svenska naturen. Jag menar, om möjligheten att stöta på en sibirisk tiger runt husknuten var en del av vardagen, så skulle tågförseningarna vara av mindre intresse. Tänk att stå i skogen och filosofera över livets trivialiteter och plötsligt höra knastret i snön av dess enorma tassar...
Ämnen:
djur,
kollektivtrafik,
miljö,
monster,
religion,
vardagsproblem,
väder
5 januari 2011
Lokal nederbird
Döda fåglar haglar från skyn, och det mest förvånande med detta är väl att jag hittills inte hört några förklaringsmodeller som grundar sig på invandringen, klimatförändringarna eller 2012. Skönt. Fågeldöden är dock inget nytt och sådana här rapporter har varit mer eller mindre vanliga under flera år nu. Artikeln här tydliggör även den hur tragikomiskt livet som fågel är. Det finns inte mycket som inte kan ta livet av dem.
Jag är ganska okunnig i ämnet, men som andra svenskar så äter jag mycket fisk och potatis och är därför hyfsat intelligent (måste vara potatisen). Så mitt tips: När djur dör i stora mängder beror det oftast på tre (två) saker. 1-Vi har ihjäl dem. 2- Förgiftande av miljön (vi har ihjäl dem). 3-Svält. Jag vill luta mot trean i och med vintern. Men å andra sidan, om detta inte visar sig vara fallet (som tidigare), så är det definitivt vi som har ihjäl dem. Frågan är bara hur. Vi har många metoder.
Att skriva om fåglar kan trots de bästa intentioner bli lite tråkigt, och då död-fågel-humor inte är någon av mina paradgrenar, så lämnar jag det till dem som kan. Det är bra att lätta upp stämningen lite ibland.
Jag är ganska okunnig i ämnet, men som andra svenskar så äter jag mycket fisk och potatis och är därför hyfsat intelligent (måste vara potatisen). Så mitt tips: När djur dör i stora mängder beror det oftast på tre (två) saker. 1-Vi har ihjäl dem. 2- Förgiftande av miljön (vi har ihjäl dem). 3-Svält. Jag vill luta mot trean i och med vintern. Men å andra sidan, om detta inte visar sig vara fallet (som tidigare), så är det definitivt vi som har ihjäl dem. Frågan är bara hur. Vi har många metoder.
Att skriva om fåglar kan trots de bästa intentioner bli lite tråkigt, och då död-fågel-humor inte är någon av mina paradgrenar, så lämnar jag det till dem som kan. Det är bra att lätta upp stämningen lite ibland.
16 december 2010
The war goes on
Ett krig pågår därute. Ammunitionen i just denna attack verkar bestå av piskande, köttavslitande isvindar. Sådär så man riktigt hör hur kraften obönhörligt slår mot fönsterrutorna, och inte minst moralen.. It's clear..det övergripande målet är uppenbarligen att göra mig helt deprimerad. Ska därmed ut och köpa en julgran. Slå tillbaka.
Om man åtnjuter privilegiet att inte behöva lämna bostaden, så rekommenderar jag den här sköna gamla John Pilger-dokumentären om Coke och Pepsi. Fantastiskt underhållande.
Om man åtnjuter privilegiet att inte behöva lämna bostaden, så rekommenderar jag den här sköna gamla John Pilger-dokumentären om Coke och Pepsi. Fantastiskt underhållande.
Ämnen:
företag,
john pilger,
korruption,
media,
tv,
väder
27 november 2010
Extremt väder
Extremkylan verkar ha bitit sig fast nu, åtminstone om man ska döma av mina öron, som är röda som stoppsignaler. Det jobbigaste för mig personligen är att ögonen tåras och rinner så fort jag går utanför dörren. Om det är någon genetisk defekt eller bara själen som gråter har jag ännu inte reflekterat över så mycket. Men jag kan tro att det åtminstone ser komiskt ut. För det ser verkligen ut som om man går på gatan och storbölar. Idag började jag nästan oroa mig för vätskebrist när det forsade som värst.
Annars tyckte jag att snöröjningen osv hade fungerat helt ok hittills, tills jag läste någonstans att Stockholm har använt upp typ hela snöröjningsbudgeten redan, med 1% eller så av atomvintern avklarad. I Dagens Nyheter varnar man dessutom för isstormar, som kan lamslå hela samhället. Nu är väl sannolikheten för det inte så värst överhängande, men det kan vara nyttigt att tänka på hur utsatta storstäder är. Det är i grunden ett väldigt konstigt sätt för människor att leva på, eftersom man ständigt är beroende av leveranser utifrån. Läste någon gång att det tar max en vecka innan det inte finns mat längre om leveranserna uteblir, t.ex om infrastrukturen har brutit ihop eller liknande. Skulle det hända så skulle människor fly från städerna som råttor från ett sjunkande skepp. I klippet nedan kan man beskåda hur det kan te sig vid dessa isstormar. Verkar inte helt lätt...
Ämnen:
vardagsproblem,
väder
24 november 2010
Snöhelvetet igen
Efter att man en tid har skrämts med jämna mellanrum av tid av löpsedlar som "nu kommer dödskylan", så verkar det ha slagit in nu. När det hela äntligen är ett faktum så får man en del minnesbilder från tidigare vintrar. Förra var bland det mest ansträngande jag varit med om, ever. Precis som en traumapatient så har jag förträngt en hel del, men jag har några vaga minnen av att det var kring -20 och helt galet mycket snö. Minns att jag pulsade runt i halvmeterhög vidrig snö tidigt på morgonen för att få ungen till dagis. Minns att jag frös som en hund var jag än var, ute som inne. Det gick knappt att ta sig någonstans. Man fick gå med små försiktiga steg för att inte halka på is och slå ihjäl sig. Tågen funkade inte, tunnelbanan funkade inte, allt var knas.
Man luras ibland att tro att den globala uppvärmingen borde göra vintrarna mildare, men i själva verket så är den största märkbara effekten för vanligt folk att det blir galet väder. Jag är knappast någon klimatexpert, men om medeltemperaturen går upp så innebär det att avdunstningen från haven ökar. Det leder till mer fuktighet i atmosfären, och enligt det lilla jag vet, så ökar det styrkan på stormar, regn etc. Det är därför det kommer tusen meter snö över en natt och det blåser som att moder jord försöker flå av en skinnet med vind. Förra vintern var en sådan galen vinter, hoppas verkligen att jag slipper uppleva samma tortyr igen.
Man luras ibland att tro att den globala uppvärmingen borde göra vintrarna mildare, men i själva verket så är den största märkbara effekten för vanligt folk att det blir galet väder. Jag är knappast någon klimatexpert, men om medeltemperaturen går upp så innebär det att avdunstningen från haven ökar. Det leder till mer fuktighet i atmosfären, och enligt det lilla jag vet, så ökar det styrkan på stormar, regn etc. Det är därför det kommer tusen meter snö över en natt och det blåser som att moder jord försöker flå av en skinnet med vind. Förra vintern var en sådan galen vinter, hoppas verkligen att jag slipper uppleva samma tortyr igen.
Ämnen:
kollektivtrafik,
miljö,
vardagsproblem,
väder
9 november 2010
Snöhelvetet
Årets meteorologiska domedag är nu här. Snöhelvetet. En intressant grej är också hur man varje år lyckas förtränga hur vidrigt det hela är. Jag tror att det är ungefär samma mekanism som gör att hjärnan inte minns något från bilolyckor och liknande. Det är alldeles för traumatiserande, så man stänger av, och njuter i den lilla strimma av sommar och höst som räknar ner till den svenska atomvintern. Nu förstår jag hur SL tänker, när man varje år blir "chockade" av snön. De stackars satarna har bara stängt av den delen av minnescentrat..för gott.
Snö är jättefint och mysigt, så länge man inte behöver vistas fysiskt bland den. Så länge den inte hamnar i mitt ansikte, innanför mina kläder eller ackompanjeras av oerhörd kyla, så är det acceptabelt. Tyvärr är det sällan sådana förutsättningar uppfylls. Snö är något man vill välja själv a la "vi drar till fjällen", inte bli påtvingad av ofrånkomliga naturlagar. Vissa år har jag till och med försökt omfamna det vidriga genom att tvinga mig till hajkaktiviteter i det fria som skridskor och naturpromenader, men hjärtat hänger inte med. Jag lämnar dessa påhitt till de sanna friluftsentusiasterna..
Snö är jättefint och mysigt, så länge man inte behöver vistas fysiskt bland den. Så länge den inte hamnar i mitt ansikte, innanför mina kläder eller ackompanjeras av oerhörd kyla, så är det acceptabelt. Tyvärr är det sällan sådana förutsättningar uppfylls. Snö är något man vill välja själv a la "vi drar till fjällen", inte bli påtvingad av ofrånkomliga naturlagar. Vissa år har jag till och med försökt omfamna det vidriga genom att tvinga mig till hajkaktiviteter i det fria som skridskor och naturpromenader, men hjärtat hänger inte med. Jag lämnar dessa påhitt till de sanna friluftsentusiasterna..
Ämnen:
kollektivtrafik,
vardagsproblem,
väder
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)