9 november 2010

Snöhelvetet

Årets meteorologiska domedag är nu här. Snöhelvetet. En intressant grej är också hur man varje år lyckas förtränga hur vidrigt det hela är. Jag tror att det är ungefär samma mekanism som gör att hjärnan inte minns något från bilolyckor och liknande. Det är alldeles för traumatiserande, så man stänger av, och njuter i den lilla strimma av sommar och höst som räknar ner till den svenska atomvintern. Nu förstår jag hur SL tänker, när man varje år blir "chockade" av snön. De stackars satarna har bara stängt av den delen av minnescentrat..för gott.

Snö är jättefint och mysigt, så länge man inte behöver vistas fysiskt bland den. Så länge den inte hamnar i mitt ansikte, innanför mina kläder eller ackompanjeras av oerhörd kyla, så är det acceptabelt. Tyvärr är det sällan sådana förutsättningar uppfylls. Snö är något man vill välja själv a la "vi drar till fjällen", inte bli påtvingad av ofrånkomliga naturlagar. Vissa år har jag till och med försökt omfamna det vidriga genom att tvinga mig till hajkaktiviteter i det fria som skridskor och naturpromenader, men hjärtat hänger inte med. Jag lämnar dessa påhitt till de sanna friluftsentusiasterna..