16 november 2010

Apokalyp(S)

Låt gå för att jag själv förutspått splittring inom socialdemokraterna, men enligt de flesta nyhetskällor man läser så framstår ju situationen som dödsakut. Enligt vissa bedömare känns det nästan som om partiet har förlorat till och med sitt existensberättigande, vilket självklart är störtlöjligt. När jag säger "splittring" så menar jag att en liten del av partiet kanske kan bryta sig ut till vänster. Resten har inget incitament att göra mer än att ändra några småsaker inom partiet, placera några väl valda figurer på nyckelposterna och att hitta på något sätt att framstå som ideologiska. Det behövs faktiskt inte mycket mer än så för att sätta betongsossarna i stridsdugligt tillstånd igen.

Man ska i allt detta apokalyptiska tugg ändå komma ihåg att socialdemokraterna fortfarande har över 20% av väljarstödet i det här landet, och jag tror inte det är över huvud taget möjligt att få mindre än så. Socialdemokraterna har en fördel gentemot andra partier, vilket är att deras "trogna" väljarbas är den klart mest substantiella. Sossarna har helt enkelt minst 10% väljare som skulle röstat på dem även om Mona Sahlin varit en apa som jonglerade med dynamit i direktsändning. Man bör dessutom hålla i åtanke att den Borg/Reinfeldtianska alliansregeringen inte direkt är några politiska masterminds som kommer att mala sönder all opposition med sin framgångssaga hur länge som helst. Det var inte så långt ifrån att de förlorade makten redan i år. De är nämligen en klassisk borgerlig regering. De sänker skatterna. Utöver det så har de inte särskilt mycket i idélådan, och kommer att vara genomskådade till nästa val.