Töntpolitiker

Jag skulle gärna vilja veta varför det förefaller vara ett tabu utan dess like inom sossarna att säga att man vill leda. För så är det ju uppenbarligen. Annars skulle väl halva partiet skrika "mig! mig! mig!" i kör. Men det är tydligen fult att vilja något. Man ska leda så tråkigt och motvilligt som möjligt. Ta Mona Sahlin till exempel som fick jobbet på grund av att ingen annan ville ha det. Enligt några av mina källor med god insyn i socialdemokraterna så var det så gott som ingen som nominerade Mona. Ändå valdes hon till slut "enhälligt" på kongressen. Enligt samma källor fick det där med "enhälligt" muggen att rinna över för många inom SAP (läs lämna partiet för gott). Hur som helst så verkar det nästan vara Stalinklass på interndemokratin inom socialdemokraterna.

Nu har media sysselsatt sig ett tag med att namedroppa varenda sosse man någonsin hört talas om som "heta kandidater". Bara för att efter kongressen kunna säga "Där ser ni. Att clownen Manne skulle ta över partiledarskapet skrev vi ju om redan då och då.." Får vem som helst nominera? Vad sägs om Lasse Åberg eller Thomas Di Leva? Den senare ses här förfriska sig med en vattenkanna. Det skriker väl "borgerligt arbetarparti" som inget annat?

politik, samhälle, mona sahlin, socialdemokraterna, val 2014 dn123 svd1 svt12 ab1 ex123 gp