Europadomstolen har skrivit ett brev till flera regeringar, däribland Sveriges, om att avvisningar till Irak ska stoppas. Domstolen vill först utreda om det är möjligt att skicka tillbaka personer till vissa delar av Irak utan att de mänskliga rättigheterna riskeras. Bakgrunden till detta är en upptrappning av våld mot kristna irakier, och det är så klart denna grupp som europadomstolen syftar på. Bra för de kristna, men är det så säkert och tryggt för
icke-kristna irakier då? Ska man då skicka tillbaka till exempel muslimer med motivationen att de kommer att ha det fint därborta med sina fundamentalistpolare? Som om muslimer för den delen vore någon slags homogen grupp. Har inte det senaste decenniets sekteristiska våld bevisat motsatsen?Varje sekund i det landet är
per definition med livet som insats för vem som helst. Det är därför man måste betala utländska soldater minst 60-70.000 i månaden för att de ska befinna sig där, en del tjänar ännu mer. Det borde ses som absolut människorättsvidrigt att skicka tillbaka någon person dit över huvud taget.
Göteborgs-Posten skriver i sin slutkläm att "Den ytterst allvarliga situationen som måltavla för Al-Qaida påminner Iraks kristna om ett ödesdilemma. Alternativen är att stanna och riskera livet eller att lämna sina fäders jord och därmed ge upp. Det vore en politisk förlust av historiska mått. Och framförallt en svart fläck på västvärldens samvete för att man bara sett på medan det skett."
Jag funderade på om man inte skulle kunna byta ut "Al-Qaida" mot Israel och "Iraks kristna" mot Palestinier, och fundera på om det är någon skillnad. Samma två alternativ, samma historiska politiska förlust, och samma svarta fläck på västvärldens samvete.
No Justice. No Peace.
