Annars tyckte jag att snöröjningen osv hade fungerat helt ok hittills, tills jag läste någonstans att Stockholm har använt upp typ hela snöröjningsbudgeten redan, med 1% eller så av atomvintern avklarad. I Dagens Nyheter varnar man dessutom för isstormar, som kan lamslå hela samhället. Nu är väl sannolikheten för det inte så värst överhängande, men det kan vara nyttigt att tänka på hur utsatta storstäder är. Det är i grunden ett väldigt konstigt sätt för människor att leva på, eftersom man ständigt är beroende av leveranser utifrån. Läste någon gång att det tar max en vecka innan det inte finns mat längre om leveranserna uteblir, t.ex om infrastrukturen har brutit ihop eller liknande. Skulle det hända så skulle människor fly från städerna som råttor från ett sjunkande skepp. I klippet nedan kan man beskåda hur det kan te sig vid dessa isstormar. Verkar inte helt lätt...
27 november 2010
Extremt väder
Extremkylan verkar ha bitit sig fast nu, åtminstone om man ska döma av mina öron, som är röda som stoppsignaler. Det jobbigaste för mig personligen är att ögonen tåras och rinner så fort jag går utanför dörren. Om det är någon genetisk defekt eller bara själen som gråter har jag ännu inte reflekterat över så mycket. Men jag kan tro att det åtminstone ser komiskt ut. För det ser verkligen ut som om man går på gatan och storbölar. Idag började jag nästan oroa mig för vätskebrist när det forsade som värst.
