Visar inlägg med etikett krig. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett krig. Visa alla inlägg

5 februari 2011

Svenska vapen är snälla

Vi svenskar är snälla. Alltså är våra vapen snälla. Så kunde Generaldirektören för ISP, Andreas Ekman Duse, lika gärna ha skrivit i sin debattartikel i svenskan. Där han hävdar att svenska vapen inte alls används mot demonstranter i bl.a. Egypten. Det är "inkorrekt fakta", säger Andreas. Som om det ens är poängen med kritiken av svensk vapenexport?

Jag vet inte riktigt vad Ekman Duse försöker göra. Men han är ute på hal is. Han argumenterar för vapenexport till länder som "brister i sin respekt för mänskliga rättigheter" så att de ska kunna bekämpa "organiserad brottslighet" och "hålla de internationella handelsvägarna öppna". För det är de skyldiga att göra enligt folkrätten. Märk väl att staterna han talar om redan bryter mot folkrätten.. Dessa vapen ska dock inte kunna användas för att "kränka den egna befolkningens rättigheter" eller "i aggressiva syften mot grannländer". Okej? Vad fan tror karln? Att det finns två lådor på Kockums där det står "mot egen befolkning" på den ena och "mot organiserad brottslighet" på den andra? Är inte en odemokratisk stat nästan att definiera som organiserad brottslighet? Frågorna är många...och är det något jag störs av så är det när folk argumenterar genom att använda argument som per definition är kontraargument mot dem själva. Som när Ekman Duse i princip nämner serviceavtal (vi pratar decennium) på redan levererade vapensystem som ett argument för att Sverige inte kan hållas ansvarigt för hur framtida regimer kommer att använda vapnen. Förstår han inte att just denna brist på kontroll av hur vapnen kommer att användas är ett argument mot vapenexporten? Om en stat som vi exporterar vapen till plötsligt blir rena terrorregimen så måste vi fortsätta exporten. För hur ska andra stater annars lita på de svenska vapenföretagen? Vårt anseende som pålitliga affärsmän är på spel här för fan!

Slutligen. Under parollen "sammanfattningsvis" så summerar Andreas faktiskt läget fint med orden "Sveriges export av försvarsmateriel är en viktig del av vår försvars- och säkerhetspolitik". Han hade inte behövt skriva något annat. För där har vi det. Man kan pladdra på i evigheter om de specifika vapnen, de specifika länderna och en massa annan skit. Men i slutändan handlar det bara om en sak. Sverige exporterar de facto vapen till länder som bryter mot både folkrätten och mänskliga rättigheter, och det finns inga hinder för det så länge som det bedöms vara "säkerhetspolitiskt önskvärt". Som t.ex när våra goda relationer med USA är så säkerhetspolitiskt önskvärda att vi ser genom fingrarna med att svenska vapen används i Irak.

Det finns helt enkelt inga vettiga skäl till att vårt land bör exportera vapen till andra länder, och folk borde förstå det vid det här laget...allt försvar av vapenexporten landar bara i egenintresse eller ett totalt ointresse för människorna som drabbas av konsekvenserna.


23 januari 2011

Israel frikänner Israel

Israel har nu efter "opartiskt" undersökande funnit sig själva oskyldiga till några som helst brott i samband med bordandet av Ship to Gaza-flottan. Att utreda sig själv är nämligen det enda medel man har, om man inte vill spela enligt samma regler som resten av världen. Att FN redan har fastslagit att bordandet av skeppen var "uppenbart olagligt" utifrån alla möjliga internationella lagar, vill man ju inte veta av. FN hatar ju Israel. Enligt Israel så hatar nämligen alla Israel. Till och med USA, deras största supporter, ses av många som en tveksam allierad som när som helst skulle kunna vända sig emot dem. Som Obama sade 2010, enligt israeliska Haaretz:.
...when confronted with the anxiety that some Israelis feel toward him, Obama said that "some of it may just be the fact that my middle name is Hussein, and that creates suspicion."
"Ironically, I've got a Chief of Staff named Rahm Israel Emmanuel. My top political advisor is somebody who is a descendent of Holocaust survivors. My closeness to the Jewish American community was probably what propelled me to the U.S. Senate," Obama said.
Att Israel på något sätt skulle oroa sig över USA är vansinne. Men illustrerar rätt bra hur den här kulturen av "vi mot alla" odlas. Med den här grundinställningen är det självklart att all kritik har "onda avsikter", och då gör man bäst i att utreda sig själv.

Jag är fullt medveten om att man kan hitta kryphål och undantag i alla lagar, och det har ju Israel gjort i sin utredning. Det finns till exempel undantag i de maritima lagarna om att en stat kan ingripa mot fartyg på internationellt vatten för att uppehålla en laglig blockad. Men det hela handlar alltså i slutändan om en enda sak. Det handlar inte om vem som attackerade vem, eller om skeppen befann sig en sjömil längre hit eller dit.

Det handlar om en enkel fråga: Är blockaden av Gaza olaglig eller inte? Är den olaglig så kan man aldrig rättfärdiga ingripanden mot någon som försöker bryta blockaden, eller försvara blockaden i sig. På den punkten finns faktiskt ett enkelt svar. Ja -blockaden är olaglig utav bara helvete. Man behöver inte leta längre än i den 33:e artikeln av fjärde Genèvekonventionen, där det klart och tydligt står att det är olagligt att kollektivt bestraffa människor. Israel har så klart ett svar på detta också. Nämligen att befolkningen i Gaza har det jättebra och att ingen humanitär kris existerar. Verkligheten ringde nyss och undrade var de får sin info ifrån...





17 januari 2011

Armén som McDonalds

Ibland hör man uttalanden som är så urbota dumma att man nästan svimmar. Men Johan Forssell tar nog ändå priset med dagens debattartikel i Aftonbladet.

"Säg 'ungdomsarbetsgivare' och de flesta tänker säkert på McDonald’s som sägs vara Sveriges största. Mycket talar för att de snart får tuff konkurrens av Försvarsmakten om förstaplatsen. Fram till 2014 ska cirka 16 000 hel- och deltidstjänster tillsättas. Det är viktiga och kvalificerade jobb som försvaret nu kommer att kunna erbjuda unga." 

Johan Forssell ser alltså inte bara på försvaret som någon slags arbetsmarknadspolitisk åtgärd, utan han tycker tydligen även det är helt rimligt att jämföra flippandet av burgare med militärtjänstgöring. Nu när det visar sig att svenskarna verkar ointresserade av att vara yrkessoldater så vill man förstås tvinga folk dit genom att likställa det med vilket jobb som helst. Men det här utspelet kommer ju också från en man som tyckte att vi borde döpa gator och torg i Sverige efter George W Bush. Jag önskar ibland att Johan kunde börja ha hatt på sig. Så man kan skilja ändarna åt. Här är en grafisk tolkning av hans framtidsvision för svenska "ungdomar".


På samma ämne: Annarkia, Alliansfritt Sverige


9 januari 2011

Algeriet på väg mot revolution?

Sitter och följer situationen i Algeriet, och blir av någon anledning rent utav chockad över den svenska ambassadören i Alger - Eva Emnéus, lögner om situationen.  Enligt Emnéus lägesanalys så "görs det mycket från regeringens sida för att förbättra samhället", men befolkningen är för dum för att förstå det (kan man slutleda) och går därför ut och kastar sten. Det är så man kan kräkas! Det är för mig uppenbart att bilden som Eva Emnéus vidarebefordrar är den som hon får serverad av den algeriska regimen. För inte tror jag att hon själv är ute på gatorna och ränner. Det är med andra ord en väldigt skev bild.

Algeriet är för det första ingen demokrati mer än vad Vitryssland eller Nordkorea är det. I landets första "val" 1991, så var islamistpartiet FIS på väg mot seger, vilket ledde till att militären grep in, ogiltigförklarade resultatet och gjorde partiet olagligt. Detta ledde fram till ett blodigt inbördeskrig som skulle kosta över 160.000 algerier livet under de följande tio åren. Vi kommer väl alla ihåg alla dessa incidenter där det skars halsarna av folk i rena massavrättningar? Islamisterna stod för en stor del av detta, men regimen var även den grovt inblandad i våldet. Inget av dessa brott har någonsin utretts. Efter en period av skiftande militärstyre så kom den nuvarande presidenten Abdelaziz Bouteflika till makten 1999 i ett nytt "val" där alla sex motkandidaterna påpassligt nog hoppade av. Bouteflika representerar partiet FLN, som är det enda parti som någonsin innehaft makten i Algeriet. Inget av detta nämner Eva Emnéus. Utan leder oss snarare att tro att dessa protester drivs av frustrerade ungdomsgäng, samt konstaterar förnöjt att polisen och militären minsann verkar ha situationen under kontroll.

DN skriver vidare (framgår inte om det är Emnéus-info) att "Den officiella arbetslöshetssiffran är 10 procent men bland personer under 30 år är siffran betydligt högre, där står var fjärde person utan jobb, alltså 25 procent. En stor del av demonstranterna kommer från den gruppen."

Det stämmer, men DN kunde ju också upplyst om att runt 75% av Algeriets befolkning är just under 30 år. Det ger en lite annorlunda bild av läget. Det är ingen "grupp" vi snackar om, och som den formuleringen låter påskina. Var fjärde person under 30 år innebär i stort sett var fjärde Algerier. Det är ett massuppror.

De här protesterna handlar inte om någon jävla prishöjning på olivolja och mjöl, de handlar om åratal av politiskt och ekonomiskt vanstyre. Det är en revolt, kanske en revolution, av ett folk som väntat i mer än 50 år på jobb, bostäder och ett drägligt liv i ett land som har alla möjligheter att tillförse dessa behov. Algeriet är ett rikt land med stora olje- och gasfyndigheter. Men som styrs av en liten korrumperad elit som är mer intresserade av att spendera pengar på rysk krigsmateriel än på sin befolkning. Samtidigt så växer förtrycket allt mer. 




8 januari 2011

Sanningen om Sudan

Jag har under många år uppmärksammat att väldigt lite som skrivs om Sudan, och i synnerhet Darfur, stämmer överrens med verkligheten. Desinformationen är väldigt omfattande när det gäller den sudanesiska konflikten, och det är självklart politiskt motiverat. Många internationella aktörer är nämligen väldigt intresserade av en extern intervention i Sudan och det handlar, som vanligt, om naturresurser. Det kan vår egen oljebaron Carl Bildt intyga. Jag ska inte sitta här och hävda att jag är någon expert på området, men jag är åtminstone medveten om vilka experterna är. De släpps självfallet väldigt sällan fram i media. Professor Mahmood Mamdani är en av dem som vet vad han snackar om, och har meritlistan för att backa upp det. Här diskuterar han Sudan på en konferens arrangerad av UNCA. Vill man förstå konflikten så är det en god investering att lyssna en stund på vad Mamdani har att säga.


7 januari 2011

Säpo spelar smarta

"Självmordsbombare tränad i Irak", läser jag i tidningen. Jo, Irak är ett bra ställe att både bomba och bombas i. Taimour Abdulwahab ska tydligen ha lärt sig hur man bygger självmordsbomber i Mosul, men som alla icke-datoranalfabeter vet, så kunde han lika gärna ha gjort det i vardagsrummet. Så Irak är meningslöst i det sammanhanget. Däremot så hittar jag faktiskt lite intressant information längre ned i artikeln. Det står nämligen att irakiska säkerhetstjänsten ska ha fattat misstankar mot Taimour och informerat amerikanerna om detta. Sedan sätter jag nästan kaffet i halsen när det spekuleras i huruvida Sverige sedan fick ta del av detta. Kom igen nu... Som jag från början misstänkte så är det synnerligen olikt klåparna på Säpo att lyckas med något över huvud taget, ens om man känner till vad som ska hända. Taimour blev förstås serverad på ett fat, och varför polisen inte lyckades avstyra hans attentatsförsök kan man spekulera friskt i. Handlade det om brist på vilja att ingripa eller inkompetens?

Läser också i SvD att irakierna(?) påstår att "Tillfångatagna al-Qaida-medlemmar ska ha uppgett att terrororganisationen planerade attacker mot USA och Europa", vilket självklart inte heller har något med saken att göra. Det finns nämligen inget al-Qaida. Att man kan tortera folk tillräckligt för att de ska säga vad som helst, är ju en annan femma.

18 december 2010

It's OK to be Gay

Den amerikanska kongressen lyfte idag förbudet mot öppet homosexuella i landets militär, vilket förtjänar ett erkännande även om det verkligen var på tiden. Detta var ett av Barack Obamas vallöften, och han kommer i dagarna att skriva under återkallandet av Bill Clintons "don't ask, don't tell-policy" från 1993. Den tidigare lagen var en form av kompromiss, eftersom många högstående militärer starkt motsatte sig homosexuella i de väpnade styrkorna. Sedan dess har över 13.000 personer avskedats från militären på grund av sin sexuella läggning.

Pentagon påpekar dock, att DADT kommer att fortsätta gälla i åtminstone 60 dagar, i väntan på "förberedelser" som ska säkerställa att truppernas stridseffektivitet inte påverkas. Vad det är för "förberedelser" kan man ju undra. Det kan väl inte handla om införandet av särskilda bögplutoner? Skämt åsido så får ju detta ses som en stor seger för homosexuellas rättigheter. Varje erkännande av människors lika värde oavsett kön, etnicitet eller sexualitet ska vi ta vara på.


Vilken bluff!

Att Wikileaks har släppt en lista på superviktiga-jättesaftiga-terroristmål som kan sänka hela västvärlden, är ett rykte som fortfarande verkar cirkulera i media. Tänkte ta död på det en gång för alla. Listan kan för övrigt beskådas här. Titta gärna på den om ni inte fruktar farbror USAs granskande ögon allt för mycket. När man läst igenom så förstår man att detta knappast är någonting av värde. Det är faktiskt inte mer än vad en normalbegåvad person skulle kunna åstadkomma på en eftermiddag, högst. Ni kan faktiskt hitta mycket mer detaljerad information om det mesta i dokumentet på...Wikipedia. Onlineuppslagsverket innehåller till skillnad från det überfarliga Wikileaksdokumentet även information så som detaljerade koordinater och teknisk data. Whoa. Om Al-Qaida är så efterblivna att de behöver sådan här hjälp, så har vi i sanning inget att frukta.

Denna myt kommer att drivas av amerikanerna så länge som det är möjligt. Finns det några dokument som de inte anser vara hot mot deras säkerhet? Med deras logik är det ett hot mot USA och "världen" ifall världen vet vilken sorts salami Killary Clinton lägger på mackan. Infrastrukturlistan kommenterades faktiskt av brittiska säkerhetstjänsten, som konstaterade att flera saker på listan var direkt felaktiga, samt att den inte utgjorde något hot alls mot Storbritanniens säkerhet. Trots att USA hävdar att den gjorde det. Det här handlar inte om att det är farlig information, det handlar om att det är hemlig information. Amerikanerna har hela tiden hävdat att wikileakspubliceringarna är ett hot och en fara för deras medborgare och andra. Mig veterligen så har man inte producerat några argument för hur så skulle vara fallet. Däremot så är publiceringarna ett hot mot deras lögner och urskiljningslösa våldsutövning eftersom de skapar opinion. Det är självklart det man egentligen menar. Opinion är farligt.


17 december 2010

Vem tänker på Manning?

En sorglig del av fokuseringen på Julian Assange, är att ingen verkar fundera på vad som hänt med (som jag förstår) den riktiga hjälten i sammanhanget? Jag talar förstås om Bradley Manning, den amerikanske soldat som avslöjade det som behövdes avslöjas. Bradley Manning sitter därför i isoleringscell 23 timmar om dygnet. Det har han gjort under 7 månaders tid. Först i Kuwait, sedan på militärbasen Quantico, i Virginia. Han har ingen regelbunden kontakt med omvärlden, får inte motionera, eller ens ha en kudde att sova på. En isoleringscell är cirka 7 kvadratmeter, och det fluorescerande ljuset är tänt dygnet runt. Märk väl att han ännu inte ens dömts för något. Han är i juridisk mening alltså fortfarande oskyldig. Hur han förvarades under de två första månaderna i Kuwait vet jag inte. Men sedan han flyttades till Virginia har han suttit i exakt en sådan här cell i 5 månader.


Alla vetenskapliga undersökningar har visat att den behandling som Manning genomgår är att likställa med fysisk tortyr, kanske till och med värre. Redan på 60-talet visade studier att bara en veckas isolering mätbart leder till förändringar i hjärnan och orsakar ångest, depression, förvirring, hallucinationer och psykoser. Manning har, som sagt, varit isolerad i 7 månader. Jag har aldrig hört någon som upplevt isolering säga annat än att det är tortyr. Av den värsta sorten. Många har fått skador för livet.

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, fastställer också att de förhållanden som Manning genomlider är att betrakta som tortyr. Dessa konventioner tillåter faktiskt inte heller att länder som ratificerat konventionen lämnar ut misstänkta till nationer som bedriver sådana former av bestraffning. Eller där man kan anta att vederbörandes mänskliga rättigheter kommer att kränkas. Så om exempelvis Julian Assange skulle skickas till Sverige, så bryter faktiskt Sverige mot Europakonventionen om man skulle lämna ut honom till USA. Var tvungen att flika in det, för det kan ju bli relevant.

Detta är ju förstås inget som USA kommer att bry sig om, i rollen som laglös imperialistmakt. På Guantanamobasen och på andra x-baser håller man, och torterar man, fångar som man bevisligen vet är oskyldiga. Flera av dem är EU-medborgare. Vissa av dem är barn så unga som 12 år. Låter det som en stat som bryr sig något alls om vad omvärlden tycker? Skälet till att man behandlar fångar på detta vis är ju för att skapa ett klimat av rädsla. En varning till alla som vågar öppna käften. Det är totalitärt, och det är inget mindre än statsterrorism. För om du själv kom över bevis för allvarliga brott, lögner och korruption signerat USA, skulle du våga avslöja det? Med vetskapen om att denna handling troligtvis kommer att leda till att du under obestämd tid spärras in under inhumana förhållanden utan rättegång? Och det är om du är amerikansk medborgare. Är du inte det så blir det betydligt värre. Fuck G.I. Joe, Bradley Manning är the real american hero...låt honom inte ruttna bort i glömska.


14 december 2010

Untermenschen

Det finns en fundamental orättvisa i Assange-fallet. Nu syftar jag inte på hur tveksam den pågående rättsprocessen är, för alla misstänker ju med rätta att det till stor del handlar om att hålla mannen i förvar tills amerikanerna har benat ut hur och vad de tänker göra med honom? Den huvudsakliga orättvisan ligger snarare i att Wikileaks och Assange har avslöjat ohyggliga krigsbrott och lögner utan att världen reagerar annat än på löpsedlar. Ingen hålls ansvarig. Däremot så hörs det allt högre krav på åtal och till och med mord, på de som avslöjat brottslingarna. Vem bör egentligen sitta i rätten och försvara sina kriminella handlingar?

Det handlar på sätt och vis om samma mentalitet som florerade i Tyskland under 30- och början av 40-talet. Jag talar naturligtvis om förhållandet till vissa grupper av människor som "untermenschen". På ren svenska "undermänniskor" eller "lägre stående folk". Vi gör faktiskt även idag...precis samma sak. Betänk följande scenario:

En obeväpnad, svensk soldat ligger och blöder på ett golv, mer eller mindre medvetslös. En utländsk soldat går fram till svensken och skriker "He's fucking faking he's dead!" En av hans kamrater säger "And he's breathing". Den första soldaten skriker återigen "He's faking he's fucking dead!" och skjuter bokstavligen talat huvudet av den sårade soldaten. Rummet täcks av blod och små bitar kött och ben. En annan soldat konstaterar med visst nöje "He's dead, now". Av en händelse så filmar en kameraman hela förloppet.

Vad vore reaktionen? Skulle folk tycka att det var ok? Något att bry sig om? Det tror jag absolut.

Det här händer hela tiden. Värre krigsbrott än så sker hela tiden. Men de som skjuts i smulor är inte svenskar. De är afghaner, irakier, somalier eller vad det nu kan vara. Deras liv är helt enkelt inte viktiga för oss. Vår del av världen har under lång tid programmerats om att vi på alla vis är överlägsna dessa människor. Att "mänskliga rättigheter" är intressanta bara när det gäller oss själva och kanske något folk vi för tillfället "förbarmar" oss över. Väldigt lite har sannerligen förändrats sedan kolonialtiden, där vår överlägsenhet fick ursäkta det mesta. Försök inte leva tillsammans med andra, försök inte förstå dem, försök inte behandla dem som människor. Skjut dem bara. Och så undrar folk var rasister, främlingsfientliga och ultranationalister får sin livskraft ifrån?


13 december 2010

Vad fick bombmannen att ticka?

Har tänkt en hel del på bombmannen idag. Igår skrev jag lite om min syn på tidigare och pågående världshändelser och samhällsutveckling som är en fundamental ingrediens i att sådana här vansinnesdåd sker. Bloggarna Röda Malmö och Svensson beskriver till exempel på ett utmärkt sätt även min ställning i frågan. I grund och botten så handlar det om att samhället och världen inte är på väg åt rätt håll.

Vi människor är produkter av vår värld. Det sätt som vi uppför oss och handlar på, är en indikator på världens hälsotillstånd. Om man ska vara beredd att döda andra människor, oskyldiga eller inte, så måste man se det som att dessa liv är oviktiga eller mindre värda. Detta understryks vid självmordsbombningar, där man inte ens värderar sitt eget liv. Varifrån kommer då denna inställning hos en individ? Denna nödvändiga dehumanisering? Jag tror inte det i grund och botten har med fundamentalism att göra. Den är bara ett verktyg. Man söker efter något som bekräftar känslorna, och vilket verktyg man griper handlar mest om tillfälligheter. Känslorna i sig kommer rimligtvis från att vi dagligen ser bevis på att människors liv inte är värda något. Soldater i Apachehelikoptrar dödar 10-15 människor här eller där för skojs skull, tusentals människor svälter ihjäl dagligen, eller dör av lättbekämpade sjukdomar som med blygsamma medel kan förhindras. Under tiden spenderas det enorma summor på vapen, krig och utvecklandet av nya, dödligare vapen. Aldrig förr har det varit så tydligt att världens ledare hellre spenderar en skattekrona på att döda en människa än på att rädda en människa.

Jag är inte alla gånger världens mest empatiska person, men jag tror jag på något vis kan förstå de där känslorna som bombmannen tydligen inte har kunnat strypa. Att man inte kan blunda för världens ohyggliga orättvisor, men inte vet vad i helvete man ska göra åt saken. Det är därför majoriteten i vår del av världen helt väljer att blunda, eller att finna egna alibin för att allt är ok. Det finns lika många ursäkter som det finns människor. Man vill leva utan att behöva störas av sin, när det kommer till kritan, tysta medbrottslighet. Den här killen hittade sina egna ideologiska skygglappar för att kunna begripa och bekämpa det hemska i världen. Death by killing. Vilket sorgligt nog gör honom själv till en del av det hemska, och till ett verktyg för andra. De flesta i väst föredrar fortfarande dubbel dos skräp-tv, en rejäl fylla då och då, och så är det inte mer med det. Vi är nämligen än så länge skonade från att behöva se allt för mycket misär och orättvisa utanför husknuten. Men killen från Tranås är inte ensam om att plågas över vart vi, som mänsklighet, är på väg. Det kan omöjligtvis hålla i längden. Något måste ge vika.


11 december 2010

Homoförbud

Det senaste försöket att tillåta öppet homosexuella att tjänstgöra i USA's militär har misslyckats, efter att förslaget återigen röstats ned i senaten. USA tillämpar ju sedan länge sin policy "don't ask, don't tell", där militären inte får fråga personal om deras sexuella läggning, och personalen i sin tur inte får avslöja något. Då blir man avskedad. Beslutsfattarna anser nämligen att öppet homosexuella inom militären är ett hot mot amerikanska krigsmaktens "höga moralstandard, ordning och disciplin". För det första så finns det få saker i världen som bara på ren automatik är mer gay än militären, vilket en snabb googling på "gay military" direkt visar. För det andra så är det helt idiotiskt. Om jag sitter i en bunker någonstans, belägrad av folk som vill döda mig, så är nog det minsta av mina bekymmer ifall snubbarna bredvid mig är homo eller inte. Däremot så har jag svårt att förstå hur dum man måste vara som gayperson för att ens vilja tjänstgöra i armén, men det är väl upp till dem. Min åsikt i den här frågan kan hur som helst sammanfattas i följande illustration.


8 december 2010

Unik terrordom

al-Shabaab in action
Två svensksomalier har dömts till fyra års fängelse för stämpling till terroristbrott. Det är första gången som detta brott har prövats inför rätta i Sverige. Med "stämpling till terroristbrott" menas alltså att männen har åtagit sig att genomföra terroristhandlingar. Åklagaren yrkade på tre år, de fick fyra (vilket bara det känns småfiskigt). Problemet är dessutom att man, som jag förstår det, inte har några riktiga bevis för åtalspunkten. Vissa av tingsrättens medlemmar menar att det är ställt utom rimligt tvivel att de båda männen åkt till Somalia för att ansluta sig till al-Shabaab, men att det inte är straffbart att ansluta sig till organisationen om inte anslutningen i sig innebär att man åtar sig att begå ett brott. Det är inte visat i det här fallet. Jag tycker att det här utslaget kräver mer uppmärksamhet. Det enda som står utom rimligt tvivel är att männen är idioter, men frågan är snarare vad som egentligen ska krävas innan man anser att någon bortom allt tvivel planerar att utföra terrordåd, eller för den delen vilket brott som helst? Jag måste fördjupa mig lite i ämnet känner jag. Finns det kanske några andra fall man kan dra paralleller till för att jämföra bedömningen?


Vadå för fredsprocess?

Efter den senaste tiden eftergifter och krälande av USA för att få Israel att tillfälligt förlänga byggstoppet för bosättningar, så släpper man nu helt sitt krav. Ändå så hävdar man sig vilja få igång "fredsprocessen". Jag antar att man är medveten om att det olagliga byggandet på ockuperad mark är ett ganska stort hinder i "fredsprocessen". Sådana handlingar strider mot fjärde Genevekonventionen och är olagliga, det har varit allmänt känt sedan 1967. Alla vet att Israel bryter mot internationell rätt. Men alla vet också att det är ok så länge man mumlar något om "säkerhet" eller andra klyschor, och pappa USA blinkar uppmuntrande bakom kulisserna. Man har nämligen gett sig fan på att militarisera mellanöstern. Det finns egentligen inga andra länder i regionen som är särskilt intresserade av detta, åtminstone inte i militärt syfte. Iran vill självklart skaffa kärnvapen, men man ska komma ihåg att det är ett politiskt mål, knappast militärt. Iran kommer självklart inte att börja kriga mot något land, det finns inget att vinna på det. Men man vill försäkra sig om att inte bli angripna.

Man ska också komma ihåg att det som Israel håller på med på Västbanken inte är lite random byggande för att hålla sina fundamentalister lugna, utan en väldigt tydlig plan för annektering av hela området. Genom bosättningarna skapar man infrastruktur och nya "säkerhetszoner" som i dagsläget innebär att runt 40% av Västbanken är helt kontrollerad av Israel. Jag vet inte hur mycket folk vet om bosättarna själva, men de kan vara bland de mest läskiga individerna på hela jorden. Om inte de galningarna förtjänar att räknas som terrorister förlorar termen all mening, vilket den förvisso kanske redan gjort..


5 december 2010

Infokriget har börjat

Det finns enligt mig ett missförstånd kring Wikileaks. Det hänger lite ihop med en del personers förväntan om att världen ska förändras medan de själva käkar prinskorv framför teven. Nu börjar dessa typer bli rädda för att internet kan råka illa ut på grund av att Wikileaks har provocerat USA och andra makter lite för mycket. Man är jättesupermycket för yttrandefrihet när kampen för den och även dess baksidor inte drabbar en själv, så att säga. Därför kan vissa säga att till exempel Lars Vilks yttrandefrihet är helig eftersom han är helt betydelselös, men Wikileaks petande på den stora besten kanske inte var så taktiskt när allt kom omkring. Frågan är då vad som är alternativet? Jag ser inget. Att internet som okontrollerad arena för fritt tänkande och informationsspridning har varit en nagel i ögat på makten har jag reflekterat över i åratal. Den här dagen var oundviklig, Wikileaks eller inte. Man borde snarare tacka Wikileaks för att de nu har lockat fram världsmakternas sanna syn på informationsfrihet och öppenhet. Inte som grundstenar i ett rättvist och jämlikt samhälle, som vissa tror, utan ett hot mot ett samhälle som aldrig varit rättvist.

Enligt mig så är Wikileaks enda uppgift att göra information tillgänglig. Konsekvenserna av den informationen kan inte lastas på budbäraren. Det kan ju inte vara Wikileaks fel ifall människor är så bekväma och apatiska att ingen kräver förändring? Andra säger att det inte är några stora avslöjanden, men vad väntar ni på då? Vad väntar folk på? Om vi ska ta Sverige som exempel så är jag i det närmaste helt säker på att folket inte skulle revoltera ens om Reinfeldt och hela regeringen visade sig vara rymdödlor à la åttiotalsklassikern V. Vill man ha förändring så måste man nämligen aktivt kräva den. Vill man inte att etablissemanget ska censurera nätet så får man aktivt kräva det också. Vill man ha en mer rättvis värld, samma sak. All denna avskyvärda maktutövning och förtryck vi ser runt om i världen grundar sig i grund och botten på en enda sak. Att människor respekterar makten. Visst förtrycks många människor även med aktivt våld, men detta sker för att resten av världen accepterar det. Därför så är kampen kring Wikileaks det första livsviktiga infokriget. När Wikileaks drar ut smuts i ljuset så kanske folk borde ifrågasätta vad det egentligen är för värld vi lever i, snarare än att oroa sig för vad den äckliga makten ska ta sig till för att straffa oss. Det är få som gör det. Resten är frenetiskt upptagna med att fortsätta samla mögliga smulor från maktens bord. Jag skulle gärna dö på barrikaderna, men misstänker att det krävs några fler än så.


28 november 2010

USA vs Kina

USA har nu satt igång sina militärmanövrar (eller krigsspel) utanför Koreahalvön. Jag säger USA, för Sydkorea är självfallet oviktigt i det större sammanhanget. Det här handlar om styrkemätning mellan USA och Kina. Kineserna har inte de militära musklerna för att konfrontera främmande makter och dess truppers operationer i deras ekonomiska zon, men att låta Nordkorea göra det fungerar utmärkt. Föreställ er att ryska flottan skulle ha lekt krig i exempelvis karibien, när det begav sig. Inte något som USA skulle ha accepterat nej. Men Obama spelar ju med i skådespelet och pratar som om allt handlar om Nordkorea, och deras agression. När den agressionen i själva verket är ett uttryck för Kinas ogillande. Kina vill ha ut amerikanerna (och för den delen även japanerna) från deras handelrutter kring östkinesiska havet, japanska havet och gula havet. Det är inte för intet som Kina har  tagit ställningen som världens ekonomiska dominant, och ett krig mellan USA och Kina (för tillfället genom proxy) är därmed inte alls omöjligt. Jag trodde inte det skulle ske nu, men ibland blir man överraskad.


24 november 2010

Krigsplaner

Se bara vad de är kapabla till
Dödssiffran är nu uppe i fyra pers efter Nordkoreas artilleribeskjutning mot Sydkorea. Vid tidigare incidenter så har det kolat betydligt fler än så, till exempel när en Nordkoreansk ubåt torpederade ihjäl 46 sjömän så sent som förra året. Världens, och då främst USAs missnöje med Nordkorea har legat och pyrt länge nu, men det betyder inte att planer inte finns, om de skulle behövas. Läste för några år sedan om olika scenarion som forskats fram i Pentagon och det var ingen rolig läsning. Vid en s.k. "pre-emptive strike" beräknades den troliga dödssiffran (för Sydkorea) runt en miljon människor, första dagen. Mestadels från just, tung artilleribeskjutning inifrån Nordkorea. Nordkoreas armé må vara relativt omodern, men man uppskattar att de har kapacitet att avfyra 300.000 tunga granater i timmen mot Sydkorea. För att inte tala om den miljon aktiva infanterister man har i relativ närhet till gränserna. Det läbbigaste av allt är att Nordkorea knappt har gjort något annat än att förbereda sig på sådana scenarion i typ 50 år. Tro mig, deras tunnlar är grävda och deras missiler inriktade.

Intressena i regionen är komplexa, och högst konflikterande. Japan, å ena sidan, klagar högljutt sedan Nordkorea i ett missiltest 1998 visade att man kunde nå Japan med nukes. Kina, å andra sidan påstår att Japan använder situationen för att själva upprusta. Dessutom så sitter i kineserna i en konstig sits ekonomiskt. Dels så är man, i egenskap av Nordkoreas handelspartner nummer ett, oroliga för att en kollaps i Nordkorea skulle destabilisera hela regionens ekonomi. Men man är för den delen lika rädda för den ekonomiska och politiska potentialen i ett enat Korea. För amerikanerna handlar det längre perspektivet såklart om att man måste krossa Kina. Man har sedan länge insett att det inte går att slå Kina ekonomiskt, och glappet kommer bara att öka mer. Så ett militärt scenario är oundvikligt på sikt om USA vill fortsätta bestämma över världens resurser, vilket man självklart vill. Jag har gått och väntat på någon slags Taiwan-kris, men det kanske blir Korea som får agera tändvätska.


23 november 2010

Nordkorea flippar

You wanna fuck with us?!
Enligt rapporter så har Nordkorea beskjutit en Sydkoreansk ö, men det känns på något vis som lite konstig timing. Även om länderna formellt befunnit sig i krig sedan 50-talet.. Båda länderna verkar dessutom anklaga det andra för att "ha börjat". Tankarna går osökt till två lågstadiepojkar som brottas i en sandlåda, men det här är i själva verket rätt allvarligt. Grejen med de här Nordkoreagrejorna som händer ibland, det är inte första gången, är att det inte verkar finnas någon logik bakom alls. Ok, egentligen räcker det väl med att vilja ge långfingret till USA då och då. För så är det såklart. Nordkorea har kärnvapen, och en tillräckligt psykad bild i omvärlden för att framgångsrikt förmedla intrycket av att man inte drar sig för att bränna av en fet nuke, bara för att... Om Nordkorea inte skulle ha kärnvapen så skulle man stampats ned av den amerikanska stöveln för länge sedan. Det finns nämligen en väldigt tydlig internationell logik när det gäller USA. Om man varken vill göra som de säger, eller slippa bli militärt angripen för det - skaffa kärnvapen. Jag förstår fullständigt. Om Irak hade haft kärnvapen, så hade inte USA invaderat. Om Afghanistan hade haft kärnvapen, så hade inte USA invaderat. Finns det någon tydligare läxa för övriga stater som inte står på god fot med amerikanerna?


22 november 2010

Veckans svin

Du är vidrig Mark
Veckans svin (hittills) borde det kanske stå. Men just för ögonblicket regerar Natos främste civile representant i Afghanistan, Mark Sedwill, ohotat på tronen. På ämnet barns säkerhet i Kabul, svarar Sedwill "I Kabul och i de andra stora städerna finns det faktiskt inte så många bomber. Barnen är troligen säkrare här än de skulle vara i London, New York eller Glasgow." Detta uttalande gör han alltså i CBBC, brittiska BBCs barnkanal.

Att bara tre av fyra barn överlever sin femte födelsedag är verkligen ett stort problem i Glasgow, Mark. Det kanske dagligen dör hundratals barn av sjukdomar och undernäring i London också? Ibland önskar man verkligen att det fanns ett Anticimex för människor. Snälla terrorister, nästan allt ni gör är helt värdelöst, men om ni sprängde Mark skulle jag inte misstycka alls.


19 november 2010

Afghanistan för alltid

Richards påminner mig på något
mystiskt sätt om Lars Lagerbäck..
En svensk officer och två finländska soldater har skadats allvarligt i Afghanistan, uppger försvarsmakten. Jag tänkte ta tillfället i akt och berätta lite om vad planerna är i Afghanistan. Alla beräkningar för den framtida truppnärvaron i landet som understiger 10 år är löjeväckande, och de som har något att säga till om talar snarare om att trupperna blir kvar långt in i framtiden. Ord som "generationer" har kastats fram. General Sir David Richards, befälhavare för britterna, säger till exempel i en intervju i Daily Mail att NATO behöver planera för en militär närvaro som sträcker sig minst 30-40 år framåt. Skälet till detta är enligt Richards att Talibanerna och Al-Qaida helt enkelt inte går att besegra. De är löst sammansatta nätverk som inte har något kommandocentrum man kan neutralisera (läs spränga till smulor). Möjligtvis kommer man att spela sina vanliga ordlekar, där man påstår att soldaterna är där som "understöd" och inte som "stridande", men det spelar föga roll. Richards har tidigare fått medhåll för dessa åsikter av David Petraeus, hans amerikanske motsvarighet, och detta kommer definitivt att diskuteras på NATO-toppmötet i Lissabon nu i dagarna. Kanske kommer man att officialisera de nya riktlinjerna, kanske inte. Det spelar knappast någon roll för de som får sätta livet till.

Det som verkar undgå Richards, är att terrorismen och den radikala islamismen som man hävdar sig bekämpa, kanske till stor del är en respons på främmande makters intrång i muslimska länder? Det är ganska välkänt att Al-Qaida inte existerade i Irak innan USAs invasion, och i somras uppskattade CIA att det fanns ungefär 100 militanta Al-Qaida-anhängare i hela Afghanistan. För övrigt så kan man illustrera det galna i hela den här verksamheten med att det kostar NATO ungefär 50 miljoner dollar för varje taliban man lyckas mörda. Om dessa summmor handhades av någon som ville människorna i dessa länder väl, istället för av psykopatiska stridspittar, så skulle Afghanistan vara up and running på nolltid. Men att världsledarna hellre betalar för att ta ett liv än för att rädda ett liv, borde väl vara ren allmänbildning sedan länge.