14 december 2010

Untermenschen

Det finns en fundamental orättvisa i Assange-fallet. Nu syftar jag inte på hur tveksam den pågående rättsprocessen är, för alla misstänker ju med rätta att det till stor del handlar om att hålla mannen i förvar tills amerikanerna har benat ut hur och vad de tänker göra med honom? Den huvudsakliga orättvisan ligger snarare i att Wikileaks och Assange har avslöjat ohyggliga krigsbrott och lögner utan att världen reagerar annat än på löpsedlar. Ingen hålls ansvarig. Däremot så hörs det allt högre krav på åtal och till och med mord, på de som avslöjat brottslingarna. Vem bör egentligen sitta i rätten och försvara sina kriminella handlingar?

Det handlar på sätt och vis om samma mentalitet som florerade i Tyskland under 30- och början av 40-talet. Jag talar naturligtvis om förhållandet till vissa grupper av människor som "untermenschen". På ren svenska "undermänniskor" eller "lägre stående folk". Vi gör faktiskt även idag...precis samma sak. Betänk följande scenario:

En obeväpnad, svensk soldat ligger och blöder på ett golv, mer eller mindre medvetslös. En utländsk soldat går fram till svensken och skriker "He's fucking faking he's dead!" En av hans kamrater säger "And he's breathing". Den första soldaten skriker återigen "He's faking he's fucking dead!" och skjuter bokstavligen talat huvudet av den sårade soldaten. Rummet täcks av blod och små bitar kött och ben. En annan soldat konstaterar med visst nöje "He's dead, now". Av en händelse så filmar en kameraman hela förloppet.

Vad vore reaktionen? Skulle folk tycka att det var ok? Något att bry sig om? Det tror jag absolut.

Det här händer hela tiden. Värre krigsbrott än så sker hela tiden. Men de som skjuts i smulor är inte svenskar. De är afghaner, irakier, somalier eller vad det nu kan vara. Deras liv är helt enkelt inte viktiga för oss. Vår del av världen har under lång tid programmerats om att vi på alla vis är överlägsna dessa människor. Att "mänskliga rättigheter" är intressanta bara när det gäller oss själva och kanske något folk vi för tillfället "förbarmar" oss över. Väldigt lite har sannerligen förändrats sedan kolonialtiden, där vår överlägsenhet fick ursäkta det mesta. Försök inte leva tillsammans med andra, försök inte förstå dem, försök inte behandla dem som människor. Skjut dem bara. Och så undrar folk var rasister, främlingsfientliga och ultranationalister får sin livskraft ifrån?