11 december 2010

FN räddar bara ansiktet

Det enda som egentligen stod på spel under klimatkonferensen i Cancun var ifall FN helt skulle förlora trovärdigheten som forum för klimatfrågan, eller om frågan skulle skjutas på framtiden. Det blev det senare. En svag och tandlös uppgörelse om att "vi tar de här frågorna lite senare va?" Närmare bestämt under nästa års möte i Sydafrika där skådespelet kan fortsätta. Bolivia var till slut det enda land som kritiserade besluten som "för svaga". Detta ignorerades dock fullständigt, och konferensens ordförande Patricia Espinosa kommenterade att konsensus inte innebär att "ett enda land får ha vetorätt" över beslut som stöds av alla andra. Jaså FN? Men är det inte så nästan all er verksamhet fungerar? Att vissa enskilda länder har vetorätt över beslut som stöds av alla andra? Just saying.

Ett av de få konkreta beslut som togs var formaliserandet av den "klimatfond" som man talade om i Köpenhamn. Genom denna så ska resurser för klimatåtgärder överföras från rika till fattiga länder. Man kom inte fram till hur den ska fungera eller var pengarna ska komma ifrån, men man kunde i alla fall enas om att den ska förvaltas av IMF. För övrigt så lämnar dessa "förhandlingar" alla dörrar öppna. Man "rekommenderar" saker och sätter upp "mål", utan att sluta några bindande överenskommelser. Sådana här nyheter visar som vanligt att FN's roll i världen är föga mer än att agera som politiskt verktyg för de mäktigas intressen. Vad kan man annars säga om en institution som inte kan åstadkomma någonting ifall något av en handfull länder sätter sig emot?