5 december 2010

Infokriget har börjat

Det finns enligt mig ett missförstånd kring Wikileaks. Det hänger lite ihop med en del personers förväntan om att världen ska förändras medan de själva käkar prinskorv framför teven. Nu börjar dessa typer bli rädda för att internet kan råka illa ut på grund av att Wikileaks har provocerat USA och andra makter lite för mycket. Man är jättesupermycket för yttrandefrihet när kampen för den och även dess baksidor inte drabbar en själv, så att säga. Därför kan vissa säga att till exempel Lars Vilks yttrandefrihet är helig eftersom han är helt betydelselös, men Wikileaks petande på den stora besten kanske inte var så taktiskt när allt kom omkring. Frågan är då vad som är alternativet? Jag ser inget. Att internet som okontrollerad arena för fritt tänkande och informationsspridning har varit en nagel i ögat på makten har jag reflekterat över i åratal. Den här dagen var oundviklig, Wikileaks eller inte. Man borde snarare tacka Wikileaks för att de nu har lockat fram världsmakternas sanna syn på informationsfrihet och öppenhet. Inte som grundstenar i ett rättvist och jämlikt samhälle, som vissa tror, utan ett hot mot ett samhälle som aldrig varit rättvist.

Enligt mig så är Wikileaks enda uppgift att göra information tillgänglig. Konsekvenserna av den informationen kan inte lastas på budbäraren. Det kan ju inte vara Wikileaks fel ifall människor är så bekväma och apatiska att ingen kräver förändring? Andra säger att det inte är några stora avslöjanden, men vad väntar ni på då? Vad väntar folk på? Om vi ska ta Sverige som exempel så är jag i det närmaste helt säker på att folket inte skulle revoltera ens om Reinfeldt och hela regeringen visade sig vara rymdödlor à la åttiotalsklassikern V. Vill man ha förändring så måste man nämligen aktivt kräva den. Vill man inte att etablissemanget ska censurera nätet så får man aktivt kräva det också. Vill man ha en mer rättvis värld, samma sak. All denna avskyvärda maktutövning och förtryck vi ser runt om i världen grundar sig i grund och botten på en enda sak. Att människor respekterar makten. Visst förtrycks många människor även med aktivt våld, men detta sker för att resten av världen accepterar det. Därför så är kampen kring Wikileaks det första livsviktiga infokriget. När Wikileaks drar ut smuts i ljuset så kanske folk borde ifrågasätta vad det egentligen är för värld vi lever i, snarare än att oroa sig för vad den äckliga makten ska ta sig till för att straffa oss. Det är få som gör det. Resten är frenetiskt upptagna med att fortsätta samla mögliga smulor från maktens bord. Jag skulle gärna dö på barrikaderna, men misstänker att det krävs några fler än så.