Vissa inslag i medielandskapet ger upphov till en intensiv vilja att kasta upp frukosten. Idag är det ledarsidan i SvD som rubbar mitt invärtes ekvilibrium. Den är nämligen ett klassiskt exempel på hur man kan påstå saker som är ren lögn, utan att darra på pennan. "Doublespeak", på Orwellianska, där alla begrepp förlorar sin ursprungliga mening. Sanningsministeriet sysslar med lögner, Kärleksministeriet med krig osv. Enligt SvD anno 2010 så innebär detta att "Rot & rut gör att vi får råd med varandra igen". Den här slutsatsen grundar man på att 300.000 har använt RUT-avdraget under året. Det framgår förstås inte hur man räknat, vilket kunde vara intressant i sammanhanget. Men skit samma.
Min reflektion blir snarare än ledarsidans ohämmade vurmande för pigavdragen, att konstatera att resten av befolkningen alltså inte har råd med varandra. Men de ska ändå vara med och betala subventionen, för de som har råd. Massor av artiklar, till exempel denna i Arbetaren, har påvisat att en vanlig medborgare tjänar på att ta en dag ledigt från jobbet för att städa upp sin egen skit, snarare än att leja tjänstefolk. Såvida arbetsköparen inte tjänar 35000 i månaden eller liknande. Men det är ju vad Moderaterna tror att en medelinkomsttagare tjänar i det "nya" Sverige. Det här avdraget går alltså med mycket få undantag rakt ner i höginkomsttagarnas fickor, för inte fan går väl jag som vanlig människa omkring och anställer butlers och poolskötare? Ledare som SvDs är bara ett sätt för regeringen att genom (i detta fall) sykofanter och nyttiga idioter inom media, skapa en bild av generell allmännytta kring ett skatteavdrag som bevisligen gynnar mycket få. Men det hör ju ihop med Moderaternas klassiska egennyttighetsprincip där man tar beslut som gynnar en själv, samtidigt som man ger sken av att det är bra för alla. Ibland förefaller det nästan som om de själva tror på det. Förmågan att veta att man ljuger, men samtidigt tro att man talar sanning, är verkligen ett gångbart redskap inom dagens politik. De bästa lögnarna är ju de som tror på vad de själva säger.