Jag har följt hela den här Libyen-historien ett bra tag nu, och det som har varit mest irriterande är att rapporteringen har varit så bristfällig. Ena stunden så säger man att det är omöjligt att veta exakt vad som pågår för att media inte har tillgång till situationen på marken, och i andra stunden så verkar man veta precis i minsta detalj vad Gaddafi och rebellerna gör och inte gör.
Så å ena sidan har jag inte tyckt att Gadaffi går att stödja eftersom han bevisligen är en jävla mupp, men å andra sidan så har jag varit försiktig med att likställa "rebellerna" med "folket". Sanningen är väl att man inte alls vet hur många som är med honom eller emot honom. Jag kan känna att om rebellerna verkligen var en så stor del av folket som media och politikerna målar upp, så hade man antagligen inte behövt någon hjälp. Det jag däremot kan konstatera är att de allierades flygbombningar har dödat en massa civila, och jag förstår inte hur man "hjälper" eller "försvarar" folket mot Gadaffi genom att bomba ihjäl dem.
För övrigt så hade de respektive regimerna i exempelvis Bahrain och Pakistan nyligen ihjäl demonstranter, varför bombar man inte dem? Varför får just libyerna privilegiet att "hjälpas" av bombningar? Det finns någon slags agenda här, och den är ju inte att hjälpa folket, det förstår man. När jag ser följande klipp undrar jag än mer vad det är för bild vi matats med i media. Enligt ryssarna så har Gadaffi inte använt några flygangrepp mot befolkningen. Trots att typ alla medier påstått att det skett och FN använt det som argument för flygförbudszoner osv. Man måste ju undra varför de ljugit om det?
Visar inlägg med etikett Afrika. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Afrika. Visa alla inlägg
21 mars 2011
2 mars 2011
Gaddafi i nytt tal
Den här mannen upphör fan aldrig att förvåna. Detta uttalande är faktiskt ganska...talande i sitt vansinne (Gadaffi gillar att prata om sig själv in tredje person).
Vissa av hans uttalanden känns ändå ganska strategiska. Som när han snackar om att Al-Qaeda ligger bakom upproren. Om inte det är en kristallklar jabb mot USA och Europa, så blir jag förvånad. Ett sådant uttalande kan nämligen inte väst ignorera helt, även om det är falskt. Anledningen till det är ju att vi flitigt har spelat det där Al-Qaeda-kortet som någon jävla joker varje gång vi vill angripa eller straffa andra länder. Varje gång ordet Al-Qaeda nämns så blir det per automatik legitimt att vidta vilka åtgärder som helst för att bekämpa dem.
Vill avsluta med att rekommendera det här eminenta programmet jag såg i morse där kvinnornas roll i upprorsvågen diskuteras. Många intressanta åsikter.
"De vill att Gaddafi ska avgå. Avgå från vad? Gadaffi är bara en symbol för det libyska folket. Han har inte ens ett parlament han kan upplösa."Logik när den är som "bäst". Eftersom han inte är president så kan han inte avgå. Han har faktiskt ingen makt alls när allt kommer omkring. Han är bara en "symbol". Människan är uppenbart galen. Eller så spelar han sin roll väldigt väldigt väl.
Vissa av hans uttalanden känns ändå ganska strategiska. Som när han snackar om att Al-Qaeda ligger bakom upproren. Om inte det är en kristallklar jabb mot USA och Europa, så blir jag förvånad. Ett sådant uttalande kan nämligen inte väst ignorera helt, även om det är falskt. Anledningen till det är ju att vi flitigt har spelat det där Al-Qaeda-kortet som någon jävla joker varje gång vi vill angripa eller straffa andra länder. Varje gång ordet Al-Qaeda nämns så blir det per automatik legitimt att vidta vilka åtgärder som helst för att bekämpa dem.
Vill avsluta med att rekommendera det här eminenta programmet jag såg i morse där kvinnornas roll i upprorsvågen diskuteras. Många intressanta åsikter.
25 februari 2011
Vägra vara verktyg
Mitt bland våld och galenskap så finns det ändå lärdomar. Så medan Gaddafi pratar om hur hans folk lurats av Bin Laden och går på psykedeliska droger (enligt honom), så skulle jag vilja lyfta fram något annat. Vad som egentligen krävs för att kontrollera ett folk.
Det finns väldigt lite förtryck som inte i slutändan grundar sig på att en person används som verktyg. Ännu så har vi ju inte polisrobotar à la ED-209. Armén kan till exempel förtrycka -Men armén består av personer. Av människor. Om de personerna vägrar att vara verktyg i förtryckets tjänst, så faller systemet. Jag tror till skillnad från många andra att människan i grund och botten vill andra väl. Att om man som individ har valet mellan ett moraliskt handlande och ett omoraliskt, så väljer man helst det första. Däremot sätts den här funktionen ofta ur spel medelst alla möjliga slags masspsykoser. Religiösa, nationalistiska, politiska, you name it. Vilket sammanhang som helst där du som person bekvämt nog låter någon annan sköta ditt tänkande. Som en del av en grupp så minskar därmed oftast det egna moraliska ansvaret. Särskilt i de fall där gruppen till och med bestämmer vad som är etiskt och riktigt. Folk som begår brott och övergrepp mot sina medmänniskor under dylika omständigheter har jag ingen sympati för. Det är bara ruttet och fegt. Ryggradslöst.
Därför vill jag lyfta fram alla de som vägrar vara verktyg. Alla de soldater som lägger ner sina vapen, administrativ personal som säger upp sig från sina jobb etc.. Som de här libyska piloterna som vägrade bomba folk och flydde landet istället. Det optimala hade ju förstås varit att dessutom bomba Gadaffi, men jag saluterar dem ändå.
Det finns väldigt lite förtryck som inte i slutändan grundar sig på att en person används som verktyg. Ännu så har vi ju inte polisrobotar à la ED-209. Armén kan till exempel förtrycka -Men armén består av personer. Av människor. Om de personerna vägrar att vara verktyg i förtryckets tjänst, så faller systemet. Jag tror till skillnad från många andra att människan i grund och botten vill andra väl. Att om man som individ har valet mellan ett moraliskt handlande och ett omoraliskt, så väljer man helst det första. Däremot sätts den här funktionen ofta ur spel medelst alla möjliga slags masspsykoser. Religiösa, nationalistiska, politiska, you name it. Vilket sammanhang som helst där du som person bekvämt nog låter någon annan sköta ditt tänkande. Som en del av en grupp så minskar därmed oftast det egna moraliska ansvaret. Särskilt i de fall där gruppen till och med bestämmer vad som är etiskt och riktigt. Folk som begår brott och övergrepp mot sina medmänniskor under dylika omständigheter har jag ingen sympati för. Det är bara ruttet och fegt. Ryggradslöst.
Därför vill jag lyfta fram alla de som vägrar vara verktyg. Alla de soldater som lägger ner sina vapen, administrativ personal som säger upp sig från sina jobb etc.. Som de här libyska piloterna som vägrade bomba folk och flydde landet istället. Det optimala hade ju förstås varit att dessutom bomba Gadaffi, men jag saluterar dem ändå.
21 februari 2011
Alla älskar Gaddafi
Flera hundra har fått sätta livet till under de senaste dagarna, men det verkar som om Libyens Muammar Gaddafi har gett upp. Om han inte flytt så verkar han åtminstone ha lämnat huvudstaden Tripoli. Men var ska han ta vägen? Det är ju så många som gillar honom! Lite bildspel på det är kanske på sin plats.
 |
| Yemens Saleh t.v, Mubarak t.h. Gissa vem som är spexaren? |
 |
| Blair gillar Gaddafi skarpt. Skåda hans pojkaktigt beundrande blick. |
 |
| Berlusconi tycker att Gaddafi doftar som orientaliska kryddor och autokrati. |
 |
| Putin är också en polare. |
 |
| Den här oansenliga grodan är faktiskt Spaniens premiärminister. |
 |
| Erdogan och Gadaffi brukar köra "näshälsningen". På eskimåsiska. |
 |
| "Mr Gaddafi, I want change. Starting with that outfit" |
 |
| "We touch les hands. J'aime bien." |
18 februari 2011
Vredens dag i Libyen
Libyen är annars ett land som mår ganska ok, trots all amerikansk skrämselpropaganda man har matats med under åren. Man har en ganska liten befolkning och massor av olja. Det brukar vara ett bra recept på nöjdhet. Men det här är också en grej jag gillar med den här upprorsvågen. Den handlar inte lika mycket om materiell frihet som intellektuell frihet. Även om ledare som Gaddafi (eller t.ex andra i gulfstaterna) kan använda oljepengar för att släta över de värsta sociala problemen, så duger det inte. Folk vill inte ha diktatorer. Inte ens den leende checkutskrivande sorten.
11 februari 2011
Folkmakt
Mina varmaste lyckönskningar går ut till det egyptiska folket. Med beslutsamhet och enighet har de med fredliga medel gjort sig av med en diktator. Hoppas verkligen att denna demonstration av folkets makt ekar i korridorerna hos alla de andra ruttna ledarna. Inte bara i mellanöstern. Worldwide.
Måste vara en skön känsla att vara där.
5 februari 2011
Jaså ni vill ha kaos?
Rekommenderar liveströmmen på den överlägset bästa kanalen - http://english.aljazeera.net/watch_now/
3 februari 2011
Vilka är "Mubarakanhängarna"?
Vissa av de här råttorna råkade ju hamna i folkets händer under gårdagen, och de var inte sena att erkänna att de instruerats av regimen att gå ut och stödja den. Journalister som lyckades tala med vissa av "Mubarakanhängarna" hörde att det var allt ifrån statsanställda till vanliga snutar som beordrats att motdemonstrera. Flera hade polislegitimation på sig. Just det, nu vet vi varför det inte finns några poliser på gatorna. De har alla fått order om att gå hem, byta till civila kläder, och avvakta vidare instruktioner.. Så när Mubarak inte lyckades desarmera hatet mot honom genom sitt billiga tv-framträdande så skickade han ut stormtrupperna på gatorna för att visa att regimen har "stöd". Jag kan ju bara hoppas och be att ingen som följer händelserna i Egypten är så naiv att man faktiskt tror att detta är folkligt. Nu fattas bara att Carl Bildt eller någon annan självutnämnd demokrativän manar "båda sidor" till lugn. Om han inte redan gjort det. Följer inte hans älskade twittrande.
31 januari 2011
Demokrati är ostabilt?
Den folkliga demokratirörelsen som tagit fart i regionen borde egentligen vara en gåva från himlen för både USA och Europa. Jag tänker förstås på det så kallade "kriget mot terrorismen". Genom att stödja genuin demokratisering så drar man effektivt undan mattan för alla jävla Al-Qaida och de andra hjärnspökena som man fruktar så högt. Utan att skjuta ett enda skott. Det verkar i mina ögon mer effektivt än att "demokratisera" genom våld som i Irak och Afghanistan. Men "stabilitet" och "demokrati" är ju inte riktigt samma sak. Det förstnämnda gynnar amerikanska intressen, det andra gör det nödvändigtvis inte. Det gynnar de lokala folkens intressen.
Sanningen är så klart att västvärlden aldrig har haft några problem med diktaturer, så länge man kan säga till dem vad de ska göra. Demokrati är lite mer problematiskt ur den synvinkeln. Eller som "mellanösterns enda demokrati" Israel -uttrycker saken angående det i deras ögon bristande stödet för den egyptiska diktaturen:
"The Americans and the Europeans are being pulled along by public opinion and aren't considering their genuine interests"
"Even if they are critical of Mubarak they have to make their friends feel that they're not alone. Jordan and Saudi Arabia see the reactions in the West, how everyone is abandoning Mubarak, and this will have very serious implications."För det första undrar man vem som sköter Israels PR, för att öppet stödja Mubarak på det här viset är knappast något som stärker hans position..Visst blir det "serious implications". Men om de är bra eller dåliga beror väl på vad man föredrar: Stabila diktaturer eller folkliga demokratier. Obama och övriga västledare står vid ett vägskäl. Antingen så offrar man sina strategiska intressen i regionen och stöder en utveckling som i det långa loppet kommer att vara positiv. Eller så demonstrerar man öppet sin dubbelmoral kring "demokratisering". Som jag ser det så finns det en sak som oroar väst mer än något annat. Nämligen att de andra västvänliga diktatorerna i regionen kommer att sluta lita på vårt stöd om vi "överger" Mubarak och i stället kanske de börjar samarbeta andra makter som Kina eller Iran. Och "unfriendly dictators" har vi ingen nytta av.
29 januari 2011
Diktatorns dårskap
Tills Mubarak har fattat att folket vill ha bort regimen -inte en förändring i den, så kan man ju förströ sig med nedanstående klipp där man diskuterar vad det här upproret egentligen handlar om. Följa utvecklingen i realtid gör man bäst HÄR på Al Jazeeras livekanal. Kildén & Åsman skriver bra om Sveriges pinsamma tystnad. Svensson spekulerar i vart Mubarak tar vägen (Israel?), och Röda Malmö talar om "diktaturens kreatur". Ett alltid lika aktuellt Palme-citat.
28 januari 2011
Egypten vs Mubarak
Trots att regimen försöker att kväsa upporet i Egypten, senast genom att försöka stänga av internet, så är folket fortsatt beslutsamma och enade. Mubarak ska bort. Egypten är en vågbrytare för folkligt självbestämmmande i mellanöstern, och det är därför exempelvis USA, men även andra västmakter är skiträdda för ett regimskifte där. Om Egyptens regim faller, så kan nämligen alla klientregimer falla. Vilket självklart vore förödande för USAs intressen i mellanöstern. Men det var tvunget att ske förr eller senare. Idag kl 17 hålls det förresten en demonstration i solidaritet med det egyptiska folket, utanför Egyptens ambassad på Strandvägen i Stockholm. För den som känner sig manad. Här följer lite bilder från Kairo och annorstädes. Upproret är landsomfattande. Vill man kolla live kan man göra det HÄR. Snart träder utegångsförbudet i kraft, och folk har ingen avsikt att gå hem..
27 januari 2011
Ett nytt mellanöstern
Det är mycket som händer i mellanöstern just nu. Sanningar kommer upp till ytan. Folk har fått nog av lögner och förtryck. För västvärlden så är det här skrämmande. För det kan innebära att arabvärlden börjar välja sina egna ledare. Det är alltså möjligt att de inte längre kommer att styras av väst. Detta är så klart upprörande.
Britterna förde med sig demokratin till Egypten efter andra världskriget. De älskade demokrati, britterna. Man hade på den här tiden lite samma roll som "demokratins försvarare" som USA har tagit idag. Tills egyptierna ville göra sig av med monarkin i landet. Då satte britterna dem i fängelse. För britterna gillar monarkin. Att man inte befann sig i Storbritannien var inte relevant. Man vill alltid "ge" demokrati till världen, tills det blir uppenbart att folket inte vill rösta på det alternativ vi gillar. Då måste de tillrättavisas. De är nämligen inte lika vettiga och rationella som oss. De gör så konstiga saker.
Ett annat exempel på det är Hamas. Jag ska inte bedöma hur pass bra eller dåligt det partiet är. Men det är demokratiskt valt. Enligt de observatörer som fanns på plats, var det till och med mycket demokratiskt valt. Men västvärlden gillar inte Hamas. Västvärlden gillar Mahmoud Abbas. Efter de senaste avslöjandena om Abbas och hans myndighets inofficiella konspirationer med Israel och USA mot det egna folket så förstår man varför Hamas var "fel" val. Det var inte vårt val. Frihet är friheten att göra som vi vill.
Mubarak kommer att gå samma öde tillmötes som sin tunisiske kollega. Det Mubarak tänker på just nu är inte hur han ska stanna vid makten. Han funderar på vart han ska fly. Precis samma funderingar som många andra ledare i mellanöstern bör sätta igång med. För detta slutar inte i Egypten. Ledarna har sedan länge vänt folket ryggen, och lögnerna har tagit slut. Det går inte att skapa fler. Palestinierna vet nu säkert att Abbas myndighet inte förtjänar något förhandlingsmandat. Egyptierna, Algerierna, Jordanierna och Jemeniterna förstår att det är möjligt att bli av med sina egna diktatorer. Libaneserna vägrar att lyda USA och fortsätter stå bakom Hizbollah. I flera andra länder så gror missnöjet med det korrupta ledarskapet. Arabvärlden vill ha riktigt självbestämmande och riktig demokrati utan att andra nationer blandar sig i. Är det så konstigt? Är inte det vad "demokrati" handlar om? Eller kallas det bara demokrati när vi håller med om åsikten?
Britterna förde med sig demokratin till Egypten efter andra världskriget. De älskade demokrati, britterna. Man hade på den här tiden lite samma roll som "demokratins försvarare" som USA har tagit idag. Tills egyptierna ville göra sig av med monarkin i landet. Då satte britterna dem i fängelse. För britterna gillar monarkin. Att man inte befann sig i Storbritannien var inte relevant. Man vill alltid "ge" demokrati till världen, tills det blir uppenbart att folket inte vill rösta på det alternativ vi gillar. Då måste de tillrättavisas. De är nämligen inte lika vettiga och rationella som oss. De gör så konstiga saker.
Ett annat exempel på det är Hamas. Jag ska inte bedöma hur pass bra eller dåligt det partiet är. Men det är demokratiskt valt. Enligt de observatörer som fanns på plats, var det till och med mycket demokratiskt valt. Men västvärlden gillar inte Hamas. Västvärlden gillar Mahmoud Abbas. Efter de senaste avslöjandena om Abbas och hans myndighets inofficiella konspirationer med Israel och USA mot det egna folket så förstår man varför Hamas var "fel" val. Det var inte vårt val. Frihet är friheten att göra som vi vill.
Mubarak kommer att gå samma öde tillmötes som sin tunisiske kollega. Det Mubarak tänker på just nu är inte hur han ska stanna vid makten. Han funderar på vart han ska fly. Precis samma funderingar som många andra ledare i mellanöstern bör sätta igång med. För detta slutar inte i Egypten. Ledarna har sedan länge vänt folket ryggen, och lögnerna har tagit slut. Det går inte att skapa fler. Palestinierna vet nu säkert att Abbas myndighet inte förtjänar något förhandlingsmandat. Egyptierna, Algerierna, Jordanierna och Jemeniterna förstår att det är möjligt att bli av med sina egna diktatorer. Libaneserna vägrar att lyda USA och fortsätter stå bakom Hizbollah. I flera andra länder så gror missnöjet med det korrupta ledarskapet. Arabvärlden vill ha riktigt självbestämmande och riktig demokrati utan att andra nationer blandar sig i. Är det så konstigt? Är inte det vad "demokrati" handlar om? Eller kallas det bara demokrati när vi håller med om åsikten?
22 januari 2011
Får vem som helst skriva?
Eller frågan borde kanske snarare formuleras - Får vem som helst skriva, i media, om vad som helst? Jag syftar på Richard Swartz krönika i dagens DN. Till Richards försvar ska jag först säga att han faktiskt är journalist. Han har väl runt 40 år bakom sig på Svenska Dagbladet, och skriva - det kan han bevisligen. Han är ingen jävla Birro. Men det är inte heller poängen. Frågan är vad man har att tillföra ämnet.
I dag skriver han alltså en krönika riktad mot det som nu händer i Tunisien, och börjar hela krönikan med att säga att han inte vet särskilt mycket om Tunisien. What...the fuck? Så här ska alltså Schwarz, på bästa nyhetsplats få kläcka ur sig sina personliga funderingar om folkrevolutionen i Tunisen? För funderingar är verkligen allt han bidrar med. Funderingar, och i mitt tycke på sin höjd grumliga jämförelser med de folkliga upproren i det gamla östblocket (ett av Schwarz favoritämnen). Hade han velat göra relevanta jämförelser så kunde han jämfört med liknande folkuppror i länder som åtminstone ligger på samma kontinent. Eller som har någorlunda liknande kultur och historia. Men det vet ju Richard Schwarz ingenting om, och det säger han till och med. Om jag inte visste bättre, så skulle jag tro att detta bara var ett sätt för DN att påminna folk om hur jävla kasst det var med "kommunism", med ett dagsaktuellt ämne som verktyg.
I dag skriver han alltså en krönika riktad mot det som nu händer i Tunisien, och börjar hela krönikan med att säga att han inte vet särskilt mycket om Tunisien. What...the fuck? Så här ska alltså Schwarz, på bästa nyhetsplats få kläcka ur sig sina personliga funderingar om folkrevolutionen i Tunisen? För funderingar är verkligen allt han bidrar med. Funderingar, och i mitt tycke på sin höjd grumliga jämförelser med de folkliga upproren i det gamla östblocket (ett av Schwarz favoritämnen). Hade han velat göra relevanta jämförelser så kunde han jämfört med liknande folkuppror i länder som åtminstone ligger på samma kontinent. Eller som har någorlunda liknande kultur och historia. Men det vet ju Richard Schwarz ingenting om, och det säger han till och med. Om jag inte visste bättre, så skulle jag tro att detta bara var ett sätt för DN att påminna folk om hur jävla kasst det var med "kommunism", med ett dagsaktuellt ämne som verktyg.
16 januari 2011
Poetisk rättvisa
Poetisk rättvisa är en händelse varigenom bra gärningar belönas, eller dåliga gärningar bestraffas. Ofta genom en oförutsedd händelse direkt relaterad till objektets eget agerande.
Med anledning av gårdagens blogginlägg om töntjägare, så kan jag faktiskt inte annat än konstatera att poetisk rättvisa har skipats, när jag läser att ett gäng svenska jägare åkt på spö i Tunis. Det är faktiskt nästan så man dör av skratt. Idiotjävlar. Man åker väl inte omkring på gatorna med vapen mitt under ett folkligt uppror? Nej, det här bekräftar bara min tes om att man måste vara ett riktigt fågelholksmaterial för att ägna sig åt denna patetiska aktivitet.
Blir ni arga på mig nu, vänner av ordning? Vafalls?! sitter han och blir glad över att folk misshandlas?? Låt mig berätta något. Just dessa idioter var på jaktresa med företaget Svenska Jaktresor, som tillhör den skara små äckliga "människor" som sysslar med safarijakt. Så här kan man till exempel läsa på deras hemsida om en safarijaktresa till Tanzania.
"Tidigt varje morgon väcks Du av Din betjänt som diskret bär fram en kopp te eller kaffe, allt efter behag. Efter en riklig frukost beger Du dig iväg med Din P.H. och hans stab av spårare och andra hjälpredor i en jaktbil, äventyret kan börja.
Beroende på hur lång jakt Du har bokat får Du fälla en rad djur och är Du där för 21 dagar eller längre, är allt som finns på trofélistan tillåtet! Elefant, flera Bufflar, Lejon och Leopard samt mängder med antiloper och gaseller."
"Tidigt varje morgon väcks Du av Din betjänt som diskret bär fram en kopp te eller kaffe, allt efter behag. Efter en riklig frukost beger Du dig iväg med Din P.H. och hans stab av spårare och andra hjälpredor i en jaktbil, äventyret kan börja.
Beroende på hur lång jakt Du har bokat får Du fälla en rad djur och är Du där för 21 dagar eller längre, är allt som finns på trofélistan tillåtet! Elefant, flera Bufflar, Lejon och Leopard samt mängder med antiloper och gaseller."
Man åker alltså omkring som en vidrig kolonialherre med betjänter och hjälpredor, och har någon slags license to kill allt som ens reptilögon kan skåda genom kikarsiktet. Även om just de här jägarna i Tunis "bara" jagade vildsvin, så får man med största säkerhet anta att safarijakten vore deras våta dröm. De är bara inte täta nog för att ha råd att pröjsa upp en halv mille utan får nöja sig med budgetversionen. Förklara nu för mig varför jag ska tycka synd om dessa slemhögar?
14 januari 2011
Wikiläcka blev gnistan?
Några utdrag:
"Tunisian investors -- fearing the long-arm of "the Family" -- forgoing new investments, keeping domestic investment rates low and unemployment high"
"Often referred to as a quasi-mafia, an oblique mention of "the Family" is enough to indicate which family you mean. Seemingly half of the Tunisian business community can claim a Ben Ali connection through marriage, and many of these relations are reported to have made the most of their lineage."
"Leila Ben Ali received a desirable tract of land in Carthage for free from the GOT in order to build the for-profit Carthage International School (Ref F). In addition to the land, the school received a 1.8 million dinar (US $1.5 million) gift from the GOT, and within a matter of weeks the GOT had built new roads and stoplights to facilitate school access. It has been reported that Ms. Ben Ali has sold the Carthage International School to Belgian investors, but the Belgian Embassy has as yet been unable to confirm or discount the rumor. XXXXXXXXXXXX asserted that the school was indeed sold for a huge, but undisclosed sum. He noted any such sale would be pure profit since Ms. Ben Ali's received land, infrastructure, and a hefty bonus at no cost."
"...the home is that of Sakhr Materi, President Ben Ali's son-in-law and owner of Zitouna Radio. This prime real estate was reportedly expropriated from its owner by the GOT for use by the water authority, then later granted to Materi for private use."
"According to a representative from Credit Agricole, Marouane Mabrouk, another of Ben Ali's sons-in-law, purchased a 17 percent share of the former Banque du Sud (now Attijari Bank) shares immediately prior to the bank's privatization. This 17 percent share was critical to acquiring controlling interest in the bank since the privatization represented only a 35 percent share in the bank. The Credit Agricole rep stated that Mabrouk shopped his shares to foreign banks with a significant premium..."
13 januari 2011
Vakna Europa!
Nu har Tunisien äntligen hamnat på löpsedlarna. Men rollen som "glömd diktatur" är inte ny alls.
Den sittande presidenten, sedan 1987, heter Zine El Abidine Ben Ali. I valet 2004 fick han 94.49% av rösterna. 94.49! Där har vi en gedigen siffra! I det senaste valet 2009 var han tydligen inte fullt lika populär och fick endast 89.62%. Inte fy skam det heller. Som en jämförelse kan nämnas att den enligt hela världen genomkorrupte Lukashenko i Vitryssland vann sitt senaste "val" med 79.67% av rösterna, och det var i jämförelse med Tunisiens dito en ypperligt demokratiskt genomförd tillställning.
I övrigt så lider Tunisien av samma systemproblem som de jag tog upp i min post om Algeriet. Trots att man har ett av regionens högsta BNP per capita så kommer lite av detta folket tillgodo. En liten elitklick av korrumperade svin tjänar däremot stora pengar där. Dels så investerar gulfstaterna stora pengar i landet, och dels finns det starka ekonomiska band till både Frankrike och Italien, som exporterar stora mängder varor till Tunisien. EU har dessutom, sanslöst nog, ett frihandelsavtal med Tunisien, vilket förtydligar att demokrati och mänskliga rättigheter som vanligt inte betyder ett piss i sammanhanget. På demokratiindex ligger landet på plats 144 av 167, och beskrivs som auktoritär regim. Man väljer sina lekkamrater väl, får jag konstatera.
"Vi kan inte acceptera det oproportionerliga våld som polisen brukat mot fredliga demonstranter", sade igår Maja Kocijancic, talesperson för EU:s utrikeschef Catherine Ashton. Vem lurar man med det uttalandet? Det har accepterats i decennier. Det ni inte kan acceptera är att det blir rubriker.
Varför har då ingen fördömt Tunisiens regim förrän nu, när de mördat lite fler människor än vanligtvis? Jo Tunisien, och president Ben Ali, är nämligen en av Washingtons och Europas viktigaste samarbetspartners i "kriget mot terrorismen". Man skiter helt enkelt blankt i Ben Alis förhållningssätt till demokrati, så länge som han håller islamisterna under kontroll. Att Ben Ali ganska lätt kan hävda att all opposition mot honom är "islamistisk" till sin natur är ingen big deal. Att repressionen i slutändan bara leder till fabricerandet av fler "martyrer" som islamisterna kan använda i sin rekrytering är inte heller någon big deal. Tänkandet är lika kortsiktigt som vanligt.
Nu har folk fått nog av skiten, även om Ben Ali försöker blidka folket med en massa skitsnack. Han är nämligen, som alla diktatorer, livrädd för folket. Alla förstår ju att han vill lugna ner massan tillfälligt så han hinner försnilla några extra miljarder innan han söker asyl i Miami eller liknande. Han hör hemma bakom galler, den mannen. Man kan bara hoppas att det blir så.
Den sittande presidenten, sedan 1987, heter Zine El Abidine Ben Ali. I valet 2004 fick han 94.49% av rösterna. 94.49! Där har vi en gedigen siffra! I det senaste valet 2009 var han tydligen inte fullt lika populär och fick endast 89.62%. Inte fy skam det heller. Som en jämförelse kan nämnas att den enligt hela världen genomkorrupte Lukashenko i Vitryssland vann sitt senaste "val" med 79.67% av rösterna, och det var i jämförelse med Tunisiens dito en ypperligt demokratiskt genomförd tillställning.
I övrigt så lider Tunisien av samma systemproblem som de jag tog upp i min post om Algeriet. Trots att man har ett av regionens högsta BNP per capita så kommer lite av detta folket tillgodo. En liten elitklick av korrumperade svin tjänar däremot stora pengar där. Dels så investerar gulfstaterna stora pengar i landet, och dels finns det starka ekonomiska band till både Frankrike och Italien, som exporterar stora mängder varor till Tunisien. EU har dessutom, sanslöst nog, ett frihandelsavtal med Tunisien, vilket förtydligar att demokrati och mänskliga rättigheter som vanligt inte betyder ett piss i sammanhanget. På demokratiindex ligger landet på plats 144 av 167, och beskrivs som auktoritär regim. Man väljer sina lekkamrater väl, får jag konstatera.
"Vi kan inte acceptera det oproportionerliga våld som polisen brukat mot fredliga demonstranter", sade igår Maja Kocijancic, talesperson för EU:s utrikeschef Catherine Ashton. Vem lurar man med det uttalandet? Det har accepterats i decennier. Det ni inte kan acceptera är att det blir rubriker.
 |
| Den här bilden säger det mesta. |
Varför har då ingen fördömt Tunisiens regim förrän nu, när de mördat lite fler människor än vanligtvis? Jo Tunisien, och president Ben Ali, är nämligen en av Washingtons och Europas viktigaste samarbetspartners i "kriget mot terrorismen". Man skiter helt enkelt blankt i Ben Alis förhållningssätt till demokrati, så länge som han håller islamisterna under kontroll. Att Ben Ali ganska lätt kan hävda att all opposition mot honom är "islamistisk" till sin natur är ingen big deal. Att repressionen i slutändan bara leder till fabricerandet av fler "martyrer" som islamisterna kan använda i sin rekrytering är inte heller någon big deal. Tänkandet är lika kortsiktigt som vanligt.
Nu har folk fått nog av skiten, även om Ben Ali försöker blidka folket med en massa skitsnack. Han är nämligen, som alla diktatorer, livrädd för folket. Alla förstår ju att han vill lugna ner massan tillfälligt så han hinner försnilla några extra miljarder innan han söker asyl i Miami eller liknande. Han hör hemma bakom galler, den mannen. Man kan bara hoppas att det blir så.
9 januari 2011
Algeriet på väg mot revolution?
Algeriet är för det första ingen demokrati mer än vad Vitryssland eller Nordkorea är det. I landets första "val" 1991, så var islamistpartiet FIS på väg mot seger, vilket ledde till att militären grep in, ogiltigförklarade resultatet och gjorde partiet olagligt. Detta ledde fram till ett blodigt inbördeskrig som skulle kosta över 160.000 algerier livet under de följande tio åren. Vi kommer väl alla ihåg alla dessa incidenter där det skars halsarna av folk i rena massavrättningar? Islamisterna stod för en stor del av detta, men regimen var även den grovt inblandad i våldet. Inget av dessa brott har någonsin utretts. Efter en period av skiftande militärstyre så kom den nuvarande presidenten Abdelaziz Bouteflika till makten 1999 i ett nytt "val" där alla sex motkandidaterna påpassligt nog hoppade av. Bouteflika representerar partiet FLN, som är det enda parti som någonsin innehaft makten i Algeriet. Inget av detta nämner Eva Emnéus. Utan leder oss snarare att tro att dessa protester drivs av frustrerade ungdomsgäng, samt konstaterar förnöjt att polisen och militären minsann verkar ha situationen under kontroll.
DN skriver vidare (framgår inte om det är Emnéus-info) att "Den officiella arbetslöshetssiffran är 10 procent men bland personer under 30 år är siffran betydligt högre, där står var fjärde person utan jobb, alltså 25 procent. En stor del av demonstranterna kommer från den gruppen."
Det stämmer, men DN kunde ju också upplyst om att runt 75% av Algeriets befolkning är just under 30 år. Det ger en lite annorlunda bild av läget. Det är ingen "grupp" vi snackar om, och som den formuleringen låter påskina. Var fjärde person under 30 år innebär i stort sett var fjärde Algerier. Det är ett massuppror.
Det stämmer, men DN kunde ju också upplyst om att runt 75% av Algeriets befolkning är just under 30 år. Det ger en lite annorlunda bild av läget. Det är ingen "grupp" vi snackar om, och som den formuleringen låter påskina. Var fjärde person under 30 år innebär i stort sett var fjärde Algerier. Det är ett massuppror.
De här protesterna handlar inte om någon jävla prishöjning på olivolja och mjöl, de handlar om åratal av politiskt och ekonomiskt vanstyre. Det är en revolt, kanske en revolution, av ett folk som väntat i mer än 50 år på jobb, bostäder och ett drägligt liv i ett land som har alla möjligheter att tillförse dessa behov. Algeriet är ett rikt land med stora olje- och gasfyndigheter. Men som styrs av en liten korrumperad elit som är mer intresserade av att spendera pengar på rysk krigsmateriel än på sin befolkning. Samtidigt så växer förtrycket allt mer.
8 januari 2011
Sanningen om Sudan
Jag har under många år uppmärksammat att väldigt lite som skrivs om Sudan, och i synnerhet Darfur, stämmer överrens med verkligheten. Desinformationen är väldigt omfattande när det gäller den sudanesiska konflikten, och det är självklart politiskt motiverat. Många internationella aktörer är nämligen väldigt intresserade av en extern intervention i Sudan och det handlar, som vanligt, om naturresurser. Det kan vår egen oljebaron Carl Bildt intyga. Jag ska inte sitta här och hävda att jag är någon expert på området, men jag är åtminstone medveten om vilka experterna är. De släpps självfallet väldigt sällan fram i media. Professor Mahmood Mamdani är en av dem som vet vad han snackar om, och har meritlistan för att backa upp det. Här diskuterar han Sudan på en konferens arrangerad av UNCA. Vill man förstå konflikten så är det en god investering att lyssna en stund på vad Mamdani har att säga.
30 oktober 2010
Vem är pirat?
 |
| Glamourfaktorn är förvånansvärt låg |
För det första så måste man förstå att ingen vettig människa vill försörja sig på piratverksamhet. Det är ingen större jobbsäkerhet i det hela om man säger så. De flesta av dessa "pirater" är i grunden fiskare, som fått se sitt levebröd utplånas av skrupellösa "entreprenörer", som de kallas i väst. Självklart så utnyttjas dessa inkomstlösa människor av större nätverk av organiserade kriminella, men de som riskerar livet på vattnet är enkla, utfattiga somalier.
Eftersom Somalia har en så svag regeringsstruktur, om någon alls, så finns det ingen kontroll över fisket i landets vatten. Det är inte "entreprenörerna" sena att utnyttja, och skickar dit sina trålare för att fiska, ohämmade av några regelverk. För att inte tala om alla andra "entreprenörer" som dumpar avfall och gifter i vattnen. Människor sitter alltså med valen: 1- dö. 2- råna de som rånar dig. Jag är inte så förvånad att folk väljer alternativ 2.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)