ADHD-medicin knarkas!

Myndigheterna är upprörda över att folk kommit på att man kan missbruka(!) ADHD-medicinerna. Självklart så har detta pågått i åratal, men farbror staten är ju som vanligt ur led med sin tid. Ja, kidsen snortar Ritalin och Concerta som om det inte fanns någon morgondag. Men är inte den egentliga frågan här varför det ena bruket är bra och nyttigt och det ena är hemskt och upprörande? Det är ingen skillnad på drogen i sig. Kanske är det så att ADHD-knarket har blivit så accepterat att sådant här "olegitimerat" användande leder till ett oundvikligt konstaterande? Att det är jävligt tunga preparat man med en axelryckning proppar i det här samhällets småglin?

"När preparaten sprids på den svarta marknaden finns en risk att de börjar ifrågasättas", säger Lennart Karlsson vid citypolisens spaningsrotel. Jag finner det uttalandet lustigt. Det är väl inte preparatets spridning, utan preparatets egenskaper som är intressant? Att saker sprids på svarta marknaden är ju inte heller något man kan göra något åt så länge det finns på den vanliga marknaden. Att en flaska träsprit är livsfarlig i händerna på ett ryskt gruvfyllo gör den väl inte mer farlig som generell vara i handeln? Det saken handlar om är ju självklart att "preparaten" som Lennart talar om är droger. Vi har dock valt att inte se det så. Denna kuliss faller självklart så fort det uppdagas att folk pundar de där ADHD-drogerna som vilket tjack som helst.

Effekten av metylfenidatet (det "goa" ämnet i dessa mediciner) kan liknas rätt väl vid kokain har jag läst. Dessutom är det ju coolt att snorta linor. Det gör alla kidsens idoler. Egentligen så är det väl en perfekt protest mot den idiotiska myndighetsvärlden. Om du inte vill ha drogerna som samhället föreskriver, se åtminstone till att bli så bäng på dem som möjligt. Här ska inga resurser gå till spillo.

Jag vet att det finns massor med människor som hävdar att ADHD-drogerna "räddat deras liv" och liknande. Må så vara. Men det finns ingenting som säger att problemen inte kunde ha lösts på andra vis. Det känns för mig snarare som om många föräldrar jublar inombords över dylika diagnoser. Det är liksom inte deras fel längre att ungen är jobbig. Har hört många fall där föräldrarna i princip gått och hoppats på ADHD-diagnos för att få "veta" vad som är fel. Som så många andra enkla svar här i världen, så är också detta behäftat med konsekvenser. Bland annat att en del personer kommer att punda medicinen.

adhd, medicin, läkemedel, droger svt 

Kyla skadar hjärnan

"Är du trött på vintern och kylan" är DNs webbfråga. 73% vill ha vår NU. Jag undrar vilka de 27% andra är? Det är fan helt absurt. Det betyder att tre av tio jag träffar på stan GILLAR att vandra runt i en frys! En FRYS. Upprörande. Men jag undrar om det mest förbryllande inte är de 8% som inte alls bryr sig om vilken årstid det är. Kan ni inte förklara hur ni tänker? Vadå..spelar det..ingen roll? Typ ris eller potatis, vilket som?

Enligt den här artikeln borde min kroppstemperatur ligga kring 32-33. Det grundar jag på diagnosen "sämre omdöme och medvetande". Precis så känner jag mig. Kalla händer och fötter, är trött, huttrar, sämre arbetsförmåga och muskelsvaghet. Artikeln försöker hjälpa till - "är du ute på fjället så återvänd till bilen, står du still utomhus i kylan så börja promenera, jogga och sök skydd, kroppen vill att du ska avbryta det du hållit på med"

Ok, men om man redan sitter inomhus och fryser då? Det där med "kroppen vill att du ska avbryta" kan jag dock köpa. Klart den vill det. Jag delar den inställningen. Särskilt på Fredagar.

Låter som ett vanligt jobb?

Regeringen har "förflyttat" Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna. Ja, självklart så kan man ju inte kickas som vanligt folk när man kommit upp sig i graderna. Då heter det att man "förflyttas". Man vill ju inte utsätta vederbörande för något otillbörligt obehag. Vidare mot nya djärva mål inom organisationen.

Hela historien grundar sig på en enkät som visade att mer än var fjärde anställd på myndigheten ofta kände sig ledsna eller nedstämda på grund av jobbet. Var fjärde?? Ska det vara någon slags skandal? Alltså, jag blir chockad över den låga siffran. Låter som rena paradiset jämfört med de arbetsplatser jag har varit på. Det kan med andra ord, vara betydligt värre.

På mitt senaste jobb hade vi också en sådan där utvärdering, och resultaten visade att 9 av 10 hade ångest över att gå till jobbet, inte kunde släppa jobbet när de slutade för dagen, osv. Själv så kände jag allt som oftast att ett pistolskott i pannan var ett mycket lockande alternativ jämfört med att gå till jobbet. Det hörde även till min morgonrutin att traditionsenligt överväga att kasta mig ner på tågspåret och göra slut på allt när tåget rullade in på perrongen. Det värsta av allt var när man drömde om jobbet, vilket i vissa perioder kunde ske varje natt. Inte ens i sömnen undslapp man skiten. Till slut fick jag nog och sade upp mig, vilket förvisso i princip är att likställa med självmord i arbetslinjens Sverige.

Jag har varit på många sådana arbetsplatser och bevittnat hur folk egentligen mår. Sett kollegor som brutit ihop och blivit helt katatoniska. Panikattacker. Vidriga arbetsförhållanden. Skamlösa hot och trakasserier samt uppenbar mobbning och diskriminering från ledningen. Helt enkelt ett totalt förakt för de anställda. En vacker dag ska jag samla mina noteringar från dessa dårhus i bokform. Material saknas inte.

jobb, arbetsplatser, regeringen dn gp svt svd12 ab

Slakten av det allmänna

Vår fina omtänksamma regering har budgeterat för att sälja ut statligt ägande i verksamheter värda 100 miljarder denna mandatperiod. Bland annat Nordea. Finansmarknadsminister (Slaktmästare) Peter Norman anser att det kan bli "farligt" för Sverige om försäljningarna ställs in, vilket kan bli aktuellt eftersom regeringen inte har egen majoritet. Man ska när det kommer till allianspolitiker hålla i åtanke att orden man använder inte nödvändigtvis refererar till deras direkta betydelse. Det är faktiskt sällan det är på det viset. När Norman säger "Sverige", menar han självfallet inte medborgarna. Han syftar på privata intressen och företag. Med "farligt" menar han att planerna på att skänka eller slumpa bort gemensamma tillgångar till en grupp som kommer att tjäna grova pengar på det, kan omkullkastas. Det vore farligt. De har ju räknat med de här pengarna. Hur skulle det se ut om det inte blir så? Hur ska börsen reagera? Blir det någon aktieutdelning? Jo, klart det blir det. Men det är inte poängen.

"Alltså, ni har ju missat hela poängen...Gemensamt ägande? Hur ska man tjäna något på det?"

Jag har faktiskt länge undrat om det finns något exempel på verksamhet som blivit billigare och bättre av att privatiseras? För enligt min erfarenhet så har det som privatiserats både blivit dyrare och sämre. Dyrare på grund av att en privat aktör självfallet har som huvudmål att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det ligger i sakens natur. Ett företags mål är att tjäna pengar. Alltså strävar man efter att ta ut det högsta pris som användarna möjligtvis kan betala. Verksamheten är ju inget mål i sig. Målet - det är vinsten. Sämre eftersom kvaliteten inte heller är det centrala. Det centrala är, återigen - vinsten. Verksamheten är ett bara ett verktyg. Att bedriva en kvalitativ verksamhet kostar. Således så sparar företag in på det också så fort det är möjligt.

Alltså - lägsta möjliga kvalitet som användarna är beredda att acceptera (om de ens har ett val), för högsta möjliga pris de är beredda att betala (återigen, om det ens finns ett alternativ). Är inte detta en fullt logisk princip för maximal vinst? Så skulle jag resonera om jag drev företag. Minska mina kostnader så mycket som möjligt och ta ut maximal ersättning för min tjänst. Hur tror ni det yttrar sig inom en verksamhet som till exempel vården?

All that matters.

Ok, ifall en statligt verksamhet är riktigt misskött så är det möjligt - till och med troligt, att den till en början blir både bättre och billigare i privat regi. Men det stannar inte där. Som företag så kommer man inte stanna tills ovanstående parametrar har dragits till sin yttersta gräns. Ett företag existerar inte bara för att tjäna pengar. Ett företag existerar för att tjäna mer pengar - hela tiden. Framgången mäts inte främst i hur stor vinst som görs, den mäts i hur mycket vinsten ökar. Om ett företag minskar sin vinst ett kvartal så heter det att det går dåligt. Att vinst fortfarande görs är inte intressant. Det intressanta är att vinsten inte ökar. Jag har själv haft tillräcklig erfarenhet inom näringslivet för att veta att detta är en absolut sanning.

Den allsmäktiga "konkurrensen" ska ju råda bot på detta, men om man inom en bransch är medveten om var smärtgränsen för pris respektive kvalitet går, varför konkurrera? Det är ju dåligt för alla. Det enda konkurrensmedlet man har är ju i princip att erbjuda konsumenterna någonting bättre eller billigare - vilket enligt tidigare nämnda princip går ut över den egna vinsten. Om något (oftast mindre) företag, mot förmodan, försöker konkurrera på riktigt, så köper man antingen upp dem helt eller delvis och eliminerar konkurrensen. Därför, mina vänner, är privat ägande inget vi ska befatta oss med i verksamheter som berör oss alla. Jag bryr mig inte ett skvatt ifall Coke och Pepsi gör sitt bästa för att sälja sämre och dyrare läsk till mig. Jag behöver inte Cola. Däremot behöver vi till exempel vård, och jag vill inte sitta på plåsterhuset med vetskapen att min omvårdnad är noggrant kalkylerad utifrån ett vinstperspektiv istället för ett vårdperspektiv. Aldrig.

privatiseringar, kapitalism, vård, företag, konkurrens, nordea av e24 1 2 svd gp dn

Framtiden är Nano

Mänskligheten har för vana att ibland göra stora hopp i teknologisk utveckling, och nanotekniken kommer att få en enorm påverkan på världen som vi känner den. Nanotekniken har miljoner användningsområden, men mest intressant är såklart när det kommer till människan själv. Transhumanism-debatten är både gammal och aktuell, och folk brukar vara ganska starkt för eller emot. Det avgörs oftast av vilka intressen man tror kommer att kontrollera utvecklingen. Jag är inte så värst optimistisk och lägger min röst på att tekniken kommer att drivas av hänsynslösa kommersiella och militära intressen. Det kommer säkert utvecklas metoder för att bota och reparera handikapp, men dessa metoder kommer även att användas på friska människor med helt andra syften. Har man hängt med någorlunda i media och spelvärlden de senaste decennierna så har man redan undermedvetet programmerats för en sådan utveckling. Ta bara en sådan sak som supersoldater à la "Universal Soldier". Det känns så givet att det kommer att ske att man inte ens kommer att bli förvånad. Nu kanske det framstår som om jag är emot nanoteknologin, men det är jag inte. Alla teknologiska framsteg har en inneboende potential till både godhet och ondska, men jag tror samtidigt att teknologi inte kan stoppas. Kan vi göra något så kommer det att göras. Så fungerar människan. Först drömmer vi det, sedan gör vi det. Alltså kommer säkert nedanstående animation att bli verklighet förr eller senare. Den enda frågan är om det kommer handla om "replacing neurons" eller "enhancing neurons"...

nanoteknologi, etik, sci-fi, vetenskap svd

Det kostar att vara fet

Stefan Hannas Utopia?

Stefan Hanna, Centerpartiets kommunalråd i Uppsala har kommit med ett roligt uttalande. Han tänker sig att tjocka människor borde betala högre skatt. Man bör nog förvänta sig liknande konvulsioner från centerpartiet innan man sakta bleknar bort som parti i solnedgången, men det kan ju likväl vara roligt att filosofera kring Stefans tankar. Det är ju allmänt känt att det inte är bra att äta så mycket så man blir fet, om det råder ingen tvekan. Lika så med det faktum att sjukdomar och vård relaterat till människors övervikt är ganska vanligt. Så Hannas slutsats att de tjocka belastar systemet hårdare är ju faktiskt korrekt. Om man nu ser på detta ur en annan vinkel, som jag uppskattar att göra, så kan man jämföra med tobaksdebatten. Sakfrågan är nämligen huruvida man ska tillåta sådana beteenden som kostar samhället pengar i onödan?

Någonstans kring 40% av priset på ett cigarettpaket är skatt, enligt mina amatörberäkningar. Anledningen till att denna skatt finns (förutom att tjäna kulor till staten), är ju att man resonerat på sådant vis att skatteintäkterna ska bidra till att täcka de kostnader som rökaren antas belasta samhället med. Jag som anser att folk i största möjliga utsträckning ska få göra vad fan de själva vill, kan därför acceptera dylika extraskatter (de kanske till och med borde vara högre). Jag ser helst inte att mina laster ska behöva drabba någon annan, eller att deras laster drabbar mig. Frid och fröjd. Enligt detta resonemang så är det konstigt att en aktivitet som förtärande av ohälsosamma mängder livsmedel ska vara acceptabelt. Är det en mänsklig rättighet att äta pajer tills käkarna smulas sönder? Det känns inte som det. Jag tycker inte att samhället nödvändigtvis ska betala sjukhusräkningen för folk som regelbundet av fri vilja utsätter sig för risker. Om du vill klättra upp på Matterhorn och vara motsvarigheten till den förvirrade myran på mitt köksgolv, be my guest. Men förvänta dig inte att vi ska budgetera för att forsla hem dig från baslägret när dina tår fryser av.

Jag vet att det finns personer som har riktiga fysiologiska problem med övervikt sedan barndomen osv, men majoriteten är faktiskt bara överdrivet förtjusta i cheeseburgare och läsk. Så sakfrågan är faktiskt ytterst relevant. Varför är vissa beteenden ok, men andra inte? Varför tillåts det ena belasta det gemensamma hårdare än det andra?

hälsa, skatter, övervikt, tobak, samhälle svd123 dn1 svt12 gp1 ex

Prognos: Dålig

DN skriver idag om missbruk och överdoserande av receptfria värktabletter. Big whoop, problemet är knappast nytt. Morsan knaprade i sig minst fem Alvedon om dagen halva livet för att orka, som en massa andra arbetare som jobbat sönder kroppen. Men vad är egentligen problemet då? Jag tror inte att problemet är att det finns sätt att ta livet av sig på, Jag tror huvudproblemet är att en ökande del människor är så trötta på all bullshit att de vill ta livet av sig.

Folk har det svårt, och mår helt enkelt riktigt kasst, trots att Reinfeldt hävdar att det går så himla bra för Sverige. Man märker klart och tydligt att folk mår dåligt. I Stockholm, där jag finns, känner man det på ett väldigt påtagligt sätt. Ojämlikheten och polariseringen gör också att uppgivenheten, egennyttan och egoismen växer. Men människan mår inte bra av ett sådant samhälle. Vi är sociala varelser, och att hjälpa och tänka på våra medmänniskor är en stor del av det som utmärker oss. Samarbete och empati är i det närmaste genetiskt betingat. I ett samhälle där grupper av människor polariseras och klyftorna ökar florerar därför en tillika, ökande psykisk ohälsa. Jag har själv haft mina duster med depression och allmän uppgivenhet och tippar att den främsta anledningen till att folk bestämmer sig för att göra slut på sig själva bör vara ensamheten. Känslan av att man är helt jävla ensam i en störd värld. Där pseudokändisars matvanor är mer intressant än att barn svälter ihjäl. Där det viktigaste inte är vad du kan, utan hur du ser ut. Där man nästan är extremist om man har några ideal eller riktiga åsikter om saker, om man vill förändra, på riktigt. En förstärkande faktor i sammanhanget är just hopplösheten. Att man inte ser någon möjlighet till förändring. Till något bättre.

Människor kan uthärda en hel del om man har hopp. Något att kämpa för. Vad har vi att kämpa för? Vart är vi på väg? Vart vill vi komma? Avsaknaden av svar på frågor som dessa är vad som lett till politikens död, och nu även folkets (genom verktyget tabletter). Att köpa en massa onödiga skitprylar och att "passa in", eller att oroa sig över att inte kunna göra det, är verkligen inget att leva för. Som vanligt så angrips problemet i fel ände när man diskuterar receptfria läkemedels varande eller icke varande. När det egentligen är det mest logiska i världen att samhällsutvecklingen och psykisk ohälsa går hand i hand. Att sjuka människor är ett symptom på ett sjukt samhälle. Hur kan man tolka saken på något annat sätt?

självmord, psykisk ohälsa, politik, samhälle dn1 svt svd1234567 da gp ex1 ab

Påven FTW

Påven har länge varit den störste fienden till preventivmedel i hela galaxen. Nu verkar han dock ha fått en mental erektion, och öppnar för kondomens framfart ... kanske något decennium för sent, men kyrkan har väl aldrig gjort sig kända som några större innovatörer. Många katolska ledare har de senaste åren tagit upp frågan om inte ett begränsat användande av kondom kan tillåtas för att försöka hindra spridningen av HIV, främst i afrika. Påven sade dock så sent som förra året, under sin afrikaresa, att kondomer inte var någon lösning på HIV-epidemin utan snarare gjorde problemen värre. Vilket med största möjliga tydlighet illustrerar att kyrkan är mer intresserad av att följa religiös dogma, än att rädda liv. Det finns värre exempel än så. 2003 hävdade till exempel vatikanen att kondomen är ett "nät", där HIV-viruset lätt tar sig igenom hålen. Rena lögner.

Anledningen till att kyrkan är emot säkert sex är enligt min teori rätt enkel och logisk. Vilka föder flest barn? Jo fattiga och outbildade. Vilka är mest religiösa? Samma människor. Vilka säkrar den kristna återväxten? Bingo. Det handlar om att man vill ha så många nya undersåtar som möjligt. Jag är helt för andlighet och tro och allt det där, men organiserad religion alltså, vilket pack. Jag brukar generellt försöka hålla mig ifrån sammanhang dit pedofiler och förintelseförnekare dras.

samhälle, religion, kyrkan, vatikanen, påven, preventivmedel, afrika, HIV dn12 svd svt gp ex

Skatt!?

Ordet "skatt" måste vara ett av svenskens mest hatade. Åtminstone när det kommer ur munnen på en politiker. Så fort det talas om att höja skatterna, så får folk något mordiskt i blicken. Eller något efterblivet, jag vet inte. Jag tror vi behöver bena ut vad det här med skatt egentligen handlar om. Help me out Bamse.

Nu när vi rett ut det inneboende excellenta i konceptet skatt, så kan man fråga sig varför ingen politiker kan kandidera med enbart skatten som plattform. Vad sägs om denna slogan, Veronica Palm? "Höj skatten, 99 av 100 får det bättre." Jag vet att du håller med. In med förmögenhetsskatten igen också. Enligt oppositionens skuggbudget skulle en ny förmögenhetsskatt ge fyra miljarder till statskassan. Ojdå, var det inte det som krävdes för minimibemanning inom demensvården till exempel? Bara en sådan sak. Jag tror att människor framöver kommer att komma till de här insikterna själva ... kanske. Rent logiskt så borde man väl till slut inse att dom där cirka tvåhundrafemtio spännen i månaden man får för att rösta på Sauron inte gör en så mycket gladare. Det kanske rent utav skulle skänka en högre själslig frid att veta att man genom att inte vara så äcklig och girig själv, bidrar till att alla människor i samhället blir omhändertagna? Solidaritet kallas det visst, eller har Alliansen stulit det ordet också?

politik, samhälle, skatter, solidaritet, regeringen dn svd1

Människovärde noll

Läste idag om situationen inom landets äldrevård, och i synnerhet demensvården. Jag har en hel del personlig erfarenhet av detta, och har sedan länge kunnat skriva under på att vården har åkt käpprätt åt helvete. Gamlingar som låses in, som inte får någon stimulans alls, utsätts för uppenbar vanvård etc. Jag har sett allt. Inte bara de vårdbehövande drabbas, utan alla närstående utsätts för en otrolig psykisk press. Skuldkänslor, ilska, rädsla, hela paketet. För visst är det som Anneli Nordström på Kommunal säger: "Anhöriga som kräver mycket och för väsen, deras äldre har det bättre. Omedvetet lägger personalen mer tid på deras äldre, för att de vet att de är kollade."

Jag har inte ett enda ont ord för personalen inom dessa vårdinstitutioner. De allra flesta jag kommit i kontakt med har varit bra människor, och där ligger inte heller problemet. Problemet är att personalen är för få. Det är inte rimligt att en enda person ska ha ansvar för ett helt demensboende under nattetid. Så ser det ofta ut. Enligt DN så fattas det idag minst fyra miljarder för att ens nå upp till minimibemanning inom demensvården. Nu är jag säker på att nån äcklig privatiseringsivrare påstår att det här är ett exempel på kommunernas dåliga verksamhetsutövning, men det är ju skitsnack. Vi talar om fyra miljarder för en minimistandard inom demensvården. Låt säga att vi dubblar det till åtta miljarder. Sätt det i proportion till Alliansens skattesänkningar under den senaste mandatperioden, som jag tror slutade kring hundramiljarderstrecket. Det var i vilket fall långt jävla mycket mer än fyra eller åtta miljarder. Vi snackar alltså mer eller mindre om en skitsumma. Jag börjar allvarligt betvivla vanligt folks förmåga att förstå sammanbandet skatt/vård/skola/med mera. Grymt att få några hundringar mer i månaden att spela på trav för tycker Svenne Banan, och sen undrar han varför det inte finns personal inom vården, eller varför det går 30 ungar på en lärare i barnens klass. Sen röstar han på Sverigedemokraterna för att invandrare "kostar så mycket"...

sjukvård, alliansen, politik, samhälle, regeringen dn123 svd svt12

Insanity

Läste i dagens tidning om det nya fenomenet "speed shrinking". Det har ingenting med isvakar att göra, utan är en psykologisk crossover på speed dating. Alltså, du får träffa ett helt gäng på kort tid och få hjärnan skrynklad lite lagom av var och en. What the fuuuck är det för fel på världen?! Vad kommer härnäst? "Speed operation"? Där kirurgen gröper ur dig som en grapefrukt, kör några stänk sprayplåster på köttdelarna och bara häller tillbaks hela skiten? Denna travesti på medicinsk behandling berör två av mina favorithatpunkter. Dels den svenska fixeringen vid att anamma varenda skitgrej som kommer från USA, och dels den allmänna psykosen om att allt ska göras så snabbt som möjligt. Får nog tillfälle att återkomma till dessa teman.