15 december 2010

Kejsare Berlusconi

Katten har nio liv, Silvio har tio, sade en italienare en gång till mig. Så jag lånar det uttrycket för att konstatera att den italienske premiärministern överlevt ännu en attack. Denna gång i form av en misstroendeomröstning i italienska parlamentet. Fler våldsamma demonstrationer väntas. Åtminstone så borde de vara våldsamma. Berlusconi personifierar för mig på många sätt termen "demokratur".

Få personer har påverkat utvecklingen inom sitt lands politik som Silvio Berlusconi. En utveckling som ersatt ideologi med personkult. Berlusconi säljer inte idéer, han säljer sitt eget varumärke. Även i lokala valkampanjer där han inte ens ställer upp, så pryder hans nuna ofta affischerna. Han har varit inblandad i hur många skandaler som helst, men räddats av det faktum att han har media i sin ficka, och äger till exempel de tre största tv-kanalerna. De flesta ledare i den demokratiska världen skulle tillintetgjorts av en bråkdel av Silvios äcklerier. Mutor, korruption, maffiakontakter, minderåriga prostituerade, the list goes on. När skandalerna blir för problematiska så tystas media, eller så skapar man kontraskandaler mot Berlusconis motståndare och sätter fokus på dessa. Som Berlusconi själv säger "Förstår du inte att saker inte existerar- idéer, politiker, produkter, om de inte visas på tv?" På så sätt har han behållit sin popularitet, trots skandalerna, och trots Italiens stora ekonomiska problem.

Även i parlamentet har Silvio skaffat sig full kontroll, genom att fylla platserna med folk som står i skuld till honom, alternativt har Berlusconi att tacka för allt. Till exempel så fyllde han 2009 massor av platser i Europaparlamentet med kvinnor i tidiga tjugoårsåldern, många hade tidigare varit sk "showgirls". Många fick säkert möjlighet att "tacka" Silvio personligen. Även i italienska parlamentet sitter hans personliga advokater, läkare, revisorer, tv-kändisar, och personliga vänner. Två av hans ministrar är också de före detta "showgirls" med näst intill ingen politisk erfarenhet. Jämställdhetsministern ser ni här till vänster, som referens. Kanske något för regeringen Reinfeldt att kika på inför nästa val? Nyamko Sabuni har inte samma "star quality" som sin italienska motsvarighet, och Moderaterna är väl redan en glorifierad pr-byrå? I ljuset av hur politiker och ministrar väljs ut så är det knappast förvånande att Berlusconi under sin regeringstid har instiftat eller ändrat åtminstone ett dussin lagar som är direkt eller indirekt avsedda att skydda honom från åtal eller berika honom personligen. Italien styrs av en enda man. Av honom, för honom. Det är bara att hoppas att italienarna någon gång vaknar på tillräckligt fel sida för att utan pardon slänga ut denna möglande deghög till man.