Idag kritiseras polisens våldsutredningar i tidningarna. Alltså tillfällen då polisen anklagats för onödigt våld vid gripanden. Att ens kalla det för "utredningar" är enligt mig att skönmåla. Det är ett skämt. I Sverige är det fullt möjligt för ett gäng fullvuxna polismän att misshandla människor hur som helst, utan risk. Man förvanskar bara rapporten och hävdar att folk har "skadat sig själva" eller liknande. Men om en polis "ollar" i polisbilen så är kravet på avsked obönhörligt? Återigen, ett skämt. Detta handlar så klart om systemfel i rättsväsendet, där den anklagade först ska utreda sig själv, och ingen åklagare vill väcka åtal mot poliser, oavsett brottet eller hur starka bevisen är. Lägg därtill att en polis vittnesmål per definition är värt minst dubbelt så mycket som en vanlig medborgares, så har man problematiken i ett nötskal. I Osmo Vallos fall räckte det inte med åtta vittnen som såg vad som hände. Att han blev mördad. Polisen gick ändå fri. Ingen bryr sig. Kanske för att Vallo var en "knarkare". Kanske snarare för att han var en obetydlig och fattig människa. Ironin i namnet "Sveriges Rikes lag" går inte obemärkt förbi.
Är man intresserad av svenskt rättsväsendes inställning till olaglig våldsutövning av polisen, kan man gärna friska upp minnet genom att läsa om "Basebolligan", som i mitten på 80-talet spred skräck på Stockholms gator. 1982 bildade norrmalmspolisen den sk GatuVåldsGruppen, för att bekämpa gatuvåldet i city. Ur denna grupp utkristalliserades det som kom att kallas Basebolligan. Som ny medlem i gruppen blev man tillsagd att snabbt glömma allt man lärt sig på polishögskolan och introducerades i hur man bäst misshandlar "kriminella". Polisbussar, visiteringsrum, polishusets garage och hiss var några av de platser där Baseballigan ostört kunde bearbeta sina intagna. Om någon av våldshandlingarna ledde till rättegång var man snabb att vittna till varandras fördel. Av alla anmälningar mot poliser på Norrmalm under den tiden lades 99% av alla förundersökningar ned, om det ens startats någon.
Basebolligan finns inte längre, men tro inte att det skett någon egentlig attitydförändring. Det råder knappast någon tvekan om att poliser ljuger för att skydda varandra, eller för att verkligen se till att folk blir dömda. Det råder knappast heller något tvivel om att de i många fall tar varje chans att få utöva våld och hot mot intagna. Jag har själv sett poliser "råka" putta in folk i väggar och nedför trappor, spruta pepparspray i ögonen på handfängslade personer från tio centimeters håll, låta polishundar tugga på hjälplösa, plus en massa annat random oberättigat frihetsberövande, dödhotande och misshandlande. Anledningen till att det i 99% av fallen inte anmäls beror ju på polisens tidigare nämnda frekvens av nedlagda förundersökningar. Om det finns några rättskaffens individer inom kåren, och det borde det finnas, så borde dessa vara mycket drivande i frågan om polisens ansvar vid gripanden. För bilden av polisen är inte bra idag, och om folk visste omfattningen av maktmissbruket skulle den vara betydligt sämre.
