I en intervju med Time Magazine så tar Julian Assange upp Israels premiärminister Benjamin Netanyahu som ett exempel på en ledare som uttryckt sig positivt om Wikiläckan, vilket går att läsa i den israeliska tidningen
Haaretz. Netanyahu har sagt att publiceringen är positiv för fredsprocessen i regionen, särskilt i fråga om Iran. Man kan mycket riktigt konstatera att det land som (diplomatiskt) hittills vunnit mest på publiceringen är just Israel. Inga pinsamheter har dykt upp kring Israel, och mycket av fokuseringen har hamnat på just Iran, deras fiende nummer ett i närområdet. Samtidigt så har turkiets Recep Erdogan antytt att Israel kan ligga bakom, eller i alla fall påverkat innehållet i läckan. Han påpekar att Israel har gjort flera positiva uttalanden om läckan, både innan och efter publicering. Direkt efter läckans offentliggörande har Netanyahu sagt att Israel inte har något att oroa sig för och Erdogan ifrågasätter hur man kunde vara så säkra på det. Jag tycker personligen att Erdogan gör en spelteoretiskt logisk analys, men att det knappast finns några bevis för Israels inblandning. Det råder ingen brist på antaganden och spekulation i dessa dagar.
Ska man vara riktigt konspiratorisk så kan man säga att flera länders underrättelsetjänster kan ha pillat med innehållet lika väl som Mossad. Det är många gånger svårt att urskilja planterat material från riktiga läckor, och den bästa metoden jag har kommit på är att se hur innehållet påverkar maktbalansen i världen. En riktig läcka tippar ofta vågen, medan en planterad läcka oftast förstärker status quo. Den här gången är jag faktiskt inte säker på vilket som är fallet, utan nöjer mig med att konstatera att Israel har tjänat en hel del på läckan. Man kan nu påpeka att inte bara Israel pushar för militär intervention mot Iran, utan att många av arabvärldens ledare faktiskt gör samma eller starkare uttalanden bakom låsta dörrar. Att fler än Israel ser Iran som ett hot, även om det är totalt osant på grund av att arabvärldens ledare knappast är representativa för deras befolknings åsikter. Utvecklingen den närmaste tiden kommer att ge fler indikationer på vart detta egentligen är på väg.
