Är det någonting jag har problem med i livet, så är det människor som säger till mig vad jag inte får göra, när de själva gör det. Ska vi påkalla det felaktiga i andras användning av terrorism, så får vi väl för i helvete se till vårt egna hus först. Man kan inte fördöma muslimsk fundamentalism utan att fördöma kristen, eller hinduisk, eller judisk fundamentalism, och man kan inte fördöma att terrorister vill skjuta ner civila i Danmark, när danska soldater skjuter ner civila i deras länder. Den här selektiva upprördheten börjar anta löjeväckande proportioner. Här ska västvärlden gå runt och bete sig hur jävla illa som helst i andra länder, och sedan reagera med indignation och bestörtning när våra egna länder då och då mellan varven får ett litet smakprov på vad vi finner godtagbart i resten av världen? Det skulle inte förvåna mig om hela befolkningen i väst en vacker dag får kollektiv stroke och självdör på grund av den ackumulerade mängden hyckleri.
Om vi definierar ordet "terrorism" så avser det ett systematiskt användande av våld (kan vara psykiskt som fysiskt), för att skapa rädsla (terror). Tanken är att denna rädsla kan användas för att tvinga fram politiska eller andra förändringar. Människor är rädda för många saker, men de flesta är väl mest rädda för att dö, och därför är det terrorismens främsta redskap, att döda urskiljningslöst. De flesta moderna definitioner av termen avser även att målet för handlingen är civilt. Om ett sjukhus råkar bli bombat i ett krig mellan två arméer är det alltså inte terrorism. Men om sjukhuset är det primära målet så är det terrorism.
Terrorism i detta avseende är hur som helst knappast någon ny företeelse. Även i forntida krigföring så var terrorhot ett vanligt förekommande grepp. Vid exempelvis belägringar av städer så gjorde man det oftast väldigt klart att invånarna skulle rånas, våldtas eller mördas om man inte gav upp. Korstågen är ett bra exempel på sådan terrorism, och även en terrorism med religiös motivering. Här handlade det om att mörda och plundra så mycket som möjligt och driva ut de otrogna från det heliga Jerusalem. Heligt krig beordrat av Gud, via påven. Inte alls olikt från den islamistiska terrorism som syftar till att driva ut de otrogna från islams heliga platser. Det vill säga "jihad", en term som slängs runt väldigt lättvindigt.
Något annat som inte heller är nytt är att den som använder sig av terrorism alltid har en definition av konceptet som inte innefattar de handlingar som de själva begår. Exempelvis så har stater länge argumenterat för att terrorism inte kan inbegripa det staten gör. Därav termen "statsterrorism". Det USA sysslade med i Vietnamkriget med till exempel Agent Orange var ju självklart terrorism, då det drabbade civila och än idag gör deras liv miserabla. När amerikanska soldater för skoj skull skjuter civila från helikoptrar i Irak och Afghanistan så är det förstås också terrorism. Det Israel sysslar med i de ockuperade områdena är samma terrorism, lika väl som när någon Hamasmedlem spränger en bomb i Tel Aviv. Men det kallas inte för samma sak. Grupper som Contras och de Afghanska Mujaheddin använde också terrorism, men de kallades istället "frihetskämpar". Gränsen mellan blodtörstig terrorist som hatar frihet och nobel frihetskämpe är inte ens en gräns. Det är helt godtyckligt. Så länge det är "våra" terrorister som utövar terrorism mot de som vi inte gillar så är allt frid och fröjd. Det värsta av allt är att jag allt oftare finner mig omgiven av nyttiga idioter som inte förstår ett enda ord av det här. Som bekvämt sitter och fredagsmyser ett halvt jordklot bort från platser där det begås otroliga hemskheter i vårt namn och inte bryr sig ett skit. Förrän något händer dem själva, och då är lösningen typ att slänga ut alla invandrare, för problemen kan ju inte ha med oss att göra eller hur? Jag har sagt det förr, it's fucking hopeless.
