Aggression replacement training (ART) utvecklades i USA under 1980-talet och kom till Sverige för drygt tio år sedan. ART används främst för att förebygga och bromsa en utveckling av våld och aggressivitet hos ungdomar. Utgångspunkten är att aggressivitet i huvudsak är ett inlärt beteende och att man alltså kan lära sig att bete sig annorlunda i vissa situationer. Nu har en undersökning dock visat att positiva effekter uteblivit och i stället har risken för återfall i våldsbrott ökat med 31 procent jämfört med personer som inte deltagit i programmet. Nu ska ART-programmet avbrytas efter årsskiftet.
De tre metoder som utgör ART - Social färdighetsträning, Ilskekontrollträning och Moralutbildning (hjälp), har var för sig ett gott empiriskt stöd, men något verkar ju gå fel här. Antagligen handlar det alltså mer om vem eller vilka som är ansvariga för behandlingen. ART-metoden saknar enligt socialstyrelsen varumärkesskydd vilket bland annat innebär att ingen licens behövs. Det innebär också att ingen har ansvar för hur och var metoden används. Om man googlar på ART så hamnar man på en rad sidor som hävdar att metoden enligt undersökningar är framgångsrik, effektiv, och alldeles ... underbar. Jag har dock ännu inte stött på någon bra hänvisning till dessa undersökningar. Det som däremot blir tydligt är att det finns stora stålar att göra på den här typen av verksamhet. Behandlingshem, och särskilt när det handlar om ungdomar, är ofta högst tvivelaktiga institutioner. Väldigt lite hörs om vad som sker där, och när det kommer ut någonting så är det nästan alltid negativt. Min egen personliga erfarenhet av behandlingshem, åtminstone när det gäller tvångsvård, är att folk som hamnat där knappast har blivit mindre destruktiva av vistelsen. Däremot är det ofta en effektiv möjlighet till att hamna i ännu värre sällskap än man redan befann sig i. Jag är absolut ingen expert på området, men jag har alltid ställt mig tveksam till det positiva i att bunta ihop folk som har problem med varandra. Men det är bekvämt att göra så i ett samhälle som inte orkar ta ansvar på riktigt när folk, särskilt ungdomar, flippar ut.
