 |
| Västermalmsgallerian, ett av Boultbees offer |
Sommaren 2007 så köpte det engelska fastighetsbolaget Boultbee tio centrumanläggningar i Stockholm av det kommunalägda Centrumkompaniet. Prislappen var 10,4 miljarder kronor. Sedan dess så har företaget drivit verksamheten i botten, och handlarna från vettet. Man sade bland annat upp samarbetet med företagarföreningen och höjde hyrorna med 40% eller mer. Många har till slut gett upp, och butiker slår igen på löpande band i Boultbees centrum. Vid försäljningen så lovade bolaget att investera och fräscha upp centrumen. Löftet gavs muntligt men skrevs aldrig in i överlåtelsekontraktet. Ingen borde därmed bli förvånad över att Boultbee inte gjort något av det löftet. Istället har man drivit bort handlare, och rent allmänt gjort centrumen sunkiga och utarmade. Jag vet, för jag bor väldigt nära ett av dem. Att Boultbee innan hela affären hade ett dåligt rykte var det många som påtalade redan när det begav sig, men man ska också komma ihåg att de andra intressenterna var lika skumma som Boultbee. Varför säljer man då ut över huvud taget? Och varför skriver man inte in fundamentala villkor i kontraktet?
Det handlar om ideologi, och borgarnas princip att det kommunala ska säljas ut, och drivas privat till varje pris. Boultbee-skandalen är ju inget isolerat fenomen, utan en del av regeringens allmänna utförsäljningspolitik. Man gör i andra hand även drag som detta för att dra in cash till kassan i syfte att kortsiktigt hålla nere marginalskatten, ännu en alliansisk hjärtefråga. Men tyvärr är det inte alla kortsiktiga beslut här i livet som är bra. Man kan till exempel kissa på sig för att bli varm i byxorna, men det går rätt snabbt innan man bara är kall, blöt, och ångerfull. Till skillnad från det exemplet så kan vi inte bara byta brallor när det blir obehagligt. Sålt är sålt. Tack Alliansen.
