21 november 2010

Tintin inför rätta

När jag var liten så var Tintin en av mina absoluta favoriter. Inte så mycket för Tintin själv kanske, men sidokaraktärerna är briljanta. Den koleriske gamle spritlampan Haddock, de halvt efterblivna och hjärtligt klantiga Dupontarna, eller virrpannan Kalkyl.

Pretty racist, sure..
Imorgon börjar rättegången om albumet "Tintin i Kongo" i figurens hemland Belgien. Enligt målsägaren så strider seriealbumet mot en lag som förbjuder rasistiska budskap i konstnärliga produkter. Först och främst så måste jag säga att "Tintin i Kongo" är ett av de album jag gillar mest. Inte för att jag gillar stereotyper, utan driften med dem. Det är nämligen så galet överdrivet och rasistiskt att det inte går att ta på allvar. Inte ens som barn trodde jag att stereotyperna i albumet skildrade någon egentlig verklighet. Det var dock roligt i sin överdrivenhet, som går igen i alla Hergés album. Titta till exempel på hur extremt stereotypt amerikaner skildras i "Tintin i Amerika", eller på bilden av kineser i "Blå Lotus". Hur fördomsfullt som helst, och hur kul som helst.

Det är inte heller första gången som just albumet om Kongo klagas på. Första gången var det inte på grund av bilden av afrikaner, utan då var det djurrättsaktivister som ansåg att Tintin uppvisade grymhet mot djur. En av scenerna, där Tintin spränger en noshörning med dynamit, fick till exempel ändras inför albumets nyrelease i Sverige och Danmark på 70-talet. Jag anser att det här är politisk överkorrekthet. Det är väl en sak att inte tillåta dylika skildringar i nytt material, men att retroaktivt censurera Tintin? Jag tvivlar på att sådant bidrar till mindre rasism. Skriv ett förord om den hemska kolonialismen eller något, men att censurera är att gå löjligt långt. Kanske är det bara jag som gillar Tintin för mycket, vem vet? Passar även på att länka till tidernas bästa Tintin-parodi. Tintin: Breaking Free.