 |
| Even O'Bama can't help.. |
Irlands problem är att landet har en komplett havererad banksektor, som staten i princip har nationaliserat, och förbundit sig att täcka förlusterna för. I dagsläget så ligger de här förlusterna på 175% av landets BNP, och är fortfarande på väg upp. Med andra ord, går bankerna under så går Irlands ekonomi under. Irlands plan har varit att fortsätta låna från europeiska centralbanken till låg ränta för att hålla bankerna flytande, men det vill inte centralbanken. Man vill sluta med den här utlåningen och ser hellre en sk "bailout" på Irland, där EU och IMF går in med stabiliseringsprogram etc. Irländarna är självklart mycket motvilliga till detta, eftersom dessa åtgärder skulle få stora konsekvenser och sänka ner landet rejält i skiten. Man kommer att bli tvungna att höja skatterna rejält och fortsätta avveckla/dra ner på en massa sociala program. Det är just den här kampen som oroar marknaderna. Irland vill fortsätta ha kontroll över sin egen ekonomiska politik, och det finns flera andra länder som är i liknande knipor. De står alla inför samma framtidsval. Stanna i eurozonen till priset av att underkasta sig utomnationell styrning av sitt lands ekonomi, eller lämna eurozonen för en "fresh start".
Om det blir dyrare för Spanien och Portugal att låna för att täcka sina egna underskott, så är de i Greklands eller Irlands sits om två år högst. Då kan hela eurozonen vara åt helvete, och lika bra är kanske det. Många av de drivande människorna inom det överstatliga EU är vad jag brukar kalla för "eurofiler". De är kära i det europeiska "projektet". Ibland måste man inse att en idé var skit från början. Dödsstöten för europaprojektet kom inte med Grekland, eller något som ännu inte skett. Den kom när man tog in länder i eurosamarbetet med enorma statsskulder och en historisk tradition av att konstant devalvera för att uppehålla sin konkurrenskraft. När de inte kan göra det, så blir det så här.
