När jag under dagen har kikat ut genom fönstret så har det känts väldigt lugnt och stilla. Ibland så uppstår det någon slags tystnad i naturen, ofta när man är ganska ensam ute, sent på nätterna osv. Det är en mäktig känsla. Vi ska ändå vara glada att det finns väldigt få saker att oroa sig för i den svenska naturen. Jag menar, om möjligheten att stöta på en sibirisk tiger runt husknuten var en del av vardagen, så skulle tågförseningarna vara av mindre intresse. Tänk att stå i skogen och filosofera över livets trivialiteter och plötsligt höra knastret i snön av dess enorma tassar...