Sverigedemokraterna alltså. Jag är gruvligt trött på dessa små små människor som gjort sig en politisk karriär på att vara rädda för skägg. Dag in och dag ut så gnäller de om att media censurerar dem och försöker göra sig till martyrer. Ändå tycker jag det verkar som om de påfallande ofta får uttrycka sig på bästa nyhetsplats. I den blekfete Jimmie Åkesson har de hittat sin Messias. En färglös, lugn och sansad typ som egentligen inte skapar mer äckelkänslor än många av de andra partiernas representanter. Bakom honom huserar dock fortfarande samma gamla flinande garde av pajasar. Eller invandringskritiker, som de vill kallas. Men tyvärr så kallas man inte alltid för det man vill här i världen. Ibland kallas man för det man är. I det här fallet, en bunt väldigt rädda, väldigt rasistiska män.
Vi kan diskutera semantik och ordval i åratal. I slutändan handlar det bara om en sak. Man vill inte ha hit några kulturer som är annorlunda än vår. Man menar självklart "sämre" när man säger "annorlunda". Amerikaner är exempelvis kulturellt väldigt annorlunda än svenskar. Men deras kultur är ju bra. Alltså inget hot. Hotet uppkommer när vår goda kultur blandas med en sämre kultur.
Ett annat ord för "sämre", är "underlägsen". Man vill alltså inte beblanda sig med några underlägsna kulturer. Den underlägsna kulturen riskerar att sprida sig och förstöra den överlägsna. Främst eftersom de som hör till den underlägsna kulturen föder så många barn. Byt nu ut ordet "kultur", mot "ras", och försök hitta något som skiljer Sverigedemokraternas snack från vilket nazistparti som helst. Bara för att man byter ut stigmatiserande ord mot ord som förefaller ofarliga, så betyder det inte att man egentligen säger något annat. Man kan kalla sig invandringskritisk, eller vad fan som helst. Men att påstå att man i grunden tycker något annat bara för att man slutar använda vissa ord, det är bara ohederligt. Men därav namnet -Rasistligan.
Kolla in när Jimmie blir ägd i BBC förresten. Hans engelska är ju under all kritik.
