Vi människor gillar att prata om moral. Värderingar. Att lära våra barn detta. Problemet med den debatten är att den egentligen inte handlar om de värderingar samhället faktiskt förmedlar, utan om de värderingar vi önskar att samhället förmedlade. Som den här debatten om skillnaden mellan pojk- och flickkläder. Som faktiskt är gammal som gatan. Jag har själv stört mig på den här könsuppdelningen i åratal.
Jag gillar mina exempel extrema, så vi gör så även nu. Samhället (dvs vi) anser till exempel att pedofili och synen på barn som sexobjekt står helt emot vår moral. Det är helt jävla fel, helt enkelt. Men ändå så går folk och handlar trekantsbikinis till sina småflickor. Ändå så säger den kommersiella handeln att barn ska klä sig och se ut som vuxna så tidigt det bara går. När flickor fyller 18 så har de både sminkat sig och klätt sig som vuxna sedan många år. Vad säger det? Egentligen? Är inte det lite som att lära någon att spela piano, men förbjuda vissa melodier?
Men utvecklingen går ju åt det hållet. Barn är inte barn längre. Barn är konsumenter, reklampelare och förväntas följa uppsatta mallar baserade på könstillhörighet. Problemet är att barn inte förstår detta. Barn är inte medvetna om reklam och trender på samma sätt som vuxna. Däremot så är barn mycket bra på att göra som vi gör, och se hyckleriet när vi säger en sak och gör något annat. Problemet är att om vi ska börja med att kritiskt granska samhällets faktiska värderingar istället för vår fantasibild om dem, så måste vi antagligen omvärdera en hel del av hur samhället egentligen fungerar. Det är vi inte beredda att göra.
