Gustav Fridolin är en skärpt kille vars frispråkighet förtjänar bättre än det mjukryggade veganpartiet MP. Hans senaste (om än småpopulistiska) utspel, är faktiskt beundransvärt. Han vill alltså sänka lönerna i riksdagen. Även om, som han själv säger, det knappast kommer att leda till annat än debatt. Gustav pratar om en sänkning på 10.000, jag skulle kunna tänka mig 30.000, vilket skulle betyda en lön för riksdagsmän på 26.000. Tillsammans med fri bostad och diverse annat lyxlir de bjuds på av riket, så borde det räcka fint. Om man inte är beredd att ta jobbet under de förutsättningarna så kanske det bör höjas vissa varningsflaggor kring drivkraften hos vederbörande. Jag är tyvärr så pass gammaldags att jag anser att personligt ekonomiskt berikande inte bör vara någon motivering för att syssla med politik.
Efter en kvick sondering så har det uppdagats för mig att det faktiskt finns en hel del folk i landet som anser att riksdagsmännen bör tjäna massor av slantar. Argument som ingen fritid, alltid vara påpassade av media etc har skådats. Alltid påpassade? Kan ni ens nämna några riksdagsledamöter vid namn förutom de mest framträdande 20, högst? Ingen fritid? Ja tydligen tillräckligt med fritid för att en stor del ledamöter inte ens ska dyka upp på voteringar i riksdagen. Get real. Att vara politiker är inte, och har aldrig varit, något betungande. Såvida man inte är det på vänsterkanten förstås, då man blir åsiktsregistrerad utav bara helvete.
Här har vi ett praktexempel på någon som kommer att kvittera ut mer stålar än tillbörligt. Vill dock påpeka att det säkerligen finns många riksdagsledamöter som är minst lika oförtjänta av pengarna som Anton.
